-Jesus är värd all vår tillbedjan!

När allt hopp var ute grep Gud in och helade Maria

Stina Fridolfsson i intervju med Maria Palmkleven från Malung

Under höstens bibelskola som Maranataförsamlingen hade på Bällsta Missionscenter, kom en deltagare som aldrig tidigare besökt oss. Det var Maria Palmkleven från Malung. Hon trivdes från första dagen, och fastän hon egentligen planerat vara med bara några dagar, så ringde hon återbud till de aktiviteter och sammanträden hon annars skulle vara med på hemma i Malung. Att vara med på bibelskolan ville hon prioritera!
Maria har en del svårigheter att gå, men rör sig ganska obehindrat ändå. Och när jag fick höra om hur Gud gripit in och helat henne från att dö i svåra sjukdomar mer än en gång, kom vi överens om att jag skulle besöka henne och göra en intervju hemma hos henne i Malung. Och här får våra läsare del av hennes märkliga livsöde.

Maria föddes inte i ett kristet hem, även om modern bad aftonbön med henne. Maria var yngst av tre syskon, en syster som var 18 år äldre, och en bror som var 6 år äldre. Redan som mycket liten fick hon för sig att hon skulle bli missionär eller frälsningssoldat! Hon vet inte hur hon kunde få en sådan önskan, men det kanske hade samband med att hennes mormor var en bedjande kristen.
Vid fyra års ålder blev hon sjuk. Blev yr, såg dåligt, kunde inte sova på nätterna, och kräktes mycket. Vid läkarbesök tog det tid innan man kom underfund med att hon hade en hjärntumör, och vid sex års ålder opererades hon första gången. I tre månader låg Maria förlamad innan hon lyckades arbeta sig upp. Det blev många operationer, en gång fick hon flera hjärtstillestånd i samband med operationen. Då var hon nio år. Men då upplevde hon något. Hon tyckte att hon låg på stranden, på en grön äng. Jesus kom till henne. Maria säger stilla:
- Jag förstod att det var han, för jag såg märkena i hans händer och han hade en krona. Och han frågade om jag ville tillbaka till livet igen. Jag upplevde hur han kom in och gav mig en bok, och han sa: Läs mitt ord. När jag sen kom till medvetande så var det en diakonissa på sjukavdelningen som gav mig en Barnens Bibel! Och någon av personalen började sjunga sånger om Jesus med mig!
På detta sätt, både genom inre uppenbarelse och medmänniskors omsorg, leddes Maria till ett ställningstagande att tro på Jesus.
Trots att Maria var så sjuklig och mycket infektionskänslig, kunde hon genomföra sin grundskoleutbildning. Visserligen ett år försenad, och hon fick en hel del hemundervisning och annan stödundervisning.
Tack vare Guds under kan Maria sjunga och spela till Herrens ära.
När Maria berättade allt detta för mig, frågade jag:
Var det så att du vände dig till Gud när du hade det så här svårt? 
Maria tvekade litet, och så sa hon:
- Det var nog så att han först vände sig till mig!
Hon blev opererad igen 1986, men blev bara sämre. Det var en mycket svår operation; den shunt för dränering av hjärnvätska som hon hade inopererad i huvudet måste bytas många gånger. Så småningom tillfrisknade hon och kunde gå i skolan igen.
- När jag gick i högstadiet fick jag för mig att bilda en kristen förening i skolan. Det var sedan en grupp från Kristen Utmaning varit på besök i skolan. De inspirerade oss, och sa att om man trodde på Jesus var det viktigt att bekänna färg! Jag lyckades sätta texten ”Jesus lever” på en tröja som jag sedan bar.

Maria är begåvad med en rejäl portion envishet, så förutom att läsa in skolämnena, har hon gått kurser, lärt sig spela piano, tagit sånglektioner, målat akvareller och deltagit i föreningsverksamhet, även de perioder hon varit mycket handikappad.
När Maria avslutat grundskolan, flyttade hon till Malung 1984 och började gymnasiet. Men då blev hon åter sjuk. Hon blev allt sämre, och i fem års tid satt hon i rullstol. Man ställde fel diagnos vid undersökningarna, så det upptäcktes inte att shunten i hjärnan inte fungerade som den skulle; hon hade för mycket hjärnvätska. Därför förtvinade musklerna efterhand och det dröjde alltför länge innan hon fick opereras. Men Maria konstaterar:
Maria visar upp den teckning hon en gång gjorde av ett träd,
på ena sidan friskt med underbara frukter och på
andra sidan förvissnat och döende. Då talade Gud
till henne om att hon skulle få uppleva läkedom.
- När det till slut inte alls fanns något hopp, då valde Herren att gripa in. Det gjorde han när jag äntligen blev mottaglig för hans ingripande.
Men innan dess var det många mörka stunder? Du kanske anklagade Gud?
- Ja, det var svårt. Och jag hade nog försökt tala förstånd med Gud! Jag sa till honom: Jag vet ju att du kan hela! Varför gör du inte det? Se till att fixa det snart! Men mitt i allt var jag ändå klar över att jag måste säga: Ske Guds vilja. Blir jag inte helad nu, så blir jag det sedan. Till slut kommer jag att bli helad.

Du hade alltså en sådan tro på att Gud skulle gripa in?
- Ja, jag hade förvissning om att han skulle hela mig. Gud är stor! Så när han väl tyckte att nu är Maria mottaglig, så helade han mig.
Men det helande Maria var förvissad om att få uppleva dröjde, och hon blev allt sämre. Sommaren 1991 var det ett par i Vansbro som erbjöd henne att följa med dem till den årliga midsommarkonferensen på Torp. De tänkte att hon skulle få en chans vara med där som en uppmuntran innan hon dog. Många såg henne där hon satt i sin rullstol och var svag och dålig.
Maria får mycket utlopp för sitt skapande behov
genom att måla akvareller.
Maria fortsätter berätta om hur hon därefter fick uppleva Guds ingripande:
- Senare på hösten, i frikyrkan där jag brukade delta i mötena, frågade de på tacksägelsedagen om jag ville berätta något jag var tacksam för. Fastän jag satt i min rullstol, hade jag ändå mycket som jag ville tacka för. Att jag kunde ställa mig upp själv. Sätta fötterna på golvet. Jag var tacksam för alla människor. Människorna som var där och lyssnade trodde väl att jag inte skulle ha något att vara tacksam för över huvud taget. När jag sedan kom hem, fick jag ett infall att slå upp bibeln. Egentligen tycker jag inte om det där med tumverser, men nu öppnade jag bibeln bara, och läste: Tacka Gud i alla livets förhållanden! Be oavlåtligen! Och det var ju precis vad jag hade sagt på mötet! Jag visste ju att Herren hade lovat att han skulle göra något helt i mig.
En kväll hade jag min räfst med Gud. Jag sa: - Du ser ju mina handleder! Du ser ju mina förtvinade ben! Hur menar du att du över huvud taget ska kunna göra något med mig? I en dröm på natten fick jag sedan helt enkelt se hur Herren kom mot mig där jag satt i rullstolen. Och han reste mig upp. Han sa: - Nu gör jag under med dig som jag gjorde när jag gick på jorden. I morgon har du bevis på det.
Morgonen därpå hade jag muskler då jag vaknade! Jag hade varit väldigt dålig där på slutet. Jag hade svårt att tänka, jag kunde inte läsa, jag kunde inte skriva, jag kunde ingenting – men allting vände över en natt!

Jag som satt och lyssnade till Marias skildring, hade svårt att följa med och fatta vad hon sa.
Vad då? Såg du att du fått muskler? Och på morgonen kunde du stiga upp?
- Ja, jag steg upp innan någon annan var där, för Herren sa till mig att jag inte genast fick visa det för omgivningen. Jag gick omkring i lägenheten och prisade Gud när jag var ensam. Det var ganska svårt att hålla mig tillbaka när hon från hemtjänsten kom och tyckte jag såg pigg ut, men jag satt kvar i rullstolen och talade inte om vad som hänt. Jag behövde landa i vad jag upplevt. Två veckor efter detta skett, sa jag till i församlingen att jag ville döpas. För jag hade förut gjort en ”deal” med vår Herre: När du helar mig ska jag döpa mig! Reaktionen i församlingen då jag steg i och ur dopgraven, var enorm. Folk reste sig upp i mötet, och trodde att jag skulle ramla.

Då fanns väl människor där som knappt kunde tro att du varit så sjuk?
- Ja, det var faktiskt en del, mest de som var kristna och skulle vara trossyskon, som ifrågasatte. Men i samband med detta, så fick jag också vara med om att berätta och ge hopp till några andra att Gud kan göra under!
Vid läkarbesök sedan, kunde läkarna på sjukhuset inte heller förstå. De måste bara konstatera att ett mirakel skett, och Maria var inte sen att tala om att Gud gripit in!

Året därpå följde Maria åter med till Torpkonferensen. Och där hon gick omkring var det några som reagerade och frågade om det inte var hon som var så dålig och satt i rullstol året innan. Så fick hon berätta, och man intervjuade henne för den kristna tidningen Trons Segrar. Sedan kom både TV Inter och flera andra kristna tidningar och bad om att få göra intervjuer, för Marias vittnesbörd grep tag i människorna.
Under flera år mådde hon riktigt bra och åkte till olika konferenser där hon var aktivt med. Sina konstnärliga anlag med att måla akvareller och även spela piano och sjunga utvecklade hon.
 Maria berättar om att hon senare begärt utträde ur både frikyrkoförsamlingen och Svenska kyrkan. Hon förklarar varför:
- Jag märkte att de höll på med så mycket som inte hör till kristen tro i kyrkan. Det var både  shamanism och qigong – en kinesisk rörelsekonst, någon typ av yoga. Någon slags tillbedjan. Jag upplevde inte att de hade hunger efter mer av Jesus. De var rädda för den Helige Ande. Det var också mycket kotteribildning som inte var sunt i friförsamlingen.

