Mission

Missionshälsning av Stina Fridolfsson

I området där vi bor, finns en cañada (dalgång) där det ständigt rinner en bäck av kloakvatten från hushållen. Där är tätbebyggt och husen, som tidigare bestod av ömsom bräder, masonitskivor och rostig plåt som slagits ut till platta, tunna skivor från det som kanske varit matoljeburkar, är idag förbättrade och murade med betong och cementblock. Stanken från kloakbäcken ligger alltid över La Cañada, än om bäcken numera är till stor del överbyggd. Här har Comunidad Maranata i många år haft ett missionsfält, och bland barnen som växt upp här, finns nu några som kommer när vi samlas till möten. Vi brukar samlas hemma hos Clotilde och läsa bibeln och bedja ett par eftermiddagar i veckan.

Missionsrapport av Varghese Thomas

Idag kan jag resa från plats till plats. Språket har jag fått genom Guds nåd och kan därför undervisa och inspirera många unga att bli Herrens tjänare, vilka sedan kan gå runt och bedja och bygga upp små grupper. Jag har fått se att mycket sker genom bön. När människor upplever den levande Guden kan de inte glömma honom, även om de måste riskera sina liv. Många tar steget att börja dyrka den levande Guden; de upplever skönheten i att bli fri, att få komma ut ur mörkret. Vi vet vilken glädje det är att vara i Jesus Kristus.

Veronica Vidén skriver från Dominikanska republiken.

Det här är Carla. Hon är en av våra nya elever i vår förskola i Palavé. Carla är en liten femårig tjej som inte riktigt får vara så liten som hon är. Livet är inte alltid lätt när man tvingas växa upp i en hård miljö med fattigdom. Carla kom ikväll för första gången på möte hos oss i Palavé. Hon kom alldeles själv, satte sig i mitt knä och somnade efter en stund…Många barn i bateyen har ingen lugn miljö där de kan känna sig helt trygga. Carla är en av dem från förskolan som vi upplever är mycket otrygg och osäker. Det visar hon genom att ofta vara aggressiv och negativ ena stunden för att i nästa söka upp ett knä och en famn där hon kan sitta och låta någon av oss hålla om henne.

Direkt från missionsfältet beskriver här Berno Vidén några mycket dramatiska dagar för en haitisk familj i Palavé, Dominikanska republiken.

30 september

En tårögd och förtvivlad mamma sitter förtvivlad och uppgiven i sitt lilla skjul i Batey Palavé samtidigt som hon oroligt vakar över sina barn. Tioårige Jonathan är inte längre hemma. Han försvann spårlöst i torsdags kväll och det har redan hunnit gå fyra dagar utan att någon sett eller hört något från honom…

Missionsrapport av Veronica Vidén

Som MR tidigare informerat om har situationen för papperslösa haitiska barn försvårats i Dominikanska republiken, så att de inom en snar framtid förbjuds inträde i landets skolor. Detta har medfört att församlingens skolverksamhet i Palavé, som bedrivits i nästan nio år på lågstadienivå, nu har fått läggas ner. De elever som studerade hos oss har vi lyckats hjälpa in i den kommunala skolan. Orsaken är att våra papperslösa elever inte registreras i det nu landsomfattande skolregister som arbetas fram, och som är en förutsättning för att få avgångsbetyg, för vidare studier.  Vi tackar Gud för alla de barn som under åren har kunnat få hjälp med en bättre start i livet och en bättre grund att stå på, med Jesus i centrum och som styrkan i livet.