Text: Emanuel Johansson
För 35 år sedan beslutade ett antal familjer i Maranataförsamlingen att ta sina barn ur den då statliga skolan för att hemundervisa sina barn. Med stöd i skollagens 35 § började man undervisa barnen hemma. Nu har skollagen med paragraf 35 för länge sedan lagts på arkivhyllan och mycket har hänt.
I skollagen från 1985 fanns också ett starkt stöd för hemundervisning. Det hette att det skall medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt. Det vill säga att hemundervisa.
I mitten av 90-talet skulle Sverige inträda i EU. En anpassning som Sverige behövde göra var att inkorperera Europakonventionen i Svensk lag. Man tog då också bort en tidigare reservation mot andra meningen i tilläggsprotokollet artikel 2 i Europakonventionen. Detta genomfördes med regeringens proposition 93/94-117 där man menade att rättigheterna uttryckta i konventionen bland annat togs till vara i och med möjligheten för föräldrar att hemundervisa.
Sverige fick alltså ett dokument som stod över den nationella lagstiftningen. Europakonventionen första tilläggsprotokollet - artikel 2 uttrycker:
- Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Men 2010 förändrades situationen igen. Talmannen i riksdagen svingade träklubban mot talarstolen för en helt ny skollag. I resultatpolitisk iver drevs lagen igenom trots massiv kritik från många remissinstanser både internationellt och nationellt. En viktig remissinstans är Lagrådet, som i Sverige är satt att granska lagförslag och bland annat se om de kan strida mot rättigheter i EU, men också kritiken därifrån lämnades utan hänsyn.
Det klubbades en lag i konflikt med EU-rätten då den med sitt krav på ”synnerliga skäl” tydligt begränsar föräldrars möjlighet att hemundervisa. Att samtidigt innehållet i Europakonventionen ytterligare blev bekräftat i och med att från december 2009 EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna trädde i kraft gör saken än mer paradoxal.
Vilken lag ska följas, och vilka intressen ska lagen skydda?
De som i de enskilda hemundervisningsfrågorna fattar besluten är kommunerna. I Stockholms kommun är det utbildningsnämnden med skolborgarrådet Lotta Edholm som ordförande. Lotta Edholm har många gånger klargjort sin totalt avvisande hållning mot hemundervisning. Och de kategoriska avslagen i hemundervisningsfrågor och förföljelseliknande försök att vid vite ålägga föräldrar att skicka sina barn till den kommunala skolan ger farhågor om att det är den politiska inriktningen som direkt styr besluten. Var är föräldrarätten när nämndens ordförande först skriver en debattartikel där hemundervisande föräldrar jämförs med psyksjuka barnamördare, för att sedan fatta avgörande beslut i hemundervisningsärenden.
Det blir trängre och trängre för dem som hävdar att barnen är föräldrarnas ansvar och inte statens egendom.
Men fortfarande finns de som kämpar för att få hemundervisa sina barn. Familjer som gör mer än de flesta för att säkerställa att barnen får sin rätt till undervisning tillgodosedd men blir kränkta, ekonomiskt utpressade och jagade ut ur landet av ett samhälle som skamlöst bryter mot föräldrarätten.
Föräldrarätten är inte bara en rätt formulerad i lagar och förordningar. Familjen är instiftad av Gud och föräldrars ansvar för sina barn är i enlighet med Guds plan och tanke för människan. Det allvarliga med situationen i vårt land är därför inte bara brottet mot Europakonventionen, men i ett vidare perspektiv, upproret mot det som Gud själv förordnat.
Föräldrarätten vägde tungt vid Sveriges EU-inträde 1995 - eller var det ett spel för gallerierna?
Det fria folket
Text: Emanuel Johansson
Utanför kyrkan ingen frälsning - utanför skolan ingen undervisning?
På 1400-talet antog den Romersk katolska kyrkan dogmen ”Utanför kyrkan ingen frälsning”. Utan att i detalj studera felaktigheterna med ett sådant påstående kan vi med hjälp av historiens vittnesbörd konstatera att en kyrka som gått i lag med den politiska makten alltid agerat utifrån samma anda. Med monopol på människors religion blir Kyrka och Stat en oslagbar maktapparat. En maktapparat som inskränker människors frihet och självständighet.
Här är det lätt att associera till medeltidens mörker och tänka sig plågade betryckta människor som längtar efter frihet. Men det är inte hela bilden. Det verkar snarare som att den övervägande majoriteten av människor accepterar en överhet som bestämmer vad du ska göra, tro och tänka. I kyrkans glansdagar har det verkat dumdristigt för den enskilde att ifrågasätta kyrkan med sin rikedom, sina lärosäten, traditioner och imponerande organisation.
Men historien vittnar inte bara om en maktmissbrukande överhet. I alla tider har det funnits några som satt den personliga tron och övertygelsen framför etablissemangets anspråk. Förföljda, brända på bål, fängslade och landsförvisade har människor värderat sin frihet att tro och bekänna sig till Jesus mer än fysiskt välbefinnande. Den förföljelse som det fria väckelsefolket fått umbära talar om att det handlar om något mer än mänskliga frihetssträvanden. I vårt land ansågs det så sent som vid förra sekelskiftet att det var den statliga kyrkan som skulle ha hand om medborgarnas trosutövning, bibeltolkning och lära. Under 1800-talets folkväckelser stod kyrkan för en aktiv förföljelse med bl a konventikelplakatet som verktyg. Trots repressalier samlades väckelsefolket till fria gudstjänster. I baptistväckelsen ifrågasatte man också kyrkans utbildningsmonopol och blev svårt ansatta. Många troende fick fly landet.
Dogmen ”Utanför kyrkan ingen frälsning” tillhör alltså inte bara medeltidens mörka Europa. Men hur är det då idag?
Både kyrka och stat borde väl för länge sedan ha vuxit ifrån sådana fenomen. Skild från staten, med svikande besökssiffror och omgivet av ett mångreligiöst samhälle har kyrkan definitivt en annan roll idag. Ändå behöver man inte gräva länge förrän man hittar samma typ av maktfullkomlighet och överförmynderi i dagens moderna samhälle. Ett skrämmande exempel är utbildningsväsendet. Statens tydliga ambition är att från tidiga år ta hand om, lära och uppfostra - forma de uppväxande generationerna. Kontrollen av vad och hur du lär dig är ett sätt att bestämma vad du ska tänka, tro och göra. Tidigare har möjligheten att hemundervisa varit en livlina för att föräldrar ska kunna ge sina barn en utbildning efter sin pedagogiska, filosofiska eller religiösa övertygelse i ett annars totalitärt skolsystem. Men i den nuvarande skollagen från 2010 har krafter som definitivt vill ha monopol på det svenska utbildningsväsendet uteslutit den möjligheten. I en tid då kunskap är mer tillgänglig än någonsin ljuder parollen: ”Utanför den av staten kontrollerade och styrda skolan finns ingen utbildning”. Skall vi då acceptera detta överförmynderi? Ska vi överlämna barnen som statens egendom, eller ska vi hävda att barnen fortfarande är föräldrars ansvar?
Vi måste också våga ställa frågan vad det vi kallar för stat är för något och vilka intressen som står bakom. Bygger Björklund och gänget ett totalitärt skolsystem för sin egen skull eller handlar det om att bygga upp en plattform? I bibeln kan vi läsa om ett totalitärt världsrike beskrivet som ett vilddjur. Är det detta vi ser konturerna utav?
Var är det fria väckelsefolket idag? Var är de som vågar sätta sig upp emot etablissemanget? Var är de som ropar och som tar konsekvenserna av sin tro? Var är de som vägrar offra sina barn till statens gudsförnekande och ogudaktigt inriktade skolväsende?
Är det möjligtvis så att många inte längre är så fria och därför tigande tvingas följa varje rörelse, varje steg, varje sväng som den stat man gjort sig beroende av. En dag kanske man upptäcker att den stat man rider på blivit ett vilddjur. Jag är rädd för att det då är försent. Nej, nu är det tid för väckelse!
Vilket folk tillhör du? Står du i skaran som tyst accepterar överhetens frihetsinskränkande krav, eller tillhör du det fria folket?
Maranatahälsningar!
Föräldrar flyr Sverige
Text: Berno Vidén
Frågan om hemundervisning har på ett dramatiskt sätt aktualiserats i och med att nya skollagen trädde i kraft för snart ett år sedan. En över hela världen framgångsrikt växande rörelse möter i Sverige på starkt motstånd och föräldrar som valt hemundervisning som skolform förföljs av myndigheterna. Redan har minst tolv familjer tvingats lämna landet under hot om repressalier i form av anmälningar till sociala myndigheter och dyra böter. I ett fall dömdes föräldrarna att betala inte mindre än 180 000 kronor i vitesföreläggande och hotades med ytterligare 100 000 kronor i böter för innevarande läsår. Familjen flydde och är idag bosatt utomlands.
En annan familj har fått sitt barn omhändertaget med den enda angivna orsaken att familjen hemundervisade. I det fallet var familjen på väg att lämna Sverige för att flytta till mammans hemland Indien, men sociala myndigheten tillkallade polis som genom ett dramatiskt ingripande omhändertog den då 7-årige pojken Domenic ombord på flygplanet, där han bryskt skildes från sina föräldrar. Idag, snart tre år senare, pågår fortfarande rättsprocesser i deras ärende. Fallet har väckt många reaktioner främst från internationella människorättsorganisationer, och så sent som i februari månad 2012 dömde Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter till Domenics familjs fördel och uppmanade svenska myndigheter att omedelbart återförena familjen.
Flertalet av landets hemundervisande föräldrar har valt att stanna i Sverige och därmed tvingats in i långa utdragande processer för att hävda den mänskliga rättighet det innebär att själva välja och utöva den form av utbildning man anser vara bäst. Flera av dessa familjer har utsatts för anmälningar till socialen av rektorer som vet att enda problemet är att barnen inte infinner sig till lektionerna, men de vet också att de får sin undervisning tillgodosedd. I dags dato finns det många ärenden som ligger och väntar på dom i olika instanser, ett betungande och krävande arbete för alla de familjer som själva måste orka med och bekosta allt det extraarbete kommunen åsamkar dem.
Samhället blir alltmer likriktat och toppstyrt. Planer att införa obligatorisk förskola från tre års ålder dryftas och föräldrarnas roll som uppfostrare marginaliseras. Den människosyn som genomsyrar utbildningsväsende, arbets- och kulturliv, är skrämmande och borde vara en varningsklocka för varje ansvarstagande förälder. Som förälder är du marginaliserad att ta hand om dina barn på ”fritiden”, som en av regeringens utredare uttryckte sig.
Hemundervisning - en rättighet För den kristne – en skyldighet!
Text: Berno Vidén
Förföljelse idag: Ett tiotal svenska familjer har under det senaste året jagats ut ur landet och ytterligare familjer är på väg att mot sin vilja tvingas gå i exil. Det handlar inte om brottslingar eller våldsamma personer som på grund av suspekt verksamhet tar till flykten. Familjerna är hederliga medborgare med stort engagemang för samhället. Dessa familjer har gått längre än vad folk i allmänhet gör då det gäller att prioritera barnen, för att ge dem en så god och harmonisk uppväxt som möjligt. Detta i ett samhälle där alltför många familjer kämpar mot psykisk ohälsa på grund av den stress som präglar vardagen.På grund av initiativrika steg jagas familjer av skolmyndigheter, de utreds av sociala myndigheter, hotas med höga böter och behandlas som brottslingar med förtäckta hot om barnomhändertaganden. Brottet består i att de i enlighet med mänskliga fri- och rättigheter valt att ge sina barn hemundervisning.
Troende förälder, är du angelägen om att dina barn ska få en rätt kunskap om Gud och att de ska få växa upp med bibliska värderingar, ska du skyndsamt ta dem ut ur det offentliga skolväsendet. Tillåt inte att skolan genom sin gudlösa ideologi berövar dina barn deras tro på Gud. Låt inte överheten skrämma dig med hot om vitesförelägganden och andra samhälleliga ingripanden, eller genom att ständigt intala dig hur oduglig du är som förälder. Att hemundervisa är en rättighet - och för den kristne - en skyldighet!
Kampen för den fria undervisningen har pågått i Sverige alltsedan allmänna folkskolestadgan antogs 1842. I den debatt som föregick folkskolestadgans tillkomst, framgår att det då fanns ett massivt stöd för tanken att det främst ålåg föräldrarna att ge sina barn den första undervisningen i hemmet, detta för att tillförsäkra dem en så god religiös fostran som möjligt. Endast om föräldrarna brast i denna uppgift skulle stat och kommun träda in som ersättare. Även i propositionen 1840 som föregick folkskolestadgan lovordades hemundervisningen, framför skolundervisningen, som det bättre alternativet. När sedan förordningen om den obligatoriska folkskolan antogs fanns starka motiv att inte hindra undervisning i hemmet av föräldrar, när denna var möjlig. Det fanns dock redan då motstånd vilket bland annat visade sig i kyrkans utfall mot dem som åberopade denna rättighet. Kyrkan utfärdade höga bötesbelopp mot dem som vågade trotsa prästens påbud.
Möjligheten till hemundervisning har följt med som en naturlig del i lagstiftningen fram till våra dagar. I samma takt som hemmets och familjens position i samhället försvagats och skolan sekulariserats, har dock det ursprungliga motivet - det religiösa - fallit i glömska och ersatts av mer humanistiskt färgade motiv. Samtidigt har ökade krav ställts på samhällelig kontroll av den enskilda undervisningen.
Tidningen Midnattsropet presenterade 1978 den historiska bakgrunden till dåvarande § 35 i skollagen, i samband med att ett antal kristna föräldrar begärde att få ta sina barn ur den allmänna grundskolan, för att själva i hemmet, i den kristna storfamiljen och församlingen, få undervisa sina barn, vilket ligger helt i linje med skollagens ursprungliga avsikt.
Alltsedan 1977 har frågan om rätten till hemundervisning lyfts fram och aktualiserats i Maranataförsamlingen. Då var det § 35 i 1962 års skollag som gällde: Beredes barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning, som väsentligen motsvarar grundskolans, skall barnet befrias från skolgång. Av lagtexten framgår att det i sådana fall är skolstyrelsens skyldighet att befria barn från skolgång. I förarbetet till skollagen 1962 var kommentarerna ganska knapphändiga till vad man ansåg med den speciella rätten för föräldrar att välja hemundervisning. Vad som dock konstaterades var att rätten stod i god överensstämmelse med Sveriges internationella förpliktelser.
Då nu ett antal föräldrar började åberopa lagstiftningen och tog sina barn ur den offentliga skolan, dröjde det inte länge förrän den politiska debatten var i full gång. Nyhetstidningarnas spaltmetrar målade upp Maranatas skolor som en snart rikstäckande illegal verksamhet. Utan att kontrollera fakta väcktes motioner i Sveriges riksdag. Under riksdagsdebatterna förfasade man sig över maranataskolornas försök att sabotera skollag, skolförordning och läroplan, när det i realiteten handlade om enskilda föräldrars beslut att hemma eller annorstädes bedriva undervisning, allt i enlighet med dåvarande skollag. I en motion inlämnad till riksdagen 1979 understryker trots allt motionären: “Det är följaktligen viktigt att internationella konventioner på området uppmärksammas, om § 35 blir föremål för en översyn och förändring.”
Motståndet från samhället var i praktiken stort. Specialister menade att hemundervisning aldrig kan ersätta allmänna skolan. Regeringen beställde redan samma år en enmansutredning som skulle arbeta för att rätten till hemundervisning måste stoppas: ”Enskilda föräldrar torde generellt sett varken ha tid eller resurser att leva upp till de nutida kraven. Samhällsutvecklingen omöjliggör undervisning i hemmet.” Utredningen kan inte missförstås. Föräldrarna varken har tid eller ska tillåtas ha tid med sina barn.
Initiativrika och ansvarsfulla föräldrar som utifrån internationellt antagna lagar om mänskliga fri- och rättigheter väljer att leva annorlunda och prioritera familjen framför en uppjagad karriär bestraffas.
Den senare skollag som gällde från 1985 fram till sommaren 2011 gav också den tydligt utrymme för hemundervisning, med formuleringen den skall medges. Försök gjordes att ta bort paragrafen men internationell rätt vägde tyngre. Trots det hände det gång på gång att olika utbildningsnämnder - utan att överhuvudtaget pröva verksamheten i enlighet med lagen - avslog föräldrars ansökan, något som strider mot Europakonventionen och FN’s stadgar om mänskliga fri- och rättigheter.
Från och med innevarande läsår 2011/12 har Sveriges riksdag sett till att vi fått en ny skollag som kriminaliserar en minoritet av tidigare ostraffade medborgare. Lagen har redan lett till att över en fjärdedel av landets hemundervisande familjer gått i exil, av den enda anledningen att man vill kunna sköta sitt arbete i lugn och ro, utan att ständigt vara jagade av kallelser till nämnder, sociala myndigheter och rättsliga instanser för att stå till svars för sitt så kallade brott.
Det är märkligt att Sveriges alliansregering, som tidigare förespråkat frihet i undervisningen, nu blivit den regering som drämt igen dörren för alternativa undervisningsformer. Dags dato förföljs hemundervisande föräldrar av svenska myndigheter. För den som fått upp ögonen för hemundervisningens alla fördelar, är det dock en ärofull kamp, värd att fortsätta. För den som dessutom har sin kristna tro och övertygelse som barlast, blir det otänkbart att välja andra alternativ.
För en på Jesus Kristus troende förälder blir det av högsta prioritet att se till att barnen får en trygg och säker grund att stå på genom livet, en trygghet som samhällets skolor gör vad de kan för att beröva det uppväxande släktet.
Nya skollagen utgör en grov kränkning mot de internationella rättigheter som stadgats och ratificerats av Sverige. Sverige och Tyskland är de enda demokratiska länder som i modern tid tillämpar förbud mot hemundervisning. Till skillnad mot Sveriges utbildningsminister Jan Björklund, uttalar FN’s talesperson om rätten till utbildning, Vernor Muñoz, stark kritik mot Tyskland, som i sin lag stiftad under inflytande av 1938 års rikskansler, förbjöd hemundervisning; en lag som är alltjämt gällande och som resulterat i att tyska familjer under senare år sökt och fått politisk asyl i USA på grund av trakasserier i samband med utövande av hemundervisning. Vernor Muñoz säger uttryckligen att rätten till utbildning inte får innebära skoltvång. Han säger även att hemundervisning är en giltig utbildningsform.
Möjligheten att idag driva en kristen skola i Sverige är obefintlig. Med de krav Skolverket ställer på så kallad objektivitet, vilket i realiteten betyder: anpassa er till samhällets vedertagna ideologi, tillåts ingen skola överhuvudtaget förmedla den kristna tron. Ett exempel på vilka konsekvenser det kan få är Ekeby skola i Sunne. Under flera år har skolan drivits som konfessionell friskola med kristen inriktning.
– Vi fick höra att vi skulle behöva hålla isär det konfessionella och övrig undervisning ännu mer än vad som gjorts tidigare, och eftersom det kristna genomsyrar allt, så insåg vi att det lätt kan bli fel, säger skolans vice ordförande till Världen idag.
Efter kraven från Skolinspektionen bestämmer sig skolan för att byta profil och tvätta bort den kristna stämpeln för att istället bli en skola med miljö som inriktning. Skrämmande!
Troende förälder, är du angelägen om att dina barn ska få en rätt kunskap om Gud och att de ska få växa upp med bibliska värderingar, ska du skyndsamt ta dem ut ur det offentliga skolväsendet. Tillåt inte att skolan genom sin gudlösa ideologi berövar dina barn deras tro på Gud. Låt inte överheten skrämma dig med förtäckta hot om vitesförelägganden och andra samhälleliga ingripanden, eller genom att ständigt intala dig hur oduglig du är som förälder. Att hemundervisa är en rättighet - och för den kristne - en skyldighet!
Enligt nya skollagen krävs synnerliga skäl för att bedriva hemundervisning. Formuleringen innebär i praktiken enligt jurister förbud. Dock finns det i internationell lag - vilken i det här fallet står över svensk lag - skäl att ange som stöder rätten att hemundervisa. Ett starkt sådant är första tilläggsprotokollet, artikel 2 i Europakonventionen, vilken säger: Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Detta skäl är tungt vägande och odiskutabelt.
Hemundervisning – en nagel i ögat på det svenska totalitära utbildningssystemet
Frågan om hemundervisning är brännaktuell och har idag ett starkt växande internationellt intresse. I Sverige väljer dock regeringen att gå en annan väg – den totalitära – genom att förbjuda denna väl beprövade alternativa form av undervisning. Följande text, tidigare publicerad i Midnattsropet nr 5-2008, är angelägen, varför vi väljer att ta med den i det här numret. /Berno Vidén
Det är en småkall oktobermorgon och färggranna löv faller oavbrutet från vackra ekar och lönnar, och stiliga popplar låter sig ses på långt håll för den som färdas fram på Bällstavägen i Bromma. Inne hos ”storfamiljen på Bällsta”, ett boende- och arbetskollektiv på Maranataförsamlingens missionscenter, sjuder det av liv och aktivitet. I den gamla byggnaden från 1912 där under många bakomliggande år så många folkskoleelever nött den gamla Bällstalundsskolans stentrappor, springer fortfarande idag barn och ungdomar på väg till sina lektioner och arbetsuppgifter. Men nu handlar det om barn som hemundervisas av sina föräldrar, och även om ungdomar som efter avslutad skolgång valt att arbeta på Pilgrimshem Hotell för att därigenom betjäna de gäster som bl a Stockholms stad och andra kommuner bokar in. Det är en stor förmån att få leva och arbeta mitt i en kristen daglig gemenskap med människor av alla generationer. Varje morgon innan den direkta hemundervisningen börjar, samlas vi en grupp föräldrar och barn och har gemensam morgonbön. En väldigt fin start på dagen som varmt kan rekommenderas. Vi läser några versar var ur bibeln och lägger fram böneämnen och tacksägelseämnen och ber till Gud tillsammans. Det är verkligen en fröjd att se och höra hur några småttingar som just lärt sig läsa, i denna trygga miljö med stolthet och iver stavar sig fram en bibelvers var, och hur de nämner sina böneämnen och bekymmer för att vi tillsammans ska be till Gud. -”Min mormor är sjuk”, ”de haitiska skolbarnen i Palavé”, ”missionsarbetet bland de fattiga i Rumänien” osv.
Tänk att få inleda dagen med att få påminnas om dem som behöver omtanke och hjälp, och själv få forma böneord till Gud! Det danar människor för framtiden.
Då en grupp föräldrar tillhörande Maranata på 70-talet började hemundervisa sina barn och verkligen gick i bräschen för denna kamp för föräldrars rättigheter i vårt land, stod kommunfolk och skolfolk helt frågande och visste inte hur de skulle hantera situationen. Detta var något helt nytt!
Tidningarna skrev, ministrar hade åsikter och det var periodvis ett väldigt liv ute i bygderna, men dessa föräldrar höll fast vid sin övertygelse att hemundervisningen var viktig. Denna 70- och delvis 80- talets kamp i motvind för rätten att hemundervisa i vårt land har betytt mycket för föräldrar som fortsätter idag. Denna föräldrars osjälviska kamp har lett fram till flera bakomliggande år då vi haft möjlighet att utan större friktioner undervisa våra barn hemma i samarbete med kommuner, stadsdelsnämnder och skolfolk.
Idag ser vi dock en tydlig samhällsinriktning med dels avkristning som mål, och dels en mycket förringande syn på föräldrars roll och ansvar. En inriktning som regeringens utredare Margó Ingvardsson så frimodigt offentliggjort och uttalat: Föräldrarna disponerar barnen på fritiden! Ett avskyvärt maktspråk varje svensk förälder borde resa sig upp i protest emot.
Statens skola menar sig uppenbarligen ha tagit patent på att sitta inne med den människo- och gudssyn, objektivitet och moral som är den enda accepterade att förmedla till landets barn och ungdomar.
En gemensam obestridbar människo- och gudssyn är dock typiska ingredienser i ett totalitärt samhälle, inte i en demokrati. I ett värdepluralistiskt och så internationellt berikat land som Sverige, med olika religionsuppfattningar och kulturer, hävdar ändå svensk skola sin absoluta dominans med den enda tänkbara och accepterade läroplanen, och det man anser vara den korrekta objektiviteten.
Skolan har tagit på sig uppgiften att forma unga människors tankar, livssyn och gudssyn helt utifrån rådande och aktuell samhällsideologi. I en demokrati finns förtroende för att även oliktänkande kan äga uppfattningar som kan berika människors gemenskap, och vad är förresten “oliktänkande”? Handlar det om en minoritet som sticker ut med egna åsikter, eller kan det kanske vara så att ett helt samhälle är oliktänkande utifrån individens tro och övertygelse?
Skolan förmedlar en enda uppfattning om jordens och människans uppkomst genom evolutionsteorins totalitära anspråk på att vara det enda tänkbara och oemotsägliga undervisningsstoff som får presenteras i landets lärosalar, och som även genomsyrar en stor del av de kunskaper eleven har att inhämta under sin både förskole-, grundskole- och gymnasietid. Är detta en saklig och opartisk undervisning? Objektiviteten lyser verkligen med sin frånvaro! Skolinstitutionen har stirrat sig blind på den heliga objektiviteten och ser inte vilket bedrägeri det handlar om, om den nu överhuvudtaget existerar i skolans värld.
Den homosexuella livsstilen och andra stilar förordas i klassrummen som något normalt och naturligt, ibland kanske något krampaktigt men ändå tvingande, av pedagoger som annars sitter osäkert i sin lärartjänst, eftersom “så säger läroplanen”, och den väntande skolinspektionen kan ju annars ge skolan en anmärkning för brister i genuspedagogiken eller likabehandlingsplanen. Kontrollen av den enskilda skolan, pedagogen, klassen och eleven ökar och det nya Skolverket tillsammans med nybildade Statens Skolinspektion tar nu nya tag för en skola i världsklass, och som man säger, en starkare svensk skola i framtiden.
Hur ser valfriheten ut för den förälder som vill ge sitt barn något annat, något bättre?
Valfriheten gäller så långt Skolverk och Utbildningsnämnd tillåter, och den når inte utanför det offentliga skolväsendets gränser... där tar det förbjudna över. Där utanför vill överheten genom lagstiftning kriminalisera enskilda föräldrars goda initiativ att med omsorg och framåtanda engagera sig i sina barn och ge dem en bra start i livet genom hemundervisning. Hemmet hamnar ofta i fokus då smutskastningen söker sina mål, som vore det en isolerad tillvaro av ondo, och familjen som en samhällets stöttepelare hånas och förlöjligas av den kulturelit som på lerfötter glider runt i media och skanderar sina åsikter och tyckanden i det oändliga, dock utan gripbart mål. Tyckandet verkar vara ett mål i sig, och åsikter verkar mest vara till för att skapa sig en egen nisch för uppmärksamhet.
De spillror av skolans uppdrag gentemot individen som hittills överlevt är även de på väg att skyfflas bort. Misstro, lagar och förbud mot föräldrars fulla kapacitet att välja studiemiljö och studieform för sina barn, är det språk som gäller idag, år 2008 i Sverige. Friskolornas frihet ser idag mer ut som en chimär, och hemundervisning som alternativ menar Utbildningsnämnden utan varken insyn eller prövning ”ej framstår som något fullgott alternativ till den ordinarie undervisningen i grundskolan”.
Hemundervisande föräldrar går in i en ny tid där övertygelse och tro på att det vi gör är angeläget och rätt, kommer att vara viktiga komponenter som drivkraft för att klara av att fortsätta.
En och annan kritisk röst har höjts om att Maranatas medverkan i det så uppmärksammade Existens-programmet i TV tidigare i år har försvårat situationen för flertalet av landets hemundervisande familjer. Det är naivt att tro att ett halvtimmesprogram med inslag av en upprörd och i frågan okunnig och dåligt insatt utbildningsminister skulle leda fram till lagändringar. Detta har sedan länge dryftats i de politiska slutna rummen och nu passade det ypperligt bra med en orsak som svenska folket så innerligt väl skulle förstå. -Vi måste stoppa Maranatas hemliga skola! De slår barnen! Sekterister! Hemundervisningen ska stoppas!
Existensredaktionens syfte med programmet visade sig vara att lojalt och samhällsanpassat räta in sig i ledet bland alla övriga förfasande röster som yvigt förfärar sig över de enskilda föräldrar som agerar emot opinionstrycket.
Hur ser då den konkreta situationen ut idag? För artikelförfattarens del så har Utbildningsnämnden sagt sitt nej som svar på den ansökan som redan i våras skickades in gällande läsåret 2008/09, och ärendet med överklagan ligger nu hos Länsrätten i Stockholm i väntan på beslut. Under tiden arbetar vi vidare eftersom vi, som alla föräldrar, vet att det som är bra för barnen även är bra för familjen, och det som är bra för familjen är bra för samhället; m a o, hemundervisning är bra för Sverige.
Om du någon förmiddag passerar den fd Bällstalundsskolan på Bällstavägen i Bromma, och ser en skara glada barn i olika åldrar leka ”bluffkull”, ”apelsin”, ”äpple” eller andra lekar ute på gården, då ska du veta att det är rast just då, och skulle du höra en gammaldags skolklocka klinga från ett av de stora fönstren, så är det inget eko eller hörselvilla från gångna tiders folkskola... nej, då är det bara dags för lektioner för de hemundervisade barnen i storfamiljen på Bällsta.
En övertygelse som vuxit sig starkare!
Intervju av Berno Vidén
Lena och Robin Widén har under 20 års tid hemundervisat alla sina åtta barn, av vilka två fortfarande studerar på grundskolenivå. Midnattsropet ställde några frågor till föräldrarna med anledning av den nya skollagen som Sveriges riksdag röstade igenom tidigare i år, en lag som gör det näst intill omöjligt för hemundervisande föräldrar att lagligt fortsätta sitt arbete.Trots motgångarna och de lagstadgade hoten, vilka kommer att tillämpas från och med läsåret 2011/12, utstrålar både Lena och Robin en kamplusta, motiverad i en väl beprövad övertygelse om att fortsätta kampen för familjens hemundervisning.
På frågan om det nu, då riksdag och regering beslutat om att förbjuda hemundervisningen, är värt att satsa så mycket tid och resurser som det innebär att hemundervisa, svarar först Robin:
- Hemundervisningen är värt allt, något 20 års erfarenhet säger oss.
Också Lena är fast besluten att fortsätta: -Det blir mer och mer värdefullt ju längre man håller på.
Motståndet kommer från politikerna som är valda att tillvarata medborgarnas intressen och rättigheter. För att ge ett exempel på detta motsägelsefulla handlande, berättar Lena hur familjen vid tidigare tillfälle kommit överens med den skola som vid ett godkännande skulle utöva insyn, om att få tillgång till skolans träslöjdsal, men hur politikerna genom att neka tillstånd att hemundervisa, omöjliggjort ett fungerande samarbete.
Trots att nya skollagen ska börja tillämpas först år 2011 så har många av Sveriges hemundervisare under de senaste åren märkt av åtstramningar. Flera kommuner har mer eller mindre godtyckligt och utan grund börjat avslå föräldrarnas ansökan, trots att lagens villkor uppfyllts med råge. Exempelvis har Lena och Robin hotats med vitesförelägganden, något Utbildningsnämnden i Stockholm beslutat om. I nämndens beslut står helt felaktigt att vårdnadshavarna, trots ålägganden om att skicka barnen till skolan, hållit dem borta från undervisning under flera läsår. Nämnden förbiser helt och hållet att barnen under dessa år erhållit lagstadgad hemundervisning. I klartext är politikernas hot formulerat så här:
1. Utbildningsnämnden förelägger vårdnadshavarna att vid vite iaktta sina skyldigheter att se till att barnen fullgör sin skolplikt i en godkänd grundskola.
2. Utbildningsnämnden beslutar att om vårdnadshavarna inte ser till att barnen börjar delta i undervisningen till skolstarten den 18 augusti 2010, kommer Utbildningsnämnden att hemställa hos Förvaltningsrätten att rätten skall fastställa utdömande av vite.
Detta beslutades den 20 juni, trots att nuvarande skollag tydligt medger föräldrars rätt att hemundervisa. Robin reagerar över det dubbla budskap som går ut från olika myndighetspersoner, speciellt mycket nu inför det stundande valet:
- I valrörelsen talas det om valfrihet. Politiker hävdar valfrihet och föräldrars auktoritet som en lösning på skolans problem, men det enda man är ute efter är att vinna politiska poäng. Sanningen är istället den att då vi vill använda oss av valfriheten ska vi krossas ekonomiskt med vitesförelägganden. Sanningen är också den att vi under 20 års hemundervisning har besparat samhället miljonbelopp, pengar som hör till föräldrarätten. Var finns valfriheten? Trots att familjerätten är mycket stark inom EU, starkare än den svenska grundlagen om yttrandefrihet, så stark att den ej får rubbas, har man i svensk lagstiftning lyckats kriminalisera föräldrar som vill det bästa för sina barn och ge dem hemundervisning. Vart ska vi ta vägen? Ska vi fly till Norge, Finland? Vi känner oss jagade ut ur landet!
Inom EU finns det idag två länder som helt stänger ute möjligheten till hemundervisning. Det är dels Tyskland, där jag träffande nog just nu sitter och sammanställer den här intervjun, och dels är det nu också Sverige. Tysklands skollag bygger på 1933 års beslut av dåvarande nazistiska nationalförsamling, med motivet att alla skulle skolas in i ett och samma tankemönster. Sverige verkar nu gå samma väg.
Robin säger också att det smärtar honom att se dubbelmoralen som å ena sidan ger sken av att följa EU's normer om familjerätt och mänskliga rättigheter, samtidigt som man handlar tvärtemot och förföljer den enskilde. För Lena och Robin är dock hemundervisning mer än en alternativ lösning till annan skolgång, utan har kommit att handla om en övertygelse som vuxit sig allt starkare genom åren.
- Vi skulle inte klara av att leva under det här trycket och motståndet utan att ha en bärande tro på Gud, säger Robin med eftertryck, och fortsätter: - Vi har inga personliga förutsättningar att möta nämnder och expertis som kräver inlaga efter inlaga. Vi är enkla människor som funnit en väg som är rättsligt grundad, och dessutom mycket positiv för hela familjen.
Lena understryker att då skolans personal vid tidigare tillfällen prövat barnen har man förundrats över att de klarat sig bättre i ämnen som vanligtvis kräver ämneslärare och mycket dyr utrustning:
- Flera av våra barn har fått bäst betyg i NO-ämnen, något skolan förundrats över.
Ja, både skolmyndigheter och politiker lär fortsätta att förundra sig, då vare sig Robin eller Lena ens för ett ögonblick verkar tveka om vilket skolval de ska göra i framtiden:
- Hemundervisning! Vi har ett enormt stöd från vår församling och vänner som gör det lättare att fortsätta framåt.
