Undervisning av Stig Andreasson
Nutida sakramentalistiska teologer försöker på olika sätt att harmonisera sakramentalismen med Bibeln. De är inte alltid helt samstämmiga i sina bibeltolkningar, men det är framför allt två läropunkter som de försöker finna stöd för i Bibeln. Det är att vi får syndernas förlåtelse i nattvarden och att nya födelsen sker i dopet. Dessa två läropunkter skall vi nu ta upp till behandling var för sig. I den här artikeln koncentrerar vi oss om nattvarden.
Bokstavligt eller symboliskt? Inom flera kyrkosamfund menar man sig ha säkra stöd i Bibeln för att nattvarden är syndaförlåtelsens sakrament. Nattvardens instiftelseord framförs som bevis för detta. Matteus och Lukas återger dessa ord av Jesus på följande sätt i 1917 års översättning: -Sedan tog han ett bröd, tackade Gud och bröt det och sade: ”Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.” Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: ”Dricken härav alla, ty detta är mitt blod, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.”Lutherska teologer liksom deras store lärofader insisterar starkt på att verbet är i denna bibeltext måste uppfattas bokstavligt. ”Detta är min lekamen. Detta är mitt blod”, sade Jesus. Lutheranerna tror inte som katolikerna att det sker en förvandling av själva substansen i brödet och vinet. Men nattvardselementen är dock på ett mystiskt och övernaturligt sätt Jesu lekamen och blod i, genom och under brödets och vinets gestalt. Katolikerna kallar sin teori för ”transubstantiationsläran”. Den lutherska teorin talar om en ”konsubstantiation”, en slags samexistens mellan nattvardselementen och Jesu lekamen och blod. Ingen av dessa teorier är särskilt lättfattlig.Alla reformatorerna delade inte Luthers syn på denna punkt. Historien förtäljer att Luther och Zwingli hade en livlig debatt just om detta. En känd luthersk skribent i Norge refererar till denna debatt och skriver:-Luther höll sig till skriftprincipen, hänvisade till instiftelseorden och sa att då Herren säger ”Detta är min lekamen och blod” så menade han ”är” helt bostavligt. Zwingli svarade att ”är” betyder ”symboliserar.”Skribenten avfärdar Zwinglis argument med att säga: ”Det finns inte något språk där ”är” betyder ”symboliserar”.Det sistnämnda påståendet stämmer naturligtvis inte. Den kände franske teologen Alfred Kuen, skriver:”Att påstå att är alltid betyder identitet är att godtyckligt begränsa den språkliga betydelsen av verbet eimi (vara).”Kuen menar att är naturligtvis ibland kan uttrycka bokstavlig identitet, men så är det inte alltid. Som exempel tar han orden i Jakobs brev 3:6 där det står: ”Tungan är en eld.” Ingen uppfattar detta i bokstavlig mening. Tungan kan liknas vid en eld som sätter tillvarons hjul i brand. Detta är väl den naturliga meningen av detta uttalande.Bibeln innehåller inte bara liknelser och illustrationer men också olika slags figurliga och bildliga uttrycksätt, såsom symboler och metaforer. En symbolisk handling har en annan och djupare mening än handlingen har i sig själv. Men om den symboliska handlingen tillskrives samma kraft som den verklighet den symboliserar, då hamnar vi i en form av övertro och magi. En ”metafor” är ett annat figurligt talesätt där någonting representerar någonting annat. Den innebär aldrig att det första förvandlas till det andra, men den föreställer och representerar det. En bokstavlig förståelse av uppenbart metaforiska och symboliska uttryck för oss på avvägar. Jesu ord vid nattvardens instiftelse är utan tvekan en typisk ”metafor”. Ett ting sägs representera ett annat ting. Ett bestämt uttalande av Jesus vid nattvardens instiftande har emellertid inga bokstavstroende sakramentalister någonsin uppfattat bokstavligt. Det är då Herren säger:-Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. (Luk 22:20)Ingen sakramentalist insisterar på att bägaren i bokstavlig mening är det nya förbundet. Det är naturligt. Hur skulle en vinbägare bokstavligen kunna vara identisk med det nya förbundet? Skulle detta vara fallet är vi verkligen illa ute. Då måste vi leta med ljus och lykta efter den vinbägaren som användes vid den första nattvarden. Vet vi inte var den finns, så har därmed också det nya förbundet gått förlorat. Nej, ingen tänkande människa kan uppfatta dessa ord som något annat än ett symboliskt talesätt. Vinbägaren representerar och symboliserar det nya förbundet.
