196207-08

Vittnesbörd av ASTRID MARSTORP ”‘Regn, regn uti särlaregnets tid. . . Kraft som gör en spetälsk ren och uppväcka kan de döda. Det är detta som kan ske uti särlaregnets tid”. Orden ljöd som en mäktig fanfar, när jag trädde in ‘i Viktoriasalen, Svhlm. Sångarskaran sjöng med en hänförelse, som gav hundraprocentig övertygelse om att de trodde på vad de sjöng. Atmosfären var så mäktig, så jag höll på att brista i gråt, där jag satt i bänken. Jag kunde inte låta bli att vända mig till min väninna och viska: Det måste vara denna övertygelse 0th kraft, som fick martyrerna att med glädje gå döden till mötes”. Samtidigt, som jag lyssnade till denna övertygande sång, kom tanken: ”Men detta skall ju vara en villfarelse inspirerad av djävulen”. Blotta tanken Ville gripa mig med skräck. Hade jag ändå suttit i en av de erkända kyrkorna och lyssnat till samma budskap av en för mig och mina vänner erkänd broder, hade jag fritt kunnat ta emot och tackat Gud för det underbara budskap som följde. Men ryktesfloran, som hade spritts, var rikblommig, och jag hade inte undgått att få del av den. Innan jag gick till mötet, hade jag för säkerhets skull ringt ett par trossyskon och bett dem bedja för mig, ‘så jag inte skulle fastna i någon villfarelsens fälla. Själv satt jag bedjande hela tiden. Men allteftersom tiden gick, blev jag mer och mer övertygad om att verket var från Herren. Jag gav noga akt på sångarna, och på allt som försiggick för att om möjligt upptäcka något, som kunde vara bibelstridigt, men jag fann inget. Visserligen var handklappningen något nytt, men det var inget som stred mot Bibeln. Istället kände jag igen hänförelsen och glädjen från min tid som nyandedöpt, innan ännu hänförelsen dämpats ner, och de himmelska visionerna mattats. Här var det som jag ‘bett till Gud om, och som jag så intensivt hade längtat efter. Ett par veckor efter detta möte kom Ãge Samuelsen från Norge. Det jag då fick bevittna var en upprepning av apostlagärningarna. Under dessa möten fick jag uppleva Gud på ett mäktigt sa’tt. Nu vill jag, att du som läser dessa rader och som kanske är tveksam inför det nya som sker, själv inför Gud avgör vad som är rätt och jag vill citera Matt 7:911. ”Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder om bröd, eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk. Om nu I som ären onda förstån .att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder himmelske Fader giva vad gott är det åt dem som bedja honom”. Jag hade under en lång tid bett Gud att få komma ur min vanmaktsställning och än en gång få bli beklädd med den kraft, som kunde göra mig i stånd att gå emot det onda och få kraft att hjälpa dem, som var i behov av hjälp, istället för att ständigt vika undan i kraftlöshet. Vi är kallade att vara Jesu händer och fötter för att hjälpa dem som är i nöd. Har vi ingenting att ge, är vi inte funktionsdugliga, och vi måste som lärjungarna fordom stanna i Jerusalem, tills vi blir beklädda med kraft. När det sista av Åge Samuelsens möte var slut, gick jag direkt och anmälde mig till Bibelskolan, som skulle hållas i Örebro. Där är jag nu, och vad jag fått uppleva under den vecka, som har gått, kan jag inte nog tacka Gud för. Min bön till Herren är att få vara ett redskap i hans hand. Han som utgav sig själv för oss och som aktade smäleken för intet. ”Leva vi så leva vi for Herren, dö vi så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö höra vi alltså Herren till”. Rom. 14:8.

