Asta-Olausson

Vittnesbörd av Asta Olausson
**
**

Det är fantastiskt att Gud kan förvandla en människas liv genom mötet med Jesus Kristus. Det räcker med att säga ”Tack Jesus för att du vill frälsa mig” för att få uppleva att Jesus kommer in i ditt hjärta och du blir född på nytt.
Jag tänkte på en händelse som jag hörde om i radio för flera år sedan. En man som är ganska känd berättade att han tillsammans med sin familj varit utomlands. Hans far hade också varit med. Så dog hans far under utlandsresan. Då de kom tillbaka fanns inte pappan längre. Han var bara borta. Då tänkte den här mannen, som var mitt uppe i karriären. Då tänkte han: Vad ska mina barn tänka om den karriär jag gjort den dagen jag är borta? Den har ju inte lett någonstans, för jag finns inte kvar längre. Så är det. Människor jobbar för att göra karriär, man jagar efter att förverkliga sig själv. Vad händer sedan? 
Men det finns något annat. Man kan bli förverkligad i Jesus Kristus. När man tar emot Jesus, blir man förverkligad i honom. Gud har i människans hjärta lagt ner det eviga livet. Det finns en längtan, en känsla för det eviga livet nedlagt i varje människas hjärta. Människan jagar och jagar efter att mätta den hunger som finns inom henne, efter att släcka en törst hon har. Jesus erbjuder ett vatten som kan släcka den törsten, livets vatten, det eviga livet. 
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. Du kan just nu få vinna din själ för det eviga livet. Jesus älskar dig, han är så mån om att få möta dig. Tänk att Gud älskade människan så mycket, att han utgav sin enfödde son för att hon skulle bli frälst. Och det står i bibeln att Gud sände inte sin son för att döma världen, utan han ville frälsa världen.
Tack Jesus för att du lever, tack att du är uppståndelsen och livet, tack att vi får komma till dig, tack att vi får ta emot dig i våra hjärtan och bli förvandlade. Tack för att tron kommer av predikan, tack att vi av vittnesbördet om dig kan få uppleva förvandling och mättnad. Amen.

Vittnesbörd av Asta Olausson

Jag kan vittna om hur jag mötte Maranata genom att jag blev frälst. Hade inte storfamiljen funnits, skulle jag inte ha blivit bevarad. Jag kom direkt ifrån gatan och om det bara hade varit ett möte där någon bad till Gud för mig, hade jag fått återvända till samma gamla sammanhang. Men storfamiljen var ju 24 timmars gemenskap per dygn. Man hade alltid syskon omkring sig. Johannelund var en avskild plats. Det ligger i Stockholm, bara några kilometer från innerstan, men det var som om det var tusen km bort. Jag upplevde verkligen vad det innebar att bli född på nytt. Ibland kände man som om man inte kunde klara av den enklaste sak, sådant man hade kunnat i hela sitt liv, men man var som ett litet barn, beroende av dem man hade omkring sig. Det kom flera nyfrälsta med en svår bakgrund och ingenting att falla tillbaka på socialt. Vi måste bygga upp något socialt liv, och vi måste ju ha en försörjning.
Då började Arne Imsen föra fram idén med Pilgrimstjänst. Vi skulle ha våra egna företag, där vi kunde verka tillsammans. Vinsten av vårt arbete skulle gå till församlingen, och inte till några ogudaktiga arbetsgivare. Jag hade precis då läst en bok om judar och hur de levde som en avskild grupp i olika länder, i olika samhällen. Man kunde läsa om judar i Spanien, Polen och Ryssland och Tyskland. De utgjorde ett samhälle i samhället och de hade en egen försörjning. En jude fick inte ta vilket arbete som helst, de måste för sin överlevnad skaffa sig sin egen försörjning. De levde i en avskild grupp, och trots att de levde i Ryssland eller Tyskland, eller Spanien så var de inte i första hand tyskar eller ryssar eller spanjorer, utan de var judar. De hade sitt eget språk och hemundervisning. Barnen undervisades i synagogan av lärare från det egna folket.
Jag tänkte på att det här var precis en bild av det som Arne Imsen målade upp som Pilgrimstjänst. Vi var det nya förbundets folk. Vi hade en egen konung, Jesus var vår konung. Och vi hade ett eget språk. Vi var ett eget folk i nationen, men helt avskilt från nationen. Det där blev så levande för mig. Tänk att kunna ha sin egen försörjning, sin egen skola! Att vi inte i första hand var svenskar, utan vi hade en annan identitet och levde på de premisserna att vi var Guds folk. Det här med att man hade sina egna företag. Exempelvis hade vi bagerier, och vi fick försörjning genom att sälja bröd ute i landet.
Ett litet bibelord blev levande för mig. Det står om Simeon i templet som väntade på Israels tröst. Det står inte att han väntade på sin egen tröst, men på nationens tröst. Det fanns ett folk! Vi som kristna måste vara ett avskilt folk, det nya förbundets folk, precis som Simeon väntade på det gamla förbundets tröst, så väntar vi på det nya förbundets tröst. Det spelar ingen roll om vi är i Sverige eller någon annanstans i världen, vi tillhör ett nytt folk som talar samma språk. Vi har samma ursprung och samma kriterier.
Något som också blev levande för mig då jag läste om judarna, var att de alltid sa: -Nästa år i Jerusalem! Nästa år i Jerusalem! Det var det som var deras hopp, och vi har också ett levande hopp: Nästa år kommer Jesus! Jesus kommer! Amen.

