Jan-Egil-Hafsahl

Jan-Egil Hafsahl undervisar
Creatio ex nihilo - skapelse av ingenting

Skapelse kontra evolution. Det är ämnet för mitt föredrag. År 2009 är det år då världssamhället firar 200-årsjubileet för Charles Robert Darwins födelse, och även 150-årsjubileum för utgivningen av boken On the Origion of Species by Means of Natural Selection. Lika naturligt som 200-årsjubileet är firandet av ett historiskt faktum – en stor vetenskapsmans födelse – så firar man 150-årsjubileet som året då sanningen om människans uppkomst genom utveckling fördes fram i ljuset.

Jan-egil Hafsahl förkunnar om Jesu tillkommelse

När natten kommer och ingen längre kan arbeta, då lyfter han oss ut ur den prövning som
övergår jorden.
Vi ska bort ifrån vreden, men fortfarande är vi här i tiden, och fortfarande är det sant att vi ska ingå i Riket genom mycken bedrövelse. Fortfarande är det sant att den som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus, han kommer att bli förföljd, och fortfarande är det sant att Herren skall taga dig ut ur den prövning som ska gå över jorden. Det är Jesu tillkommelse, det är parusin, församlingens hopp om härlighet.

Undervisning av Jan-Egil Hafsahl
Vi måste åter resa absoluterna. Sätta upp vägskyltarna och skriva texten klart. Vi måste skapa en sådan gemenskap att människan får identitet. Du är värdefull i gemenskapen. Du är inte vem som helst, inte bara en nomad på flykt genom tiden. Det gäller att skapa identitet i människan.

Bibeln lär att historien är indelad i tidsåldrar. Det finns ett grekiskt ord, ayon, som ibland blir översatt med tidsålder i vår bibel. Ibland blir det översatt med världen, och ibland med evighet. Det är litet beroende av vilken bibelöversättning vi använder oss av. Paulus talar exempelvis i Efesierbrevet 3:5 i den svenska översättningen om förgångna släkter. I norska bibeln står det ”forgangne tidsaldrer”. Han talar alltså om tidsperioder som har varit och ligger bakom. I Romarbrevet 12:2 säger Paulus: ”skicka er inte efter denna tidsålders väsende”. Här handlar det alltså inte om gångna tidsåldrar, utan denna tidsålder. Om vi återvänder till Efesierbrevet, nu 2:7, så säger han att Kristus ska bevisa sin nåds rikedom i de kommande tidsåldrarna.
Det finns alltså gångna tidsåldrar, och så finns den tidsålder som nu är och tidsåldrar som skall komma, enligt Paulus’ undervisning. De olika tidsåldrarna bygger på varandra så att den ena är förutsättningen för den andra. Exempelvis heter det i Galaterbrevet 3:19 i den norska bibeln att ”lagen blev lagd till”; i den svenska bibeln står att den ”blev efteråt given”. Och så står det att den har sin tid till dess att; en begränsad period. Den kom efter något och varade fram till något. I bibeln brukar vi för att förenkla indela i olika tidsperioder. Vi brukar tala om oskuldens tid, tiden före syndafallet. Så talar vi om samvetets tidsålder, och lagens tidsålder, och så talar vi om den tid vi nu är inne i; nådens, eller församlingens tidsålder. Och så brukar vi tala om tusenårsriket som kommer, och så talar vi vidare om kommande evigheter. Det är olika tidsperioder vi möter i den frälsningshistoriska tidslinjen.

