Viktig information

I och med den nya dataskyddsförordningen GDPR (The General Data Protection Regulation) uppdateras Midnattsropets adressregister. För att säkerställa att endast den som vill ha tidningen står med i registret, behöver vi ditt aktiva medgivande.
Bekräfta din prenumeration på pren.midnattsropet.se.

Från missionsfältet ...

- Vi får visa på Jesus och den kärlek som han visat oss som den framkomliga vägen.
Text: Jonathan Asprusten

Missionen är något som ligger församlingen varmt om hjärtat. Jag och min familj hade under fyra månader den stora förmånen att vara på plats i församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Det var verkligen en händelserik och berikande tid. Man har fått möta syskon och fått lära känna nya människor.
Livet är ju mycket annorlunda där, och ibland kan det kännas både svårt och utmanande. Men då betyder verkligen förbönerna hemma i församlingen mycket, och man känner sig buren och inte ensam.
Mycket av arbetet har sitt center i det lilla samhället Batey Palavé. Det ligger ett tiotal kilometer utanför huvudstaden Santo Domingo. Här har församlingen sitt missionscenter med storfamiljshus för de utsända missionärerna. Här finns också den dagliga frukostserveringen för ungefär 150 barn, läkarmottagning, och inte minst samlingssal till den lokala församlingen som samlas flera gånger i veckan till bibelstudium, bön, barnmöten och vittnesbördsmöten.
Det är inte lätt att samla alla intryck i en missionsrapport, men jag vill nämna några saker och personer som gjorde extra intryck. En av dem är Niurka och hennes familj. Niurka är femton år och har ett svårt handikapp. Hon är helt beroende av hjälp. Familjen drabbades av en svår sorg när hennes mamma plötsligt dog. Hon har varit den som har tagit hand om och hjälpt Niurka genom hela hennes liv. Familjen är mycket fattig och pappan Roberto har försökt att försörja dem genom ströjobb. Vi var och besökte dem och deltog i minnesstunden efter mamman i deras fallfärdiga hem. Ett träskjul där vattnet strömmade in när det regnade och råttorna sprang runt. Vi kände att vi var tvungna att hjälpa familjen på något sätt, så vi skrev hem till församlingen i Sverige och vädjade om hjälp att fixa deras hus. Tillsammans med församlingen i Sverige beslöt vi att bygga ett nytt hus åt familjen. Det blev till mycket stor glädje för familjen och pappan var med varje dag och byggde. Efter tre veckor så stod huset färdigt. Vi är verkligen tacksamma till Gud att vi kunde genomföra det.

En annan sak som är en stor del av missionen är arbetet bland barnen. Där har vi som församling ett enormt ansvar och samtidigt en stor möjlighet att förmedla Jesus. Barnen växer upp i en mycket hård miljö där våld är vardag.
Just nu har vi barnmöten på två platser och det är inte alltid lätt, men även om det känns hopplöst ibland och det inte verkar som att de lyssnar så tror jag att barnen får med sig något av evighetsvärde. Därför är barnmötena något av det viktigaste vi gör, där vi som en kontrast till allt våld får visa på Jesus och den kärlek som han visat oss som den framkomliga vägen.
På det ena stället vi samlat barnen har vi inte haft någon lokal men samlat till möte ute på den leriga gården utan skydd för sol och regn. Därför var det väldigt välsignat att vi fick möjligheten att bygga en stor betongplatta med tak. Nu är det mycket lättare och inte så stökigt att samla barnen. Be mycket för barnen i Palavé.
En annan person jag vill nämna är syster Ester. Hon har varit till stor hjälp för församlingen i många år och inte minst för oss nu då hon hjälpt till med barnpassning för våra barn. Hon har ett hus som inte var färdigt och vi hade möjlighet att hjälpa henne att lägga golv.
Något som gjorde starkt intryck på mig var att få möta alla syskonen i församlingen som man har hört om. Det är en sak att höra och en annan sak att träffa personligen och se deras uppriktiga tro på Gud. Eftersom jag inte har språket ännu så var det min fru som fick översätta bibelstudierna och leda de flesta mötena. Hon gjorde en mycket stor insats som blev uppskattad.
Församlingen lever i en hård miljö och syskonen kämpar dagligen sin kamp för tillvaron . Men det är en stor förmån när vi får samlas till möte och prisa Jesus tillsammans och känna att vi är ett. Det spelar ingen roll om vi är skandinaver, dominikaner, haitier, fattiga eller rika.
Vi fick uppleva flera underbara möten, och i ett bestämde sig en ung syster att överlämna sig åt Jesus. Hon heter Nathalie och vi skall komma ihåg henne i bön.
En psalm som vi läste med varandra och som har varit till tröst för församlingen där är Psalm 121. Där frågar psalmisten med upplyfta ögon var hans hjälp kommer ifrån. Svaret är, från Herren som gjort himmel och jord.

Vi lever i en tid där jordens grundvalar skakar och vi känner att snart kommer Jesus. Hur viktigt det är att vi som hans folk inte ser oss omkring i världen och tappar modet. Men får lyfta blicken mot himmelen och fokusera på Jesus. Då kommer vi inte vackla, och Herren kommer att bevara oss.
Det är en tröst inte bara för församlingen i Palavé, men för alla som längtar efter Jesu tillkommelse.
Jag vill verkligen uppmana alla att fortsätta att bedja för arbetet i Dominikanska republiken och Haiti.
 

Sprid Midnattsropet

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar