Lewi-Pethrus

Lewzi Pethrus: UNGDOM OCH VÄCKELSE Arne Imsen kommenterar Ungdomen har ett företräde framför de gamla - många förresten det är att ungdomen ofta är mera lätt att övertyga. De är mottagliga för argument, de är mottagliga för vad de ser. Och sedan är det en sak till. De är inte så fasta i villfarelser. De har inte blivit så rotfästade i det, som är galet, och därför är ungdomen mera mottaglig. Det är därför som de nyomvända alltid är unga i största antal. Pingstväckelsen appellerar till ungdomen. Och jag tror, att om vi vill vinna ungdomen, då skall vi se till, att pingstväckelsen bevaras i sin ursprunglighet, i sin kraft, i sin omedelbarhet. Det är väldigt viktigt, att vi inte kommer in på den idéen att putsa av pingstväckelsen, ta bort det, som är till anstöt. PingstVäckelsen vann sina stora segrar när den kom oputsad. När den kom som den var - med alla sina fel, allt som väckte opposition - då bröt den ned motståndet. Vi får vara försiktiga, så vi inte gör den så utmärkt och så fin, att alla människor kan anta den. Då har den förlorat sin kraft. Man tror, att man skall vinna ungdomen, om man prutar av och inte förblir så där radikal som i början. Men det är ett misstag! Du kan vara säker om det. Se på dem, som försöker likna denna världen och försöker att bli så acceptabla för världen som möjligt! Ungdomen är för klarseende. Det finns inga, som det är så svårt att lura som barn och ungdom. De ser i allmänhet hur en sak är. Det är därför som det är väldigt viktigt, att vi har äkta saker. Kristendomen, sådan den kom med Kristus och apostlarna, det är den som appellerar till ungdomen. Det finns en annan sak, som appellerar till ungdomen, och det är, att Vi har en kristendom, som är förföljd och motsagd. Där vill ungdomen vara med. Det kan ni se på alla revolutionära rörelser, de griper alltid ungdomen. Det tycker ungdomen om. Man frågar: Hur skall vi vinna ungdomen? Låt oss se till, att de blir riktigt genomfrälsta, att de får en riktigt grundlig erfarenhet av kristendomen. Det farligaste för oss är att få in en massa ungdomar, som inte är frälsta, som inte är andliga, inte andedöpta. Det är det farligaste som finns. Det är farligt för oss att sätta som mål att få stora församlingar, stora siffror. Det är mycket bättre med små församlingar, där alla är verkligt frälsta, än stora församlingar med en hel del, som är dåligt frälsta. Vi skall vara noga med det här. Jag är övertygad om, att om vi håller på verklig frälsning och andlighet, då har vi möjlighet att vinna ungdomen. Och den ungdom, som inte vill ha en helhjärtad kristendom, det är en lycka för oss, om den inte kommer till oss. Jag tror, att denna helhjärtade kristendom, det är den som lockar ungdomen. Det är därför det är så viktigt, att vi har detta att bjuda dem, när de står inför livet och inför de stora prövningarna och frestelserna. Ungdomen känner behov av gudomlig kraft. Många gamla kristna talar om ungdomarna som om de inte hade några större andliga behov. Min uppfattning är precis den motsatta. Ungdom kan vara oerhört allvarlig. De har ofta mer nöd än många gamla människor anar, och de kämpar en våldsam kamp många gånger. Deras längtan är att komma rätt i livet, och de här denna börda på sina hjärtan. Detta är en förutsättning för att komma till dem med evangelium. Därför tror jag att pingstväckelsen och ungdomen hör ihop. När Jesus började sitt verk vann han ungdomen. Han tog de där unga fiskarna vid Genesarets sjö, och dessa unga människor använde Han. Det är det underbara med unga människor. Om en ung människa lämnar sitt liv åt Gud, då blir inte bara en själ frälst utan det är ett människoliv, som blir frälst, och det är detta liv, som sedan blir insatt för Gud och Hans verk. Det är därför det är så betydelsefullt att ungdomar blir frälsta. Och, pris ske Gud, det skall vi ha som vårt ögonmärke. När det kommer ungdomar till församlingen, så är det mycket viktigt hur vi ser på denna sak. Ungdomen vill göra någonting, och det är väldigt viktigt att man låter dem göra något. Den artikel vi här tar oss friheten att införa är hämtad ur boken Världspingstkonferensen i Stockholm 1955 och är egentligen en del av ett tal som hölls i denna konferens. Rubriken har vi ändrat något. De synpunkter som uttalas här är vägledande och sammanfaller helt med Nya testamentet Det är ju icke så många år sedan detta sades, endast 67 år, men på denna korta tid har det hunnit ske otroligt mycket. Idag *kan icke sägas iom pingstväckelsen och dess ungdom det, som sades om dem i detta världspingstmöte. Pingstväckelsen har till sitt inre väsen blivit alltmer samfundslik, och detta har i sin tur medfört att verksamheten blivit högttravande och välputsad med katolsk anstrykning. Denna sorgliga reträtt har pågått längre än sju år, men nu Visar sig följderna så tydligt att ingen, som vill vara ärlig *kan underlåta att se det. Till sist blir väckelsen så välputsad att den förlorar förmågan att förnya sig. Det blir sken istället för kraft. Vänd om innan det är försent! Sök upp de gamla Vägarna och Herren skall på nytt uppenbara sin kraft. Arne lmsen

Lewi Pethrus i Evangelii Härold Nr 8 1927.

ALLIANS ELLER ANDLIG ENHET

Det är ofta svårt för en uppriktig kristen, att taga ställning till frågan om allians och samarbete mellan kristna av olika trosuppfattningar. Den som själv upplevat frälsningens verklighet och mottagit den helige Avnrd’es gåva, som är kärlekens och broderskapets ande måste känna sig ett med alla andliga månniskor, i vilken krets de finnas. Då man möter dem, känner man denna underbara, broderliga gemenskap, som trots meningsskiljaktigheter, ändå förenar verkligt enfaldiga själar. Då denna enhet existerar, tycker man, att en allians och samarbete mellan sådana personer skulle vara den mest naturliga sak i världen. Dock ställes man gång på gång inför svåra spörsmål i detta sammanhang. Det händer, att verkligt frälsta och andliga personer ha sin andliga hemvist i sådana religiösa kretsar, att andra verkligt frälsta och andliga Guds barn icke kunna samarbeta med dem. Så är fallet, när exempelvis en sådan andlig broder har sitt verksamhetsfält i en krets, där Bibelns auktoritet och kristendomens grundsanningar äro föremål för kritik och misstro. Han samarbetar med personer, som äro behärskade av den nedbrytande bibelkritiken. Han är själv icke ett med dem i detta stycke, han till och med predikar emot deras åsikter, men han samarbetar med dem, han stöder dem med sitt andliga inflytande och drager uppriktiga, sökande människor in i en krets, där deras andliga liv står i den största fara. Själv kanhända han är stark nog att motstå den smygande otrons inflytande, men de själar, som han genom sitt andliga inflytande drager in där, varest de förr eller_ senare bliva utsatta för denna sataniska, smygande otrosande, kunna taga obotlig skada av samarbetet ifråga.

Lewi Pethrus

Taget ur kapitlet Andligt rus i boken Hänryckningens tid.

Det som kritiker älskat att kalla extas ibland oss har vi kallat för gripenhet och hänförelse.

Vad denna företeelse betytt förpingstväckelsens framgång, är inte möjligt för den oinvigde att fatta.

Att denna segertro och frälsningsfröjd ibland tagit sig överdrivna uttryck är också helt naturligt. Där Gud kommer med sin makt och kraft, där riskerar man alltid att hamna i svärmeri. Svärmeri att. det existerar, att det finns, att en levande kristen och en levande församling kommer i förbindelse med det, det bevisar bara, att det finns värme och liv. En kristen församling, som aldrig har någon fara för svärmeri, den är icke tillräckligt varm. Den har för låg andlig temperatur. Det står i Skriften, att Vi skall vara brinnande i anden.