Analys av Jan Egil Hafsahl

Kanske du tycker formuleringen av det ämne jag ska tala om inte är den bästa. Kanske du också tycker att infallsvinkeln kunde ha gjorts annorlunda och bättre. Men kärnan i det jag vill komma fram till är mycket allvarlig och har något att säga oss alla.Ämnet är alltså: Livets rätt eller rätten till liv. Jag har valt en underrubrik. Vi kan tala om Bibeln och det stora folkmordet. Ordet folkmord fick åter aktualitet när man i den amerikanska senaten för några veckor sedan talade om att Turkiets handlingar under det första världskriget, åren 1915-1916 gentemot det armeniska folket var folkmord. Det här uttalandet har skapat ett skärpt och spänt förhållande mellan de två länderna. Själva uttrycket folkmord introducerades av en polsk jude vid namn Rafael Lemkin under andra världskriget. Han var jurist och advokat. Folkmord, eller genosid, som de lärda säger, har sin rot i det grekiska ordet genos, som betyder folk, familj eller stam. Därtill ett latinskt verb siden, som betyder dräpa eller döda. Enkelt sagt förklarade Lemke folkmord vara dråp av människor på grund av vad de var och inte på grund av vad de gjort. Det är en mycket viktig distinktion. Människor som enbart genom födelse tillhörde en etnisk minoritet, en trosriktning eller kön. Det handlade alltså inte om vad man gjort, utan vad man var. Det är mycket viktigt.Lemkins tanke hade sin upprinnelse i den omdiskuterade Armenien-massakern; och i hans egen samtids holocaust. Lemkin ville få igenom en internationell lag, som skulle avslöja, döma, och framför allt förhindra systematiska övergrepp på mänskligheten på grund av vad människor var och inte vad de gjort. 1948 fick Lemkin genomslag för den här tanken och den gick in som en del av folkrätten i FN. Det här är bakgrunden till att exempelvis Slobodan Milochovich blev ställd inför den internationella krigsförbrytardomstolen för vad han gjort i f.d. Jugoslavien. Milochovich dog innan det hann fällas någon dom i fallet. I augusti 2006 blev Iraks fd president Saddam Hussein och flera av hans medarbetare ställda inför rätta i Bagdad, åtalade för folkmord mot det kurdiska folket i nord. Hussein blev förklarad skyldig och hängd. Vår tids tolkning av ordet folkmord har gått i en bestämd riktning, nämligen etnisk utrensning. Men Lemkins referensram var i utgångspunkten mycket större. Det handlar om övergrepp mot mänskligheten, utförda mot människor på grund av vad de var, och inte på grund av vad de gjort. Dråp på större eller mindre delar av befolkningen är inte något nytt i historien. Vi läser om athenarnas massaker på befolkningen i Melos under antiken, år 416 f Kr. Och romarnas framfart mot befolkningen i Kartago, under det tredje puniska kriget, år 146 f Kr. Några århundraden senare, kan vi tala om utrotningen av indianerna i Latinamerika på 1500-talet. Vi flyttar norrut och nämner övergreppen mot indianerna i Nordamerika på 1800-talet. Det här är naturligtvis ingen fullständig förteckning, bara exempel.Låt oss gå till tjugonde århundradet. Vi kan ur skräcklistan nämna nedslaktningen av armenierna i Turkiet 1915-1916, då mer än sextio procent av det armeniska folket blev utrotat. Vi kan också tala om Sovjetunionens politiska utrotningar i Ukraina, åren 1932-1933. Därefter holocaust, då sex miljoner judar av ideologiska, antisemitiska skäl blev dräpta. Sextio procent av judarna blev dödade åren 1933-1945. Vi kan vidare fortsätta tala om den planerade utrotningen av zigenarna i de tysk-ockuperade områdena under samma tid. Vi kan tala om den indonesiska militärdiktaturens övergrepp mot befolkningen i Östtimor 1975 och om Pol Pot och de röda Kmerernas övergrepp mot folket i Kambodja åren 1976-1979, där två miljoner människor av sex miljoner blev dräpta. Vi kan tala om de etniska utrensningarna under inbördeskriget i Bosnien 1992-1994, samt huturegeringens nedslaktning av tutsier i Rwanda 1994, där 75% av alla tutsier blev eliminerade. Och så kan vi gå in i vår tid, där striden i Darfur fortfarande pågår. För att göra denna lista lite mera komplett, måste vi utöka den med Sovjetunionens härjningar under Stalin, där 43 miljoner politiskt obekväma människor togs av daga. I Nationalistkina, kan vi nämna Chan Kai Chek, som lät döda över tio miljoner människor av samma skäl. Nazitysklands tjugo miljoner icke-judiska offer, var också en del i folkmorden. I det mera moderna Kina, under Mao, möter vi den ofantliga siffran trettiosju miljoner människor, som har bragts om livet. Med en total genomgång av folkmord under 1900-talet, så är omkring 130 miljoner människor offer för folkmord. Förståelsen för uttrycket folkmord möter vi i en bok som kom ut 1994. Den heter ”Death by government” och är skriven av J R Rummel. Han skärpte och utvecklade Lemkins begrepp, och förklarar folkmord främst som ”massdråp utförd av statlig myndighet”. Följaktligen säger han att massmord är massaker av vilken som helst grupp av människor.
Vi har gått igenom en lista med ett ofantligt antal offer under tjugonde århundradet: 130 miljoner människor dödade i folkmord. Likväl är det bara en bakgrund till det stora folkmordet. Då talar jag om dödslistor som inte kommer fram i någon folkmordsstatistik. Ett folkmord som är så oerhört, att vår hjärna knappt kan greppa om det. Ett folkmord som handlar om MINST - i alla siffror jag gått igenom, har jag valt det minsta möjliga antalet - minst 46 miljoner offer varje år. Fyrtiosex miljoner, som världssamhället knappt talar om. Som inte skapar några FN-resolutioner. Som inte skapar några former av EU-bojkotter. 46 miljoner årliga offer, som med två ord avfärdas som abortus provocatus - framprovocerad abort. Det talas i världen idag om cirka fyrtiosex miljoner. Amnesty opererar med femtio miljoner. Siffror som är helt häpnadsväckande. 46 miljoner årligen. Eller, om du vill, 126.000 aborter varje dag i vår värld. De sk folkmorden, från Armenien till Darfur har tagit livet av ungefär 130 miljoner människor i loppet av etthundra år. Abort tar livet av lika många offer på tre år som folkmorden har gjort de senaste hundra åren. De senaste hundra åren har abort tagit livet av lika många människor som det finns på planeten jorden idag. Det handlar om miljarder. Det kommer inte in i statistik över folkmord och utlöser inga resolutioner som fördömer handlingen, där man säger att man bojkottar varje land som utför sådana dråp med statligt godkännande.