Och varför lämnade du Svenska kyrkan då?
- Där började de med Zenmeditation och också en del djupmeditation och såna grejer hör ju inte hemma i kristenheten. Det var också en präst där som var positiv till reikihealing (japansk typ av healing). Så jag gick ur just på grund av att de bejakade både det ena och det andra. Jag lämnade den strax innan man legitimerade homosexvigslar. Hade jag inte redan gjort det, så hade jag gjort det då.

Du har läst och tagit reda på, och förstått vad som inte har med kristen tro att göra?
- Ja, det har jag, men jag är också uppvuxen i en släkt som hållit på med märkliga ockulta grejer, så jag hade det omkring mig då jag växte upp. Så jag visste vad det handlade om.

Men du drogs inte med i det, utan tog avstånd?
- Jag var nog lite påverkad först, men jag hade nog Guds beskydd. Sedan har jag också fått hjälp att bli upplyst om vad som är rätt.

Det är bra att du talar om dina motiv till att du lämnat dessa kyrkor, för på det sättet kan du varna människor som inte alls är vakna för dessa faror. 
- Jag har nog inte alltid varit riktigt klar över det, jag har fått be mycket till Gud, och har också fått hjälp i undervisning.
Det är många som får upplysning och förstår, men ändå inte vill ta konsekvenserna och bryta upp från den farliga miljön med påverkan av religionssynkretism och ockultism. Men Maria har valt att gå utanför lägret och inte gå i ok med dem som inte tror!
Efter några år började Maria känna sig dålig igen. Fick balanssvårigheter, yrsel, nedsatt syn, hörselproblem, tinnitus, och svårigheter att hålla balansen och använda sina armar. Hon tyckte att när Gud gjort sådant under och helat henne, skulle det hålla, så hon brottades med Gud, Men det dröjde flera år innan hon äntligen fick rätt diagnos. Det var shunten i hjärnan som inte fungerade som den skulle, och hon blev äntligen åter opererad igen 2013 i Uppsala. Det var en väldigt svår operation, så Maria var inte säker på att hon skulle överleva. Hon lade sitt liv i Guds hand, och gjorde sig redo att flytta hem till Gud. Operationen lyckades, även om det blev en lång konvalescens efteråt. Hon kunde hjälpligt gå ett par månader efter, men det tog ett år att bli bra.
Om Maria varit frisk, hade hon gärna velat bli arbetsterapeut, och arbeta i diakonalt, kurativt arbete. Men hon har aldrig fått den möjligheten, utan fick rätt tidigt sjukpension. Men hon har många uppgifter i Malung.
- Jag är medmänniska, säger Maria förnöjt.

När Maria blivit mirakulöst helad, blev det mycket
uppmärksammat i kristen media.
Maria är nu 51 år. Hon är engagerad i olika typer av handikappföreningar och ideligen ringer människor och ber om hennes närvaro i olika sammanträden. Och fastän hon inte är medlem i någon lokal församling, brukar hon ofta vara med i bönemöten tillsammans med trossyskon.
Jag som nu fått möjlighet att besöka henne, noterar att hon gått in i uppgiften som medmänniska med stor hängivenhet.

Varför tror du Gud utvalde dig, och helade dig efter så mycket allvarliga sjukdomar? Vad tror du han ville med ditt liv?
- Det är kanske så att Gud gett mig en funktion att hjälpa till på något vis, så att människor kan få hopp och en tro som bär genom allt. Jag vill att människor ska få lära känna Jesus som den han verkligen är.

Och hur är han?
- Han är fantastisk, han är god, han är värd all vår tillbedjan. Han kan göra allt vad han vill. Han kommer aldrig för sent. Han vet när han ska gripa in. Därför ska man aldrig ge upp, utan alltid prisa och tacka honom.

Vad vill du prioritera den tid du har kvar?
- Jag vill be till Jesus att han tar hand om mitt liv, förlåter mig allt och hjälper mig att leva idag. Hjälper mig att prioritera hans verk; så att människor får lära känna honom, bli hjälpta och lösta till fullständig frihet i Jesus.

Som avslutning ville jag äntligen veta hur Maria upplevde att komma till Maranataförsamlingen i Stockholm.
Hon berättar att hon upplevde att människor i församlingen såg henne på ett sätt hon inte är van vid. Hon kände sig så välkommen i gemenskapen.
- När jag kom dit, mötte jag en ärlighet, en uppriktighet, en väntan på att Jesus ska komma tillbaka, en väntan som jag aldrig upplever någon annanstans på samma sätt.  Och jag vill gärna komma tillbaka!


Och i Maranataförsamlingen ser vi fram emot att Maria åter kommer och delar vår gemenskap, i tacksägelse, bön, sång och med sitt trosfriska vittnesbörd!
 

Sprid Midnattsropet

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar