De oförståndiga jungfrurna

Undervisning av Tage Johansson

Det finns inget innehåll i evangelierna och breven som ges så stort utrymme som just Jesu andra tillkommelse. Det handlar om en evakueringsplan som Gud har för sitt folk i en svår och trängd tid, med stora världshändelser som är förknippade med församlingens uppryckande. Den stora och allvarliga frågan för dig och mig är, om vi är redo när detta sker, en tid och stund som endast Fadern i himmelen vet.Genom liknelsen om de tio jungfrurna i Matt 25:1-13 ger Jesus klarhet i frågan om vem som är redo och vem som inte är redo. I skriften uppmanas vi gång på gång att vi skall vara vakande och bedjande, så att vi är redo när han kommer.Vi kan se att denna liknelse om de tio jungfrurna sammanhänger med det som står före och efter, d.v.s. Matt 24:44-51 och Matt 25:14-30. I det sammanhang som kommer före handlar det om vårt förhållande till våra medtjänare, i det andra vår relation till brudgummen, och det tredje vår relation till vårt förvaltarskap.
I den här undervisningen som Jesus ger oss om de tio jungfrurna, skall vi stanna inför några ting och uttryck som kan bli till en avgörande lärdom för oss som lever just i den tid som det här bibelsammanhanget handlar om. Den inledande meningen börjar med “Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur gingo ut för att möta sin brudgum.”Jesus vill med den här liknelsen ge oss insikt. För den som saknar insikt saknar också förstånd. Genom undervisningen i Guds ord får vi andligt förstånd och får veta vad som är Guds vilja. I Ef. 5:17 skriver Paulus att vi inte skall vara oförståndiga, utan förstå vad som är Herrens vilja. I liknelsen talas det just om vad det innebär att vara oförståndig och förståndig, som också är själva kärnan i detta bibelsammanhang.Det varnande väckelsebudskapet i liknelsen är att inte likna de oförståndiga, som inte tog med sig olja och kärl tillsammans med lampan. I en bibelöversättning står det tanklösa istället för oförståndiga. De var inte förutseende, deras uppfattning var att det räckte med att ha olja i lampan. De blev offer för lättjefullhet; och lättjefulla kristna når aldrig fram till målet. För de oförståndiga slutade det med en stängd dörr till bröllopssalen.
Då kärlet var det som var avgörande för jungfrurna, är det viktigt att veta vad det åskådliggör i denna liknelse. Jag tror att kärlet är det yttre förhållandet i våra liv, precis som kärlet är ett yttre ting för oljans skull. Ändamålet för ett kärl är ju att något skall kunna rymmas rädi. Att äga ett kärl är att ha ett rätt förhållningssätt i våra liv till ting som skapar förutsättningar för ett ständigt tillflöde för Andens olja. Vi skall ha både kärl och olja. Det handlar alltså om vårt förhållande till vårt böneliv, vårt umgänge med ordet, vår själavinnargärning och vapenrustning, enligt Ef. 6:10-18. Där står det i vers 18:- Gören detta under ständig åkallan och bön, så att ni alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken under ständig bön…De gjorde inte som Maria, som utvalde den goda delen. Jesus säger i Matt 7:24 att den som inte bara hör, men gör, är lik en förståndig man… Man kan också tänka sig att de oförståndiga upplevde det som obekvämt och ansträngande att ta med sig kärl. De ville göra vandringen lättare, lite behagligare och bekvämare. Petrus uppmanar oss att vi istället skall vara noggrann med vår vandring, att vinnlägga oss om att göra vår kallelse och utkorelse fast, med tanke på vårt inträde i Frälsarens rike.
Till sist en annan sida om oljans betydelse i denna liknelse. Andens olja är nödvändig av flera skäl. Anden gör det möjligt att ha en levande kontakt med vår brudgum. Att vi kan lära känna honom och han kan känna oss. Så att det inte blir för oss som för de oförståndiga jungfrurna. “Jag känner eder icke…” Vi behöver den värme och det ljus som oljan ger oss. Jesus talar ju om kärleken som skall kallna hos de flesta, men att den som är ståndaktig intill änden skall bliva frälst. (Matt 24:11-12, 1 Tess 3:12-13)Midnattstiden är inne! Må vi vara redo att få gå in med honom i bröllopssalen. Maranata! Amen, kom Herre Jesus!

