Bibelstudium

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris.
I Petrus’ första brev ger aposteln oss en uppmaning att helga Kristus som Herre i våra hjärtan. Att helga är att avskilja för en bestämd uppgift. Petrus manar oss att avskilja våra hjärtan åt Kristus, och låta honom vara Herre över våra liv. Problemet är ofta att vi låter så många andra herrar få styra och leda oss. Jesus blir en bland många andra som vi ägnar vår tid och våra krafter åt. Sök Guds rike först, har kanske inte alltid blivit vårt motto i tiden, snarare tvärt om, vi sköter vårt eget liv först, och om det blir lite tid kvar, så låter vi Jesus få den. Jesus vill vara enväldig härskare i sitt rike.
Jesus säger själv om Guds rike i Lukas 17 att det inte är ett rike som man kan se med sina ögon. Inte ett synligt rike av denna världen, men Guds rike är invärtes i er. Vi är en del av Gudsrikets territorium om vi låter Kristus vara kung över våra liv, och låter honom sitta på vårt hjärtas tron. Kristus delar inte plats med någon annan. Ingen kan tjäna två herrar, säger Jesus. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller också hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Vi äger ingenting i denna världen. Vi är endast förvaltare av det Gud har givit. Nakna kom vi in i världen och lika nakna kommer vi att lämna den. Under tiden vi lever här på jorden har vi fått något att förvalta. Några har fått mycket och andra mindre, men frågan är hur vi sköter vårt förvaltarskap. I Jesu liknelse i Matteus 25 läser vi om en man som skall resa utomlands. Han kallar sina tjänare till sig och lämnar sin egendom åt dem. Den ene tjänaren får fem talenter, den andre två och den tredje får en talent. Var och en efter sin förmåga. Gud förväntar sig ingenting utöver det vi klarar av. Men han förväntar sig trohet i det vi har fått att förvalta.
Tjänaren som får de fem talenterna går genast och förvaltar dem och tjänar fem talenter till, så gör också han som får två. Han som får en talent gräver ner den i marken och gömmer sin herres pengar därför att han är rädd för honom. Efter en lång tid kommer dessa tjänares herre tillbaka och kräver redovisning. Det är räkenskapsdag; hur har man förvaltat sin herres egendom? Herre, fem talenter överlämnade du åt mig, säger den förste tjänaren, nu har jag tjänat fem till. Bra, du gode och trogne tjänare – gå in i din herres glädje! Vad har vi gjort med de möjligheter Gud har givit oss?
Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris. Har vi hela livet vistats i första klass på välfärdens kryssningsfartyg, kommer så småningom uppgörelsens timme då kalaset skall betalas. Den resan blir inte gratis. Jesus går ännu längre och säger att varje onyttigt ord som en människa talar skall hon stå till svars för på domens dag. Men är vi inte frälsta av nåd? Har inte Kristus tagit all vår synd på sig, och är inte ingången till himmelen öppnad av Guds kärlek mot oss genom Jesu försoningsverk? Är vi inte fria från gärningarnas väg? Allt detta är sanning. Guds barn är vi av bara nåd, men vi talar inte här om vad vi är, utan vad Gud vill göra oss till - kärl användbara i hans tjänst. Antingen förhärligar vi Gud genom våra liv, eller också vanärar vi honom. Korset och uppståndelsen med honom är början till ett nytt liv, där Kristus lever i mig (Gal 2:20). Hans liv - inte mitt.
-Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande? Ni tillhör inte er själva. (1 Kor. 6:19)
Jesus förklarar för oss lärjungaskapets pris då han säger att den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.
-Den som finner sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det. (Matt 10:38)
Att följa Jesus har också sitt pris, men det är för denna tiden, och inte för evigheten. Ty
-vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. (1 Kor 4:17)
Ty
-all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. (1 Pet 5:10)
Vi är inte här för att leva ut våra egna tankar, eller andra människors för den sakens skull. Vi skall förverkliga Kristi hemlighet i tiden, vilken är församlingen. Att få lida med Kristus är vårt glädjeämne, ty då skall vi också få jubla av glädje när han kommer i härlighet. Saliga är vi om vi hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över oss. (1 Petr 4:13)

Bibelstudium av Tage Johansson

Jesus lärde sina lärjungar att de skulle bedja “Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen” Matt 6:10

I himlen sker Guds vilja till fullo. Allt andas av glädje och harmoni i himlen, därför att Guds vilja råder där. Allt som sker där är ett uttryck för den energi av kärlek som finns där. Också här på jorden kan vi få uttrycka vår kärlek till Gud genom att göra hans vilja. Gud skapade människan för att hon skulle leva i ett förtroligt förhållande till honom, att i kärlekens fria vilja göra hans vilja. Jesus frågade Petrus, “..älskar du mig, så föd mina lamm..” o.s.v.
Det största och viktigaste för oss medan vi är här i tiden är att få göra Guds vilja enligt det lopp han har bestämt för oss som individer. Paulus skriver till Timoteus i ett av sina sista brev, “jag har fullbordat mitt lopp.” Om David heter det i Apg 13:36 att han tjänade Guds vilja i sin tid.
Guds ord vägleder oss till de erfarenheter som är nödvändiga för att Guds vilja på ett fullständigt sätt får ske. Vi skall stanna inför tre nödvändiga punkter

Bibelstudium av Sven Thomsson

Vår Bibel är full av härliga löften. Precis som stjärnornas myriader på natthimlen vimlar vår härliga Bibel av underbara löften. Dessa har nedtecknats genom Guds Andes inspiration, inte för att enbart utgöra ord och meningar mellan två pärmar i en bok, utan för att vi som Guds folk ska läsa dem och tillgodogöra oss deras välsignelser.
I Guds ord har vi bruksanvisningen för våra liv. Bibeln är kompassen för vår livsvandring och mönsterbilden för hur vårt andliga liv ska vara. Precis som bruksanvisningen för våra bilar ger upplysning om hur motorn fungerar och övriga funktioner i bilen, visar Skriften oss hur vi ska leva. Bilens instruktionsbok ska ju förvaras i bilen och medfölja i den, för att felaktigheter ska kunna upptäckas och åtgärdas. På samma sätt är det med Guds ord.Vi måste ta det till vårt hjärta och låta det bli ett med oss och vi med ordet. Då uppenbaras brister och tillkortakommanden i vårt andliga liv. Om vi då är villiga att låta oss korrigeras leder det oss rätt.
Guds ord undervisar mycket om bön och inrymmer välsignade löften om bönhörelse och bönesvar. Vi får också veta hur vi ska be och vilka förutsättningarna är för bönesvar. Vi har säkert lagt märke till att löften som hör samman med bön är sammanbundna med villkor. Därför kan vi inte förvänta oss att Herren ska svara på våra böner under vilka omständigheter som helst, utan endast om vi. uppfyller villkoren som är kopplade till löftena.
I Jak. 1:6-7 står det så här:
-Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. En sådan människa må icke tänka att hon skall få något av Herren - en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
Tvivel är ett stort hinder för bönesvar, likaså om man har en delad håg, så att man har sitt sinne vänt till det jordiska och materiella samtidigt som man förväntar sig hjälp från Herren.
I 1 Joh. 3:22 har vi ett annat löfte:
-…och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom. Observera villkoret där: “hålla hans bud”. Om vi inte vill lyssna till Guds röst och hålla hans bud, så hör Herren inte heller oss. Om vi inte vill göra vad som är välbehagligt för honom, utan i olydnad vandrar egna vägar, uteblir också bönesvaret.
Jesus säger till sina lärjungar i Joh. 15:7:
-Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder. För att detta löfte ska uppfyllas krävs att vi förblir i Jesus och att hans ord förblir i oss. Om vi älskar världen och försöker tjäna två herrar, om vi ignorerar Jesu ord eller försummar att läsa Bibeln så kan vi inte säga att vi uppfyller villkoret om förblivande i Jesus och hans ord. Herren ser med misshag på detta och han kan inte höra vår bön.
Det förekommer så oerhört mycket av orenhet, världslighet, sömnaktighet, kärlekslöshet och allmän avfällighet i församlingarna idag, som gör att Herren tillsluter sitt öra för bönerna.
I Ps. 66:18 står detta ord:
- Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Därför måste världens ande rensas ut från de kristnas liv och ur församlingarna.Ett uppvaknande ur den andliga sömnen måste ske och stötestenarna måste ovillkorligen röjas undan. Annars kommer man att få ropa och be ända till domedag utan att Herren svarar
Herren säger till Jeremia kap. 11, vers 14:
- Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull. Herren stängde till sitt öra därför att folket inte ville höra hans röst, de ville fortsätta att tillbe avgudar och följa sina onda hjärtans tankar. Därför förkastade Gud dem eftersom de förkastade honom.
Vi ser alltså att det är absolut nödvändigt att uppfylla de villkor som är förknippade med löftena.
Om vi verkligen går in för att praktisera detta kommer vi att få ett välsignat och rikt böneliv med härliga bönesvar.

