Det har gått 50 år sedan följande ledare publicerades i Midnattsropet. Texten talar om hur bibelordet drar upp tydliga gränser, något som är ytterst angeläget att påminna om i våra dagar, där en kuslig form av liberalism nästlat sig in och splittrat många församlingar.
Text: Arne Imsen (ledare ur MR nr 3 1973)
[]Utdrag ur ledare av Arne Imsen från 1998
För några år sedan fanns i vårt land ett antal massmedier som förde fram budskapet om Jesu tillkommelse. Dessutom fanns bortåt 600 pingstförsamlingar. Oftast hade de mycket brinnande predikanter som ständigt återkom till ämnet Jesu snara tillkommelse. Runt om i vårt land fanns alltså en kontinuerlig förkunnelse om eskatologiska frågor. Det målades och beskrevs vad som skulle ske i samband med Jesu tillkommelse. Det apokalyptiska skeendet uppmärksammades och förklarades. Man hade helt klart för sig att församlingens primära uppgift var att genom ständig mission och evangelisation verka för att skaran blev fulltalig och därigenom påskynda Jesu tillkommelse. Det var enfaldig, men ursprunglig och äkta hängivenhet. Det var detta som i rumsrena kyrkliga miljöer nedlåtande definierades såsom obskurantism och fanatisk sekterism.
[]Predikan av Arne Imsen från 1997
Det ser bedrövligt ut i tiden. Om man ser sig omkring, verkar det inte finnas någon framtid. Då säger hoppet: - Lyft din blick, ty Konungen kommer! Lyft din blick, ty det är faktiskt på det viset att det som syns omkring oss är av övergående art. Det som ser ut att vara så starkt, stabilt och fast, det står inför sin upplösning och sitt sammanbrott.
[]