Analys av Jan Egil Hafsahl

Detta ämnet är mer en historisk analys än ett bibelstudium. Det är oerhört viktigt att vi som enskilda kristna och församling kommer till en klar förståelse av det bibeln kallar världen, världens makter eller det vi kan kalla stat eller statsmakt, så att vi i livet kan göra rätta val och fatta rätta beslut. Det är ett stort svalg mellan det Paulus skriver i Romarbrevet 13 om överheten och det vi möter i Uppenbarelseboken 13 som vilddjursstat. Vi måste få kunskap så att vi inte blir lurade. De fiender vi har att kämpa mot är legio. Bibeln talar om ondskans andemakter i himlarymderna, dvs de fiender vi har över oss. Bibeln talar även om köttet och dess begärelser, dvs de fiender vi bär inom oss. Och så talar den om världen och allt vad i den är, alltså de fiender vi har omkring oss. I det sistnämnda området uppträder vilddjuret som omtalas i bibelns sista bok. Det sägs: ”Vem är likt vilddjuret, och vem kan strida mot det?” Om detta vilddjur heter det att draken gav det sin makt, sin tron och stor myndighet samt att det fick makt att föra krig mot de heliga. Mitt i denna fruktansvärda beskrivning av ett skoningslöst vilddjur utbrister himlen: ”Den som har öra, han höre”. Frågan är egentligen om vi vill lyssna i tro och utifrån kunskapen handla i kärlek till sanningen. Tro verksam genom kärlek.