202601

Vittnesbörd

Börje Håsäther berättar för Midnattsropets läsare om sin gripande väg till frälsning.

Jag har nu passerat 70 år och glömmer ändå inte den dag då jag upplevde min omvändelse, för drygt 40 år sedan. Jag var 28 år och mitt liv hade dittills flutit på ungefär som för de flesta andra: skola, lumpen, arbete, fritid, vänner – allt som fyllde vardagen på den tiden.

Jag växte upp i ett kristet hem, men det påverkade mig inte nämnvärt. Söndagsskolan passerade obemärkt. Det enda jag minns därifrån är guldstjärnorna i klisterboken och Petrus i randig skjorta på flanellografen. Själv längtade jag mest ut i skidspåret och till hockeyrinken. Ett liv utan Gud – men inte utan längtan

Undervisning

Det är många som gör anspråk på namnet Jesus. I vår tid, när det också händer så mycket politiskt, är det väldigt lätt att bli förvirrad. Många kristna står på de politiska barrikaderna och man har visserligen en kunskap om Jesus. Jag är inte den som ifrågasätter människors frälsning på något vis, men ofta när man talar om kristendom och Jesus så kommer man aldrig riktigt hela vägen.

Om vi verkligen tar Jesus på allvar, som vi läser om honom i Ordet, och om vi tar Guds ord på allvar, då kan det inte stanna vid till exempel fred och rättvisa, och att vi ska skapa en bättre värld. Då har vi bara kommit en liten bit. Nej, det handlar ju om helt andra värden, ty den här världen som finns, i den är ingenting gott.

Undervisning

Gud har bevisat att Gud inte bara är kärlek, utan han har också bevisat det i handling. Han uppmanar även oss att i handling ge uttryck för den gudomliga kärleken.

Det stora med kärleken är att den är ett nådeserbjudande från Guds sida. Vi får uppleva hur vi blir tömda på oss själva – för i oss själva har vi ingen kärlek – och får istället uppleva som vi läser i Romarbrevet 5:5:

Appell

Jag vill dela några verser som ni säkert har läst många gånger. De står i Matteus 11:28–30:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.”

[]

Appell

Vi sjunger sånger med budskap om hur Jesus blev människa, och det är ju inte vem som helst vi sjunger om. Det är Jesus, Guds enfödde Son.

Vi som människor, är stoftmänniskor, varken mer eller mindre, oavsett hur duktiga eller akademiska vi är. Vi kan tycka att vi är stora, mäktiga människor, men dock är vi bara stofthyddor – lera. Av jord är vi komna, och av jord ska vi åter bli. Det är människan.