Bibelstudium av Sean Ureña:
Jesus kommer snart! Denna sanning bör alltid fylla oss med glädje. Men vi bör också vara vaksamma, för var och en av oss har tendensen att falla. Tecknen talar om att Jesus kommer snart, det finns många signaler om detta. Vi har kanske hört om vad som ska ske innan Jesus kommer. Det kommer att ske stora händelser. Solen ska förmörkas, månen ska förvandlas i blod, stjärnorna ska falla. Vi kanske går och väntar på sådana tecken. Men det ska också ske mycket enklare saker, som bibeln talar om. Kanske våra ögon inte förmår se dessa ting. Varför? För vi måste vara förenade med Gud. Han ska hjälpa oss att se dessa ting.
Vi lever i en tid av förberedelse, men också en tid av mörker, det är ett andligt krig. Bibeln säger att tiden är ond. Paulus sade det i sin tid, och vi är ju mycket längre fram i tiden nu än då. Vi är i den tid då var och en bör lyfta sitt huvud och se bortom detta, se vad som kommer. Inte se på vad vi har här, utan se litet längre fram. Det är viktigt vem vi har satt vår tro till. Bibeln säger att vi lever i svåra tider. En tid då var och en måste ha ett hopp att hålla fast vid. Har du ett hopp i Herren? Du måste hålla fast vid detta. De som har lyssnat till Guds kallelse, bör ikläda sig hela sanningen. Ikläda sig Guds rättfärdighet. Det är en tid då varje kristen behöver ta på sina fötter skor som fridens evangelium ger. Varje kristen måste i sitt sinne vara viss om sin frälsning, det vi har fått genom Jesu Kristi blod. Det är viktigt att vi styrker tron i Kristus, tar emot hans ord och gör det till vårt; att vi är omslutna av detta och använder mera tid för att lära oss vad Gud säger. Vi måste hålla ut i bön; vaka och bedja för varandra.
Många är förvillade, bortförda från den rätta vägen. De förlorar tron och hoppet. Det är en tid då vi allt mer bör styrkas i tron och väntan på Jesu Kristi tillkommelse. Det är vårt välsignade hopp, den stora händelsen som många tror och hoppas på. Jesus kommer snart. De ting vi måste kämpa med här i tiden medan vi väntar på hans tillkommelse är svåra och tunga. Vi kan inte sitta i lugn och ro här och vänta på hans tillkommelse tills han uppenbarar sig. Vi har en fiende som vill få oss att falla och avvika. Ju närmare vi kommer Jesu tillkommelse, dess svårare blir det och mera komplikationer i tillvaron. Det är en andlig kamp. Det är inte så att vi får en svår materiell tillvaro, än om det kan bli så också, men jag talar om en andlig verklighet, något vi erfar i livet. Vi är vittnen till den förvandling vi upplevt i Jesus Kristus och den kraft som verkar i oss. Det finns också en annan andlig sanning. Bibeln talar om andevärldens furstar i den himmelska världen, som strider. Gud verkar till vårt försvar för att människan ska bli frälst, men satan verkar för att människan ska gå förlorad, för att hon inte ska tro på Gud och åkalla hans namn. Det här ser vi klart bara vi håller fast vid Jesus och förtröstar på Gud.
Jesus kommer snart! Denna sanning bör alltid fylla oss med glädje. Men vi bör också vara vaksamma, för var och en av oss har tendensen att falla. Tecknen talar om att Jesus kommer snart, det finns många signaler om detta. Vi har kanske hört om vad som ska ske innan Jesus kommer. Det kommer att ske stora händelser. Solen ska förmörkas, månen ska förvandlas i blod, stjärnorna ska falla. Vi kanske går och väntar på sådana tecken. Men det ska också ske mycket enklare saker, som bibeln talar om. Kanske våra ögon inte förmår se dessa ting. Varför? För vi måste vara förenade med Gud. Han ska hjälpa oss att se dessa ting.
Nu ska jag bli litet personlig. Jag kommer från ett land där jag aldrig har sett snö. En del kommer aldrig att få se snö. Jag har haft en önskan att en dag få se snö. Och nu har Gud gett mig möjlighet att få komma hit till Sverige, ett land där det finns snö. Men när jag kom hit, hörde jag många vara förargade över att snön inte kom. Vad är det som händer? Det är tid för snö, och den kommer inte! Och jag sa till min fru: -Ni har lurat mig! Det finns ingen snö här! Men hon sa: -Bekymra dig inte. Den kommer! Det var intressant. Men det började hända andra saker. Jag trodde att snön skulle komma i ett nu, på ett ögonblick. Nu var det vinter och snön skulle komma! Men det blev inte så. Men det hände något innan. Bladen på träden började falla av. Temperaturen sjönk, och det blev kallare. Naturen ändrade skepnad. Men jag ville bara se snön. Det var en process som ägde rum, något måste hända först. Djuren fick annorlunda, tjockare päls. De förbereddes för vintern. Och jag bara väntade på att snön skulle komma. Man måste köpa varma kläder för vintern är lång. Men det fanns ännu ingen snö. Men plötsligt så föll snön! Det var stort för mig att få se detta. Jag blev verkligen tillfredsställd! Men så här är det också med Herrens tillkommelse. Det finns många som väntar på Jesus, men man vill bara vänta på hans tillkommelse utan att förbereda sig inför de ting som måste ske. Bibeln talar om de ting som ska föregå Jesu tillkommelse. Det behöver inte vara stora, pompösa saker. Det kan vara något väldigt enkelt, som när löv faller från träden och naturen förändras. Man måste ha andliga ögon för att kunna märka hur allvarlig tiden vi lever i är. Jesus kommer. Vi kan vara förvissade om detta.
Jesus kommer, kära vänner, var säkra på det! Jag har väntat i 28 år för att få se snö. En del av er har sett den sen ni var barn. Kanske du har väntat ännu längre på Jesu tillkommelse. Men var fullt förvissad om att han kommer. Det är en sanning. Men under tiden vi väntar, så har Jesus kallat oss att förena oss med honom, att förbereda oss. Vi behöver komma tillsammans och lära av Herren. Nu är det tid för förberedelse. Jesus vill att vi ska bli styrkta och växa upp till Kristi fullhet. Han kallar oss att bära vårt kors. Han kallar oss att bära fram vittnesbördet om frälsningen vi tagit emot och vår tro. Vi bör lyfta vårt huvud, bli styrkta, glömma oss själva, inte ägna oss åt egna intressen. Vi bör bära korset och följa Jesus. Föra fram vittnesbördet om Jesus. Men kom ihåg att vittnesbördet om Jesus Kristus skapar problem och splittring. Många av oss har upplevt det. Det finns en orsak till detta. Vi ska läsa Upp 12:17:
- Och draken vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de övriga av hennes säd, mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd.
Draken gick för att föra krig mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd. Vi vet att Satan erövrade världen, han tror att vi tillhör honom. Han vill ha en värld på sidan av Gud och att vi tillber honom. Men det är bara Gud vi ska tillbedja. Det är bara Hans namn vi ska ge ära. Men människan föll, och böjde knä för fienden. Men Jesus frälste människan. Han har presenterat henne sanningen och gett henne kunskapen om Gud och verkligheten.
När broder Roger är hemma med sin familj, har de ett sätt att göra saker på. De har ett sätt att fostra sina barn, de har regler i sitt hem. Så kommer Emanuel hem till Roger, och vill sätta upp sina regler för hur Roger ska fostra sina barn. Vad tror ni då händer med Roger? Kommer han att stillatigande acceptera detta? Nej, han kommer att protestera: -Det är jag som bestämmer här, här gäller mina regler! Så är det i världen. Satan tror att den här världen tillhör honom. Och när Jesus ger oss ett budskap som vi vill föra ut som vårt vittnesbörd, finns det vindar som blåser emot. Satan håller sig inte lugn, han försöker få hela världen att tro att han är kärleken. Det finns motvindar. Var och en av oss som vill presentera Jesu budskap för världen, måste konfronteras med dessa motvindar.
Den som vill bli stor i Herren, kommer att möta svårigheter. Du kan få motstånd från dina egna barn. Dina föräldrar, din make, din maka vänder sig kanske emot dig och du får konflikter om du verkligen vill tjäna Herren. Du måste hämta kraft och styrka i Honom, för du kommer att få motstånd. Satan kommer inte att spara några ansträngningar för att gå emot dig. Han gör allt för att försvaga dig när du vill läsa bibeln. Vi är här i denna världen, men vi tillhör inte världen. Vi är förkastade och föraktade i den här världen. Ju närmare vi kommer Jesu tillkommelse, dess svårare blir det för oss. Allt svårare blir det att vilja bedja och läsa bibeln och vara i gemenskap med Jesus. Det är mycket lättare att göra vad köttet vill, än anden. Det är mycket enklare att sätta sig och titta på en film ett par timmar. Kanske en serie som håller på i tre timmar. Det är mycket lättare än att läsa bibeln. Vi kanske tänker att det är ju inget ont i det, det gör ju alla människor. Men ett barn som inte får mat varje dag, kommer inte att växa bra. Det blir försvagat. Om jag inte äter regelbundet, så blir jag svag, mager, utan energi. Om vi inte ständigt hämtar näring i Guds Ord och har gemenskap med Gud, blir vi svaga i tron. Vår andliga tillväxt stannar upp.
Vi måste se detta ur en andlig synvinkel. Allt som har att göra med din gemenskap med Gud och din tillbedjan och andliga tillväxt, kommer fienden alltid att försöka hindra. Om vi inte håller oss säkert fast vid Jesus Kristus, så faller vi när det blir turbulent. Vi blir konfunderade. Vi blir blinda, vi kan inte se, och hämmas i vår andliga tillväxt. Tiden vi lever i är en ond tid. Det är en tid för andligt krig. Gud, hans Son och den helige Ande vill att vi ska vara uppmärksamma på dessa ting. Att vi blir styrkta inför de prövningar som kommer, då faller vi inte.
Vi bör oavbrutet träna vår vilja. Vår vilja behöver alltid vara lagd inför Jesus. Vi har kanske inte så mycket förföljelse nu, men både i detta land och i andra länder kan det komma tider då vi inte får tala om Jesus. Nu är det ganska lungt, vi kan gå ut på torget och tala om Jesus och dela traktater, men det kommer tider då vi inte får göra det. Man kommer att sudda bort namnet Jesus från människors sinnen, för det finns motvindar som kämpar för att vittnesbördet om Jesu Kristi ljus inte ska få komma fram.
Kanske vi inte kan se det på det sättet, men ändå är det en verklighet. Det är bara Jesus och hans Ande som kan uppenbara detta och öppna våra ögon. En människa utan Jesus är i fiendens händer. Gud vill att du och jag är medvetna om detta. Det kommer snart en tid då vi blir kringspridda.
Jag ska förklara så här: Tänk dig ett såll, och vi kristna är i det och skakas om. Alla som inte har växt och blivit styrkta i Herren, kommer att falla igenom. Vi vet att de små kornen faller igenom, och de som är större stannar kvar. Snart kommer tiden då vi ska sållas. Många kommer att i ångest falla på knä och ropa och bedja om styrka från Herren. De kämpar under svett inför Herren i denna mörkrets tid med andligt krig, de kämpar på knä, studerar Ordet och kämpar med tvivel. Men det finns andra grupper som är okunniga om detta. De tar det lugnt, gör allt för att tillfredsställa sina lustar, de använder inte tid att kämpa, det är inte så viktigt att bedja under nattens timmar. Snart blir det så att många kommer att tvingas fatta beslut. De kommer inte att märka och se att de är nakna och eländiga, blinda och förvirrade. Så kommer det att vara. Varför? För man har inte fått gemenskap med Gud, de har inte rört vid verkligheten och har inte lärt känna Jesus. De har använt all tid för sig själva. Sina krafter gav de inte till Herren. Och när prövningens dag kommer, så faller man.
Men nu är det tid att förbereda sig. Vi bör ta vara på denna tid. Inte söka vår egen vilja, detta jag som ständigt sätter sig upp emot Gud, utan låta Guds vilja leda oss, så vi kan stå ut med de onda dagarna. Vi får lyfta upp våra huvuden, och luta oss mot Jesus. Söka honom, ge vår tid åt honom. Det finns ting som vi måste ge tid – vårt arbete, våra studier, våra familjer, våra barn. Det är viktigt. Men det som är ännu viktigare är att ge Jesus tid. Ge tid åt Gud. Studierna och arbetet i den här världen, de timliga tingen, är inte så viktiga som det att ge Jesus tid. Kära ungdomar, förankra er i Gud. Vi måste gå till Jesus, han är vår ledare. Var inte rädd att vittna om Jesus. Än om det är motvind, kom ihåg att Jesus alltid är med. Jesus är alltid med, han vill hjälpa dig. Han leder oss och hjälper oss att vandra framåt.
Snart kommer Jesus. Vi måste vara förberedda för den dagen.
Det är så angeläget att var och en av oss är medvetna om den tid vi lever i. Att vi är medvetna om att endast i Guds kraft kan vi stå trygga, endast med Jesu liv och den helige Ande kan vi stå fasta när vi attackeras. Det är viktigt att var och en reser sig upp och ikläder sig hans rustning, att vi blir fyllda av hans Ande och vandrar och sprider hans ljus. Amen.
Gör dig redo!
Församlingen in itierar Guds rike
Europas stabilitet vacklar. Ekonomin krisar. Experterna talar om ett uppdelat och splittrat Europa med svåra depressioner som följd. Samtidigt söker supermakten ett starkt ledarskap kapabelt nog att föra EU genom krisen. Följande predikan hölls år 1993, under den tid som Sveriges ansökan om medlemsskap i EU prövades.
Predikan av Arne Imsen publicerad i MR 1993
Församlingen är av himlen, och ska till himlen. Då måste den alltså ha himmelska kvaliteter, och därför kräver bibeln att vi ska stå i ett personligt och intimt förhållande till brudgummen. Detta kärleksförhållande får inte influeras eller påverkas av alla andra friare som vill bedriva kurtis med oss. Det är fruktansvärt när människor med den kristna bekännelsen sjunker ned på den nivån där de förklarar Jesus kärlek med munnen, men samtidigt går i armkrok med världen.
Om vi inte har det rätta perspektivet, kommer vi att begå det vanliga misstaget att vi plottrar bort oss i oväsentligheter.
Maranatabudskapet att Jesus kommer är mera aktuellt än någon gång tidigare. Ju intensivare det religiösa världssystemet lyckas påverka människorna, dess sällsyntare blir budskapet om Jesu tillkommelse. EU kommer att få ett fruktansvärt inflytande över våra liv på alla områden. Om vi fördjupade oss i den religiösa problematkien, skulle vi göra upptäckten att den katolska kyrkan håller på att återerövra förlorade territorier; framförallt religiöst, men också geografiskt. Det sker på många sätt och genom många organ. Det uppstår en atmosfär som är väldigt svårdefinierbar.
New Age är ett konglomerat av ideer och utbud, vilket gör människor oerhört villrådiga. Men Guds barn bör inte vara villrådiga. Vi bör ha så mycket profetisk skärpa, att vi ser vad som rör sig bakom fasaderna på olika områden; även i vårt dagliga arbete; vår handel av konsumtionsartiklar, osv.
Helt visst kommer varje ting att användas som propaganda för den nya tidsåldern. Vi lämnar nu Fiskens tidsålder, säger man i New Age, och går in i Vattumannens. Därmed följer stora revolutionerande förändringar, och så förklarar man att den nye Kristus ska framträda för hela mänskligheten.
Alltsammans går parallellt i tiden. EU och andra internationella organisationer får allt större utrymme och inflytande över individer och nationer. Den helige Ande initierar att Jesus kommer och att han kommer snart. Världsandan initierar genom EU ett antikristligt världsvälde. Inom kort har vi en världshärskare som med alla manipuleringsmedel som mänskligheten under historiens gång och framförallt under det senaste seklet har utrustat sig med, kommer att inta härskarställning. Den som inte ser och förstår det, är blind och förstockad.
Antikrists ande kommer att med allt större och tydligare markeringar, manifestationer och krav att neutralisera alla levande kristna. Hur det ska gå till, talar bibeln om. De levande kristna skulle inte ha låtit sig luras av det världen representerade för 20-30 år sedan. Men nu kommer nya attacker med nya utbud av religiös karaktär och med många karismatiska utfästelser. Man möter nu en märklig ande som utlovar tungomålstal och uttydning, helbrägdagörelser och allt möjligt annat. Därför talar bibeln om nödvändigheten av att äga ståndaktighet intill änden, så att man inte blir bortförd som ett segerbyte.
Maranatabudskapet är ett liv. Man kan inte skicka ut människor i vardagen att möta dessa enorma påfrestningar utan kunskap, utan erfarenhet, lots och vägledning. Vi behöver bibelcentrerad undervisning. Inte professionalism och modernt artisteri, utan evangelister, herdar, lärare och profeter. Men vi behöver också apostlar, församlingssändebud.
Apostlaämbetet innebär inte mötesverksamhet här eller där, utan det innebär att grundägga församlingar som blir ett bålverk emot den filosofi och alla de lögner som är verksamma i alla möjliga sammanhang. Guds församling – inte verksamheten – är sanningens stödjepelare och grundfäste. Därför säger redan Paulus att det är nödvändigt att skaffa sig den undervisning som behövs för att veta hur man ska uppträda i Guds församling.
De flesta vet inte vad församlingen är, och hur den är konstituerad, hur den fungerar; och därför ser man inte fiendens attacker. Om grundvalarna upplöses, då vacklar ju allting, och alla blir osäkra och förvirrade. Ingen vågar offra sig, därför att man är ängslig; rädd för att misslyckas. Man har möjigen tråkiga erfarenheter och refererar till olika typer av misstag som någon eller några har gjort.
Vi måste få Kristuscentrerad bibelundervisning som inte i första hand appellerar till lustförnimmelsen, utan till kampviljan; viljan att följa Jesus Kristus.
EU initierar ett antikristligt välde. Det är höjt över varje diskussion, och vi behöver definitivt inte hjälp av något annat än bibelordet för att bekräfta det.
EU är en internationell organisation med en maktapparat som så småningom helt och hållet kommer att överlämnas åt den personlige Antikrist som utnyttjar den för de syften som draken har satt upp. Den gamle ormens planer är att störta Guds rike och besegra den Smorde; neutralisera trons folk och upprätta en motsvarighet till det tusenåriga riket. Framför allt vill han ge människorna intryck av att vi nu har det förlorade paradiset här, friheten, tryggheten, framtiden. Vem längtar inte efter riket, vem längtar inte efter fred och trygghet?
Fienden knyter an till elementära behov i vårt eget väsen; behovet av en hygglig miljö där vi kan överleva. Vi är rädda för miljöförstöringen, ängsliga för allt annat elände som möter oss i de dagliga rutinerna; hotet som hänger likt ett demoklessvärd över hela mänskligheten. Människor våndas, lider, gråter. Vi ser med förskräckelse ut över klotet och funderar om det så småningom ska upplösas i total förintelse.
Jesus kommer! Däri ligger räddningen, hoppet, framtiden och möjligheten. EU är ingenting annat än svek och förräderi. De nationella gränserna upplöses, och man delegerar åt internationella organ myndighet att agera med maktinstrument som ingen människa någon gång under historien har lyckats bemästra.
EU kommer aldrig att kunna lösa problemen. De stora problemen är inte strukturerna och systemen i och för sig, utan synden. Så länge det inte finns några maktmedel som kan besegra synden och alla dess vidriga gärningar, är alla planer dömda att misslyckas och kommer att sluta i ett fruktansvärt fiasko.
Det finns ett universalmedel mot synden, och det är Jesu blod. Någon annan hjälp finns inte, men blodet renar från all synd. Så länge man föraktar Jesus, vill man ha en annan modifierad, stympad och reducerad Jesusgestalt som passar den oppnyttfödda, religiösa, förhärdade människan.
Tro inte på politikerna och prästerna eller de religiösa organisationerna; tro inte på ekumenikens representanter. Tro på Guds Ord; bli Kristuscentrerad! Träng dig in i Guds eget Ord; börja bedja på allvar om vägledning! Du kommer att behöva en himmelsk lots som kan hjälpa dig att hitta vägen i dunklet. Han står till ditt förfogande.
EU initierar antikrists välde, och kommer att bli det maktmedel som gör människorna till fångar på ett fruktansvärt sätt, mycket värre än vi någon gång tidigare sett under historiens gång. EU förebådar en världsstat, vars inflytande och makt kommer att reducera de enskilda nationerna till ett fåtal, vilket i realiteten innebär att medborgarna får finna sig i den mest förödmjukande och kränkande behandling.
Då slutligen hela Europa nappar på betet, kommer man att dra in fångsten. Slutresultatet blir värre än det andra världskriget, värre än stalinism och hitlerism, värre än koncentrationslägren, därför att hela Europa blir ett koncentrationsläger. Det är fruktansvärt att se att de kristna inte fattar sitt ansvar för att bilda en andlig front emot detta ohyggliga väsen.
Ta vara på denna maning, låt den sjunka ned i ditt hjärta och res dig upp i en allvarlig protest. Låt oss anropa himmelens Gud om hjälp, så att vi åtminstone den sista fasen av tidsåldern kan rädda några. EU initierar ett världsvälde som sist och slutligen kommer att innebära att man inte får köpa eller sälja utan att tillbedja; inte utan att ta märket som bibeln talar om.
Det blir allt vanligare med märken på människokroppen. Det finns exempelvis tröjor med små eller stora märken. Många använder nu köpkort istället för pengar. Detta är ett led i processen fram till det sista kortet som är internationellt, det man måste bära för att få köpa och sälja. Bibeln talar om att detta märke inte ska sitta på kläderna, men det ska stämplas in i pannan eller på högra handen. Pannan representerar intelligensen, handen representerar handlingen. Alla har inte antikristlig filosofi. De begriper inte vad de sysslar med och vad Antikrist egentligen representerar. De har emellertid tagit märket på höger hand – de har ett antikristligt handlingsmönster.
Jag tror inte att vi som kristen församling; som Jesu brud ska vara med i slutfasen av dessa våldsamma, fruktansvärda, förödande händnelser. Den stora händelsen som Jesu Kristi församling väntar på, är den förestående evakueringen. Vi ska flytta.
Många får flytta ofrivilligt, och har ingenstans att ta vägen. Flyktingar i miljoner är ute och driver, statslösa, hemlösa, arbetslösa, maktlösa, fridlösa och rotlösa. De lever i en misär som blir värre för varje dag som går. De utsätts för våld. Hela världen kan via media konstatera detta, och följer händelseförloppet med visst intresse, men knappast med någon delaktighet eller medlidande.
Dessa lidande, blödande skaror hoppas på befrielse. De hoppas att Antikrist ska vara deras räddning. De hoppas att en dag ska komma då också de får frid. Man har lyssnat till de antikristliga appellerna och hänförts. Det ser faktiskt ut som om befriaren kommer. Men det kommer att visa sig att de som hoppas på denne hjälte går från askan rakt in i elden. De blir väl omhändertagna för att sist och slutligen skjutsas in i ett evigt mörker.
Nu står vi som bekännande kristna mitt i historien. Herren har satt oss till väktare; till sanningens stödjepelare och grundfäste. Mänskligheten lider, söker efter ledare, befriare, men möter kanoner och bomber, hungersnöd och fångenskap. Är det underligt att man spejar efter en befriare? Vart har de kristna tagit vägen, som skulle peka på Honom?
Kyrkorna ställer upp med sina psalmer och körer, ceremonier och sakrament. Föreställningen är religiös, man demonstrerar med tecken och under så att nänniskorna gör stora ögon. Man har aldrig upplevt något liknande. Men miraklen kommer inte från himlen, utan från avgrunden. De har falsk varudeklaration från falska profeter med ett falskt budskap.
Mitt i tiden står du och jag, kallade till att vara väktare på muren. Vi skulle ropa för full hals natt och dag. Men vi är bleka, tröga och självupptagna. Vi glider in i sömnaktighet och ursäktar oss med att det går inte att göra så mycket, för problemen är ju så överväldigande svåra och stora. Det är sant. Men de blir inte mindre av att de som skulle ropa har tystnat och de som skulle peka på Herren Jesus Kristus drar sig tillbaka och överlämnar den tjänsten åt falska vägvisare.
Ingen klarar analysen av EU med att skaffa sig teoretisk kunskap, bli eskatologiska mästare eller få andra teologiska specialiteter. Ett Herrens vittne måste ha eld från höjden. Den helige Ande i överflödande mått. Dessutom måste Guds tjänare göra klart för sig att om inte budskapet drar oss mot centrum, så har det motsatt verkan; då blir vi allt mer periferiska.
Jag är satt till väktare. Jag är ingen artist eller föredragshållare, utan profet. Om inte jag varnar den ogudaktige är det ganska troligt att ingen annan kommer att göra det. Då kommer den ogudaktige att gå förlorad för sin synds skull, men blodsskuld kommer att vila över mitt liv. Jag tar inte risken att möta min uppdragsgivare med huvudet böjt i skam, jag vill se upp till honom med frimodighet och säga: ”Herre, här är jag och barnen du gav mig!”
Vi ska avlägga räkenskap. Må vi kunna göra det utan sorg över dem som började men aldrig nådde fram. Sorg över dem som en gång var själavinnare, men förlorade glöden och upphörde att vinna människor för Gud. Sorg över dem som gick omkring med latenta gåvor och istället för att använda gåvorna, nagelfor andras insatser men inte hade kraft eller tid att själv tjäna Gud.
EU initierar en ny epok i mänsklighetens historia. Nu säger vi: Vi kan göra som vi vill, vi disponerar vår tid, vår kropp och våra resurser allt eftersom det passar oss. Det dröjer inte länge förrän denna frivillighet utbyts mot ett tvång.
Enorma skaror av människor saknar evangelium. De kommer att fösas ihop i stora horder. Snart går ridån ned för sista akten i mänsklighetens blodbesudlade historia. Guds basun och överängelns röst tillkännager att församlingen hemförlovas för att möta Honom tillsammans med dem som vunnits för Jesus Kristus. De som har vunnits genom Jesu blodköpta bruds uppoffringar, liv och tjänst.
Måtte vi förstå tiden och utnyttja den på ett sådant sätt att Gud blir ärad och förhärligad. Den antikristlige världshärskaren kommer att träda fram på scenen och behärska hela mänskligheten, men låt oss tro, förkunna, lida och kämpa för att Jesus snart ska kunna visa sig för dem som tror på honom och hör honom till!
Noas och Lots tid går i repris
Vi måste vara medvetna om hur vi var och en särskild och gemensamt påverkas av tidsandan. Om de kristna som levde för femtio eller sjuttiofem år sedan skulle träffa oss nu, så skulle de säga att du kan inte vara kristen, för du är alldeles för världslig. Jag ser det på dina kläder. Man kan inte vara en kristen kvinna och gå i manskläder. Du måste visa respekt för ditt kön. Du saboterar skapelsens egen ordning! Så skulle de ha sagt, och självklart ligger det något i detta.
Det som idag måste behandlas ligger på ett helt annat plan och är med avseende på sina konsekvenser mycket allvarligare och farligare.
När vi till exempel talar om homosexualiteten, så är det väldigt många som begränsar den till någon form av erotisk utlevelse, men det är faktiskt något långt mer. Därför är det så nödvändigt att tala om den. Inte därför att den erotiska lusten är oväsentlig i sammanhanget. Den finns omskriven i Bibeln och har varit föremål för undervisning i den kristna församlingen. Jag ska ta ett exempel som kanske verkar utmanande, men som i alla fall är nödvändigt att nämna.
När Bibeln talar om den erotiska lusten så är den mycket restriktiv och talar ett väldigt skarpt språk på den här punkten. Moderna människor uppfattar det som människofientligt. Om vi ska vara helt ärliga så är bruket av preventivmedel något som är utanför det som uppfattas som normalt för en kristen. Bibeln bedömer bruk av preventivmedel som en fråga om otukt.
När Bibeln talar om otukt, så gör den det på ett helt annat sätt än vad vi gör. Den talar om otukt före äktenskapet, sedan om otukt inom och utanför äktenskapet.
Då det äktenskapliga samlivet behandlas som det gör i Bibeln, så är det ganska klart att exempelvis homosexuella relationer fördöms entydigt. Vi kan aldrig komma bort ifrån det. Men det innebär självklart inte att vi har någon rätt att fördöma de homosexuella eller dem som bekänner sig vara det.
I Bibeln finns inte det här psykologiserandet som är så vanligt i vår tid. Hela Bibeln går däremot ut ifrån en mycket viktig proklamation: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Det är detta som är utgångspunkten. Vi får se hur människan kommer till och hur relationerna mellan Gud Skaparen och människan upprättas; hur relationerna mellan äkta makar upprättas och sedan också kommande generationer.
Min strävan är inte att bära fram moderna idéer eller teser. Det finns gott om sådana, och det finns många skolor att hämta kunskap ifrån. Jag tänker gå till Bibeln och hålla mig till den. Jag upplever personligen att alla de andra teserna är mer eller mindre framsprungna ur en ambition att ge intryck av humanism. Vi lär oss leva humanistiskt, tolerant och numera också jämlikt, fritt ifrån diskriminering.
Innan människan trädde in i tiden så hade Gud vidtagit alla åtgärder för att hon skulle kunna leva och verka på jorden i överensstämmelse med skapelsens ordning: en gudomlig livsprincip, och den har han inte övergivit. Min uppgift som Ordets förkunnare blir då att kanske i strid med humanistiska, moderna principer och teser försöka presentera vad Bibeln säger.
Humanismen har ett stort fel. Den är egentligen ganska meningslös. Den kan inte åstadkomma det den ger sig ut för att vilja göra, den går nämligen ut ifrån människan och återvänder till människan. Det är ett hopplöst kretslopp att börja, fortsätta och sluta med människan.
Den kristna tron hävdar att den går ut ifrån Gud och åberopar gudomlig uppenbarelse. Den går till och med så långt att den hävdar en direkt och omedelbar uppenbarelse. Det är alltså inte bara en tradition, så att andra gjort upplevelser och erfarenheter som vi hört talas om.
Varje enskild kristen kommer att genom sina upplevelser få uppenbarelsen verifierad i sitt eget liv, vilket i realiteten innebär att uppenbarelsen, undervisningen och läran som går ut ifrån Gud, också återvänder till Gud. Detta föranleder väldigt många motsägelser. Människor tycker nämligen att det finns intellektuella problem, det finns religiösa, moraliska och historiska problem. Det är ju typiskt, eftersom människan som är skapare av dessa idéer, själv är ett problem. Hon är ett problem för sig själv och skapar problem för andra. Saknar hon evighetsperspektivet så är hon i realiteten vilsegången, bortkommen från det liv som är av Gud. Hon saknar egentligen möjligheter att begripa. Hon kan intellektuellt fatta och förstå, men det räcker inte till. Hon måste få hjärtats förstånd, så att hjärtat förstår.
Här har vi åter det som rör uppenbarelsen. Om människan ska bygga upp ett livsmönster eller en livsstil, så saknar hon flera dimensioner. Vi vet ju alla att människan är påverkbar. Det kan inte förnekas att kyrkan har utfört ett enormt arbete. En del säger att vårt land har blivit avkristnat, vilket inte är sant. Svenska folket har aldrig varit kristet, och som folk betraktat kommer det säkerligen aldrig heller att bli kristet.
Det finns ingen kollektiv frälsning. Kyrkan går ut med sin förkunnelse och sina ceremonier och har en kyrklig verksamhet redan i samband med födelsen – dopet, och sedan också i slutet av människans liv. Det vill säga; kyrkan är verksam från vaggan till graven och erbjuder i olika situationer sina tjänster genom tjänstemän; utbildade teologer, diakoner och andra som påverkar människorna i deras vardag och högtid.
Personligen tycker jag att det är förfärligt. Av den anledningen att mitt i denna iver och verksamhet så möter man tydliga tendenser till blasfemi. Nattvardsfirandet och dopet, exempelvis.
Jag säger detta med stort allvar, för det måste väl var och en begripa att det är inte bara omänskligt, det är förfärligt att bära människor som inte ens känner till sin egen existens till dopfunten för att skvätta några vattendroppar på deras huvuden. Sedan proklamerar man att de blivit upptagna i Guds församling eller införlivade med Guds rike.
Det är helt obegripligt att sådana riter har kunnat praktiseras under århundraden, utan att bildade biskopar, präster och teologer har övergivit denna hedniska lära; övergivit den och sökt sig till Nya Testamentet, där det klart och tydligt sägs att var och en som tror och bliver döpt skall varda frälst.
Det finns ingen kollektiv frälsning; den är högst individuell. Den är ett resultat av en personlig kallelse, omvändelse och överlåtelse. En personlig tro, ett personligt dop, ett personligt barnaskap och en personlig efterföljelse.
Svensson vet knappt någonting om vad kyrkan och prästerskapet gör och har gjort. De barn och ungdomar som idag låter sig konfirmeras vet ytterst litet om vad denna handling i realiteten innebär. Därför är den mycket farlig och tragisk.
I Bibeln framställs det med allsköns tydlighet att kallelsen till Herrens bord är av en sådan karaktär att om den missbrukas så får den förfärliga konsekvenser för missbrukaren.
Vi kan aldrig komma ifrån detta. Jag förstår mig inte på frikyrkopredikanterna som kan tiga om detta. I sanningens och kärlekens och medmänsklighetens namn måste vi nu fullborda vårt informationsansvar. Vi måste ge människorna möjlighet att ta ställning, inför vad Skriften säger. Kyrkan har påverkat hela vårt samhälle genom sina ceremonier och genom sin frälsningslära, och det är åtskilliga som låter sina barn bli begjutna, omkring åttio procent.
Helt uppenbart har detta haft sin betydelse. När vi nu talar om att vi ser nya tendenser i vårt samhälle och nya livsmönster och samlevnadsformer, då skyndar vi fram och säger att landet håller på att avkristnas. Jag upprepar: Sverige har aldrig varit kristet och kommer heller aldrig att bli det.
Sverige har varit kyrkligare än vad det är idag, och därför kan man säga att landet har blivit avkyrkligat. Vilket i och för sig inte är någon skada. Det vore önskvärt att den processen gick snabbare. Ju förr landet blir avkyrkligat, desto naturligare kommer det att bli för den enskilde medborgaren att själv lotsa sig fram till en personlig tro på Gud.
Där kommer vårt ansvar in. Det är inte skolan som ska förmedla kristendom, inte heller i första hand kyrkorna, utan hemmen. Hemmen har fått privilegiet att förmedla Guds eget Ord till kommande generationer.
Då kommer vi in på frågor som har med uppfostran att göra. Hur ska barnen uppfostras? Hur ska föräldrarna behandla frågorna som de ganska tidigt möter. Frågor som har med samlevnaden att göra, relationer till det motsatta könet och relationer till samma kön. Finns det något i den kristna tron som avvisar vissa relationer som otänkbara, eftersom de uppfattas som farliga? Finns det annat som den uppmuntrar? Låt oss använda de bibliska uttrycken. Det talas om onaturligt och naturligt, normalt och perverst.
Låt oss se hur Gud tar upp frågor som angår oss på två sätt: allmänmänskligt, men också som lärjungar. Det är inte så att det Jesus säger är reserverat för en liten minoritet. Jesus säger allmänmänskligt: ”Kommen till mig I alla som arbeten och ären betungade!” Det är inte så att han vänder sig till en klass. Han vänder sig till människor. Människor som har det svårt. Människor som har bördor att bära. Kommen till mig.... Det finns inte några andra villkor än att man söker honom, kommer till honom; exakt sådan som man är.
”Tagen på eder mitt ok, lären av mig .... ty mitt ok är milt...” Här förutsätts ett jakande gensvar så att man frivilligt och högst personligt söker sig fram till Jesus för att bli av med sitt ok och sin börda, för att få något meningsfullt i dess ställe.
Att vara sammanokad med Jesus är livets största frihet. Det är kategoriskt att påstå något sådant. Jag kan göra det, eftersom jag inte är vetenskapsman utan predikant. Min uppgift är inte att be om ursäkt för det Gud har gjort eller att försöka lägga det tillrätta. Jag talar om vad Han säger och du får pröva och se om det håller.
Han önskar ingen dialog eller debatt. Han vill åstadkomma den tro som verkas genom Jesus Kristus. Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi Ord.
Människosonens dagar
Vi ska läsa ett bibelsammanhang där Jesus adresserar sitt budskap till människorna under en alldeles speciell tidsepok. Personligen tror jag att Jesus i denna text talar till vår generation. I varje fall handlar det om den period som kallas för Människosonens dagar. Jesus lämnar ingenting åt slumpen, utan ger en klar och tydlig undervisning så att vi kan få besked på väsentliga områden om vi vill ta emot det:
Evangelisten Lukas skriver i kapitel 17 där Jesus förutsäger händelser som ska drabba människor:
-Såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar; människorna åto och drucko, män togo sig hustrur och hustrur gåvos åt män, ända till den dag, då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag, då Lot gick ut från Sodom, regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag, då Människosonen uppenbaras. (Luk. 17:26-30)
Jesus talar om Noa och om hans samtid. Det finns all anledning att stryka under vad som skedde då och kommer att gå i repris. Då Jesus har talat till slut har man en känsla av att han egentligen inte har sagt så mycket. Det är nästan litet överraskande att han tar upp sådana ting som på intet vis är vare sig unika eller sensationella. Det är inte i det sensationella och unika som denna process kan avläsas, utan det är i det vardagliga enkla sättet att umgås med de ting som handlar om våra relationer till barnen, hemmen, tingen, vår egendom och arbetskamrater och grannar.
Det framgår inte i texten att något är speciellt under Noas tid, och ändå så finns det där. Vi upptäcker att människan antingen degraderar sig till att bli animalisk driftsvarelse eller upphöjer sig till att bli demonisk och etablerar kontakter med den högre världen, och därmed forcerar spärrarna till det ockulta.
Vad Jesus egentligen vill poängtera för oss om dessa dagar är att ”såsom det skedde... män togo sig hustrur och hustrur gåvos åt män...” Det har väl människor gjort i alla tider? Vad var så anmärkningsvärt? Det var nya former och livsmönster, där människorna inte brukade sina gåvor, utan missbrukade dem. I sina relationer levde de ut det vi kanske tycker är det förfärligaste av allt; våldet i alla dess nya och ohyggliga former.
Man kan fråga sig varifrån människan har hämtat inspiration för att gestalta och förkroppsliga detta våld. Det får vi veta i nästa bibelvers. ”Människorna åto och drucko...” Lägg märke till att i Noas tid kan vi läsa in familjebildningen, den fanns med. Men hur var det i hemmen? I nästa vers säger Jesus så här: ”Ända till den dag då Noa gick in i arken...”
Sedan säger Jesus: ”Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde...” Nu är det väldigt viktigt att vi här tänker på vad Jesus egentligen säger. Under Noas tid fanns familjebildningen med, men i beskrivningen av Lots tid finns inte ett ord om familjebildning. Vad handlar det om där? Det handlar om helt nya samlevnadsformer.
Under båda dessa epoker handlar det om någonting som inte är lätt att förstå. Det tar tid innan vi riktigt kan komma underfund med vad bibeltexten egentligen säger.
Under Noas tid möter vi ett ockult element. Det talas om människornas döttrar och Guds söner i förbjudna relationer. Det är fråga om nyandlighet. Man forcerar de spärrar som Gud satt upp som skydd för människan, helt utan att förstå risken.
Nu säger Jesus att den tid då det här ska upprepas är präglad av nyandlighet och ockultism. Jesus säger dessutom att också Lots tid ska gå i repris. Då tänker vi på sodomi och homosexualitet, men det har Jesus inte sagt.
Om vi här använder några enkla begrepp för att skilja dessa tidsepoker åt, kan vi säga att det typiska för Noas tid var spiritismen och ockultismen, men det som var typiskt för Lots samtid var nya samlevnadsformer. Det fanns helt nya samlevnadsformer i en fullständigt materialistisk miljö, och det som var gemensamt för dessa epoker var det omfattande våldet. Det är märkligt vad bara några få ord uttalade av Jesus kan säga mycket. Vad är det han beskriver? Det är inte historia utan det är vår tid, där alla dessa element finns representerade; det ockulta, det nyandliga, det spiritistiska, det materialistiska. Upplösningen av gamla samlevnadsformer medan några håller fast vid det gamla och slår vakt om detta. Alltsammans finns med.
Det innebar ju inte att de som slog vakt om familjen räddades. Det var Noa som räddades. Lot levde i en miljö med helt nya samlevnadsformer. Han hade inte applicerat dem på sitt eget familjeliv, men han var påverkad av sin samtid eftersom detta livsmönster fanns där. Säkerligen framskapade av beteendevetenskapare! Men om vi börjar studera bibeltexterna närmare, märker vi att miljön var renodlat materialistisk.
Det ser ut som om epokerna är varandras motsatser. Noas tid, med avseende på den tidsanda som härskade, och Lots tid. Men så är det inte. Beröringspunkterna är många. Det de hade gemensamt var att de ledde människorna till avgrunden. En sådan miljö kommer med nödvändighet att upplösa allt normalt liv och betrakta det som är normalt onormalt och det som är onormalt normalt. Man upphöjer det perversa till att bli normalt och så har vi situationen som Romarbrevet 1 beskriver.
Det kommer att bli konfrontation när vi med Jesu ögon börjar titta på fenomenen i vår tid, det som kallas för köpa och sälja. Vi upptäcker handelsrelationernas abnormitet. Teknologins abnormitet och omänsklighet. Det är ju inte så att allt handlar om någon överdriven sexualitet – det är ruttna relationer över huvud taget; relationerna till handel, politik, teknologi, sociala förhållanden.
Nog behöver vi höra Guds Ord så att vi kommer till insikt om Guds bestämmelse med våra liv. Han har bestämt oss till frälsning genom omvändelse och efterföljelse. Det måste bli en revolution i sinnet och i tankevärlden. Det måste bli en omställning så att vi kommer i harmoni med Guds eget Ord.
Om Jesus skulle komma idag
Av Berno Vidén
Att säga sig vänta Jesus tillbaka vilket ögonblick som helst; idag, imorgon, inom en snar framtid, anses idag exklusivt, och enligt en del – obibliskt! Detta säger man trots att ett av bibelns huvudteman är just att Jesus ska komma tillbaka. Jesus själv påminde gång på gång om tidens korthet och om nödvändigheten av att hålla sig vaken och nykter. Hela Nya testamentet präglas av detta hoppets budskap, mitt i en värld som på många sätt redan gått överstyr; Jesus kommer!
I det allt mer sekulariserade Sverige talas det ytterst lite om Jesu tillkommelse. Allt fler sällar sig till den skara som säger att Jesus inte kommer att återvända, att allt är en lögn. Man gör spe av de kristna som väntar Jesus, de som förankrat sina liv i hoppet om Hans tillkommelse. Man säger: ”Det har redan gått så många år och han kommer aldrig att komma tillbaka.”
På liknande sätt fanns det också på Bibelns tid de som drev gäck med Jesu lärjungar, som aposteln Petrus skriver:
-Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.
När de säger så, påminner samma författare om att de glömt bort vad som hänt tidigare i historien, hur den värld som fanns då förgicks i vattenmassorna.
Herren Jesus Kristus talade om händelser som i den yttersta tiden skulle drabba jorden. Bland annat nämnde han krig, jordbävningar och ett hav som reser sig, något som får oss att tänka på vad som händer i våra dagar. Det har hunnit gå ett drygt år efter att Haitis huvudstad blev totalt lagd i ruiner orsakat av en förfärlig jordbävning. Fortfarande lever närmare en miljon haitier kvar i tillfälligt uppsatta tältläger, som flyktingar i sitt eget hemland. År 2010 drabbades länder av flera svåra jordbävningar och nu sist var det Japans tur att stå i centrum för en katastrof som saknar motstycke i modern tid. Havet rusar med över tio meter höga vågor in över land och utplånar flera samhällen. Bilder som kablats ut över världen visar på en förödelse som är svår att beskriva. Vad som verkar vara ännu värre är hur ett kärnkraftverk skakats i sina grundvalar och börjat läcka ut radioaktivitet, något som fått hela världen att hålla andan av förskräckelse.
Lyssna nu till vad Jesus sa om våra dagar:
-Och tecken skola ske i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
Så ser framtiden ut för en stor del av befolkningen på denna jord. Man saknar hopp. Men Jesus avslutar inte sin undervisning med att lämna oss i mörker och hopplöshet. Det finns något bättre, för dig och för alla som vill lyssna till Jesu ord; en verklig framtid och ett hopp:
-Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.
Vad Jesus säger är att tecken vi ser äga rum runt omkring på vår jord, är tecken som indikerar att Jesus kommer snart! Någon frågar: När? Det är något människor har frågat sig i alla tider. Det finns till och med de som matematiskt räknat ut och kommit fram till olika datum för hans tillkommelse, ja, det finns rent utav hundratals datum som av olika förkunnare proklamerats som dagen för Jesu tillkommelse, för vreden, världens slut etc. Nu senast i raden är det en amerikansk rörelse, Family Radio, som satsat miljoner på att marknadsföra sitt budskap om att Jesus kommer den 21 maj 2011. Samma rörelse utmärkte sig även under 90-talet, då man presenterade den 7 september 1994 som dagen för Jesu tillkommelse.
Vad som värre är, och än mer vanligt och förödande för Guds folk, är de förkunnare som skjuter sanningen om Jesu tillkommelse på framtiden, menande att det först måste äga rum vissa händelser i det profetiska skeendet. Det är vanligt att man som orsak till att senarelägga Jesu tillkommelse fokuserar på händelser i Israel, templets återuppbyggnad och konflikter i Mellanöstern, vilket i och för sig är skakande och apokalyptiska händelser som vi bör ge akt på. Men då det handlar om att Jesus ska komma för att hämta hem sin församling, finns det absolut ingenting som enligt Skriften först måste uppfyllas.
Det finns dock en bättre och mer trovärdig lärare, nämligen vår Herre Jesus Kristus. Det är ju trots allt honom allt handlar om. Han säger själv att ingen vet dagen eller stunden Människosonen ska komma, inte änglarna, inte Sonen, ingen utom Fadern. Men, samtidigt deklarerar Jesus att han kommer snart, och att vi alltid bör vara redo för att inte gå evigt förlorade.
Den dag Kristus kommer för att hämta sin församling är mycket nära. Det blir en dag som inte kommer att vara lik någon annan. Först ska alla de som dött i Kristus stå upp ifrån de döda, oavsett var deras kroppar befinner sig eller hur förmultnade de är. Kristi uppståndelsekraft är tillräcklig för att alla dessa avlidna Herrens tjänare i ett nu ska få ikläda sig sina nya kroppar. Därefter ska också vi, skriver Paulus, som uppenbarligen väntade Jesus tillbaka redan under sin livstid, tillsammans med dem, bliva uppryckta på skyn, Herren till mötes! Allt detta kommer att ske i ett nu – ett ögonblicksverk.
Lärjungarna hade svårt att förstå Jesus. De hade satt allt sitt hopp till honom och nu står de tillsammans på Oljeberget då Jesus säger att han ska lämna dem. Genast kommer frågorna om riket; När, Herre, ska du upprätta riket? Jesus svarar med att det inte tillkommer dem att veta tider och stunder Fadern i sin makt fastställt, men...
Detta men, och orden som följer, hjälper lärjungarna att sätta fokus på uppdraget som ska fullbordas. ”Ni ska bli mina vittnen!” Denna tid av Guds nåd som bokstavligen sköljer över mänskligheten är på väg att gå mot sitt slut. Snart är missionsuppdraget fullbordat.
Mitt ibland alla alarmerande händelser som skakar vår jord, befinner sig Guds församling, såsom bärare av det enda budskap som kan inge ett sant hopp och en sann framtid. Människor uppger andan av förskräckelse, allt medan man i Guds församling blickar framåt mot målet. Jesus sa att vi ska vara världens ljus och jordens salt. Fortfarande en liten tid pågår missionsuppdraget att vinna människor för Honom. Snart, vilken dag som helst, kommer Jesus.
För att hämta de sina
-Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. (Matt 24:27)
Jesus kommer!
Profetiskt brandtal av Arne Imsen från 1970:
Jag har en känsla av att hela den västerländska kulturen står i lågor. Det finns ingenting som kan rädda den. Den går emot sitt totala kaos. Men vi vet att Jesus kommer. Den här veckan har sanningen om Jesu tillkommelse varit som en eld i mitt bröst. Jesus kommer - Jesus kommer! Måtte vi ropa ut att Jesus kommer, älskade vänner! Ska vi vinna människor för Jesus, går det inte med halvdana insatser, utan vi måste överlämna oss helt åt Jesus. Vi ser hur allting förbereds i den stora världen. Kina - Sovjet - Amerika.
Vi ser Ordet gå i fullbordan. Allt förbereds på alla områden. Politiskt, militärt, ekonomiskt, kulturellt och religiöst förbereds för övermänniskans framträdande, då en mänsklighet så terroriserad och sönderkörd av sataniska krafter, i sin djupaste förvillelse ska böja knä och ge antikrist sin hyllning som befriare och frälsare. Och i den kören som ger honom sin hyllning, ska det finnas hundratusentals avfälliga kristna, som hörde evangelium men förföll i ljumhet, slöhet, likgiltighet, materialism eller någonting annat. De ska vara med där och bedragas.
Jag har en känsla av; jag säger nästan i desperation det här: Vi har så kort tid, jag tror vi kan räkna den i år. Förmodligen är det fråga om månader, innan möjligheterna för oss att verka definitivt är slut. Det behöver inte innebära att vi kommer att få ett politiskt, totalitärt system som lägger hinder för oss att ha möten. Men Jesus sa så här: "Natten kommer då ingen kan verka". Därför att läget i mänskligheten är precis som det var på Sodoms och Gomorras tid. Det fanns ingen möjlighet till räddning och befrielse. Måttet var rågat, det återstod endast dom.
Tiden kommer då vi inte kan verka. Och jag tycker det är så allvarligt. Vi vet att Jesus kommer. Vi sitter inne med tidens i särklass största sensation. Ty förmodligen lever vi i den generation som kommer att få vara med om detta bokstavligt.
Och ändå kan människor ägna sig åt något sådant spegelfäkteri som politiskt arbete och social verksamhet, som inte är någonting annat än ett utanpåverk, när Jesus kommer!
Gud, hjälp oss så att vi inte gör oss skyldiga till förräderi på det sättet att vi lojalt underordnar oss världens ande och förtiger denna sanning, som behöver ljuda som ett midnattsskri genom hela världen: JESUS KOMMER!
Himmelska medborgare med himmelskt uppdrag
Ledare av Berno Vidén
För snart fyrtio år sedan förmedlade Arne Imsen en väckande appell om Jesu tillkommelse. Talet, som bland annat finns med på cd-skivan "Jesus kommer", var kort och komprimerat och innehöll ett brett spektra av händelser som idag äger större aktualitet än då budskapet förkunnades. Det handlade om den materialistiska kulturens bräckliga grund och snara undergång, något ekonomiska analytiker ofta påminner om idag.
Som en motpol till världens politik, där man med orättfärdighet bygger upp sina välfärdssamhällen, har Gud tagit ut ett folk, som i liv och gärning proklamerar Guds rikes politik som församlingens politik. I församlingen råder Gudsstyre och där härskar rättfärdigheten. Där finns vare sig fattig eller rik, men däremot en förnöjsamhet över Guds dagliga omsorg. Jesus sa:-Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?
I världen är det militär och ekonomisk styrka som gäller samtidigt som man brottas med interna och mänskligt sett olösliga problem. Kris efter kris med gigantiska konkurser, konfiskerade hem i tusental, soppkök för att överleva, snart också hungerkatastrofer, sådana vi är vana att genom media se på behörigt avstånd, etc. avslöjar den bräckliga verklighet den rika delen av världen befinner sig i.
Orsaken är inte en depression eller en ekonomisk svacka i tillvaron, men att tiden för Guds vrede är inne. Omoral och förfall härskar i världen och grundvalarna är sedan lång tid tillbaka upprivna. För världen återstår inte längre något annat än en Guds dom.
Jesus sa att då allt detta börjar hända, så närmar sig också dagen för Guds barns förlossning. Det gäller att väl ta tillvara de tillfällen som ges och intill änden proklamera det budskap som är det enda som kan ge människan ett sant framtidshopp: Jesus kommer!
Du bär en bild i ditt liv; antingen kejsarens eller Guds. Du kan omöjligt tjäna båda två. Om du av hela ditt hjärta ger Gud vad honom tillhör är du förlorad för världen. I det romerska riket var lojaliteten till kejsarens politik inte förhandlingsbar. Den som inte erkände honom som gudomligt överhuvud utsatte sig själv för omedelbar fara. Då Jesus stod anklagad inför Pontius Pilatus var det landshövdingens lojalitet till kejsaren som bidrog till att den orättfärdiga dödsdomen utverkades. Judarna ropade: "Giver du honom lös, så är du icke kejsarens vän." Översteprästerna gick så långt i sitt hat mot Jesus att de i lojalitet med det romerska kejsardömet utropade: "Vi hava ingen annan konung än kejsaren."
Mitt rike är icke av denna världen! sa Jesus. Världen försöker med ena handen fånga Guds barns uppmärksamhet och uttrycker hur väl församlingen behövs för att bygga upp en drägligare värld samtidigt som den med andra handen ivrigt förnekar och motarbetar det som är Guds kraft till frälsning, nämligen korsets budskap. Utan korset kan ingen människa uppleva sann befrielse och rening från synden.
I sitt profetiska tal från 1970 gav Arne Imsen bland annat följande uppfordrande hälsning:-Vi vet att Jesus kommer. Förmodligen lever du och jag i den generation som kommer att få vara med om detta bokstavligen. Och ändå kan människor ägna sig åt något sådant spegelfäkteri som politiskt arbete och social verksamhet, som inte är någonting annat än ett utanpåverk, när Jesus kommer! Vi vet det här. Gud, hjälp oss så att vi inte gör oss skyldiga till förräderi på det sättet att vi lojalt underordnar oss världens ande och förtiger denna sanning, som behöver ljuda som ett midnattsskri genom hela världen: Jesus Kommer!"
Församlingens hopp om härlighet
Jan-egil Hafsahl förkunnar om Jesu tillkommelse
När natten kommer och ingen längre kan arbeta, då lyfter han oss ut ur den prövning som
övergår jorden.
Vi ska bort ifrån vreden, men fortfarande är vi här i tiden, och fortfarande är det sant att vi ska ingå i Riket genom mycken bedrövelse. Fortfarande är det sant att den som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus, han kommer att bli förföljd, och fortfarande är det sant att Herren skall taga dig ut ur den prövning som ska gå över jorden. Det är Jesu tillkommelse, det är parusin, församlingens hopp om härlighet.
Det har på senare år kommit en del nya ord som hånfull benämning på oss som tror. För hundra år sedan sa man läsare, och menade det riktigt elakt om det där folket som läste bibeln. På sista tiden har det kommit nya ord. Smaka på ordet fundamentalist, då har man omedelbart placerat oss tillsammans med en massa andra -ismer som liksom är något helt annat än det vi tänker. Men en fundamentalist bör väl vara en som tror på fundamenten som bibeln presenterar. Eller så säger man biblist, om dem som väljer att tro på hela bibeln. Och på sista tiden har man blivit kallad eskapist, av det engelska orden to escape - att fly bort ifrån något. Jag måste inledningsvis få säga att tack och lov så är jag en eskapist. Jag tror att vi en dag ska flytta härifrån. Bort från något och in i något helt annat.
I dessa frågor finns en hel del okunnighet. Jag har inte sett dessa ämnen belysas, och inte heller att det varit någon diskussion i de kristna leden, om att detta skulle ha betydelse för oss kristna. Ändå gör jag påståendet att detta är med och bereder grunden för något speciellt i tiden, både positivt och negativt. När det gäller det som berör de yttersta tingen, så finns en stor okunnighet. ”Vi vet inte”, och så har vi istället hängett oss åt vissa spekulationer eller fantasier. Likadant var det exempelvis när Paulus skrev till församlingen i Tessalonika: ”Bröder, jag vill inte att ni ska vara okunniga." Helt uppenbart hade det hänt ting i församlingen som gjorde att människor blev undrande, och man upplevde en okunnighet. ”Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna”
Kanske något hänt i församlingen, någon bror eller syster hade gått bort, och nu undrar församlingen. Var är de? Hur ska det bli? Paulus skriver till dem för att de inte ska vara okunniga. Jag har en känsla av att när det gäller vad som ska ske, så finns en massiv okunnighet om det som vi benämner tidens tecken. Det som underbygger hela vår tro.
Nu ska vi läsa ur Tessalonikerbreven. Paulus är på sin andra missionsresa, år 53. Han har kommit till Korint, och nu hör han dessa rykten i Korint från Tessalonika att man är undrande i vissa frågor. Så skriver han till sina kära vänner att han vill inte att de ska vara okunniga om hur det förhåller sig. Vi kan läsa ur första Tessalonikerbrevet. Det går för övrigt bara några månader, så skriver han sitt andra brev till dem om samma sak.
-Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp.
Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom. Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade. Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren. Så trösten nu varandra med dessa ord. (1 Tess 4:13-18)
I Filipperbrevet säger Paulus: ”Herren är nära! ” (Fil 4:5) Det är helt uppenbart att Paulus levde med ett kort perspektiv. Han använder vi-formen. Han säger inte ”de som lever”, utan ”vi som lever”. Han har alltså ett oerhört kort perspektiv på sitt liv och sin tjänst. Vi som leva och lämnas kvar. Han har perspektivet så kort: Herren är nära! Därför har det vållat en del bibelläsare problem när man kommer till andra Tessalonikerbrevet. Det heter så här:
-I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder, att I icke - vare sig genom någon ”andeingivelse” eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren. (2 Tess 2:1-2)
Man har alltså sett en motsats i de här uttrycken. Vid det ena tillfället säger han: ”Vi som leva” och ”Herren är nära”. I det andra säger han att de inte ska förlora besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren. Verbet som används i uttrycket ”stå för dörren” är ”enistemi” som egentligen betyder ”att komma”, ”att vara till synes”. I det här sammanhanget är det helt uppenbart att man i 1917 års översättning har använt detta ord på ett något missvisande sätt. Folkbibeln har uttryckt riktigare, och jag läser i den översättningen:
-...att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit.
Det uttrycket är rätt. Det fanns alltså sådana som sa att Herrens dag har redan kommit. Paulus säger: nej, men Herren är nära. Han kommer. Nu fanns sådana som försökte lägga vikten på ett annorlunda sätt. Herrens dag har inte kommit än. Men Herren är nära. Nu säger Paulus att han skriver till dem för att de inte ska sörja som de andra, som inte har något hopp. Det är helt uppenbart att tillkommelsen är församlingens stora hopp i tillvaron. Jesus kommer snart. Herren står för dörren. Herren kommer. Paulus säger att det är församlingens hopp att Jesus kommer snart.
Vilken motsättning är det inte mot det han skriver i Efesierbrevet:
-Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp. (Ef 1:12)
Och i andra kapitlet:
-Kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen. (Ef 2:12)
Det som ger hopp till församlingen, det som ger framtid för Guds folk är det faktum att Herren är nära. Jesus kommer snart.
Vi går tillbaka till Tessalonikerbrevet och läser:
-Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade. (1 Tess 4:15)
Jag kan inte någonstans i evangelierna som refererar till vad Jesus gjorde och sade, hitta något sådant Jesus-ord. Men Paulus använder här Jesus som auktoritet: ”Såsom ett ord från Herren”.
Det finns en del sådana ord i bibeln; agraphon säger man på ett fint språk. Det betyder alltså icke nedskrivna Jesus-ord. Johannes sa: om jag skulle skriva ner allt som Jesus sade och gjorde, så skulle inte alla världens böcker rymma detta. Här har vi ett Jesus-ord som Paulus använder som bas: Jag säger er med ett ord ifrån Herren. Helt uppenbart hade Jesus tagit upp dessa ting.
Vi har ett annat exempel i Apg 20. Paulus säger där:
-I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.' (Apg 20:35)
Var står det? Jag kan inte hitta det någonstans i evangelierna. Men Paulus påstår att Jesus sa att det är saligare att giva än att taga. Då tror jag det. Det här är alltså ytterligare ett icke nedskrivet Jesusord. Paulus säger så, och då tror jag mig stå på trygg mark.
Det talas om dessa som icke hava något hopp, och så står det att vi hoppas. I andra Tessalonikerbrevet står det om Herrens dag. I Textus Receptus används uttrycket Kristi dag. Detta har också teologerna diskuterat. Vad är Herrens dag och vad är Kristi dag? Finns det någon skillnad på det? Så kan vi surras bort. Men Gud vill inte att vi ska leva i okunnighet om dessa ting.
Bibeln talar om den stora vedermödan. Och så talar bibeln om Lammets vrede. Oftast sätter teologerna likhetstecken, och säger att den stora vedermödan är liktydig med Lammets vrede. Frågan är också läran om parusin. Sker tillkommelsen före vedermödan, under vedermödan eller efter vedermödan? Så gör man det hela till en teologisk fråga. Gud vill inte att vi ska leva i okunnighet. I Matteus 24 läser vi ur Jesu eskatologiska tal:
-När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats - den som läser detta, han give akt därpå - då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus, och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel. Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!
Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten. Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. (Matt 24:15-21)
Där finns uttrycket ”den stora vedermödan”. I Jeremia har vi ett parallellställe. Jeremia profeterar:
-Ve! Detta är en stor dag, en sådan att ingen är den lik. Ja, en tid av nöd är inne för Jakob; dock skall han bliva frälst därur. (Jer 30:7)
Då har vi uttrycken vedermöda eller tid av nöd, eller en tid av trengsel, som det heter i norska bibeln. Den stora trengseln. Matteus 24 och Jeremia 30 handlar i första hand om Israels folk. Vedermödan är en tid av nöd för Jakob. Det har funnits tider Israels historia, tider av vedermöda och nöd. Det var verkligen trångt på Esters tid. Då hängde livet på en tunn tråd. Det var trångt för det judiska folket under år 70 då Titus kom med sina härar till Jerusalem. Och det var en tid av vedermöda för Israels folk under andra världskriget. En tid av nöd för Jakob. Nu säger Skriften att det kommer en förintelsens tid, en holocaust för Israels folk som får allt annat i historien att blekna. Det kommer en tid av nöd över Israels folk, över Jakob, så till den grad att Skriften säger att av världens miljoner judar ska endast en tredjedel komma ut ur vedermödan med livet i behåll. Herren ska frälsa en rest av Jakob.
Bibeln talar också om en vedermöda för hednafolken, över jorden, globalt. I Uppenbarelseboken ser vi vad som skildras i globalt perspektiv. Vi kan läsa om de sju inseglen.
När andra inseglet bryts, säger Johannes att han såg en röd häst över tidens arena. Och denna röda häst springer genom historien.
-Då kom en annan häst fram, en som var röd; och åt mannen som satt på den blev givet att taga friden bort från jorden, så att människorna skulle slakta varandra. Och ett stort svärd blev honom givet. (Upp 6:4)
Här läser vi om vedermöda efter global måttstock, då friden är borttagen från jorden. Den som har läst något i historien, vet att det inte finns en enda dag efter andra världskriget det varit fred på jorden. Här handlar det inte om judafolket, utan om en global nöd för hednafolken. Det finns människor som upplever krigens fasor just i detta ögonblick. Vi behöver inte gå så många stenkast bort förrän vi möter människor som lider en oerhörd vedermöda därför att friden är borttagen från jorden. Det heter vidare:
-Och när det bröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje väsendet säga ”Kom.” Då fick jag se en svart häst; och mannen som satt på den hade en vågskål i sin hand. Och jag hörde likasom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: ”Ett mått vete för en silverpenning” ( - eller som Peter Shindler säger i sin översättning: Ett mått vete för en dagslön.)
Vad talar detta om? Det talar om dyrtid utöver jorden. Det talar om en oerhörd inflation. Det talar om nöd och bedrövelse, en vedermöda över jorden. Ett mått vete för en dagslön. Vid inflationen på 30-talet, gick man med säckar av pengar för att köpa ett bröd. Det var dyrtid. Det kommer åter en oerhörd nöd över jorden.
Det heter vidare om den blekgula hästen att han skapar hungersnöd och pest genom vilddjuren på jorden. Jag tror inte ett ögonblick att det här handlar om fyrbenta vilddjur. Paulus skriver om hur han i Korint kämpade mot vilddjuren. Ingenstans i historien talas om att Paulus skulle ha stängts in med de vilda djuren. Här handlar det om tvåbenta vilddjur som reste sig upp emot honom. Och här talas om vedermöda och lidande och vilddjur på jorden som ska terrorisera människan. Vi läser om vedermöda för Israel och vedermöda för nationerna. Det är dyrtid, det är krig, det är hungersnöd och terror från vilddjuren på jorden.
Jag gör också ett tredje påstående. Det finns en vedermöda för Guds folk. I Johannes evangelium säger Jesus något oerhört intressant.
I kapitel 16 säger han:
-Så haven ock I nu bedrövelse (Joh 16:22) Och sedan, avslutningsvis i kapitlet:
-Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen. (Joh 16:33)
Eller, som det heter i norska bibeln: ”I verden har I trengsel”.
Han säger att i världen får Guds folk uppleva vedermöda och betryck. I världen lider ni trengsel. Vi kan tala om juden, hedningen och Guds församling.
Det första är den stora vedermödan för Jakob. Det andra är de generella lidanden som världen är utsatt för. Men bibeln talar också om de troende och säger: I världen lider ni betryck. I Apg 14 läser vi om avslutningen av Paulus första missionsresa. Det var omkring år 48, och Paulus vände tillbaka till församlingarna. Det står så här:
-Sedan vände de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia och styrkte lärjungarnas själar, i det de förmanade dem att stå fasta i tron och sade dem, att det är genom mycken bedrövelse som vi måste ingå i Guds rike. (Apg 14:21-22)
Det är vedermöda, det är lidande för Guds folk. Vad finns det för behov att bli styrkt i församlingen? Vad finns det för behov av uppmuntran och sammanhållande band i församlingen? Då man står i situationen att i världen lider ni betryck, och ni måste ingå i riket genom mycken bedrövelse, då finns det verkligen orsak att komma samman och uppmuntra varandra i tron och säga: Håll ut broder! Håll ut syster! Jesus kommer!
Men upplever man att det här inte är någon realitet – vad är det då för orsak att förmana så här? Men Paulus skriver: ..ty ni måste ingå i Guds rike genom mycket bedrövelse.
Hur långt ska församlingen vara med? Vad ska vi vara vittne till och uppleva? Jag vet inte. Men en sak vet jag: vi ska ingå i riket genom mycket bedrövelse. Därför: Håll ut! Stå fast i tron! Kämpa tillsammans! Vi behöver varandra. Vi behöver syskonbanden. Vi behöver komma samman och uppmuntra varandra. Håll ut! Jesus kommer snart.
Vi fortsätter läsa vad Paulus skriver till sin unge vän Timoteus:
-Du åter har blivit min efterföljare i lära, i vandel, i strävanden, i tro, i tålamod, i kärlek, i ståndaktighet, under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. (2 Tim 3:10-11)
Den som vill veta vad som hände, får gå tillbaka till källorna, jag tänker inte ta upp det här och nu.
Timoteus hade delaktighet i vedermödan. Så fortsätter aposteln och skriver:
-Ja, sådana förföljelser har jag fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig. Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse. (v 12)
Det låter inte speciellt uppmuntrande. Men jag vill inte lämna er i okunnighet om hur det förhåller sig, sa Paulus. Och det tillhör den som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus; han kommer att bli förföljd. Det är vad bibeln lär om ändetidens församling. Det handlar om lidanden, prövningar, förföljelser. Och så kan vi hålla på med sånt teologiskt strunt som att fundera om församlingen ska hämtas före, under eller efter – totalt felaktigt. Koncentrera dig omkring det som är ett och nödvändigt. Den som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus, han kommer att bli förföljd. Men Herren frälste mig ut ur alla prövningar, sa Paulus. Det måste vara uppmuntrande. Det vill säga, vad vi än kommer att genomlida – håll ut! Ty Herren ska bevara de sina. Genom den prövning, genom den vedermöda som kommer att gå över församlingen kommer Herren att bevara den. Han känner de sina.
Det är tid för polarisering. Vi är inne i den nu. Det kommer att synas vem som hör Herren till, och den som bara har namnet om sig att hon lever. Det är stor skillnad mellan Filadelfia och Laodicea. Men för bägge heter det: Jesus kommer. Det kommer att ske en polarisering, och man kommer att hitta varandra; dessa som behöver en gemensam uppmuntran i det faktum att Jesus kommer för att lyfta oss ut ifrån alla bedrövelser.
Jag tänker på det landet där jag arbetar. Hur länge kommer vi att få hålla på i Rumänien? Det kommer en ny lagstiftning som man just nu lagt på is. Kanske veckor – månader – år. Jag har ingen aning. Men när den nya religionslagen är ett faktum, då är vi inte längre där, då blir vi utkörda ur landet. Den som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus, han kommer att bli förföljd. Jag har ropat: Herre, hur ska det gå med syskonen? Hur ska det gå med de nyfrälsta, de nydöpta, de som nu har kommit till tro? Om det ska bli sådana tider framöver. Jag vet inte. Men Herren stod mig bi, sa Paulus, och det är vårt hopp att Jesus kommer.
Vi har haft en tid av fred i Norden. Men har detta lett till något positivt för Guds rike? Är flera ute och evangeliserar, flera ute på torgen och ropar ut evangelium? Är det flera som kommer till bibelstudiet och söker sig till bönemöten? Visst icke. Men om det annonseras något spekulativt, någon rockgala eller dylikt – då drar det fulla hus. Det kommer att visa sig vem som hör Herren till, och vilka som bara har namnet om sig att de lever. Den nya trenden i Norge är soaking. Man röjer lokalen och så har man något som inte är annat än sensuella övertoner. Hela församlingen ligger på golvet och håller varandra i handen och känner på varandra för att uppleva Herrens närvaro. Vilket strunt! Gud har aldrig påbjudit soaking i församlingen. Det heter om Filadelfia i Uppenbarelseboken:
-Och skriv till Filadelfias församlings ängel: "Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har 'Davids nyckel', han som 'upplåter, och ingen kan tillsluta', han som 'tillsluter, och ingen upplåter':
Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta. Ty väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt ord och icke förnekat mitt namn.
Se, jag vill överlämna åt dig några från Satans synagoga, några av dem som säga sig vara judar, men icke äro det, utan ljuga; ja, jag vill göra så, att de komma ock falla ned för dina fötter, och de skola förstå, att jag har fått dig kär. Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och frälsa dig ut ur den prövningens stund som skall komma över hela världen, för att sätta jordens inbyggare på prov. Jag kommer snart; (Upp 3:7-11)
Vad är det här för budskap? Jag skall frälsa dig, säger Herren, ut ur den prövningens stund som skall komma över hela världen. Men du har tagit vara på ordet om ståndaktighet.
-Håll fast det du har, så att ingen tager din krona. (v 11)
Vad säger Herren? Han säger definitivt inte att vi ska slippa uppleva någon bedrövelse av något slag. Han säger: ut ur eländet ska jag ta dig hem. Jag vet inte vad församlingen ska genomgå, men ”du har hållit fast vid mitt ord, och har inte förnekat mitt namn. Därför ska jag taga dig ut ur den prövningens stund – han säger inte bort ifrån, han säger ut ur.
Hur resonerar du här när du hör signalerna? Det har så väldigt lätt att bli personekonomi för oss. Hur ska jag klara mig? Hur ska det gå med mina sparpengar? Vad ska jag äta? Vad ska jag dricka? Hur ska jag klä mig i framtiden? Och så blir det liksom att allt kokar ned i något smått personligt. Vad handlar det om? Allt sådant söker hedningen efter. Sök Gud först, Guds rike och hans tillkommelse. Den kommer att lyfta dig ut ur prövningen. Det blir så smått för oss, vi har så lätt att bara se vår egen omvärld. Och så undrar vi: hur ska jag klara mig nu när allt går på tok i världen? Herre, öppna mina ögon, så jag får se perspektivet. Lyft mig upp på din veranda, så jag får se din plan genom tidsåldrarna. Lyft mig upp till din närvaro, så jag får se de stora dragen och de stora vyerna. När natten kommer – för den kommer – och ingen längre kan arbeta – då lyfter han mig ut ur den prövning som övergår jorden. Natten kommer. Det kommer tider då det inte längre finns möjlighet att verka Guds verk. Men till dess arbetar vi intensivt för Jesus.
Då det sjätte inseglet brytes, då inträffar tidens sista bönemöte. Men det är inte en bön till honom som kan frälsa ut ur prövningen, utan då beder man till bergen, till hålorna: Fall över oss och dölj oss – för vad då? För Lammets vrede. Vi läser:
-Och jag såg Lammet bryta det sjätte inseglet. Då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt, och månen blev hel och hållen såsom blod;
och himmelens stjärnor föllo ned på jorden, såsom när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark vind. Och himmelen vek undan, såsom när en bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och öar flyttades bort ifrån sin plats. (Upp 6:12-14)
Vi hinner inte gå in på alla detaljer, även om det är oerhört intressant. Vi bara konstaterar:
-Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och alla de rika och de väldiga, ja, alla, både trälar och fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor. Och de sade till bergen och klipporna: "Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede." (v 15-16)
Jag talar inte om vedermöda; vare sig för Israel, för hedningen eller Guds församling. Här handlar det om Lammets vrede. Och det är något helt annat.
I första Tessalonikerbrevet säger Paulus:
-Ty själva förkunna de om oss, med vilken framgång vi begynte vårt arbete hos eder, och huru I från avgudarna omvänden eder till Gud, till att tjäna den levande och sanne Guden, och till att vänta hans Son från himmelen, honom som han har uppväckt från de döda, Jesus, som frälsar oss undan den kommande vredesdomen. (1Tess 1:9-10)
Vad säger han? Jag skall lyfta dig ut ur bedrövelsen. Gud vare lov, han skall frälsa mig bort ifrån vreden. Vet du varför? Lammets vrede gick över Jesu liv för min skull. Vreden gick över Jesus på Golgata. Jag tror definitivt inte att vi ska in i någon vrede. Vi ska ryckas ut ur bedrövelsen, men bort ifrån den kommande vreden, pris ske Gud!
Det heter i Romarbrevet:
-Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man - om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som har gjort honom gott - men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare. Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu hava blivit rättfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom bliva frälsta undan vredesdomen. (Rom 5:7-9)
Genom honom blir vi frälsta undan den kommande vredesdomen, halleluja! Den som har Sonen, han har livet, och drabbas inte av domen, sa Jesus. Jag tror på Golgata försoning, och jag tror att allt det jag skulle ha smakat, det bar Sonen i sin kropp upp på förbannelsens trä. Därför är jag i Kristus Jesus fri undan den kommande vredesdomen. Vi ska bort ifrån vreden, men fortfarande är vi här i tiden, och fortfarande är det sant att vi ska ingå i Riket genom mycken bedrövelse. Fortfarande är det sant att den som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus, han kommer att bli förföljd, och fortfarande är det sant att han skall taga dig ut ur den prövning som ska gå över jorden. Det är Jesu tillkommelse, det är parusin, församlingens hopp om härlighet.
Hur länge vi ska vara här i tiden, vet jag inte. Men jag upplever definitivt att vi är inne i en polarisering. Av den levande Gudens församling kommer syskonen att hitta varandra. De som har sett storheten i försoningen och Herrens tillkommelse och som älskar hans tillkommelse, de kommer att hitta varandra, och de kommer att uppmuntra varandra på vägen.
Paulus uppmuntrade dem, och sa: Det är genom mycken bedrövelse vi måste ingå i Guds rike. Därför behöver du mycket uppmuntran. I framtiden kommer man inte att nyckfullt välja om man ska gå till församlingen idag eller stanna hemma. Vilket strunt! Vi behöver syskonen. Vi behöver församlingen och vi behöver definitivt de heligas gemenskap. För det är trångt i tiden för Guds folk, och trängre kommer det att bli, fram till den punkten då bibeln säger att ingen längre kan arbeta. Det står inte om viljan utan det står om möjligheten. Men då den natten kommer då ingen längre kan arbeta, då lyfter han oss ut ur den kommande prövning som går över jorden.
Huru skulle jag lära eder att bedja, säger Herren, utom genom nöd. Freden har inte hjälpt församlingen – det har den definitivt inte. Vi har inte utnyttjat de möjligheter vi har haft. Vi har inte köpt tiden som vi borde göra. Vi har inte varit så visa att vi fångat själar, som bibeln talar om. Men kanske i en tid av prövning över jorden, kommer församlingen att upptäcka: alla mina källor måste jag ha i Herren, annars kommer jag inte hem. Då blir det inte så väsentligt med alla dessa små jag och mig och mitt. Utan då söker vi Guds rike och hans rättfärdighet. Och så tror vi på Gud att han har omsorg om de sina, ja, Herren känner de sina. Men det heter också att vi ska vända oss bort ifrån orättfärdigheten. Från Herrens sida är allt klart, men nu handlar det om dig och mig, som ska hålla oss borta från orättfärdigheten och söka hans rättfärdighet. (2 Tim 2:19) Vill du vara med om det?
Hade vi riktigt förstått konsekvenserna av den ekonomiska krisen som övergår jorden, hade vi inte längre diskuterat om församlingen ska vara med i någon vedermöda eller inte. Vi lever mitt i den. En sak är viktigt: det är att vi nu satsar rätt i den tid som ligger framför. Herre, lär oss att prioritera när det gäller vår tid och våra krafter. Vad jag ska syssla med, vart jag ska hålla hus, vad jag ska göra. Då har man inte tid med någon soaking, då församlingens medlemmar ligger utspridda på golvet och kladdar på varandra. Jesus kommer! Då är andra ting viktigare. Att utrustas för helig strid och vara med och vinna själar för himlen innan Jesus kommer. Herren är nära.
Vi behöver Guds hjälp för att prioritera rätt, förstå och få kunskap. Gud vill inte att vi ska leva i okunnighet. Han vill att vi ska lära oss förstå tiden och tidens tecken. Framför allt vill han möta oss genom den Ande han utlovat; en Hjälpare för sitt folk. Det gäller att vi inte plottrar bort ännu en chans, utan utnyttjar tiden maximalt, den tid vi har kvar för evangeliets utbredning innan Jesus kommer.
Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska du se att Herren har omsorg om dig. Fråga inte: vad ska jag klä mig med, vad ska jag äta, vad ska jag dricka, hur ska det gå med mig nu i de här svåra tiderna, utan sök Herren! Han kommer att se till dig, din familj och din församling. Han ska taga oss ut ur den prövning som skall övergå jorden, och frälsa oss undan den kommande vredesdomen. Amen
Vedermödans preludier
Ledare av Berno Vidén
”Vi går igenom historiens största globala kris.” Rubriken är hämtad från en av Centralamerikas större dagstidningar, El Caribe, där man citerar Dominikanska Republikens president Leonel Fernandez. Sista tiden med skenande mat- och oljepriser har satt sina spår i många länders redan ansträngda ekonomier och åtgärdspaketen som tvingas fram för att hålla länderna borta från en rusande inflation skapar i sin tur protester. I Haiti, Amerikas fattigaste land, tågade tidigare i år tusentals människor i protest mot presidentpalatset. Det enda kravet man hade var att få sina mest elementära behov tillgodosedda: ”Vi är hungriga!” skanderade skarorna. Situationen är så allvarlig att delar av befolkningen tillverkar bröd av lera för att överleva.
Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken 6:2-8, i dess beskrivning av ändetidens händelser, symboliserat av fyra ryttare, är snarlika dem vi möter i dagens bistra verklighet. Mannen på den vita hästen med en båge i handen, symboliserar ett till synes fredligt maktövertagande i en kaotisk tid då världen bokstavligen ropar efter en befriare som kan skapa ordning. Under världshistoriens gång har fler än tio tusen fredstraktater undertecknats som i genomsnitt varat högst två år. Sedan andra världskriget har världen inte upplevt en dag utan krig. Hoten eskalerar och stormakterna rustar. I en värld präglad av detta kaos kommer mänskligheten få uppleva en skenbar fred under en begränsad tid, iscensatt av en bedragare.
Med en nästan omärklig förändring leder situationen så småningom till mannen på den röda hästen som träder fram för att med våld hålla tillbaka det uppror som växer fram från alla förtryckta skaror. En ohygglig slakt följer. Som en konsekvens av krigen skjuter matpriserna i höjden och klyftan mellan fattig och rik ökar dramatiskt. För den stora massan ransoneras de värdefulla spannmålen till priser som gör att dagsinkomsten inte räcker till mat. Mannen på den svarta hästen har en vågskål i sin hand där ett mått vete och tre mått korn värderas mer än en dags arbete. Oljan och vinet förblir orört men till så höga priser att enbart den absolut rikaste delen av världens befolkning har råd att vältra sig i lyxen.
Då den blekgula hästen träder fram på scenen uppenbaras för första gången ryttarens fulla identitet; Döden. Dödsriket följer honom. Hungersnöd och pest följer i dess spår.
Vi har ännu inte nått fram till den tidpunkt som Uppenbarelseboken här talar om. Däremot upplever vi preludierna till vedermödorna. Ondskan håller sitt hårda grepp över jorden och utnyttjar alla tillfällen att påskynda ett globalt kaos.
Människan är stolt. Hon har svårt acceptera att det finns en ordning nedlagd i själva skapelsen och att den finns där som ett skydd. Trots vetskap om att orättfärdighet, egoism, omoral och annan ondska för med sig en oundviklig dom över mänskligheten, fortsätter hon ihärdigt framhäva och exponera sig själv för att uppnå maximal njutning i lyx, överflöd och egoistisk tillfredsställelse av sitt liv.
Sodoms synd handlade i mångt och mycket om just en sådan livsstil där man trots överflöd förtryckte den fattige. Straffet lät inte vänta på sig. Det var inte eld och svavel i första hand. Straffet handlade om att deras orättfärdighet bland annat ledde till en degradering av människovärdet. Deras stolthet och ständiga jakt efter lusta förblindade deras sinnen så långt att de inte längre kunde skilja mellan rätt och fel. Det fanns ingen framtid för Sodom. Hade inte Gud gripit in i historiens skede så hade Sodom genom sin egen inneboende destruktiva karaktär utrotat sig själv. Det samhälle som legaliserar en sodomitisk livsstil kan omöjligt överleva.
Pengar i överflöd, hejdlös lusta, obegränsad makt. Så kan man sammanfatta den homosexuella rörelsens anspråk på inflytande i samhället. Kraven som ställs är inte små och står långtifrån i proportion till de grupper av medborgare de påstår sig företräda. I dagens samhälle har man sina främsta språkrör inom riksdag och regering. Genom lagstiftning vill man påtvinga medborgarna ett homosexuellt tänkande, som om den avvikande livsstilen skulle handla om en norm.
I sommar är Stockholm centrum för Europride. Det väntas anlända en stor mängd entusiaster från hela Europa och med stadsfinansierade miljoner planeras aktiviteter som beräknas sträcka sig över hela sommaren. Arrangörerna lovar att ingen huvudstadsbesökare kommer ha möjlighet att undgå händelserna. Den omoraliska livsstil som med hjälp av rikligt tilltagna allmänna medel här förespråkas är direkt livsfientlig och kan inte annat än bekämpas.
Under sjuttiotalet trodde forskarna att vi övervunnit mänsklighetens värsta fiender i form av smittsamma virus. Människan visade sitt högmod och såg sig själv som oövervinnerlig. Budskapet om sexuell frigörelse utanför äktenskapets ramar var något som lyftes fram som norm. Skilsmässostatistiken ökade dramatiskt under denna liberalismens och självförverkligandets tid.
Livsstilens konsekvenser hann dock snart ikapp och den nyvunna optimismen fick ett abrupt slut då aids i början på åttiotalet gjorde entré. Efter det har i genomsnitt en miljon människor per år dött på grund av den nya farsoten.
Tvärt emot vad man tidigare trott sprider sig inte viruset i första hand bland fattiga och sämre utbildade. Även konfliktområden med krig och brutalitet har pekats ut, men inte heller där är smittan statistiskt sett störst.
Smittan sprider sig i första hand bland män som lever ut sin homosexualitet. Otroheten är enligt tidskriften Science den absolut främsta orsaken till att aids sprids. Då aids uppenbarade sig i Sverige reagerade RFSL och andra agitatorer som öppet förespråkar promiskuitet med att skyndsamt tala om att det inte är någon fara med utlevd homosexualitet, bastuklubbar osv. Orsaken förflyttades istället till andra områden och de röster som varnade för den dom som människan genom sin omoral drog över civilisationen, klassificerades snabbt som okunnigt fördömande och diskriminerande.
Under det kvarts sekel vi känt till aids har vi matats av desinformation. Idag borde RFSL’s agitatorer i sanningens namn ödmjuka sig och ge alla varnande röster som höjts rätt. Men det är man för stolt för att göra och det ligger absolut inte i deras fräcka intressen att backa från sina ståndpunkter. Hejdlös lusta är fortfarande modellen som förespråkas; njutning till döds.
Tunga forskarnamn går ut och deklarerar otroheten som människans värsta fiende i kampen mot aids. Vad gör RFSL? Man ger ut en broschyr som glorifierar utlevd homosexualitet. Helt frankt kallar man den för ”In sex we trust”. Ett citat får räcka för att visa vilka frihetsideal som där förespråkas: ”Frihet är att kunna ha sex (med någon man inte känner)”. Självfallet kan det inte finnas någon framtid för ett samhälle som aktivt stöder och förespråkar en sådan livsstil.
Hela samhället bär idag prägel av rotlöshet. Undan för undan slås fundament efter fundament bort i en alltmer urholkad tillvaro. Gudsfruktan som en samhällets pelare är för länge sedan bortrationaliserad av liberala krafter och varje försök som görs för att hejda raset utpekas som fanatisk sekterism med stark hjälp av landets stora medier.
Åtal väcks mot kristna förkunnare som i desperation försöker varna folket för de destruktiva krafter som getts fritt utrymme att domdera. Skolor hotas med böter och indragna tillstånd om de ger elever kristendomsundervisning. Samtidigt tilldelas de som verkligen borde ställas inför rätta, nämligen sexualliberala skolmissionärer från RFSL, väl tilltagna skattemedel med uppdraget att upplysa om vilka fördelar som finns med en sexuell livsstil som inte är något annat än nedbrytande och pervers.
Aids - vår tids stora pest - fortsätter gäcka världen. Det vaccin som förväntades forskas fram fick motsatt effekt. Istället för att skydda mot hiv-viruset visar det sig att försökspersonerna blivit mer mottagliga för smittan. Efter tjugofem års forskning står vi åter på ruta ett. Vad handlar denna förtärande sjukdom om, som slår ut människans försvarsmekanismer? Det är inte enbart en svårhanterlig virussjukdom utan främst en konsekvens frammanad av människans omoraliska leverne.
Sveriges regering har ingen lösning på problemet. Inte heller några andra organisationer eller förbund. Aids är inte heller det största problemet i sammanhanget. Vi vet att sjukdomen drabbat miljontals människor och var 13 sekund blir en ny människa smittad av hiv. Aids är förfärligt, men människans i särklass värsta fiende är synden, den synd som slaviskt driver individen ut på jakt efter tillfredställelse och frid. Ingenting annat än en total omvändelse kan bryta det tunga ok som ligger över en människa. Endast evangelium kan ge människan mättnad och räddning.
Vem bär ansvaret för utvecklingen? Sveriges beslutsfattare kommer oundvikligen att få betala ett högt pris, tillsammans med det kyrkans prästerskap som förespråkar och välsignar det Guds ord förbannat. RFSL som varit med att förleda och förföra tusentals barn och ungdomar genom sin glorifiering av sexuell frigörelse, kommer i synnerhet få stå till svars den dag då all orättfärdighet ska fram i ljuset.
Ett exempel på hur RFSL tillsammans med statliga myndigheten Forum för levande historia förtalar och kränker kristna är skolmaterialet Bryt. Inte mindre än 895.000 kronor har kvitterats ut från Allmänna Arvsfonden till projektet, medel som egentligen är avsedda att stödja barn och ungdomar med funktionshinder. Utan saklig grund publicerar man där fotografier på kristna ungdomar, som utnyttjar sin lagliga rätt att demonstrera i samband med den sk kärlekens mässa i Storkyrkan i Stockholm. Bilderna är placerade i direkt anslutning till texter som berättar om helt andra grupper i samhället, nämligen högerextremistiska, rasistiska och nazistiska grupper. På det sättet svartmålas det kristna budskapet genom direkta lögner.
Skolmaterialet Bryt är uppbyggt med ledande frågor och vinklade påståenden ämnade att locka fram homosexuella känslor hos barnen. Det utgör en del av den kränkande behandling oskyddade elever utsätts för i dagens skolor.
Det handlar om gradskillnader innan samhällets människofientliga krafter återigen kommer att lyfta fram andra samlevnadsformer i den offentliga debatten. Riksdagen blir det forum där polygami, pedofili, zoofili och nekrofili på allvar kommer debatteras. Så nära ruinens brant lever vi idag. Alla böjelser ska ha sin självklara rätt att leva ett odiskriminerat liv. Vad riksdagen däremot aldrig kommer acceptera är en återgång till bibliska normer för samliv. Alla dylika försök skulle effektivt tystas ner av de krafter som ser ett befriande evangelium som sin värsta fiende.
Människans enda räddning är att fly Sodom! Fly till Jesus. Det fanns inte någon plats för honom i den här världen. Han jagades, hånades och fördes sargad utanför staden för att där spikas upp på ett kors. Varför? Han kom nämligen för att befria människan från det som plågar henne och i och med att Jesus aldrig kompromissade med sanningen, blev han en stötesten för världen. Men genom det som för världen var en dårskap öppnade Jesus en ny och levande väg till fullständig och sann befrielse: ”I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.”