Vittnesbörd av Asta Olausson

Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Aposteln Paulus skriver om när han kom till Korint:
-När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. (1 Kor 2:1-5)
När jag blev frälst och förstod att Jesus var en verklighet och att jag måste välja, så var det inte genom intellektuell övertygelse och övertalning jag blev övervunnen, utan genom den helige Andes överbevisning om att Jesus fanns och att han redan var min Frälsare.
Paulus säger om sin ankomst till Korint att han där inte ville veta av något annat än Jesus Kristus och honom såsom korsfäst. Han skriver att han var svag och rädd och orolig när han kom dit.
I Apostlagärningarna kan vi läsa att Paulus kom till Aten, och sedan lämnade han Aten och kom till Korint. Man kan då fråga sig vad han upplevt i Aten som fick honom att inta denna attityd som han beskriver för korinterna, vad som fick honom att känna så här. I Apostlagärningarna beskrivs hur atenarna tyckte om att diskutera och de gärna lyssnade till filosofer av olika skolor. På torget i Aten började man diskutera med Paulus och med varandra, och undrade vad den här pratmakaren Paulus kunde ha att komma med. Då tog Paulus till orda och sa:

Vittnesbörd av Asta Olausson

När jag blev frälst och mötte Jesus handlade det om en total kapituation inför Jesu kors. Jag visste att det gällde att ge upp det som varit och börja något helt nytt. Jag kom ifrån ett väldigt trasigt sammanhang, jag hade varit narkoman några år och levt i en subkultur. I varje socialt sammanhang man lever och umgås, försöker man göra en självbild för att nå upp till de normer och värderingar som finns i den kulturen.

Vittnesbörd av Asta Olausson

Vi önskar att du ska få lära känna Jesus, som är vägen, sanningen och livet, och som har stor barmhärtighet med syndare.
Det står om Jesus att han kom en gång till en strand där några fiskare jobbade. Han visste hur de hade det. Han sa till dem: -Lägg ut näten på djupet, så får ni fångst! Då sa de: -Vi har arbetat hela natten och fått ingenting. Jag tror att många människor känner det så. Man har jagat efter det ena och efter det andra. Man har jagat i karriären, man har gett ut sig för så mycket, trott att man skulle få fångst, att man skulle få mat för sin själ. Man har gått på fester och partyn, prövat droger, åkt på utlandssemester, gjort av med alla sina pengar och man har jobbat mer och mer - man har jobbat hela natten. Så finns inget utrymme för mer. Man är slut, man är färdig man är uppgiven. Man har inte funnit meningen med livet. Det här vet Jesus om. Då säger han så här: -Kasta ut på djupet, så ska ni få fångst! Lärjungarna är så färdiga, de har inget mer att komma med på egen hand. Därför säger de så här till Jesus: -Vi har jobbat hela natten utan att få något, men på ditt ord, vill vi handla. Vi vill pröva något nytt. Att kasta ut på djupet, att släppa fotfästet, att gå ut i något okänt, förlora kontrollen, överlämna sig åt någon. När lärjungarna gör det, så får de uppleva att de får fångst, de får mättnad, de får mer än de kan bära.
Då säger Petrus till Jesus, när han ser den stora fångsten och hjärtat är mättat: -Gå bort ifrån mig Herre, jag är en syndig människa. Jag är inte värdig detta. Han förstår att det är något övernaturligt, något gott, något speciellt. Då säger Jesus att de inte ska frukta. Nu tar Jesus hand om dem. Han ger dem innehåll i livet. Han ger dem arbetsuppgifter.
Då står det om lärjungarna, som nyss fått möta Jesus att de lämnade allt och följde Honom. De lämnade allt och följde Jesus. Så mycket var det värt att få möta honom. De hade fått något som var utöver det de kunde se med sina lekamliga ögon. De hade fått ögon som kunde se ända in i himlen, in i den härlighet Jesus kom ifrån. Det är detta vi som Jesu lärjungar också idag vill förmedla till människor i vår omgivning. Denna tro vi fick när vi mötte Jesus, hur livet förvandlades, hur han drog oss upp ur den djupa dyn och satte våra fötter på en klippa. Himmelen öppnades. Det står i bibeln att han har gått dit för att bereda oss rum, och detta är vårt hopp idag. Han har lovat han ska komma för att hämta oss hem till honom. Och vi vill förmedla detta Maranatabudskap som ger människan värde och livet innehåll.