Taget från: THE MIDNIGHT CRY MIRAKEL UNDER SLUTSKEDET! Har vi betänkt den betydelsefulla verkligheten att den första församlingens första bön var om MIRAKEL? ”Att tecken och under må ske genom Din Helige Tjänares Jesu Namn” (Apg. 4: 30). Ett hjärta rätt oeh sunt i sin ställning till Mirakel är av allvarligaste Vikt. ÅTERKOMMANDE av MIRAKEL SYNES SANNOLIKT INNAN UPPRYCKANDET AV DE VAKANDE HELIGA. Att Mirakel sker efter Uppryckandet är helt Visst: Mark. 13: 11, Upp. 11: 5, 6. Men (1) det synes att det är genom särlaregnet som skörden, eller i alla fall förstlingsfrukten, skall förnyas för mognad. ”Se Åkermannen (Gud) (Joh. 15: 1) väntar på jordens Idyrbara frukt och tåligt bildar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. Ja, ,bilden också I› tåligt, oc’h styrken edra hjärtan, ty Herrens rillkommelse är nära.” Jak. 5: 78; ,(2) Det synes ‘ant särlaregnet, inte mindre mirakulöst än arlaregnet, skulle falla före den stora vedermövdan bryter ut. ”Och det skall ske i ‘DE YTTERSTA DAGARNA, säger Gud, att Jag skall urtgjuta av min Ande över allt kött, ochedra sönervooh edra, döttrar ,SKOLA PROFETERA, . . . FÖRRÄN Herrens dag kommer” (Apg. 2: 17, 20). Varje tidsålder har slutat med att Gud har motverkat satan med snabb och förfarande makt: (3) Detta är likaså förutsagit, i en församling (1 Tim. 3:) angående församlingens sista dagar, ”I ‘de YTTERSTA DAGARNA svåra tider skola komma. Ty . . såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses (det var genom Mirakel: 2 Mos. 7: 11). SÃ STÃ DESSA MÄN emot sanningen: . . . ”Men de ‘skola icke tillstädjas att gå längre: ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med DE MÄNNENS.” (Jannes och Jambres). Det är GENOM MOTVERKAN AV MÄKTIGARE MIRAKEL (2 Tim. 3: 1, 8) (2 Mos. 7, 12, 9: 11). Vår latenta befogenhet till Mirakel (Mark. 16: 11, 18, 14Kor. 12: 411, Gal. 3: 814) kan komma i verksamhet när som hälst. 2. EJ HELLER FÃR VÅR TRO VACKLA GENOM DET OVERFLODANDE SATANISKA EFTERAPANDET. Demsoniska mirakel, kraftiga, sällsynta, förföriska, kommer att tränga sig fram i de sista dagarna. I de YTTERSTA DAGARNA svåra tider skola komma. Ty .. Onda människor och bedragare (genom trollldom) (Liddell and Scott) skola gå allt längre i ondska (2 Tim. 3, 13) ”ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå och de skola GÖRA STORA TECKEN OCH UNDER, för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda” (Matt. 24: 24) och Antikrists framträdande skall vara med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under” (2 Tess. 2: 9). Men förfalskade mynt är efterapningar “av de äkta. TAG ER TILLVARA FOR DET OUNDVIKLIGA KNEP SOM SATAN FRAMSKAPAR I FÖRSAMLINGENS SINNE och tankar av MOTVILJA FÖR ALLA MIRAKEL GENOM ATT I SJÄLVA DESS FRAMTRÄDANDE DRÄNKA VERKLIGHETEN MED .EFTERAPNINGAR. Detta är en intensiv fara för församlingen i dag. 3. Men Guds Ord förbliver för be’ständigt PR’O’VOSTENEN FÖR URSKILJNING. Am pröva en meddelande ANDE är en direkt fråga. (1 Joh. 4: 13). Prövningen som skall ställas till en ‘inspirerad person medan personen i fråga är under övernaturlig kraft, är den, att han kan, eller han kan inte säga: ”förbannad vare Jesus”, eller ”Jesus är Herre” (1 Kor. 12: 13). Andra sätt att pröva finnes ri Matt 7: 1520, Gal. 1: 8 och 2 Joh. 7. Dessa prövningar förutsätter ett antagande av ett utbrott vid något tillfälle, ‘av satanisk eller Gudomlig inspiration, och försummelsen av att tillämpa dem i alla de moderna övernaturliga manifestationer måste medföra olycksdigra följder. ”Utsläcken icke Anden, förakten icke profetiskt tal, men pröven arllt, behållen vad gott är, avhållen ede’r från allt ont, *av vad slag det vara må” (1 Tess. 5: 1922). ”Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna: Sen här I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet, ty en gärning utför Jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder” (Apg. 13: 40). Bed om ögonsalva (Upp. 3: 18). 4. Ty vi står inför en väldig kris. Världen drar sig fram emot ett ‘h’armageddon av fientliga mirakulösa makter: Skall nu någon kristen soldat dra sig undan i sitt tält, och blott äta sin portion, under stridslarmets dån? Hör de allvarliga orden: ”Förbannen Meros säger Herrens ängel, ja, förbannen dess innebyggare, DÄRFÖR ATT DE EJ KOMMO HERREN TILL HJÄLP, HERREN TILL HJÄLP emot de mäktige.” (Eng. övers.) (Dom. 5: 23, Matt. 25: 2630). Ty Guds ‘bud förbliver oåterkalleliga. ”Varen ivriga att undfå profenians gåva, och förmenen ej heller någon att tala tungomål.” ”Varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största (bland de mirakulösa) gåvorna” (1 Kor. 12: 31, 14: 39). Vi avskyr ooh ryser för sataniska mirakel: Men att ett Guds barn skulle ringakta, eller misstro, eller till och med motsätta sig att Faderns Ande skulle komma över sig i övernaturlig kraft, det är pinsamt såväl som häpnadsväckande. Guds älskade Församling sträck ut efter det högsta och bästa (4 Mos. 11: 29, 1 Kor. 14: 5). Guds Gåvor är ovärderliga. Låt oss därför söka ett öppenhjärtigt sinne: ett känsligt, vaket och ödmjukt hjärta, en orubblig förtröstan på Gud, med ett lätt grepp om jordiska ting, vilka Kristus kan kalla oss att lämna när som helst. Likväl visar oss den Helige Ande en ännu högre väg. Om gåvorna av mirakel är Alperna i Församlingen, så är frukterna ooh Kärleken hennes Himalaya. O, för ett djupare dop i Kärlek! Kärlek är Andens Förstlingsfrukt, förmaningens ändamål, huvudsumman av lagen, fullkomlighetens band och Guds natur. Profetians gåva den skall försvinna och tungomålstalandet det skall taga slut: . . så bliva de då beståndande dessa tre: tron, hoppet och kärleken. ”MEN STÖRST BLAND DEM ÄR KÄRLEKEN” (1 Kor. 13: 13). ’ Översatt av HILDA ALEXIS

I den serie väckelsemöten som har hållits i Maranata - tältet vild Fiskaregatan i Nässjö har stora skaror samlats för att lyssna till det frigörande budskapet, kväll efter kväll. Gud har gjort stora ting. Flera har i dessa. möten blivet härligt frälsta, avfällingar har kommit åter till Herren och upplevat förnyelse. Längtande Guds barn har blivit döpta i helig Ande och prisat Gud på nya tungomål. Flera sjuka lhar bliivet underbart helbrägdagjorda. Under dessa tre veckor har fyra dopförrättningar hållits då nio stycken har döpts till Kristus. Fem döptes av Donald Bergagård andra söndagen, och fyra döptes av Erik Gunnar Eriksson. En :döptes ruorsdag, en söndagseftermiddag och två söndagskväll. Det är härligt då man kan döpa alltefter som tiden är läglig.

Bertil Fredriksson Vid tretton års ålder bröts min gemenskap med levande Gud. Uppvuxen i ett troende hem, hade jag fått uppleva frälsning vid nio års ålder, och tillhört en pingstförsamling. Efter att i fem års tid ha druckit ur världens usla brunnar, kommer jag en vårkväll gående på en av Uppsalas gator, djupt bedrövad och fylld av oro. Allt syntes tomt och hopplöst, då plötsligt Gud begynte tala i mitt inre. Han manade mig att gå till Filadelfiakyrkan. En kamp uppstod i mitt inre, jag började röka cigarett på cigarett och jag sa till Gud: ”Om jag i kyrkan på något sätt kan få ett tecken genom ett budskap, så skall jag åter överlämna mitt liv i Jesu händer.” Våckelsemötet höll på att avslutas då jag kom in i kyrkan. Sångarna sjöng. Efter sången kom ett budskap i tungotal med uttydning. Ära halleluja! det var direkt till mig. Jesus älskar mig, och han lovade i budskapet att leda mig steg för steg, bara jag var villig, och vågade följa honom, och tro på hans löften. Jag var överbevisad. Det ingen predikan kunde ha gjort, det gjorde Gud. Mitt hårda hjärta var krossat. Ära vare Jesus! Tack och lov! Frälsningsfröjden strömmade in i min själ och förseningen blev en verklighet. Kamraterna på arbetet, polarna i raggargänget, bekanta av alla slag fick höra och se en pånyttfödd Bertil Fredriksson. Ära vare Jesu underbara namn. En dryg vecka efter denna frälsningsupplevelse, sitter jag och lyssnar på ett inspirerat budskap av broder Thure Bils, som då besökte Uppsala. Hans budskap gällde den avtagande kraften blantcl Guds folk och som församlingarna ej är vakna över. Men han framhöll också att Jesus år .angelägen om att få beklåda sitt folk med Andens kraft. Och där i mötet får jag uppleva denna underbara kraft, och jag fick prisa Jesus i nya tungor. Jag fick en underbar kärlek till Jesus och min åstundan blev att vinna de själar Jesus lidit och dött för. Jag fann ej den möjlighet att verka för Jesus på det sätt jag förstod vara Guds vilja, i den kyrka jag blivit frålst. Vid samtal med en av de predikande bröderna föreslogs mig medlemskap i församlingen för att där vara ett salt. Men min önskan är att vara ett salt i förruttnelsen och uppleva att Guds ande fritt verkar i församlingen. Då mister aldrig saltet sin sälta. Allt detta drev mig att söka kontakt med vänner, som hade samma längtan som jag. Jesus ledde mina steg till en grupp s. k. fria vänner. Här har jag nu funnit mening med mitt liv. Vi har inget namn ännu men vi höjer ropet: Maranata! Alla kristna behöver vakna upp inför detta rop. Här har Jesus frälst själar, förnyat och döpt l’a’ngtande i den Helige Ande. Två ungdomar har fått nåd att följa Jesus i dopets grav. Äran tillhör Jesus. Livet är nu ljus och frid, och jag vill, som Paulus utropa: Maranata! Kom Herre Jesus!

Donald Bergogård Vi befinner oss i ett avgörande skede på den andliga fronten. Det har länge varit ett svårt nödläge. Många frågor har ställts och många åtgärder har vidtagits, men på många håll kan man inte skönja någon förändring till det bättre, snarare tvärtom. Det blir alltmer den mänskliga konsten som framträder och världsligheten tränger sig in mer och mer ibland Guds folk. Lovsång, tungotal, profetia, uttydning, helbrägdagörelse, och kraftgärningar, samt under och tecken, som skedde i forna dagar, får man söka efter. Detta är sällsynt i denna tid. Predikanter inom *olika samfund framhåller med säkerhet att vi inte kan vänta någon större väckelse, ty det *skall ju vara såsom i Noas dagar i den sista tiden, menar de. På detta sätt sövs massor av kristna in i den otnon. I olika samfund går det för ungdomen att blanda sig inivärldens nöjen. På söndagsförmiddag kan de sitta med ett sken av gudsfruktan, men de vill inte veta av Guds kraft. Om man inte kan med att gå till danshaket eller dansa i ungdomslokalerna, så ordnar man privat dans hemma med en grammofon som sköter musiken. Kusligt! fruktansvärt! Skulle de hemgångna pionjärerna veta om detta nödläge, skulle de inte få någon vila hos Herren. Det är sant att det skall vara ett svårt läge i den yttersta tiden, då satan skall rasa med stor listighet och makt. Men det finns en, som aldrig har förändrats och det är han som vann seger över satan genom sin död på Golgata och hans namn är JESUS KRISTUS. Hebr. 13:8 säger, att han är densamme igår ‘och idag så ock i evighet. På ett annat ställe heter det att för Gud är allting möjligt, och vidare: ”Om du trodde skulle du få se Guds härlighet” och åter ”allt är möjligt för dem som tror.” Med detta för ögonen ser jag det så, att .antingen skall vi uppleva en mirakelväckelse, d. v. s. att Herren får väcka oss över att undrens Gud lever än och att han just nu, idag både vill och kan förändra förhållanden, eller om vi Iicke tror det, går vi en säker undergång tillmötes. Nu gäller det väckelse och åter Väckelse över de Guds möjligheter som står till vårt förfogande. För att den stora massan av människor skall vakna och börja tänka på Gud och evigheten, måste det till Guds kraft. Icke bara med ord, utan Guds kraft demonstrerad öppet bland människor. Så var det då Jesus vandrade i lekamlig skepnad på jorden. Där han gjorde under och tecken samlades folket och många kom till tro på honom, då de såg vad som skedde. Så var det även då de vittnen Vi läser om i Apostllagärningarna, förkunnade evangelium. Det ‘heter bl. a. ”Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag.” Vi kan inte blunda för, .att de under som skett fordom haft en stor betydelse med tanke på evangelisationen och väckelsen. Tidenär inne nu, då Herren måste få komma till och göra stora ting. Än idag kan stora under och tecken, samt kraftgärnixngar av icke vanligt slag, ske först med tanke på all [den nöd som råder bland människor, som lider av värk och plågor. Lama, blinda, halta, lytta, döva och sjuka av alla slag som kan nämnas, väntar på hjälp. Men Gud gör inget utan redskap. Gud behöver redskap som är villiga att ge allt för Herren. Offra sig själva, sin egen bekvämlighet och gå helt in för att bli fullt utrustad med tro och helig Ande. Var därför med i den bedjande skaran, som ropar till Herren om att Guds heliga eld får gripa tag i många vittnen och sända dem ut med ett fulltonigt evangelium. Jesu befallning står där ännu idag: ”Gån ut i hela Världen och prediken evangelium för allt skapat. Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst, men den som icke tror, han skall bliva fördömd. Och dessa tecken skola åtfölja dem som tro, genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål, på sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska.” (Mark. 16:1518). ”Och där I gån fram skolen I predika och säga: Himmelriket är nära”. Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet, så given då för intet.” Matt. 10:7, 8. Och han sade: ”Se jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” Matt. 28:20. När dessa ting blir levande fakta för oss, blir förkunnelsen positiv och framburen med en hänsynslös frimodighet i tro och helig Ande, samt praktiserad, och då är mirakelväckelsen redan i gång. Många härliga ting har vi redan fått skåda. Men jag har den tron, att detta bara är begynnelsen till vad som skall ske. Vårt land skall skakas ‘om av Guds eviga och väldiga makt. Tro det! Aldrig har han svikit vad han lovat. I mötena som hålles nu, på många platser i vårt land, får vi höra om hur själar blir frälsta, döpta i vatten och döpta i helig Ande och från de som varit sjuka lyssnar vi till vittnesbörd om helbrägdagörelse. Lovprisningen, som stiger upp till Herren, ljuider med kraft Bliv också [du med i denna skara. Tiden är kort. Donald Bergagård