Viktig information

I och med den nya dataskyddsförordningen GDPR (The General Data Protection Regulation) uppdateras Midnattsropets adressregister. För att säkerställa att endast den som vill ha tidningen står med i registret, behöver vi ditt aktiva medgivande.
Bekräfta din prenumeration på pren.midnattsropet.se.

Tid och rum försvann!

Vittnesbörd av Pelle Lind

Jag vill dela ett ganska personligt vittnesbörd. Det kanske kan hjälpa någon som befinner sig i den situation jag befann mig i för några år sedan. Jag var ganska engagerad i Maranataväckelsen då jag var ung grabb. Men tidens tand gjorde sitt. Jag vandrade iväg. Man brukar tala om en ökenvandring, men det var snarare Egyptens mörker jag befann mig i. Men så började jag bli väldigt trött på den situation jag befann mig i. Min själ var tom och trött. Det var väl egentligen inte synden; det där att man gick på puben och sånt där, som plågade värst. Det var ju frukter av synden, egentligen. Men det var själva upplevelsen att vara i avsaknad av härligheten från Gud, som det står i Romarbrevet 3:23. Jag upplevde att jag inte var i hans närvaro. Jag närde en längtan och började söka Herren. När man börjar göra det, då är han inte långt borta.
För ganska exakt två år sedan kom jag till Bällsta på tältmöten. Då hade jag inte varit på ett Maranatamöte på flera år. Jag satte mig nära utgången, om det skulle bli för hett och närgånget ... Det första som hände var att Robin fick syn på mig. Han hoppade ner från plattformen som en gasell, och så fick jag en sån där björnkram – som från den helige Ande själv! Det hände inte så mycket mer egentligen på det mötet. Jag kommer faktiskt inte ihåg någonting av det som sades eller sjöngs. Jag kommer egentligen bara ihåg den där kramen!
Så fortsatte det. Jag lyssnade den perioden väldigt mycket på Radio Maranata. Det går bra att lyssna via internet också! Processen som hade börjat i mig fortsatte. Ibland, när jag var kvar i ”Egyptens mörker”, var jag ute på någon pub eller något sånt där, det var ju liksom ett attribut till tomheten. Man skulle ut och ha roligt, som det hette. Dagen efter var man lika tom igen. Dessutom hade man huvudvärk, som ren bonus. Den där tomheten upplevde jag hela tiden. Än om jag hade tron på Gud, så kände jag att jag inte var i hans närvaro. Jag fick börja gå tillbaka till Guds väg.
Ett halvår senare – när jag var i bön… ja, jag hade lyssnat på Radio Maranata på morgonen, och så brukade jag läsa bibeln och be. Just den här morgonen kände jag att jag skulle gå ner på knä. Jag låg en stund och bad – kanske tio-femton minuter. När jag skulle resa på mig kände jag en maning – inte någon klar röst, men det var en tydlig maning: Bli kvar!  Och jag dröjde kvar och fortsatte be. Då var det som om ett åskväder av helig Ande kom över mig, på ett sätt som jag aldrig någonsin tidigare upplevt. Jag började ropa till Herren i tungor och prisa Gud! Tid och rum försvann. Och då jag inte längre kunde stå på knä, så gick jag runt bland mina gamla, dammiga pianon i verksta’n och prisade Gud. När jag sedan tittade på klockan, hade jag hållit på ungefär en timme. Tid och rum försvann. Och det blev en sådan känsla av renhet.

Jesus lever – det är en verklighet. När jag förr var ute på någon pub, brukade jag alltid ångra mig efteråt. Jag kände: ”vad hade jag där att göra?” Det var fullständigt meningslöst. Men nu har det gått två år! Och jag har inte ångrat en enda sekund! Jesus lever.
Jag vill sjunga Christina Imsens sång:
Av nya tiders flöden din själ är tom och trött. Du fjärmat dig den Gud du en gång mött. Den röst som du då hörde, har dränkts av tidens brus. Du tappat spåret till din Faders hus.

O själ, vänd om till källan, där evigt liv du fann Röj upp den stig tillbaka, där flödena upprann. Ty endast där du mättas, Och där behålls du ren. Ur klippan Kristus bryter fram en flod för var och en.

En vandringsman i tiden, du gjorde ditt beslut Att bli en stridsman tills din dag var slut. Du fienderna mötte, då du var trött och svag. I striden hård du lidit nederlag.

Idag hans stämma ljuder: Du törstige, kom hit! Det vatten jag dig giver, ger dig liv. Men skynda dig, det hastar! Snart lämnar jag din trakt, Ty många skall ännu få se min makt.

Röj upp stigen tillbaka! Det är lätt att gå iväg och det är lätt att gå vilse. Det är jobbigare att röja stigarna tillbaka. Det är tuffare. Men om du är här som behöver röja stigarna tillbaka, så kan jag tala om att här finns både yxa och motorsåg! Så det är inga problem! Det är bara att komma!
 

Sprid Midnattsropet

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar