Vi behöver vakna upp!

Av Sean Ureña, undervisning från Sommarkonferensen 2019

Är vi beredda att möta Jesus? Är vi redo och förstår vad som är hans vilja? Vad är det han vill med våra liv? Det finns ett budskap i Uppenbarelseboken som säger: Frukta Gud och ge honom äran! Det är budskapet till oss idag. 

Vi lever i en farlig tid, där det finns mycket som är bedrägligt och förvirrande. Det finns filosofier och olika tro och teorier om hur livet fungerar och om hur Gud är. Men vi har Gud, Bibeln och den helige Ande som hjälper oss att se klart, förstå och lyssna in vad som är Guds vilja; vilken väg han vill att vi ska gå.
- Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och viger landet åt förintelse (Mal 4:5-6).
För att förstå texten, bör vi veta vilken profetia det handlar om. Malaki är den sista boken i Gamla testamentet. Han var den siste profeten med den sista varningen från Gud innan Messias kom. Efter att ha talat genom Malaki var Gud tyst i 400 år.
Efter denna tystnad kommer vi till Matteus evangelium. Båda dessa böcker hänger ihop på ett förunderligt vis. Exempelvis talar Malaki om en budbärare som skulle förbereda vägen för Messias. Matteus börjar tala om denne budbärare som redan kommit. Malakis bok blev skriven för Israels folk under Nehemjas tid då Israels barn hade kommit tillbaka från fångenskapen i Babylonien. Gud reste upp Malaki för att ge ett varningens budskap innan Jesus kom första gången. Det är otroligt, för Jesu andra tillkommelse närmar sig också i våra dagar. Vi bör notera att i våra dagar påminner den kristna församlingen mycket om hur det var med Israel under Malakis tid.
Gud lovade Israel att innan den stora och fruktansvärda dagen, den som refererar till Jesu första ankomst, skulle Gud sända profeten Elia. Men vem menar då Malaki? Skulle Elia komma ner från himlen? Nej, det var inte detta profeten menade. Men Israels folk trodde att det var vad som skulle ske. De trodde att Elia skulle komma och förkunna budskapet om Messias. Men Malaki talade om en budbärare som skulle komma och bereda Jesu första tillkommelse med samma ande och kraft som Elia. Den budbäraren var Johannes Döparen. Johannes var uppfyllelsen av Malakis profetia. Han kom innan Jesus trädde fram och kallade folket till bättring för att de skulle kunna förbereda sig att ta emot Jesus.
Tänk på den situation som var i Israel vid den här tiden. Alla väntade på Messias. De var trötta på romarrikets förtryck, att leva kontrollerade av en främmande makt. Så är det också för oss. Vi har löftet om att Jesus ska komma tillbaka och vi väntar på hans andra tillkommelse. Det är vårt hopp, för vi är trötta på den här världens rättfärdighet. Vi är trötta på systemet, på sjukdom, smärta och krig. Vi kan vara förvissade om att Israels folk sjöng sånger som talade om att Messias skulle komma. De kanske grät och fastade. Man kom till möten och ropade på profetians uppfyllelse, att det skulle komma en frälsare och befria dem från förtrycket i denna situation.
Vi upplever tillvaron på motsvarande sätt. Vi ropar och söker Gud: Åh, Herre, kom snart! Vi önskar att all ondska tar slut. Tyvärr så var inte Israels folk redo att ta emot Messias och därför var det nödvändigt att en budbärare skulle träda fram och förbereda vägen, för att hjälpa dem. Den väg som verkligen behövde förberedas var den som fanns i folkets hjärtan vid denna tid. De väntade Messias ankomst, men väntan var bara en teori som inte gav resultat. Deras hjärtan var långt borta från Gud. De talade om och längtade efter Messias ankomst, men de hade hamnat i en religiös formalism. De gick till gudstjänsterna bara för att uppfylla en ritual. De var vana vid att göra alla dessa riter varje dag.
I den situationen kom Johannes Döparen. Han predikade bättring, men bättringen han predikade var inte bara för dem som var okunniga om lagen och hedningarna. Den var för alla medlemmarna i församlingen som trodde. Johannes Döparen talade om den nya födelse som Jesus sedan predikade om. Det budskapet var speciellt för dem som samlades varje lördag i synagogan för att lova Gud.
I våra dagar samlas vi på söndagarna. Vi kommer till konferenser och speciella möten. Det var väldigt sorgligt att Johannes Döparens arbete inte fick den effekt det borde ha fått. Det står i bibeln att Messias kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. Det var tråkigt. De väntade så mycket, men det tjänade inte till något. Teorin om deras hopp var underbar, men det kom inte längre än till en teori.
Idag lever vi inte längre i Johannes Döparens tid. Jesus kom och han dog på Golgata kors för att frälsa oss. Idag väntar vi hans andra tillkommelse. Vi närmar oss på ett speciellt sätt den dagen då Jesus ska komma tillbaka. Han kommer inte för att dö på korset en gång till. Han kommer för göra slut på synden en gång för alla och föra oss hem till Faderns boningar. Frågan vi behöver ställa oss är om vi är beredda att möta Jesus? Kommer vi att känna igen Jesus och hans ord? Är vi redo och förberedda att förstå vad som är hans vilja med våra liv? Det finns ett budskap i Uppenbarelseboken som säger: Frukta Gud och ge honom äran! Det budskapet är till oss idag.
På liknande sätt är vi fångade i våra dagars moderna församlingar. Vi tror på Gud, men är inte beroende av Gud. Vi förtröstar inte på Gud. Svårigheterna dyker upp, men fraserna som vi alltid hör är: - Jag tror det bör vara på det här sättet. Jag tycker att det borde vara så här. Jag älskar det här, det är det rätta. Så  berövar vi Gud hans ära och hans allmakt. Därför läser vi budskapet: Frukta Gud och ge honom äran. Församlingen är inte fri från skuld. Vi lever ibland i en teori, en lära, och det är farligt för oss. En fara för vårt hopp, precis som det var för tiden då Jesus kom första gången. Ibland tenderar vi att leva hela veckan utan att tänka på Gud. Söndagen kommer, och då börjar vi prisa Gud, lyfta händerna, gråta och ge uttryck för våra känslor. Och det kallar vi tillbedjan. Men det är inte tillräckligt. Det är vad man gjorde också då man väntade på Messias första ankomst.

Texten vi läste i början talar om att vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder. Varför? Vad innebär det här? Även om det ser ut att gå bra, så kan det vara väldigt illa.
Att göra bättring, återvända till Gud, söka Gud, födas på nytt. Allt finns med i detta budskap som predikas om och om igen. Vi måste stanna upp i våra liv, vårt sätt att tänka, vårt sätt att tro. Lämna undervisning som inte är biblisk och återvända till dessa ursprungliga principer. Innan Jesus kom första gången så reste Gud upp Johannes Döparen. Idag vill Gud resa upp en kvarleva, en församling med samma ande och samma kraft som Elia hade, för att predika detta frälsningens budskap. Förkunna bättring.  Alla vi som bekänner oss att vara kristna och ha hoppet om evigt liv, vi behöver vakna upp och resa oss och söka Gud.

Vi ska läsa i första Konungaboken:
- Elia trädde fram för allt folket och sade: ”Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” Men folket svarade honom inte med ett ord (1 Kon 18:21).
Nyckeln i den här versen är uttrycket ”båda sidor”. För Israels folk handlade det om två vägar, två sätt att se på livet, om Gud eller Baal. För oss handlar det om Gud eller många sätt att se på livet. Det finns många filosofier som invaderar församlingen, och frågan är hur vi ser på livet? Är Kristus centrum i vårt liv? Är han centrum i det vi gör eller är vi besmittade av sättet att leva som är vanligt i våra dagar? Av kulturen man har i våra dagar. Det som är politiskt korrekt. Det finns många Baal-gudar som invaderar oss. Det kan vara genom TV, internet, filmer, musik. Social gemenskap och system – allt detta influerar på oss på ett sätt så att vi menar oss ha ett kristet tänkesätt, men egentligen har vi ett världsligt sätt att tänka. Allt kan verka helt normalt. Förstår ni faran? Därför är det så viktigt att vakna upp och se! Söka Gud för att förstå vad han verkligen vill. Röja bort alla ting som skymmer vägen vi bör gå. Ta bort dimman som lägger sig framför oss och korrumperar oss; alla influenser, teorier och sätt att tänka.
I dag lever vi i ett samhälle med andra värderingar än tidigare. Vad som förr räknades som dåligt är idag bra. Det som tidigare var ondska, är idag gott. Och tvärt om. Det goda är dåligt och det dåliga gott. Hur ska vi återerövra de rätta värderingarna, de principer som är så viktiga för vår frälsning, som är så viktiga för att kunna ta emot Jesus? För att göra detta måste vi ha mindre inflytande från världen och mera från bibeln. Mindre influenser från världen och mera influenser från Jesus, hans Ord och hans Ande. Det är vad vi verkligen behöver. Vi bygger inte upp vårt eget liv för att leva här på jorden, utan för att leva därhemma med Jesus i hans värld. Det är vårt hopp. Vi måste kämpa för att detta hopp inte ska gå förlorat, för att vi inte ska bli förvirrade och korrumperade. Det finns två vägar. Två sätt att  tänka, två sätt att se på livet. Följa Gud eller följa den här världens Baaler.

Bättra er och vänd om, sa Johannes. Vad är en sann omvändelse? Hur kan vi bättra oss? I Johannes evangelium läser vi:
Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När han såg Jesus komma gående, sade han: ”Se Guds Lamm!” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus (Joh 1:35-35).
Johannes predikade inte bättring för att få efterföljare. Han lyfte fram Lammet, presenterade Jesus som tar bort synden. En sann omvändelse är inte en bättring man gör för att man är rädd att någon ska avslöja vad man håller på med och att man känner sig illa till mods för att någon ser det. Nej, Jesus lägger omvändelsen i våra hjärtan. Om vi kommer på avstånd från Gud spelar det ingen roll om någon ser oss eller om någon vet om det. Vi känner smärta för att vi är långt ifrån Gud. Det är den bättringen vi behöver. När vi inte har gemenskap med Gud känner vi smärta för att vi inte är tillsammans med Gud.

Lukas skriver:
- Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett” (Luk 1:16-17).
Vem skulle göra det här arbetet så att många omvände sig? Det är den helige Ande som utför det. Men hur arbetar den helige Ande? Han arbetar genom vårt samvete. Men inte genom ett samvete som är förmörkat av influenser från världen, utan genom ett samvete som är helgat genom den dagliga gemenskapen med Herren Jesus. Mindre av världen, mera av Jesus och hans Ord.

Allt slutar och allt börjar kring gemenskapen med Herren Jesus Kristus. Vi är kristna för att vi följer Jesus. Det är ju självklart! Att leva med Kristus är ingen teori. Det är något vi inte lever bara för att slippa ha dåligt samvete. Det är ett praktiskt liv. Ett liv i bön och i oavbruten gemenskap med Gud. Bedja, studera, utforska vad Gud vill. Predika hans budskap. Det här är en varning till oss som väntar Jesus, att inte förlora hoppet genom att korrumperas i den här världen. Jesus kommer snart, och vi ser allt mer hur mörkret sänker sig. Det finns bara en väg och Jesus är den vägen.
Tack vår Fader i himmelen. Vi tackar för ditt Ord. Tack för din helige Ande. Tack för att du vill frälsa och har en plan för oss. Hjälp oss att se och förstå klart allt som kommer från dig. Bered väg för oss Herre så vi kan komma till dig och ta emot dig. Öppna våra ögon och våra öron. Hjälp oss Herre, med din helige Ande. Hjälp oss Herre att stanna upp i vårt liv och söka dig mer och leva mer i enlighet med din vilja. I Jesu namn. Amen.
 

Sprid Midnattsropet

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar