196205

Det var, för oss här i Jönköping, en stor dag då Ricard Hansen som ett Guds redskap besökte oss första gången. (Vi har även senare haft ett besök av honom.) Han predikade kraftigt, sjöng och spelade, bad för sjuka och sökare av Andens dop. Bland andra blev en kvinna med cancer helbrågdagjord. Läkare har senare konstaterat att hon är fullständigt frisk. Vid båda mötena under första besöket, var jag själv närvarande. Jag såg det vita korset i pannan och då jag stod bland sångarna på estraden i Folkets Hus kom en av de tillresande predikanterna upp till oss. Han bad oss lukta på hans ena hand. Jag kände tydligt oljedoften. Brodern hade tagit Ricard Hansen i handen och fått olja på sig. Så långt vi vet, är det första gången i Sverige, som något dylikt inträffat. Att sedan en läkare i TV förklarade sig ej tro på det och en trollkonstnår demonstrerade att ”så här går det till”, det får vi lämna åt sitt öde. Vid en resa i Orientenför något år sedan - vill minnas att det var i Damaskus - såg jag en ”eldsprutare” på trottoaren. Men inte var det något kristligt i samband med det. En kort tid efter att broder Hansen besökte oss, deltog jag i ett möte i Jönköping och kände då helt plötsligt något som var som ”barrskogsdoft”. Hansen hade då rest, och han hade ej heller varit i den salen. Någon bakom mig kände också doften. Det fanns ingenting därinne, som kunde framkalla detta. Senare i mötet ”kom jag bort” och vaknade först när predikanten, Donald Bergagård, hade av*brutit predikan och stod hos mig bedjande. Alla i den fullsatta lokalen, trodde att jag dött. Så var det ej. När jag sedan ”kom till mig” stod broder Bergagård hos mig och frågade mig, om jag ville ha vatten. Jag svarade nekande. Jag blev även erbjuden bilskjuts hem, men stannade kvar på mötet och var* sedan dagen efter i mitt arbete som vanligt. Till sist kommer frågan: Säger bibeln något om sådana ting? Låt oss slå upp Ps. 23:5; ”Du smörjer mitt huvud med olja”, Ps. 92:11 ”Jag varder övergjuten med frisk olja”. Predbok. 9:8 ”Låt aldrig olja fattas på ditt huvud”. Inte behöver man hålla det för otroligt, att något korsliknande kan ses på en månniskas panna. Jag såg det ju själv på broder Hansen. Läs t. ex. 1. Mos. 4:15: ”Och Herren satte ett tecken” (Kain). 5. Mos. 6:8: ”Och de skola vara som ett märke på din panna”. Jes. 66:19: ”Och jag skall göra ett tecken bland dem”. Hes. 9:4: ”Teckna med ett tecken på pannan de män som sucka och jåmra sig över styggelserna”. Joel 2:30: ”Och jag skall låta tecken synas på jorden”. Gal. 6:17: ”Ty jag bär Jesu märken på min kropp”.

Jag har läst igenom nägra nummer av tidningen Midnattsropet och funnit att den är ett språkrör för den sanna livgivande tron. Jag tackar Jesus av allt hjärta att det i denna yttersta tid finns de, som har sin håg och sitt sinne vända från jord, nöd och synd mot himlens ljusa höjd där Jesus är och varifrån han snart skall komma äter, för att hämta de sina. Tack gode Gud! Hur det än ser ut i, världen och hur ondskan regerar, skall det finnas en oräknelig skara en dag inför tronen Och inför Gud. Min och mångas önskan är att med frihet frän mänskliga meningär endräktigt samlas, var och en på sin ort, när och fjärran, för att bedja och prisa Jesus och ,glädjas i. honom, som är och blir vår bäste vän i liv och död och i evigheten lång. Åter ett tack för tidningen samt en kär fridens hälsning till alla fria Jesu vänner, ‘som läser bibeln och bedcr med och för varandra i Jesu livgivande namn. Adolf S-sson.

Jack Coe
Upptaget på band

Vänner, denna världen är i en orolig och rastlös ande. Hospitalen är överfulla och nya är ständigt under uppförande. Våra fängelser är också överbelagda. Jag har i mina kampanjer haft hundratals människor, som har sagt: ”Broder Coe, jag har varit kristen i många år, men det är något i mitt hjärta som är upp och nedvänt, så jag har en ständig ångest. Jag går uppe om nätterna och kan icke sova. Jag måste få vila och befrielse för min själ.”