Vittnesbörd
Aldrig glömmer jag min första erfarenhet av ordet Jesus. Året var 1968 då en arbetskamrat från Södersjukhuset tog mig med till Filadelfiakyrkan i Stockholm. Där fanns en tavla längst fram med namnet JESUS. Under hela mötet såg jag inget annat än detta, namnet Jesus, och allt annat runtomkring bleknade.
Hälsningar Gertrud Karlsson
Appell av Marja Strömmare
Jag tänkte ta med er till en katastrof. För ett par år sedan, dagarna kring nyårsafton, var det ett stort lerskred i Gjerdrum i Norge. Det var under natten då människor låg i sina hus och sov som hela kvarter försvann. Jag kommer ihåg hur jag dag och natt följde tragedin.
Där i Gjerdrum rasade hus och bilar, och människor låg där nere i det stora raset. Man säger att man hörde nödrop, att man hade telefonkontakt med människor som var instängda. Det första dygnet kunde inte räddningspersonalen ta sig ner till de drabbade då det var alldeles för farligt. Marken rörde fortfarande på sig och man kunde inte riskera ytterligare liv för att gå ner och rädda de här människorna som fanns där.
[]Bibelstudium av Paulus Eliasson
Det finns ett välkänt påstående i början av Jesu bergspredikan, som verkar bra och fint vid första anblick, men som blir lite förvirrande när man tänker på det – och som till slut avslöjar en viktig del av Guds plan. Jesus säger så här:
Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.
Matt 5:5
Det låter bra, men vad betyder det att ärva jorden? Varför skulle någon vara intresserad av att ärva jorden? Kan inte jag bara fortsätta vara högmodig, och låta de ödmjuka behålla sitt arv?
[]I slutet av 1980-talet höll Arne Imsen en predikan om Jesu tillkommelse som vi finner angeläget att åter aktualisera. Tidigare publicerad i bl.a. Midnattsropet nr 8-9/1989.
Änglarna fick ordern att omedelbart stiga ned till lärjungarna som stod på Oljeberget och såg hur Jesus lyftes mot höjden inför deras ögon. De rapporterade direkt från Faderns hjärta: ”Denne Jesus som I haven sett fara upp till himmelen, han skall komma igen.” Det var detta lärjungarna behövde veta först av allt. Han skall komma igen!
[]
Dikt av Majvor Hugnevik (2018)
Marana ta, hör längtansropet ljuder
från en söndersargad jord
Gud, din pilgrimsskara väntar
uppbrottsorder
när basunen kallar
tecknet som vi känner från ditt Ord
Fly från svekets lägervallar
dessa brända, en gång brutna
jordar våra fäder fått att gro
Låt oss än en gång, den sista
höra Anden tala
om försoningsblodet
till ett folk som tappade sin tro
Lyft din blick mot gryningslandet
bort från jordens larm och brus
lossa banden låt det brinna
samlingsdagen snart är inne
då när natten släcker sina sista ljus