Hur uppfattade Jesu lärjungar nattvardens instiftelseord?Låt oss ta enkelhetens princip till hjälp för att förstå det hela. Som vi alla vet blev nattvarden instiftad då Jesus tillsammans med sina lärjungar intog den traditionella påskmåltiden. Den firades av alla rättrogna judar till minne av befrielsen från Egyptens träldom. Påskmåltiden var alltså en åminnelsemåltid. Och den var verkligen full av symboler på befrielsen från träldomshuset. Den intogs i sju etapper. Både bröd och vin, fruktsås och bittra örter hörde till menyen samt kanske också ett påskalamm. Vi säger ”kanske”, för alla judiska familjer hade inte alltid möjlighet att äta ett påskalamm. Men nu kommer vi till det som är viktigt att veta och förstå. Då Jesus intog denna sista måltid med sina lärjungar ersatte han de traditionella ord som husfadern uttalade med instiftelseorden till nattvarden. Den är ju det Nya Förbundets åminnelsemåltid. Då den judiske husfadern delade ut brödet sade han vanligen: ”Detta är det smärtans bröd som våra fäder måste äta.” Jesus bröt med traditionen och sade istället, i det han bröt brödet: ”Tag och ät. Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig”.Lärjungarna hade redan många gånger deltagit i en påskmåltid. De hade många gånger hört husfadern säga: ”Detta är det smärtans bröd som våra fäder måste äta.” Ingen av dem kan ha haft minsta tanke på att uppfatta dessa ord bokstavligt. Det hade ju gått många hundra år sedan judafolket spisade ”smärtans bröd” vid det farofyllda uttåget ur Egypten. Påskmåltiden var en typisk åminnelsehögtid. Den innehöll ingenting magiskt eller mystiskt på något sätt. Då nu Jesus istället för att upprepa de vanliga traditionella orden då brödet delades ut, istället sa: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig”, då måste alla lärjungarna ha uppfattat dessa ord på samma sätt som husfaderns vanliga symboliska uttalande. De förstod genast att nu instiftar Mästaren en ny åminnelsehögtid. Hur skulle de kunnat tänka att brödet och senare vinet bokstavligen var Herrens lekamen och blod? En sådan bokstavlig tolkning av Jesu ord hade tvingat dem att tro att Jesus åt sitt eget kött och drack sitt eget blod och att han bjöd dem att göra detsamma. Detta är totalt orimligt.Nej, nattvarden är inte en mystisk ritual. Den kan helt enkelt inte vara något annat än en symbolisk handling. Någon gång har du säkert tagit fram ett foto av dig själv eller någon annan i familjen och sagt: ”Detta är jag. Och detta är min syster.” Inte i bokstavlig mening förstås. Men fotot föreställer och representerar dig och din syster. Den norske skribentens påstående att det inte finns något språk där ”är” betyder ”symboliserar” stämmer faktiskt lika dåligt på svenska eller norska som på grekiska.
Men blir inte nattvarden fattigare om vi betraktar den som ren symbolik?Jo, det menar naturligtvis sakramentalismens förkämpar. De vänder sig gärna mot dem som har en symbolisk uppfattning av nattvarden och säger: ”Ni förnekar ju det övernaturliga inslaget i nattvarden. Ni har bara en torr förnuftstro.” Många religiösa människor går idag gärna till sakramentalistiska kyrkor. De känner en stark dragning till det sakramentala och mystiska. Ta bort detta mysterium och religionen blir förfärligt fattig och ointressant för dem.Men nej, nattvarden blir inte fattig därför att man inte tror varken på katolikernas ”transsubstantiation” eller lutheranernas ”konsubstantiation”. Idag sker det förresten ett närmande mellan representanterna för dessa två teorier. Man minimerar skillnaden mellan dem. En katolsk teolog nämnde nyligen att både katoliker och lutheraner tror på ”Jesu verkliga närvaro” i nattvarden. Vi står med andra ord varandra mycket nära, menade han tydligen. Men för oss är frågan denna: Måste man omfatta dessa teorier eller en syntes av dem för att uppleva nattvardens rikedom? Absolut inte.Hela saken hänger på om man förstår skillnaden på tecknet (symbolen) och den verklighet som symbolen hänvisar till. Nattvarden eller brödsbrytelsen, som den även kallas, visar hän till korset och Jesu fullbordade försoningsverk. Vi blir på nytt påminda om hur mycket vår frälsning har kostat. Att få en större vision av Jesus är den största välsignelse du kan få i nattvarden. Det betyder mer än alla mystiska förvandlings - eller samexistensteorier runt brödet och vinet. Till sist skall vi sammanfatta nattvardens stora rikedom så som den framställs i Guds Ord. Men innan dess måste vi besvara en annan viktig fråga.
