Vittnesbörd av Roger Lindroos
Det står om kung Salomo i första konungaboken. Den vers jag tänkt på är där Herren uppenbarade sig för Salomo. Det handlar om att Salomo skulle bygga ett tempel åt Gud:
-HERREN sade till honom: "Jag har hört den bön och begäran du har framburit till mig. Detta hus som du har byggt har jag helgat för att där fästa mitt namn för evig tid. Mina ögon och mitt hjärta skall för alltid vara där. (1Kon 9:3)
Det står att Herren har utvalt eller helgat, alltså avskilt en plats till att där fästa sitt namn. Om vi överför det till andlig betydelse i vår tid, eller i Guds tanke, så handlar det om församlingen där Han vill vara och där han vill ha sina sinnen. Mina ögon och mitt hjärta skall för alltid vara där.
Det är nämligen så att i världen är det många som vill göra sig ett namn. Många vill bli kända, man vill bli erkänd. Men vi som har mött Jesus, har fått nåden att vara med i ett sammanhang som är långt större. Det handlar om att Gud fäster sitt namn på en speciell plats. Jag tänker också på en vers i sjätte kapitlet, där det talas om att Salomo bygger templet:
-När huset uppfördes, byggdes det av redan färdighuggen sten från stenbrottet. Alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset när det byggdes. (1 Kon 6:7)
Byggnadsmaterialet är du och jag. Vi är stenar i den här byggnaden. Och materialet som används av byggmästaren är Jesus Kristus själv. Det är ett byggmaterial som håller! Det blev hugget där vid stenbrottet och inte vid byggnaden. Vi vill gärna forma oss själva. Människor vill göra det man själv vill och komma i en viss form, också en religiös form. Man har uppgifter och organiserar på olika sätt för att det ska passa och se bra ut. Men den här stenen som Gud vill använda är redan utmejslad där vid platsen där den höggs ut. Det handlar om att Gud har en speciell plan och plats för dig. Gud har en underbar plan för ditt liv, och han hugger ut dig precis som han vill att du ska vara. Du har en uppgift och då behöver vi inte hålla på och hamra för att det ska passa in som vi tycker. Kanske lite sniderier här och där. Nej Gud har en plan och du har en speciell plats i det här huset.
Därför vill jag uppmana var och en som läser detta: Vi har en speciell plats i det här byggnadsverket som är Guds församling. Det handlar inte om din och min förträfflighet eller vilket material vi är gjorda av. Nej, det handlar om att vi är uthuggna ur Jesus. Det är hans material som gäller och det är av nåd vi får vara med. Vi får föras till den här platsen.
Sök dig till gemenskapen sök dig till församlingen. Jag tror i min enfald att Gud vill använda också en liten skara, för i hans ögon ser det inte ut så. Det handlar om att han har valt en plats där han ska fästa sitt namn. Och då får vi vara med om underbara saker. Vi får bli använda av Gud och vara med och fullfölja det här byggnadsverket om vi låter honom föra oss till vår plats. Amen.
Gud har en underbar plan för ditt liv!
Gud har givit Jesus åt församlingen!
Vittnesbörd av Majken Jacobsson
Gud är god! Jag vill läsa ett ord som är välkänt, och det har glatt mitt hjärta.
-Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla. (Ef 1:15-23)
Vilken nåd! Ibland tänker man: Ja – församlingen ja. Vad är det för speciellt med den? Jo, Gud har givit Jesus åt församlingen. Han är huvudet och vi är kroppen. Jag tänkte på att när Jesus gick här på jorden, gick han runt och hjälpte alla. Nu är vi i hans kropp, så nu får vi göra det. Göra väl och hjälpa alla.
Det står också i nästa kapitel:
-Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. (Ef 2:4-9)
Du som läser det här kanske inte riktigt vet vad frälsning och nåd är. Men du ska veta att du blir frälst av nåd genom att tro på Jesus. För mig har det är bibelordet varit så välsignat.
Tack käre Jesus för din stora nåd och trofasthet. Tack att jag fått uppleva dig, och tack för församlingen käre Herre Jesus! Tack att vi får vara lemmar i din kropp och tjäna varandra, jag lovar och prisar dig. Tack att du kommer snart! Amen.
Jag blev frälst!
Vittnesbörd av Christian Asplund
Kul att vara här! Jag är så glad över vad vi får höra här. Att vi blir frälsta från döden och får liv. Alla människor vill ju leva men det finns bara en som kan ge liv, och det är Jesus. Vi borde glädjas ännu mer. Tänk att vi får slippa dö. Vi har fått evigt liv hos Jesus Kristus och det ger oss den sanna glädjen.
Alla människor vill leva, och det finns en väg och en möjlighet genom Jesus som har gett oss livet. Jag är så glad att jag får vara frälst. Jag blev frälst 1992. Då fick jag fick möta Jesus i mitt rum. Jag våndades i mina problem som narkoman, och så bad jag bönen: -Jesus, fräls mig, förlåt mig! Då försvann min börda av ångest och mörker. Jag fick liv och jag blev glad, ja, jag blev en helt annan människa. Jag såg mig i spegeln och sa: Vem är det här? Jag såg som en helt ny människa i spegeln! Jag blev så glad, och jag kan vittna om att Jesus verkligen lever.
Det är vad tillvaron nu handlar om, Jesus lever! Jag mötte Honom! Jag var fast i den här världens system; i missbruk och elände, men jag fick möta Jesus. Och därför vill jag bara tala om att jag har fått möta Livet.
Jag vill säga till dig som läser detta att vi ska vara glada att vi har fått livet, livet som finns i Jesus Kristus. Jesus säger: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, skall leva om han än dör. Jesus lever och då vi tror på honom får vi evigt liv. Jag är så glad över det, och jag är så glad över alla sånger som ger glädje i hjärtat. Halleluja! Tack Jesus!
Tack min käre himmelske Fader att du är här med din helige Ande. Att du uppenbarar Jesus för människor. Att vi ska få se Jesus ansikte mot ansikte. Att din närvaro ska få strömma igenom varje människa som lyssnar till evangelium. Tack Jesus att du frälste mig, att jag slipper gå evigt förlorad. Tack för att jag har fått liv hos dig, Jesus Kristus. Tack att du frälste mig Jesus. Amen.
- Man påstod att Gud inte finns
Vittnesbörd av Vusal Zeinalov
Gud är med oss, prisad vare Herren! Vi sträcker oss mot honom. När jag gick i skolan, det var under den sovjetiska tiden, sa man att Gud finns inte. Man berättade om en som hette Darwin, och att han sagt att människan kom från apor. Nästan skrattretande! Alla ansträngde sig och försökte påstå att Gud finns inte. När jag tänker på det så här i efterhand, tycker jag att det var fruktansvärt. Det fanns naturligtvis några som talade om att Gud finns och att man måste tro på honom. Men de fick möta förakt, och man menade att det var något fel på dem som trodde så. Gud behövs ju inte när vi har det Kommunistiska Partiet och människan är sin egen herre. Människan formar sitt eget öde.
Jag vill bara ge ett exempel, så vi förstår att Gud verkligen finns. Vi tar tolv bollar, och på varje boll är skrivet en siffra, från 1 till 12. Vi slänger dem i en kasse och blandar dem. Så tar vi fram en i taget. Det spelar ingen roll hur länge och mycket vi försöker, vi kommer aldrig att få upp dem i turordning; först boll ett, sedan boll två och sedan boll tre, osv. Om man ser det här ur teoretiskt och fysiskt perspektiv, så måste du kanske hålla på mer än sju miljoner gånger för att dessa tolv bollar ska kunna plockas upp ur kassen i rätt turordning.
Nu tittar vi runt omkring oss, ser på jorden. Allt är så perfekt ordnat, alla ting har samband med varandra. När solen skiner på marken, marken värms upp och det börjar spira liv och frön. Allt hör samman. Jorden befinner sig på andra platsen efter solen i planeternas ordning – just där den ska vara. På första eller tredje plats skulle det antingen vara för varmt eller för kallt. Det finns någon som har en tanke bakom allt detta, någon som har skapat. Naturligtvis är det Gud som har skapat och Gud har planerat.
I Bibeln står att i begynnelsen var Ordet. Kanske har det ordet som var från början med ordet ”vara” att göra. När Gud sa: Varde ljus – på det viset skapade Gud, genom att säga varde.
Ordet vi bär fram, ordet som Gud gav oss är väldigt viktigt. Men det är viktigt att ordet inte bara är ett tomt ord, utan att vi ger plats för ordet i våra hjärtan. Utifrån oss kommer då ordet som påverkar vår omgivning. Vi skulle kunna lära en papegoja att läsa en bibelvers, men det kommer aldrig att bli något som kommer från själen. Därför är det så viktigt att varje ord från Gud läggs ner i vår själ och i vårt hjärta. Prisad vare Herren, Gud har gett oss den insikten genom Jesus Kristus. Bibeln talar också om att vår själ är ett tempel. Vi får prisa Gud för den underbara boken, Bibeln. Låt oss be tillsammans! Amen.
Att vara frälst
Hälsning från Marita Leijonhufvud i Örebro
Du kanske kallar dig frälst. Tänker att när du en gång har tagit emot Jesus så gäller det livet ut. Det är sant. Men det betyder inte ”en gång frälst alltid frälst”. Du kanske har timliga omsorger, försummad bibelläs-
ning och bön eller utebliven församlingsgemenskap. I Hebréerbrevet 10:25 står det. ”Låt oss inte överge våra egna sammankomster.” Allt detta vill föra dig bort från Jesus och tron. Du tänker att det inte är så farligt. Känner dig inte som ”avfälling”! Att du i alla fall är frälst! Men du märker inte att den onde har fått fotfäste i dig; att han är en tjuv och bara vill slakta och förgöra. (Johannes 10:10)
Om det här är din situation så fly till Jesus och be om förlåtelse. Om du ångrar dig så förlåter han dig och renar dig från alla synder. Jesus är nådefull och du ska få uppleva att han ger dig sann glädje och frid i fullt mått. Lita på Jesus. Det är värt sitt pris att följa Honom.
GUD VÄLSIGNE DIG
Marita Leijonhufvud
- Då kom Anden över oss
I ett väckelsemöte nyligen påminde mötesledaren om vikten av att leva i förnyelse och i den levande strömmen som flyter fram. Några av syskonen vittnade om hur de upplevt Andens dop och kraft i sitt liv:
- Varje möte sprang jag fram till förbön
Vittnesbörd av Gertrud Johansson
- Jag fick en underbar hjälp att läsa bibeln
Tron på Jesus gav mig nytt liv
För en tid sedan läste jag i en undersökning av Svenska Kyrkan, att endast 15 % av dess medlemmar tror på Jesus Kristus. Det måste ovillkorligen rent logiskt betyda att 85 % inte tror på treenigheten, vilket betyder att skapelseberättelsen kanske inte är sanning för dem och då kanske inte heller Bibelns ord.
Jag är en gammal missbrukare som tror på det som står i Bibeln, att Jesus kan göra allt nytt, och att hans Ande och kraft upprätthåller det som är skapat. Jag var långt nere i mitt missbruk och kunde inte med vanliga metoder sluta, inte heller behandlingshem eller annat lyckades hjälpa mig, men JESUS KUNDE. Hade jag tillhört dessa 85 % icke troende vore jag nog idag död, och det på alla sätt. Jesus tog inte flaskan ifrån mig, men gav mig kraft att sluta.
Nåväl, nog om mig. Jesus gav mig vilja att leva, ett mål, en glädje, en kärlek, som jag inte trodde fanns. Det gör den inte heller i denna värld så full av egoism, elakhet, våld och annat elände. Enligt Bibeln kan man i denna världen bara möta dessa hemskheter, så det är inte konstigt att folk i allt högre grad söker sig till kemisk glädje. I mig själv var jag inte mycket att ha (och det faktum kvarstår) men jag tror på Jesus, hans frälsning och den förnyelse man genom dopet till JESUS KRISTUS får. Om man vill se hur svårt – eller enkelt – det faktiskt är att bli frälst bör man läsa i Bibeln, Romarbrevet 10:13: Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.
Jag kan av egen kraft inte åstadkomma något alls (inte ens ta hand om mig själv, vilket tiden bevisat), men genom hans nåd fick jag frälsning, och därmed kraft i mitt nya sinnelag att ta hand om Herrens skapelse och tempel (hur konstigt det än låter så är det min kropp), och därmed viljan att sluta förstöra den med diverse kemi. Det jag tidigare sökte av kärlek och glädje fick jag nu av Jesus, och inte genom fylla eller annat. Så jag tackar dig Jesus för den nåd och kärlek, omsorg och möda som du lagt, och fortfarande lägger på mig, jag kan aldrig förtjäna det, eller åstadkomma det själv, bara genom dig Jesus, så än en gång tack.
Tro mig när jag säger att Jesus kan ge vad denna värld och dess furste aldrig kan. Det offer som gjordes för oss alla syndare på Golgata ger oss alla en möjlighet att komma till Gud, att få en mening vi utan honom inte har. Så vänd dig med tillförsikt till Jesus, han lyssnar till allas våra böner. Han är en levande GUD, och ger liv.
Att tjäna Gud på rätt sätt
Vittnesbörd av Margot Nashed
Det är underbart att få samlas omkring Guds ord som ger vägledning, hjälp och tröst och välsignelse. Jag försöker läsa bibeln varje dag. För någon dag sedan läste jag något som var både skrämmande och tankeväckande. Det var från 3 Mos 10:
-Men Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför HERRENS ansikte, något som han inte hade befallt dem. Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de dog inför HERREN. Och Mose sade till Aron: "Detta är vad HERREN har talat: På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig och inför allt folket bevisa mig härlig." (3 Mos 10:1-3)
Jag tänker på de här två männen, Arons söner, Nadab och Abihu. De engagerade sig och använde sin tid och trodde att de tjänade Gud. De tog sina fyrfat, lade i eld och strödde på rökelse och bar fram främmande eld. Jag tycker det är så fruktansvärt. Just detta att de kanske trodde att de tjänade Gud. De kanske tyckte att de gjorde så gott de kunde. De använde sin tid för att tjäna Gud, men det var inte på rätt sätt. Jag tänkte: Så viktigt det är att vi rannsakar våra hjärtan, att vi i det djupaste av våra hjärtan frågar efter Guds vilja i våra liv. Att vi verkligen tjänar Gud på ett rätt sätt, som han vill. Att vi alltid frågar efter hans vilja, att han blir förhärligad. Vi får inte tänka att det inte spelar så stor roll vad vi gör eller hur vi gör, utan att vi verkligen i allting frågar efter Guds vilja och lyssnar på hans röst och ber Gud om förbarmande och hjälp, så att vi verkligen kan tjäna honom så att han blir förhärligad så att människor kan bli frälsta och komma till Jesus.
-Jag upplevde Jesus och församlingen
Vittnesbörd av Dimitrij Siskin
Att tänka på Gud var något främmande för mig för några år sen. Jag växte upp i en familj som trodde på Gud och jag har varit i Kyrkan ibland. Men det hade ingen mening för mig.
Mitt första möte med Jesus hade jag i en amerikansk kyrka i Vilnius. Jag stannade efter mötet och frågade pastorn: "Kan Jesus förvandla mig? Kan Han förlåta mig?" Han svarade "ja, du kan be till honom nu", och han bad för mig.
Efter några år kom jag till Maranataförsamlingen i Stockholm, och jag upplevde här vad som är den rätta betydelsen av Jesus och församlingen. Som främling känner jag att folk som bor här i storfamiljen försöker att hjälpa varandra med olika uppgifter och under svåra tider.
Jag var enda barnet i familjen (förutom min halv-syster), och jag har aldrig upplevt så mycket kärlek som här. Här känner jag trygghet och gemenskap. Ibland kan man känna sig ensam. Då söker jag Jesus och vill uppleva Guds Ande.
I detta hem har jag mött olika människor, de är som bröder och systrar för mig. Och vi som bor här måste ha särskild omsorg om varandra. Jag tror att när vi har problem och svårigheter kan vi tillsammans hjälpa varandra.
Konsekvenser i mitt liv!
Det fungerar!
Vittnesbörd av Lill Hafsahl
Jag har valt att göra sällskap med Guds enkla vandringsmän.Det må kosta vad det vill, men jag vill hem till himmelen.Det är längtan hem som driver mig, jag vill ej stanna här,ty en främling här på jorden jag ju är.
-Jag önskar jag kunde tala om hur mycket jag älskar Jesus!
Vittnesbörd av Asta Olausson
Appell i tältet, Rålambshovsparken:
Jag önskar jag kunde uttrycka vad Jesus betyder så att det rör hjärtat. Det måste till en överbevisning genom den helige Ande när man vittnar och talar om Jesus, så människor får styng i sina hjärtan, så detta att man är en syndare blir en verklighet. Kvinnan vid Sykars brunn sa: ”Kom och se en man som har sagt mig allt!” Det var en man, som hade blottat synden i hennes inre. Jag tror att varenda människa egentligen vet att de är syndare, för de har inte ett gott samvete. Deras samvete har inte frid. Jag tror att det viktigaste av vad kvinnan sa till människorna i staden var inte detta ”kom och se en man som har sagt mig allt”, utan det hon sa sedan: ”Månne inte han är Messias?" Jesus var den Messias man längtade efter, den Messias som skulle kunna göra dem fria. Messias skulle göra allting nytt i deras liv. Han var den som skulle befria deras inre människa.
Jag önskar jag kunde tala om hur mycket jag älskar Jesus och vad hans kärlek har betytt i mitt liv. När han förvandlade mitt liv, när han gjorde allting nytt genom en enda händelse. Jag blev överbevisad om att Jesus var min frälsare. Det hände på Johannelund i Maranataförsamlingen. Det märkliga var att budskapet om frälsning hade nått mitt hjärta. Jag hade blivit överbevisad om att jag var en syndare, men valet var mitt, om jag skulle ta emot Jesus eller inte. Det står i bibeln att tron är dyrbar. Och en dyrbar tro kostar mycket. Jag visste att detta att ta emot Jesus kostade allt.
Jag upplevde det som hände på Golgata. Där stod en människomassa som ropade ”korsfäst honom!” och sedan kunde gå vidare med sina liv som de levde. Men så fanns också några som tog emot Jesus i sitt hjärta och måste börja leva ett helt nytt liv. De måste lämna hela sitt liv åt Jesus, allting måste bli nytt, Jesus måste bli konung i livet.
Jag visste när jag stod inför detta val att det enklaste vore att ropa ”korsfäst” som massan gjorde, men då skulle jag välja att leva hela mitt liv på en lögn. Men att ta emot Jesus i sitt hjärta, var att säga ja till Jesus. Jag sa: ”Herre, fräls mig, kom in i mitt hjärta, förvandla mitt liv o Herre, o Herre, befria från synd och elände” – då kom Jesus in i mitt hjärta och allting blev nytt. Det som var dyrbarast av allt var att himmelen öppnade sig. Sedan fick det kosta vad det ville att vara frälst. Vad det än kostade här i tiden av smälek, av att man miste sin familj, sina anhöriga, sitt jobb – allting; betydde ingenting, bara detta att vägen till himmelen var öppen. Vad spelar några dagar, några år här i livet för roll? Man gör karriär, man tjänar en massa pengar, man får en position. Livet går vidare, och en dag ska man göra räkenskap för sitt liv. Man ska dömas för sina gärningar, inte utifrån det som blir kvar när man har dött, utan utifrån det man har med sig till andra sidan. Är det en frälsad själ, eller är det en själ som går till förtappelsen?
Det är detta frågan gäller idag. Du som inte lever det liv som Jesus vill att du ska leva, tänk på att du ska göra räkenskap en dag för ditt liv. Kan du då åberopa Jesu blod, att du är frälst, att han betalat din syndaskuld? Kommer himmelens port att öppnas för dig, eller hör du till dem som går förlorade, till dem som Jesus kommer att säga: ”Jag känner er inte”. Jag önskar att detta budskap kunde nå ut till människor som lever i okunskap och inte vet vem Jesus är. Tänk om vi kunde få presentera Jesus, att det finns en frälsare. Att det finns någon som kan göra allting nytt, som kan lösa från hopplöshet och meningslöshet, som kan ge en framtid och ett hopp!
-Jag bad för henne med alla ord jag kunde på alla språk jag kunde...
Jag ska berätta om något jag var med om i England då jag var där på semester två veckor och hälsade på min kompis. Vi åkte till en ungdomskonferens i Birmingham tre dagar. Första kvällsmötet kom de med en flicka och undrade om någon fanns som kunde tala spanska. Först vågade jag inte, för de talade ju engelska och jag skulle översätta till spanska. Till slut sa jag att jag kunde försöka. Då fick jag träffa den här flickan som var sexton år. Jag översatte så gott det gick på mötet, sedan skildes vi åt, för vi sov på olika platser.
Nästa dag när vi kom dit på morgonen skulle hon vara tillsammans med mig på dagen. Vi började prata med varandra. Hon mådde jättedåligt och hade så ont. Inte fysiskt, men psykiskt i hela sig. Hon var tvingad åka dit av sin faster. Hon var inte kristen och ville inte vara där. Sedan blev det kvällsmöte. Hon satt bredvid mig och jag översatte. När vi sjöng gick hon ut för att röka. Hon var borta länge, kanske tre kvart. Eftersom hon var minderårig var en annan flicka där tillsammans med henne, men hon kunde bara engelska. Hon frågade mig var den unga flickan var. Jag talade om att hon gått ut för att röka. Då sa hon: det är en sak du inte vet om henne. Hon brukar skära sig själv, och hon har rymt hemifrån flera gånger. Då gick vi ut och sökte henne. När vi fann henne, satt hon på en bänk och grät. Hon hade så ont och visste inte vad hon skulle göra av sig. Vi försökte prata med henne och frågade om vi fick be för henne. Hon sa: -Jag har försökt be förut, men det funkar inte. Jag vill inte göra det. Men till slut gick hon med på att gå in ett sidorum och det kom en ledare och bad för henne. Sedan gick vi in i mötet. Då tog hon upp ur sin ficka ett rakblad. Jag sa åt henne att det skulle hon nog inte ha kvar, och hon gav det till mig. Nästa dag visade hon sin arm för mig. Hon hade kvällen innan skurit en massa skärsår i hela armen. Vi gick sedan till ett möte. Hon var väldigt orolig och ville inte sitta kvar. Hon gick ut fastän det spöregnade, och jag följde med för att inte lämna henne ensam. Hon såg att jag frös, och tyckte jag skulle gå in. Men det ville jag inte. Hon frågade varför. -Jag vill inte lämna dig för att jag tycker om dig, och jag vet att Jesus tycker om dig. Han vill hjälpa dig. Till slut följde hon med mig in i korridoren. Jag fick sådan nöd för henne, och visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som om allt ansvar låg på mig, för jag var den enda som kunde prata med henne. Det brast för mig, jag började gråta. Sedan kom den andra flickan, och vi bestämde att vi skulle be för henne under dagen, så att hon skulle öppna sig för Jesus.
På eftermiddagen åkte vi på evangelisation i stan. När jag satt i bussen så bad jag för henne med alla ord jag kunde på alla språk jag kunde. Till slut fanns inga ord kvar att säga. Då kom några andra ord till mig. Först i början blev jag litet rädd, för jag visste inte om det var på riktigt eller på låtsas, så jag skakade av mig dem litet.
Sista mötet satt jag och försökte översätta så bra att hon kunde se Jesus. Under en sång bad jag för henne. Då kom de där orden jag fått i bussen tillbaka, men jag slutade inte be, utan fortsatte tala i tungor. Jag hade blivit andedöpt! Då märkte jag att det blev så mycket lättare att sedan översätta den som talade. Ju mer jag bad, dess lättare och bättre gick det att översätta! I slutet av mötet när de inbjöd till förbön frågade jag henne om hon ville be. Då sa hon att hon var rädd. Då försökte jag vända litet på det, och frågade: -Men om det nu fungerar, skulle du vilja att Jesus tog bort den smärta du har inom dig? Och det ville hon. Så sa jag: -Om vi ber först, då kan du säga efter oss! Och hon bad att Jesus skulle ta bort smärtan och han skulle ta plats inom henne istället. Man hade ställt in en del speglar i möteslokalen, där det var skrivet: ”Not I, but Christ” (Inte jag, utan Kristus). Man skulle titta på spegeln och rita ett kors över sitt ansikte, som en symbol för att nu är det inte längre jag, utan Jesus. Det ville flickan göra. Efteråt såg hon mycket gladare ut, och ville vara med och klappa i händerna de sista sångerna. Det var hennes första möte med Jesus. Det var helt underbart få se hur Jesus kan förvandla. Kanske någon finns här som också vill möta Jesus? Ta emot honom, för han kan förvandla allt! Han är bäst! Amen.
-Gud är den store projektledaren som är intresserad av just dig!
Vittnesbörd av Roger Lindroos
Jag var ute och åkte lite i stan, kopplade av och tittade lite. Det är mycket som händer i stan. På vissa ställen finns bara en stor grop, bilarna leds kors och tvärs för att komma fram. Och man undrar hur det ska kunna bli något i den röran. Men det finns någon som har överblicken. Jag blir imponerad av stora byggnader och projekt. Jag åkte förbi Centralen och tänkte: hur håller de reda på hur de ska bygga upp allt från grunden? Man får inte glömma ventilationsrör och kablar. Det är så lätt att missa något. Jag blir oerhört imponerad av det där. Så tänker jag på vår värld, det universum vi lever i. Alla stora stjärnor och planeter. Häromdagen såg jag i en tidning bilder som det stora rymdteleskopet hade tagit. Det är oerhört vad som finns ute i universum. Man tappar uttrycksmedel och förstår inte riktigt hur stort det är.
Vår skapare är verkligen något att imponeras av. Han har kontrollen över detta jättelika projekt, som vi knappt kan fatta eller ens se. Gud har kontrollen, han är den som verkligen kan förstå allt i detta projekt som han från början i sitt rådslut beslöt hur han skulle göra.
Mitt i allt detta slog det mig att han även är intresserad av en liten person som du och jag. För oss är vårt liv ibland ett projekt som är för mycket för oss. Men för Gud som har skapat hela universum är det inte något som är svårt. Våra små liv – det finns många i vår värld, om vi räknar människorna. Tänk att han är intresserad av varje liten enskild person. Han är intresserad av dig, och vill vara din personlige vän. Bibeln talar mycket. Hela bibeln är till för dig och mig. Den är inspirerad av Gud, den är Guds brev till oss. Det står i Psalm 53, som David skrev:
Gud är intresserad av om det är någon som vill närma sig honom. Ett av de vanligaste bibelställen man brukar tänka på när det gäller att få reda på hur man blir frälst, står i Romarbrevets 10:e kapitel:
Då kan man fråga: Vad ska jag bli frälst ifrån? I psalmen vi nyss läste står att människan är full av fördärv och styggelse. Människan i sig själv är inte god, som många tror. Det finns egentligen bara ondska. Vi behöver något nytt för att få gemenskap med Gud som verkligen är god. Han som är den sanna rättfärdigheten. Vi måste få del av en rättfärdighet, något vi inte kan åstadkomma själva. Då kan vi läsa litet tidigare i samma kapitel:
Gud har uppväckt Jesus från de döda. Det betyder att han har besegrat döden. Döden som var en lön, en konsekvens av syndens väg som människan trädde in på en gång. Men nu har Gud uppväckt Jesus från de döda. Han besegrade döden. Om vi barnsligt kan tro på detta: I ditt hjärta tror
Det handlar inte om att acceptera en teori, utan det handlar om en levande tro i vårt hjärta. I följande vers läser vi:
Det handlar inte om att ta emot något man tycker passar bra. Nej, det måste vara något som tar itu med orättfärdigheten i vårt hjärta, något som tar emot vårt problem. Och det är endast genom vad Gud har bestämt genom sitt rådslut. Han sände sin son Jesus för att dö för våra synder. Inte dö i stället för, som vi ofta säger. Vi ska alla en gång dö. Men Jesus dör för oss. För att vi ska få leva. På ett annat ställe står att vi ska leva om vi än dör. Det handlar om ett liv som är förmer än vår kropp och detta lekamliga. Det handlar om vår ande, vårt inre. Det här måste vi med en barnslig tro ta emot. Vi måste pröva det. Vi läste om att Gud ser om någon söker honom. Jesus säger att den som söker, han finner och för den som klappar, ska bli upplåtet. Paulus citerar också från Jesaja i en vers längre fram här i Romarbrevet:
Tänk att Gud sträcker sig så långt. Tänk om just du är den här personen som inte ens har sökt. Men att Gud ändå låter sig finnas av dig. Ta emot det här ordet, låt det sjunka ner! Fundera på: vart är jag egentligen på väg? Vad är mitt liv? Vad är det för mening, egentligen? Vi människor är så begränsade, men tänk att Gud är den store projektledaren som är intresserad av just dig. Du behöver honom för din frälsning, och Gud behöver dig för sitt verk. Så ta det här tillfället som ges! Låt det inte gå dig förbi! Dröj inte för länge. Vi har inget löfte om morgondagen. Det står att idag hjälper Herren.
Jag själv tog emot Jesus då jag var liten. Jag fattade ett beslut om att jag ville följa Jesus. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det blir inte så bra som man velat. Man känner att man varit otrogen mot Guds vilja, mot Gud själv, och tänker: hur ska det här gå, vad ska Gud göra med mig nu, som varit så otrogen och inte vandrat på hans väg. Ofta har jag upplevat, när jag väntat mig fördömelse och straff, då har Gud visat mig ännu mera nåd. Gång på gång. Det ligger så mycket i denna kärlek. Det står i bibeln att hans nåd fostrar oss. Tänk att få uppleva den här nåden. Men det måste vara så att vi verkligen förstår vår belägenhet. Kung David skrev en gång en psalm. Han hade syndat och hade saker i sitt liv som inte borde få vara där., och så skrev han:
Vad kan vi lära av det här? Jo, att synd står i vägen mellan människan och Gud. Det står: Då uppenbarade jag min synd för Gud. Vad då uppenbarade? Det har ju varit uppenbart för Gud hela tiden! Från första stund. Men det gäller att du och jag verkligen förstår vår belägenhet och vårt behov av Guds frälsning. Först då vi överlämnar oss åt Gud och förtröstar på honom kan det ske något. Och David skriver också:
Amen.
- Jag hade ingenting - men var den rikaste i världen!
Vittnesbörd av Simon Beecham
Jag har levt i hopplöshet och sett hopplöshet i människors ögon och även i mina egna ögon. Jag har levt i drogernas värld, och har varit narkoman själv så länge, så jag var van vid att när jag tittade i spegeln så såg jag hopplöshet. Man hade ingen framtid. Människor söker i olika religiösa sammanhang efter något. Man behöver bara gå till någon stormarknad, eller ut på gatan, så ser man hur vilsna människor ser ut. Man ser inget hopp i någons ögon. Det blir bara värre och värre i vår tid.
Folk litar inte på någon men alla söker någonting. För mig var det så att jag hade hört mycket, jag hade en tro på Gud. Jag sökte efter något att leva för och bestämde mig för att nu ska jag tro och ta emot det som står i bibeln. Jag bad Jesus flytta in i mitt hjärta. Det hände inte något med mig som en blixt från en klar himmel. Egentligen hände det inte något alls i början. Men jag tog ett steg i tro på att något skulle hända.
Jag var i Trinidad och läste mycket om Jesus, att jag skulle få ett nytt hjärta och bli en ny människa men förstod ingenting. Hur kan jag vara som Jesus? Jag försökte efterlikna Jesus. Den perfekta människan som inte bara var Gud, men en perfekt människa som inte gjort något fel. Hur skulle jag kunna bli som han, jag som gjorde allting fel. Precis allt, vad jag än försökte göra, blev fel. Till och med när man försöker älska andra människor så blir det fel. Man ljuger för att få dem att må bättre. Allting är fel.
När jag tog emot Jesus ville jag efterlikna honom så att när han älskar mig, då ska jag älska andra människor. Då ska man inte säga till folk: -Men älskar du mig tillbaka? Vad har du gjort för mig då? Så som man hör hela tiden i världen. Men när jag verkligen älskar dig, då gör jag vad som helst för dig.
Gud älskade världen så mycket att han gav oss sin son. Kärlek är att ge. Inte att ta. Jesus kom till jorden och tjänade människor. Han tvättade deras fötter. Tänk, vilken grej! Vad kan lärjungarna ha tänkt när dom satt där och skulle ha den sista måltiden med Jesus. Det brukade vara så att en slav kom in och tvättade deras fötter. Men Jesus tog av sig manteln, han tog fram vatten och sa: -Nu ska jag tvätta era fötter. Det var Gud själv som kom ner för att tjäna oss. Det är kärlek. Det går inte förklara. När jag tar emot Jesus, så lever han i mig. Om jag sträcker fram min hand för att hjälpa någon, så är det inte jag som gör det, utan Jesus som uppmanar mig att göra det.
Att bli frälst är ett beslut man måste ta. Man måste säga till Jesus: -Nu vill jag att du flyttar in i mig. Han tvingar sig inte på en. Du får säga: -Kom och hjälp mig! Kom och lev igenom mig, så att jag kan vara som du är. Det är ett otroligt steg man tar. Tänk hur världen skulle vara, om alla ville göra det. Då skulle man få se liv i människornas ögon. Människor blir lyckliga och hjälper varandra istället för att bara ta och roffa åt sig.
Jag önskar att jag vore vältalig, så att jag kunde få folk att förstå vad det betyder när man tar emot Jesus och han förändrar hjärtat så att man vill hjälpa andra.
Jag var inte så här förut. När jag gick på droger och levde för den här världen, då ville jag bara ta och ta hela tiden. Men jag fick verkligen ett nytt hjärta. Jag kommer ihåg att någon sa till mig: -Gud kan läka ditt hjärta, men då måste han få alla delar! Och det var precis så det var. Mitt hjärta gick sönder, och så gav jag alla delar till honom. Då fick jag ett nytt hjärta. Det är underbart.
När jag kom hem från Trinidad hade jag förlorat allt. Jag kom från ett fängelse. Det var hemskt, jag tyckte att jag inte hade något liv kvar. Jag ägde ingenting, bara kläderna jag hade på mig. Men jag hade tagit emot Jesus. Jag mötte en kompis, vi åkte ut och fiskade. Han fiskade, jag satt i fiskebåten och tänkte och var helt förstörd egentligen. Men solen sken på älven, och jag hade precis läst i Bibeln att vi ska gå från mörker till ljus och leva i ljuset. Och så tittade jag på hur solen sken på den ena sidan av älven och alla blommor växte. Det var så fint. När jag tittade på andra sidan av älven var det skugga. Allt såg dött ut, det var som spindelväv på buskarna och träden där. På den sidan var mörkret, på andra sidan ljuset. Just då visste jag att Gud talade till mig så starkt. Jag hade ingenting, men var den rikaste i hela världen! Jag visste att jag hade fått något som var mer värdefullt än jag kan förklara. Jag hade Jesus. Det finns ingen annan väg än Jesus!
-Du får börja om från början med ditt liv!
Vittnesbörd av Gertrud Johansson
Jesus ska komma, säger vi som är kristna. Vi tror som det står att han ska komma och hämta de sina, de som hör honom till. Du kan få komma med i den skaran som ”hör honom till”, för det står att var och en som tog emot honom, gav han makt att bli Guds barn. Det gäller för var och en som tar emot honom. Du måste lyssna till evangelium som förmedlas till dig. Evangelium betyder ett glatt budskap, ett budskap om att det finns frälsning. Jesus har redan berett den frälsning du behöver för att bli född på nytt och tillhöra honom.
Det finns en sång med ett fantastiskt budskap som jag skulle vilja läsa för dig. Det handlar om att du kan få så oerhört nära kontakt med Jesus, så att du kan tala med honom varje dag. Du kan ha en förtrolig kontakt med Jesus, så att han hjälper dig, minut för minut, stund för stund varje dag.
Det står så här:
Evad dig möter, käre vän, här på din vandringsstig, O, säg det då till Frälsaren, nog vill han hjälpa dig.
Och det skall ske, att vem som helst, Av Herren nåd begär, Skall från all synd och nöd bli frälst, Och vara, där han är.
Är det inte fantastiskt? Och så står det vidare:
Om du av vänner misskänd är, om världen dig beler. Din Frälsare är likväl när, och lyssnar när du ber.
Och har du varit barn en tid åt Gud i himmelen, Men nu förlorat Jesu frid, o kom, kom hem igen!
Om du har synd och brott i mängd, om du är hård och kall, Om nådens dörr och synes stängd, så bed i alla fall!
Och om du ej kan bedja så förträffligt som du vill, Så kan du bedja barnsligt då, din Fader lyssnar till.
Det här förhållandet kan du få komma in i. Att bli så nära Jesus att du kan tala med Honom om allting, vad det än är. Och han kan tvätta bort all synd du upplever att du har i ditt liv. Han kan ta hand om de där problemen du tror är så stora och svåra att det inte går för dig att bli frälst. Han kan ta hand om ditt liv och göra något nytt av det. Det står så här i Bibeln, att man blir född på nytt när man tar emot honom. Och därför får du börja om från början med ditt liv. Ett helt nytt liv, som han ger kraft till att leva från stund till stund och dag till dag. Så ta emot honom just nu, idag! Bed till Jesus, som det står i den här sången. Tala med honom om precis hur det är. Han kommer att möta dig och göra något av ditt liv. Han kommer att förvandla det, så att du knappt kan tro att det är sant – men det är det!
Jag är så glad att få förmedla detta glada budskap till dig. Du behöver bli frälst, du behöver också känna denna närhet till Jesus och vara redo när han kommer. Han kommer mycket snart, och vi som tillhör honom vill hjälpa dig in på vägen att bli född på nytt och få detta hopp som vi äger! Amen.
Förverkligad i Jesus Kristus
Vittnesbörd av Asta Olausson
Det är fantastiskt att Gud kan förvandla en människas liv genom mötet med Jesus Kristus. Det räcker med att säga ”Tack Jesus för att du vill frälsa mig” för att få uppleva att Jesus kommer in i ditt hjärta och du blir född på nytt.
Jag tänkte på en händelse som jag hörde om i radio för flera år sedan. En man som är ganska känd berättade att han tillsammans med sin familj varit utomlands. Hans far hade också varit med. Så dog hans far under utlandsresan. Då de kom tillbaka fanns inte pappan längre. Han var bara borta. Då tänkte den här mannen, som var mitt uppe i karriären. Då tänkte han: Vad ska mina barn tänka om den karriär jag gjort den dagen jag är borta? Den har ju inte lett någonstans, för jag finns inte kvar längre. Så är det. Människor jobbar för att göra karriär, man jagar efter att förverkliga sig själv. Vad händer sedan?
Men det finns något annat. Man kan bli förverkligad i Jesus Kristus. När man tar emot Jesus, blir man förverkligad i honom. Gud har i människans hjärta lagt ner det eviga livet. Det finns en längtan, en känsla för det eviga livet nedlagt i varje människas hjärta. Människan jagar och jagar efter att mätta den hunger som finns inom henne, efter att släcka en törst hon har. Jesus erbjuder ett vatten som kan släcka den törsten, livets vatten, det eviga livet.
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. Du kan just nu få vinna din själ för det eviga livet. Jesus älskar dig, han är så mån om att få möta dig. Tänk att Gud älskade människan så mycket, att han utgav sin enfödde son för att hon skulle bli frälst. Och det står i bibeln att Gud sände inte sin son för att döma världen, utan han ville frälsa världen.
Tack Jesus för att du lever, tack att du är uppståndelsen och livet, tack att vi får komma till dig, tack att vi får ta emot dig i våra hjärtan och bli förvandlade. Tack för att tron kommer av predikan, tack att vi av vittnesbördet om dig kan få uppleva förvandling och mättnad. Amen.
En lycka som inte är av denna värld!
Vittnesbörd av Jyrki Ilmaire Hiltunen
Jag tänker läsa litet ur Fil 2:1-8. Sen ska jag berätta om varför jag är här igen, och sedan ska jag berätta om min frälsningsupplevelse och väg.
-Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.Förra året vid den här tiden satt jag hemma och kände mig ganska ensam. Jag surfade runt och hamnade bland annat på Maranatas hemsida på nätet, och fick se att det skulle vara en agapemåltid här en lördag. Då ringde jag och frågade om det gick bra att jag kom. Det gjorde det, och jag åkte hit från Köping och kände mig kanske inte riktigt hemma till att börja med, när jag stod utanför och inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Men när väl måltiden satte igång så var det en fantastisk upplevelse! Jag har berättat det många gånger i mina hemtrakter sedan. Vissa gånger omnämns ju Maranata i negativ bemärkelse. Jag har alltid sagt att det jag upplevde här den agapemåltiden var det härligaste jag har upplevt under mitt liv som kristen. Det var så fantastiskt. Vi som satt vid bordet var alla olika människor, men ändå var vi syskon i Herren och den här kärleken som Gud lagt i våra hjärtan, den flödade. Det var så underbart att vi fick dela våra liv med varandra och den här glädjen att komma tillsammans – ja, det var fantastiskt otroligt. Det går inte sätta ord på det, man måste få uppleva det själv. Då ville jag gärna komma hit idag igen och uppleva detta.
Kanske jag skulle ha kommit tidigare, men jag drabbades av en hjärnblödning förra sommaren. Det har varit svårt, jag har inte fått köra bil och det har varit tufft. Men nu får jag köra igen. Det har varit tungt på många sätt att orka och komma iväg. Jag har haft en otrolig tröst i Herren och hans löften. Sjukvårdspersonal på rehabteam har varit förundrade över att jag varit så lycklig och till freds med livet trots att jag drabbades av den här hjärnblödningen. Fastän jag har kanske bara fem procent av min normala generella förmåga i ork och duglighet, så har jag ändå känt mig lika lycklig som före blödningen egentligen. Jag tycker ändå att jag någonstans har faktiskt kunnat vara lika glad, för det viktigaste i livet har jag ändå, vare sig jag haft hjärnblödning eller inte.
Jag ska berätta litet om min frälsningsväg och upplevelse. För fyra-fem år sedan studerade jag i Uppsala på psykologprogrammet. På den tiden hade jag ett enormt bekräftelsebehov. När man har en dålig självkänsla försöker man få andras gillande och uppskattning på olika sätt. Ett sätt är att försöka vara rolig. När man får folk att skratta, så att de tycker att man är kvick, då mår man bättre för stunden. Jag hade fått för mig att jag skulle lära mig några käcka bibelcitat som jag skulle raljera med. Jag var inte troende på den tiden. Jag hade ett nytt testamente jag fått 1983 av Gideoniterna i skolan. Jag började titta i det, och läste: ”Döm inte för att inte bli dömd, för med den dom du dömer andra, ska du dömas”. Ett annat citat var ”varför ser du flisan i din broders öga, och inte bjälken i ditt eget”. Ja, jag lärde mig de här citaten utantill, och något fler också. Så tänkte jag att jag vid något tillfälle skulle göra mig lustig med de här bibelorden.
I min utbildning hade jag och några kamrater ett framförande i klassen. Min klasskompis stod bredvid mig och höll sitt anförande. Så var det någon i klassen som anmärkte på något hon sagt. Då drämde jag till med: ”Varför ser du flisan i din systers öga när du inte ser bjälken i ditt eget. Hycklare där!” Och alla skrattade, och tyckte att jag var jättefyndig. Det där tyckte jag ju var bra, och tänkte att jag skulle lära mig några flera bibelord som jag kunde raljera med och få några slags bekräftelsepoäng på. Så jag for hem igen och läste i bibeln. Men vad som hände var att det blev inga fler tillfällen att raljera med bibeln. Vad som skedde, var att jag började haja till inför vad som stod i bibeln. Någonstans började jag reflektera. Vad är det som står här? Det här är något jag aldrig stött på. Den här typen av texter och budskap. Jag började inse att om jag kunde mer tillägna mig och vara så här, skulle jag vara en lyckligare människa. Också andra i min närhet skulle bli lyckligare om jag kunde vara på det här sättet. Jag möttes av ett otroligt kärleksbudskap. Det är ju ett sätt att vara som är helt motsatt det jag varit innan, och det som verkar vara gängse norm i världen. Den här själviskheten, att sätta sig själv först och sedan tänka på andra. Och tänker man på andra så är det bara i den mån man själv får någon slags ”kredit” för det.
Jag började allt mer och mer läsa Nya Testamentet som ett rättesnöre. Jag tänkte: jag vill ju vara så här! Men det funkade ändå inte. Det går inte för mig i egen kraft vara så. Sedan kom mitt liv till en punkt då jag tänkte till. Jag är nästan fyrtio år, mitt liv har blivit en fullständig katastrof, det har gått totalt i kras. Jag hamnade i en förkrosselse, en syndanöd. Mitt liv hade blivit bara elände, och jag hade själv orsakat det, egentligen. Då bad jag för första gången en riktigt uppriktig bön om att Jesus skulle bli min Herre. Jag sa: -Jesus, om du finns, nu vill jag att du blir min Herre. Jag vill inte längre vara min egen herre. Jag har varit det i fyrtio år nästan, jag har läst alla möjliga böcker om allt möjligt här på jorden, men det blir mer och mer elände. Ju mer jag försöker styra och manipulera mig själv och andra så det ska vara som jag vill, dess sämre blir det bara. Så jag sa: Jesus, om du finns – nu får du ta över!
Det här var i en pingstkyrka i Köping, det kom fram folk och såg att jag var förkrossad och grät. Jag stod upp där och bad. Kanske någon timme efter mötet, satt jag ute på stan och fikade tillsammans med en icke troende kamrat. Medan vi pratade om livet där, så började jag kasta in citat från Nya Testamentet som jag lärt mig. Helt plötsligt blev bibelns ord så levande för mig där jag satt. Jag kände: men det är ju sant! Det är inte klokt det här! Min kompis tyckte jag skulle dämpa mig litet, och jag tänkte: vad är det med mig? Vad är det som händer? Varför är Ordet så levande för mig? Någon timme efter det där, kände jag helt plötsligt en sån lycka som jag aldrig känt i hela mitt liv. Det var en lycka som inte är av denna värld. Och jag tänkte: har jag nu blivit tokig, så spelar det ingen roll. För så här lycklig har jag aldrig varit, och får jag vara så här lycklig resten av mitt liv, så spelar det ingen roll om folk kallar mig för knäpp, för en sån här lycka har jag aldrig förr i mitt liv upplevt. Jag var utbildad psykolog och vet en del om psykoser och så, men jag hade aldrig upplevt en sådan lycka. Senare på kvällen upplevde jag en sån värme i mitt bröst. En kärlekseld och värme. Och då tänkte jag: men vad är det som händer med mig? Det här är ju inte klokt! Jag kände en sådan kärleksvärme för hela världen. Jag hade läst så litet om kristen tro, så jag visste inte, men jag undrade: är det här den helige Ande, den här värmen jag nu har i bröstet? Jag vet inte, men allt är så konstigt. Och jag kände en sådan kärlek till hela världen och till alla människor.
Dagen efter på mitt jobb hade jag fortfarande kvar den här underbara värmen i mitt bröst. Innan dess hade jag varit förkrossad, och vred mig i ångest och plågor. Så eländigt var livet. Och nu upplevde jag den här otroliga lyckokänslan. Det var nästan så att jag blev litet högmodig. Ska jag nu få vara så här lycklig hela livet! Det finns så många människor som har svåra problem, och här får jag gå och vara så otroligt lycklig! Jag kände mig utvald, och blev nästan litet högmodig. Tänk att jag får vara så här lycklig resten av livet. Men vid lunchtiden ebbade den här känslan faktiskt ut. Och jag tänkte: hjälp, vad har jag gjort? Har jag förspillt det här, har jag gjort något så att min lycka försvann? Men konstigt nog blev jag strax lugnad. På något konstigt sätt var det ändå inte som det var innan. Något nytt har hänt, det kommer inte att bli så eländigt som jag hade det förut.
Och mycket riktigt är det så. Faktiskt är det så att fastän den otroliga lyckokänslan och värmen lämnade mig, så hade ändå något nytt kommit. Jag var inte samma människa längre. Det märkte jag inte minst i jobbet. Jag jobbade på ett ungdomshem bland unga killar som trasslat till det för sig själva och andra. Jag hade psykologsamtal med dem, och filmade dem för att min handledare skulle kunna bedöma dem, för jag var under legitimationsgrundande tjänstgöringen efter utbildningen. I mina samtal efter denna upplevelse, hade jag något helt annat att ge. Inte i kraft av mig själv, men helt plötsligt började dessa samtal ha värde för killarna. Fram till dess hade de varit utan värde, men nu hade jag en ny kraft med vars hjälp jag kunde hjälpa! Men när min handledare fick ta del av de här samtalen, som kom efter denna min upplevelse, märker jag att han spänner sig. Han märker att de här samtalen är helt annorlunda mot dem jag hade veckan innan. Han skruvade besvärat på sig, och att han inte gillade det, märkte jag på hans kroppsspråk. När han tittat färdigt, så frågade han: -Vad har det tagit åt dig? Du är ju plötsligt helt förbytt! Då sa jag: -Jag hör att det inte är i någon positiv anda du säger det där, men jag ska tala om för dig att det är första gången de där samtalen verkligen börjar ge något åt människorna jag träffar. Förut har de inte gett något, sa jag frimodigt. Han kunde faktiskt inte säga mot, för han såg min beslutsamhet där. Och det hände att jag hade några otroliga samtal med de här killarna för att jag hade blivit löst och hade fått något nytt i mig så kunde jag ge något som hade värde.
Man blir inte fullkomlig för att man fått uppleva pånyttfödelsen. Det går fortfarande si och så i livet, men ändå finns Jesus där och visar vägen och håller en och puttar en in på den rätta banan och manar ens hjärta. Och sanningens Ande, den helige Ande är en otrolig gåva jag har fått ta emot. Om någon skrev om den för två tusen år sedan, tre hundra år sen eller trettio år sedan så när man läser om andras frälsningsupplevelse, känner man igen den och förnimmer i sin egen ande samma sak. Den här frälsningsupplevelsen är ju densamma. Det är så otroligt, så högst påtagligt. Man behöver inte bevisa Guds existens, vi har alla upplevt och erfarit honom. Det är ju bevis nog. De bevis man tänker på i den vanliga världen är inte så relevanta i det här sammanhanget. Vi har ju upplevt Jesus, och det jag upplevde tror jag aldrig kan lämna mig. Gud välsigne er!
