202305-06

Text: Stig Andreasson (tidigare publicerad i Midnattsropet nr 3 2018)

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse?{{ double-space-with-newline }}Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter.{{ double-space-with-newline }}Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Ledare av Berno Vidén

Kriget i Mellanöstern har varit centralt i nyhetsmedia alltsedan den 7 oktober då Hamas drog in med sina terrorister i Israel och genomförde en skoningslös massaker på fler än 1200 människor, däribland barn, kvinnor, äldre och dessutom tog man fler än 200 personer som gisslan. Det här var startskottet på en av de mest våldsamma konflikter som vi har sett under senare tid.

Text: Gunnar Nilsson, tidigare publicerad i Guds Rikes Röst nr 10 2023

I Johannes evangelium 3:17-19 läser vi:

”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.” Detta är det tydliga budskap vi läser i Bibeln. Det talar om domen men också om att vi genom tron på Jesus inte blir dömda. Men: ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen” (Johannes ev. 12:48).

Undervisning av Hans Lindelöw

Vi tar utgångspunkten i Psalm 42, från vers 4:

Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?» Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran. Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.