Varför är det farligt att förkunna syndernas förlåtelse genom nattvarden?Helt enkelt därför att den strider både mot Bibeln och sunda förnuftet. Bland dem som mer eller mindre regelbundet går till altaret (eller nattvardsbordet) i någon kyrka för att få del av de heliga gåvorna och motta syndernas förlåtelse, är det många som aldrig har upplevat en personlig omvändelse. De tror på ett frälsande sakrament. Men de har aldrig krönt Jesus Kristus till Frälsare och Herre i sina liv. Bibeln säger att-Den som döljer sina överträdelser, honom går det inte väl, men den som bekänner och överger dem, han får barmhärtighet. (Ords. 28:13)Ingen får därför syndernas förlåtelse bara genom att ta nattvarden. Sant sade en av vårt lands främsta väckelseförkunnare:-Den största villfarelse som finns är att predika syndernas förlåtelse skild från personlig omvändelse och tro. I instiftelseorden säger Jesus att hans blod skulle utgivas till syndernas förlåtelse. Nattvarden minner oss om detta. Men det är givetvis inte vinet i bägaren utan blodet på korset som bringar försoning och gör förlåtelsen möjlig. Att flytta själva grunden för syndaförlåtelsen från Golgata kors och till nattvardsbordet eller altaret i kyrkan måste vara fel. Professor Hallesby var en stor andlig hövding i den lutherska kyrkan. Han skrev värdefulla böcker, men i mångt och mycket var han sakramentalist. Han skrev en gång följande:-Jesu lekamen och blod får vi inte del i genom Ordet, varken det lästa eller det som förkunnas, men bara genom nattvardens sakrament.Vad Hallesby egentligen menar med att ”få del i Jesu lekamen och blod” får vi inte veta helt klart. Betyder det att få del i försoningens välsignelse? Betyder det att smaka kraften av Jesu för oss utgivna blod? Om detta är betydelsen måste väl förkunnelsen eller läsningen av Guds Ord kunna tillföra mig den välsignelsen och den kraften! Skriften säger ju att ”talet om korset är en Guds kraft.” Om det bara är vid nattvardsbordet vi kan få del i försoningens välsignelse, då kan ingen uppleva frälsning vid botbänken på Frälsningsarmen eller på knä inför Gud i enrum eller i samtalsrummet efter ett väckelsemöte. Men Gud vare lov, det är många som har upplevt syndaförlåtelse och nytt liv just på det sättet, utan att ha deltagit i nattvarden.
Vad betyder nattvarden för Guds folk?Både Jesu egna instiftelseord och Paulus undervisning i det första brevet till Korintierna ger oss svaret. Som vi redan nämnt är nattvarden först och främst en åminnelsemåltid. Vi tillägnar oss sanningen om Herrens dyrbara försoningslidande. Vi samlas för att minnas hans gränslösa kärlek och självutgivande. Det gläder både Frälsarens hjärta och hans lärjungars hjärtan att samlas för att minnas Honom och Hans verk. Vid nattvardsbordet samlas vi också i tillbedjan. I ödmjukhet ger vi vår frälsare och förlossare ära och pris. Vi betraktar i Ordet hans sköna bild och fördjupar oss i betydelsen av hans frälsargärning.Men vi är också samlade till en gemenskapsmåltid. I många församlingar lägger man stor vikt vid att använda ett enda bröd, som alla bryter sin del av. På det sättet bekänner vi att vi genom tron har del i Kristus, men också att vi tillsammans utgör en enda kropp. Just så uttrycker Paulus det, då han säger:-Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet, som vi bryter, ger den oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda, är vi - fast många - en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. ( 1 Kor.10:15-17)Blodet till ett förenar Nya förbundets folk! Detta betyder naturligtvis att nattvarden blir meningsfull bara för dem som verkligen vill höra Herren Jesus Kristus till. Nattvarden är också en förkunnelsens måltid.-Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. (1 Kor.11:26)Vi förkunnar Hans död! Vi förkunnar försoningens välsignade verklighet. Vi förkunnar att vi lever i det nya förbundets nådatid, då alla som tar sin tillflykt till Jesus kan bli frälsta. Vi förkunnar detta inför både människorna och den osynliga andevärlden.Det finns uppriktiga kristna som håller sig borta från nattvardsbordet på grund av en djup känsla av ovärdighet. Det står visst någonting i Bibeln om ovärdiga nattvardsgäster, säger de. Men nej, det gör det faktiskt inte. Däremot står det något om att på ett ovärdigt sätt delta i Herrens måltid. Det gör man om man går dit med ett obotfärdigt och oförsonligt sinne.Värdig att delta i brödsbrytelsen är ingen av oss. Men av nåd får vi vara med. Vi förkastar läran om syndernas förlåtelse i nattvarden. Men därmed menar vi givetvis inte att vi inte får komma till Herrens bord med vår synd och brist och motta nya rening. Det behöver vi. Men det är Jesu en gång för alla utgjutna blod som renar oss - inte de materiella gåvorna på nattvardsbordet. Dessa minner oss om att det är i Honom, Jesus, som vi har syndernas förlåtelse efter hans nåds rikdom.Tror inte också vi på Jesu verkliga närvaro vid nattvardsbordet? Naturligtvis gör vi det. Men vi begränsar inte hans närvaro till denna handling. Han är alltid närvarande då två eller tre samlas i hans namn. Tron på denna hans heliga närvaro behöver alltså inte vara förenad med en sakramentalistisk syn på nattvarden.Nattvarden påminner oss också om Herrens återkomst. Vi skall fortsätta att fira nattvard till dess Han kommer. Saliga dag då Frälsaren kommer för att hämta hem sitt återlösta folk!