Vad bibeln lär om nykterhet

Undervisning av Tage Johansson

Paulus skriver till Timoteus att han skall vara nykter i allting (2 Tim 4:5) Bibeln uppmanar oss att vara nyktra, så att vi kan bedja. Det finns i 1917 års översättning elva bibelställen i NT som handlar om nykterhet: -…låtom oss vaka och vara nyktra. (1 Tess 5:6) -…vi som höra dagen till, vi må vara nyktra… (1 Tess 5:8) -…han bör vara… nykter och tuktig. (1 Tim 3:2) -…vara nykter och trogen i allt. (1 Tim 3:11) -…att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara. (2 Tim 2:26) -Men du, var nykter i allting… (2 Tim 4:5) -Förmana de äldre männen att vara nyktra… (Tit 2:2) -Omgjorden därför edert sinnens länder och varen nyktra. (1 Petr 1:13) -Varen alltså besinningsfulla och nyktra, så att I kunnen bedja. (1 Petr 4:7) -Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon… (1 Petr 5:8) -Vakna upp till rätt nykterhet och synden icke. (1 Kor 15:34)
Guds ord upplyser och varnar den troende människan för att leva i ett onyktert tillsånd. Onykterheten uppstår då vi har konsumerat ett berusningsmedel, antingen på det kroppsliga eller andliga området.Att vi inte ska berusa oss till vår kroppsliga människa med alkohol eller andra kemiska medel är ju ganska självskrivet för oss. I Ef. 5:18 står det att vi inte skall dricka oss druckna av vin, ty därav kommer ett oskickligt leverne. Men då vi kommer in på det andliga området, kan det inte alltid te sig helt klart för oss, vad som kan göra oss onyktra.För att bevaras från andlig onykterhet, måste vi ha klart för oss vad som är dess källa. Bibeln framstället många exempel på människor som varit eller blivit drabbade.Vi kan ta ett exempel från GT, där det står i 3 Mos 10:1-9 om Arons två söner Nadab och Abihu; hur de avvek från Guds föreskrifter och frambar “främmande eld” i sina rökelsefat, istället för att de skulle tändas med glöd från brännofferaltaret (3 Mos 16:12 och 4 Mos 16:46)Av bibelsammanhanget framgår det klart vad detta berodde på, då Herren påminner om i vers nio, att man inte skulle dricka vin eller starka drycker i samband med tjänstgöringen i uppenbarelsetältet. Detta skulle vara en evärdig stadga från släkte till släkte. Nadab och Abihu hade blivit omdömeslösa genom bruk av vin.Allt detta med andlig onykterhet, blir så mycket viktigare för oss också, när vi är fullt medvetna om att Gud har lagt på vårt ansvar, medan vi växer i vårt andliga liv, att vi handlar i överenstämmelse med vad Guds ord lär oss. Den som är angelägen om att göra Guds vilja, håller sig nykter och får förstånd.Jesus sa: Den som vill göra min himmelske Faders vilja… (Joh 7:17)Paulus stora börda, det som han hade stor vånda inför, och som var hans oavlåtliga bön, då han skriver till församlingen i Kolosse, var att de skulle bli uppfyllda av kunskap om Guds vilja i allt slags andlig viset och andligt förstånd (Kol 1:9)Vi ser alltså att allt som påverkar oss att göra något vid sidan av vad Gud vill, där vi vet vad som är Guds vilja, gör oss onyktra och avtrubbar oss så att vi inte kan förstå och se klart (Ef 5:17)Det som alltså gör oss nyktra, det är när vi hämtar näring av trons och den goda lärans ord. (1 Tim 4:6)De första människorna i Edens lustgård, gavs av Gud en lära som ormen kom att ifrågasätta. Man (Eva) lyssnade och kom i beröring av en källa som verkade som ett berusningsmedel. Man blev onykter.Paulus skriver till Timoteus om de tider som skall komma, då man icke skall fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser samla åt sig lärare i hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen. En tid då de skall vända sina öron från sanningen, och istället vända sig till fabler (2 Tim 4:3-4)Och i nästa vers uppmanar han Timoteus: “Men du, var nykter i allting.” Låt mig betona: “i allting”. Det är inte enbart en osund lära (1 Tim 6:3-4), skökans vin, som gör oss onyktra. Jag vill också påminna om att vrede, oförsonlighet, högmod, missmod, själviskhet, materialism, rikedom, otro - eller personlig framgång, om den tas emot på fel sätt, verkar på oss som berusningsmedel.En onykter person, har förlorat kontakten med verkligheten och lever i en skenvärld. Det som för övrigt kännetecknar den som är onykter, är att han eller hon ej vill veta av disciplin, är hållningslös, ovederhäftig, grälsjuk, vårdslös om sin hygien o.s.v. Till motsats mot Guds ord, som verkar återhållsamhet i alla stycken (1 Kor 9:25)
Till sist en uppmaning av aposteln Petrus:-Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka. Stån honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfares edra bröder här i världen (1 Petr 5:8-9)