Bibelstudium av Roger Lindroos

Jag har funderat en del över profeten Amos. Vem han egentligen var. Det står inte så väldigt mycket om honom, men i första kapitlet av Amos bok, läser vi att han var en av herdarna från Tekoa:
-Detta är vad som talades av Amos, en bland herdarna från Tekoa, vad han skådade angående Israel i Ussias, Juda konungs, och Jerobeams, Joas’ sons, Israels konungs, tid, två år före jordbävningen. (Amos 1:1)
Han var en herde; säger själv att han inte var någon profet. Några kapitel senare läser vi att han är varken profet eller profetlärjunge, utan en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. Det står:
-Jag är varken en profet eller en profetlärjunge, jag är en boskapsherde, som lever av mullbärsfikon. Men HERREN tog mig från hjorden; HERREN sade till mig: ‘Gå åstad och profetera för mitt folk Israel.’ (Amos 7:14-15)
Vi förstår att han måste ha varit en enkel människa. Jag slog upp i Illustrerat bibellexikon där det står några rader om den tiden. Det grep mig, jag vill citera:
-De båda rikena, Israel och Juda stod vid denna tid på höjdpunkten av världslig och materiell makt. Men välståndet hade den allra mörkaste bakgrund. Moraliskt förfall härskade och religionen var som ett skal utan kärna. Omåttlighet och utsvävningar florerade, och med dem avgudadyrkan. De rika levde i överflöd, medan det arbetande folket led nöd. Man njöt rikedom och lyx och åstundade Herrens dag, vilken skulle bringa Israel glädje och ljus, medan de övriga folken skulle gå dom och undergång till mötes.
De här slutsatserna har dragits utifrån vad som skrivits under den här tiden. Bland annat från vad profeten Amos profeterade. Det står i andra kapitlet.
-Så säger HERREN: Eftersom Israel har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de sälja den oskyldige för penningar och den fattige för ett par skor. Ty de längta efter att se stoft på de armas huvuden, och de vränga de ödmjukas sak. Son och fader gå tillsammans till tärnan och ohelga så mitt heliga namn. På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus (Amos 2:6-8)
Vi kan också läsa ur kapitel åtta:
-Följande syn lät Herren, HERREN mig se; Jag såg en korg med mogen frukt. Och han sade: “Vad ser du, Amos?” Jag svarade: “En korg med mogen frukt.” Då sade HERREN till mig: “Mitt folk Israel är moget till undergång; jag kan icke vidare tillgiva dem. Och sångerna i palatset skola på den dagen förbytas i jämmer, säger Herren, HERREN; man skall få se lik i mängd, överallt skola de ligga kastade; ja, stillhet må råda!” Hören detta, I som stån den fattige efter livet och viljen göra slut på de ödmjuka i landet, som sägen: “När är då nymånadsdagen förbi, så att vi få sälja säd, och sabbaten, så att vi få öppna vårt sädesförråd? Då vilja vi göra efa-måttet mindre och priset högre och förfalska vågen, så att den visar orätt vikt. Då vilja vi köpa de arma för penningar och den fattige för ett par skor; och avfall av säden vilja vi då sälja såsom säd.” (Amos 8:1-6)
Vi förstår att denna beskrivning av hur det var denna tid stämmer rätt bra. Israel var en makt att räkna med. Man hade rikedomar, men hade tillskansat sig denna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Det har talat till mig. Det är väldigt likt vår tid. Slaveriet, som vi trodde var avskaffat, har aldrig någonsin varit så utbrett som idag. Vi ser ut över jorden. Det finns rapporter om hur människor hålls som slavar. När vi hör om slavar, tänker vi på de svarta som togs från Afrika och skeppades långväga, och hur sedan det slaveriet upphörde i Amerika. Men det finns mycket mer slaveri idag, än om man inte så lätt upptäcker det. Människor säljs för att tjäna så att rikedomen ska växa hos några. Vi har här i vår församling fått höra förkunnas om vilken orättfärdighet vi själva egentligen lever i. Om vi ser närmare på vilken rikedom vi har, och på vilkens bekostnad vi har välstånd, så förstår vi.
Vi kan också läsa om Betel i Amos bok. Vi förstår att Amos var en ganska obekväm person. Herren visar honom att han inte kan spara Israel. Vi läser om en präst i Betel:
-Men Amasja, prästen i Betel, sände till Jerobeam, Israels konung, och lät säga: “Amos förehar en sammansvärjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke härda ut med allt hans ordande.
Ty så har Amos sagt: ‘Jerobeam skall dö för svärd, och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.’” Och Amasja sade till Amos: “Du siare, gå din väg och sök din tillflykt i Juda land; där må du äta ditt bröd, och där må du profetera. Men i Betel får du icke vidare profetera, ty det är en konungslig helgedom och ett rikets tempel.” (Amos 7:10-13)

Bibelstudium av Michael Dakwar

-Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt 28:19-20)
-Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. (Ef 6:10-12)

[Läs mer]