Jonas H. Näslund ”Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största.” 1 Kor. 12:31 a. Bibeln talar om nio andliga nådegåvor. Den talar även om nådegåvor, som är de största, men den säger ingenting om de små nådegåvorna, helt enkelt därför, att det inte finns några små nådegåvor. Ty alla nio nådegåvorna är stora och betydelsefulla och kan brukas till oanad välsignelse, där de får vara i verksamhet under Andens ledning. Men efter som Guds ord talar om de nådegåvor som är de största, förstår vi, att det även finns sådana som inte tillhör de allra största. En av dem är tungotalets nådegåva. Att denna nådegåva dock är mycket betydelsefull, förstår vi eftersom Paulus tackade Gud, för att han talade i tungor mer än de andra. Ändå var Paulus bärare även av de största nådegåvorna. I den tionde versen av det förut citerade kapitlet, läser vi, att bäraren av nämnda gåvor talar tungomål på olika sätt. Att genom tungotal uppbygga sig själv enligt 1 Kor. 14:4 är ett mycket värdefullt sätt att bruka denna nådegåva. Jag är personligen mycket tacksam för all uppbyggelse jag fått genom att få stilla mig inför Herrens ansikte och tala i tungor. Det är inte populärt i vår tid, att vara tungotalare, men det är uppbyggligt för den andliga människan. Det är en tillgång av stora mått. Halleluja! Ett annat sätt där denna gåva kan bli till rik välsignelse läser vi om i 1 Kor. 14: 13, där vi uppmanas att bedja om uttydning, varigenom även andra, än den som talar i tungor, bliver uppbyggda. Jag kommer ihåg ett tillfälle, när jag var nyfrälst. Jag hade en del problem att brottas med och djävulen låg efter mig förskräckligt. Så kom jag, anfäktad av tvivel, till ett församlingsmöte. En border började tala i tungor varefter han uttydde. Det budskap han då fick frambära var direkt till mig, och jag kände mig genast som en fågel vilken hade varit innestängd, men nu utsläppt i frihet. När tungotalets och uttydningens gåvor får kombinera varandra i våra väckelsemöten, brukar en förlossningens och frigörelsens ande vila över mötena. Många har därigenom blivit frälsta och uppbyggda. I Apg. 2 möter vi ett tredje sätt där tungotalets nådegåva är värdefull. Där beskriver Guds ord, hur de nyandedöpta genom tungotal fick tala direkt till många olika landsmän om Guds väldiga gärningar. Många av de tretusen männikorna, som blev frälsta och döptadenna dag, blev naturligtvis väckta genom tungotalarnas budskap på deras eget språk. Men även för den, som är frälst, kan gåvan på detta sätt bliva till hjälp och uppbyggelse. Jag har läst om en missionär på ett mörkt hednafält, som vid ett tillfälle kom i svåra tvivel och anfäktelser. Så kom han till ett möte, där en av de infödda kristna började tala i tungor. Utan att vederbörande själv visste det, talade han ren svenska. Detta budskap innehöll ett trösterikt och förlösande meddelande till missionären. Gud talad till honom direkt på hans eget modersmål. Av dessa små antydningar förstår vi åtminstone till en del, hur värdefull tungotalets gåva är. Och ändå säger Guds ord, att vi skall vara ivriga att undfå de nådegåvor, som äro de största. Det finns större nådegåvor än tungomålstalandet, hur värdefull den än må vara. Dit hör förutom profetians gåva, gåvorna att utföra kraftgärningar och att göra de sjuka helbrägda. Det finns sjuka i tusental som längtar efter full hälsa. Det finns många besatta av onda andar, som skulle bli jublande glada över befriselse. Gåvorna som behövs, för att kunna hjälpa de plågade människorna, finns hos Gud. Men var är bärarna av dessa gåvor? Varen ivriga att undfå dem, säger Herren. Men var är ivern? Om någon av oss skulle få veta, att en miljonskatt vore nedgrävd på vår tomt och vi skulle bli ägare till denna skatt, om vi bara sökte rätt på den, tror jag, vi skulle gripas av en enorm iver för att få tag på skatten. Vi skulle utnyttja all vår fritid till att gräva och åter gräva. I Vår iver skulle vi säkert gräva sönder de fina gräsmattorna och de prunkande blomsterrabatterna. Det gällde en miljonskatt och ingenting skulle hindra oss att söka och finna den. Här gäller det dock oändligt mycket mer än en miljonskatt. Här är fråga om att få de största av de andliga nådegåvorna, som kan bli till oanad hjälp och be frielse för sjuka och lidande människor. Följden skulle bli en genomgripande andlig väckelse, där skaror skulle räddas för Jesus och himlen. Men var är ivern? Ivern som gör, att vi offrar Vår fritid i allvarlig och uthållig bön om denna viktiga sak, till dess att bönesvaret kommer. Ivern som gör, att vi helgar oss så att ingeting får stå hindrande i vägen i våra liv. Ivern som gör, att vi är villiga att dö bort från världen och villiga att bära den smälek som alltid följer den som vill tjäna Herren helutgivet. Varen ivriga! Amen!
”Badhuset i Örebro blev doplokal”
Detta skrev tidningen LänsNytt, Örebro. Varmbadhuset i Örebro har fått en ny funktion som doplokal åt Örebro Fria Församling. Bilden här intill är från dopförrättningen sistlidna helg. Som dopförrättare fungerar Donald Bergagård. - Vår församling har ingen egen kyrka, säger pastor Arne Imsen. Våra möten håller vi i Folkets hus. För våra dopförrättningar har Vi anhållit hos ett par andra församlingar att få hyra deras kyrkor, men de har inte velat ha oss som hyresgäster. Svenska Frälsningsarmén har varit mycket tillmötesgående mot oss på många sätt, men deras doplm kal år för liten för vår församling. Vi är dock på intet sätt avskräckta från att använda badhuset som doplokal. Det går alldeles utmärkt, och vi har varit där en gång ‘förut också. Sannolikt blir det en ny dopförrättning där mycket snart ifall vi inte kan finna en annan lösning genom att uppföra en provisorisk dopgrav i Folkets hus så att vi kan hålla till där också med Våra dopförrättningar. Visst går det bra att förrätta dop i badhuset, slutar pastor Im sen, men vi tycker nog att det är litet osyrnpatiskt av de andra församlingarna, i all synnerhet som Örebro har anseende som en gammal fin läsarestad, att inte vilja upplåta sina kyrkor åtminstone för våra dopförrättningar när vi själva saknar doplokal.
DET GJORDE GUD!
Två personliga vittnesbörd vad Herren gjort Till Jesu ära vill jag tala om hur underbart han mött mig den sista tiden till förnyelse. Det skedde genom tältmötena i Trollhättan, där bröderna Bark och Bergagård tjänade. En mäktig Ande var utgjuten där. Jag började snart längta efter att få nåa got av det underbara som vännerna ägde där. Jag kände, att jag skulle ha gått fram till förbön, men på grund av feghet och otro gjorde jag det inte. Men Gud har utfört sitt verk i mig ändå. Jag har i många år varit troende och tillhört en fri församling, men har egentligen aldrig upplevt någon glädje och salighet i min frälsning. Men nu har Gud mött mig med bådadera. Jag kanske inte kan kalla det för Andedop, men jag känner hur Guds kraft genomströmmar mig, när jag beder, och jag tror, att han skall ge mig sin Andes fullhet med tungotal som tecken. Förut läste jag färggranna veckotidningar och hörde på allt möjligt skräp i radio, men nu vill jag helst ligga på mina knän och bedja. Det är som om jag inte finge nog av umgängelse med Jesus. Ja, så är det, när Guds Ande kommer in i hjärtat åker världen ut. Någonting som också är mig till stor välsignelse är tidningen Midnattsropet, som är en riktig kraftförmedlare. ”Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.” Jag vill med dessa psalmens 0rd hälsa Midnattsropets red. och läsare. Ja, bägaren skall aldrig vara tom och vi skall aldrig vara som en torr buske på hedmarken. Nej, pris ske Gud! Vi som är frälsta skall vara som en vattenrik trädgård. Där är liv, doft och save. Så vill Gud att det skall vara. Då är vi också lyckliga i vår frälsning. Är du tom och lever ett tynande liv, lämna dig åt Jesus, ty han vill att vi skall hava liv och övernog. Han sköter om så att bägaren flödar över och du får varje behov fyllt. Du som är sjuk kan bli frisk och stark som en örn. Det fick jag själv uppleva i maj månad. Jag var på ett möte i Göteborg, där bröderna Einar Olsson och Alf Peterson från Trollhättan vittnade. Broder Peterson fick ett profetiskt budskap direkt till mig. Jag gick fram i Jesu namn. Bröderna bad för mig under handpåläggning. Där blev jag härligt förnyad till min ande och helbrägdagjord till min kropp. Jag hade haft svåra besvär i min rygg och dåliga nerver. Hade inte kunnat arbeta på sju år, men sedan den 11 maj har jag rest till Göteborg och arbetat ganska hårt. Inte en dag har jag varit hemma på grund av sjukdom sedan dess. Herren har också löst några svåra problem i min familj. Pris ske Gud! Gå fram i tro du sjuka vän, du avfälling lämna hela ditt hjärta till Jesus. Helt för Jesus, skild från världen och du skall bli lycklig. Allan Andersson Må vi - allt Guds folk genom helöverlåtelse och uthållig bön söka oss fram till kraftkällorna och där bli utrustade för helig tjänst. Jesus kommer mycket snart! Lisa Eriksson