Text: Arne Imsen
Allt färre vågar kämpa för de ofödda barnens rätt. Karriärister på samhällsstegen har inte råd att göra sig impopulära. De ofödda barnen saknar medborgerliga rättigheter, och deras rop drunknar i feministernas högröstade krav på självförverkligande. Mord i humanitetens namn är ingen okänd företeelse i historien. Men i alla dess historiska repriser är och förblir det laglöshetens filosofi i avskyvärt diaboliska former.
Lagstiftningen må från tid till annan tillåta eller förbjuda allteftersom den allmänna opinionen liberaliseras eller radikaliseras. Människovärdet borde dock vara okränkbart och stå över sådana temporära fluktuationer. Opportunismen har funnit sin nisch för sin förmenta frihet. Det låter onekligen imponerande medmänskligt med sympatiska utfästelser om att inget barn skall vara oönskat eller ovälkommet, och detta skall vetenskapligt fixas med koksalt, sugmaskin, skalpeller och andra operationsinstrument med läkarkåren som tillförlitlig garant.
[]