Vi låter Robin avsluta den här intervjun genom att svara på frågan om vad som motiverar familjen att trots hårt motstånd fortsätta kampen för rätten att hemundervisa: -Jesus sa: 'Låten barnen komma till mig, och hindra dem inte, ty Guds rike hör sådana till.' Då det blir för svårt finns det fortfarande en väg att gå; bönevägen, och den bär igenom allt.
Alarmerande rättsförskjutning
Utdrag ur artikel av Arne Imsen från 1978
För över trettio år sedan började en grupp föräldrar, inspirerade av Arne Imsens förkunnelse, med hemundervisning för sina barn. Då var det § 35 i skollagen som gav utrymme för denna rättighet som finns i internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter. Men det är en ständig kamp för denna rättighet som statsmakten vill beröva familjerna.
År 1978 skrev Arne Imsen en ledare, där han tog upp skolfrågor som föräldrarna konfronterades med i kampen för fri undervisning. Här publiceras åter avsnitten med de principiella uttalanden han gjorde då. Aktuella reportage och artiklar i detta nummer av MR, understryker dess aktualitet.Allt oftare får man skäl att konstatera att olika institutioner och myndigheter i detta åsiktsbeskyddade land i sin perfekta byråkrati hyser en latent avsky för originella och självständiga medborgare. Belevat och artigt artikulerar de nerklassningen; en utfrysning som ofta drabbar väckelsekristna föräldrar i kontakten med barnavårds- och skolorgan. I vårt kyliga kulturklimat är sådana anonyma sanktioner vanliga, men svåra att spåra, eftersom de tolereras och förbigås med tystnad av de utsatta.
Det finns otvivelaktigt en risk för föräldrar, vilka hävdar genuint kristna värderingar för familjeliv, barnuppfostran och undervisning, att bli betraktade som mindre tillräkneliga och behandlas som andra klassens medborgare. Det är i dessa små konfrontationer mellan individer och institutioner, den heliga demokratin får sitt anseende skamfilat. I dessa relationer är person-, åsikts- och religionsförföljelse klart manifesterade, men exponeras inte i offentlighetens ljus, fastän många får erfara dess bitterhet. Med den moderna pluralismen följer det en naturlig överkänslighet för levande kristendom i alla samhällsorgan, samtidigt som klart antikristliga idéer och fördomar friktionsfritt fortplantas och befästas inom alla områden i vår samhällsstruktur. Föreställningar om objektivitet och neutralitet saknar mening och finess, när nya religioner gör succé som humanism och vetenskap.
Den antikristliga religionen skapar mycket stora kommunikationsproblem mellan grupper som katalogiseras såsom progressiva eller konservativa opinioner. Det är de förment progressiva krafterna som helt dominerar i samhällets olika organ, och som med sin evolutionistiska människo- och samhällssyn behärskar organisationerna. Väckelsekristendomen däremot, stämplas, bland annat på grund av sin fundamentalistiska bibeltro och pessimistiska kultur- och människosyn, såsom konservativ. Här ligger grundorsaken till de skol- och undervisningsproblem denna artikel skall beröra. - - - -
Fortfarande är det så i detta land, att samhällets reguljära skolundervisning inte är en skyldighet, utan en rättighet för våra barn. Det är fortfarande föräldrarna, som bestämmer om barnen skall delges undervisning vilken harmonierar med hemmets atmosfär och religiösa övertygelse, eller placeras i en avideologiserad och på andliga och etiska värden utarmad skolmiljö med diffusa föreställningar om objektivitet samt modeinriktade pedagogiska experiment och familjeupplösande könsrolls- och jämlikhetssvärmerier som substitut.
Det hävdas att samhällsutvecklingen och de ökade utbildningskraven och den nuvarande grundskolans övergripande mål är tungt vägande skäl att eliminera hemundervisningen. Sådana överväganden må diskuteras när och var som helst, men bör verkligen inte kopplas till föräldrarnas ansökan om skolbefrielse utifrån nu gällande lagstiftning. Lagen gäller, och skall följaktligen utan de hindrande element den nu tendensiöst belastas med tillämpas då den åberopas. I skollagen eller annan känd kommenterande litteratur anges inga anvisningar om hemudervisningens utforming och organisation. - - - - -
Alla samhälleliga reflektioner om för- eller nackdelar måste underordna sig argument om föräldrarätt och religionsfrihet, hur svårt det än kan kännas för klåfingriga skolideologer med ambitiösa mål att integrera all undervisning inom alla områden med det reguljära skolväsendet. Det överordnade är sedvanerätt och föräldrarnas motiv, kända och bestyrkta genom historisk förankring i en kristen tradition i de aktuella fallen i en kontinuitet med väckelsekristendomens fundamentalistiska bibeltrohet och rättsuppfattning. - - - - -
Med tanke på att hem- och föräldraundervisningen är den absolut äldsta undervisningsformen ur vilken alla andra skoltyper av samhällelig eller enskild karaktär emanerar, förefaller det vara orimligt tro att nu verksamma skolmyndigheter opererar desorienterade men förutsättningslöst. Helt säkert finns det en handlingslinje, en kamplust och vilja att sanera och socialisera hela tillvaron. Också marginella avvikelser kan bli farliga käppar i framgångens hjul. - - - - -
Dem det vederbör, bör betänka att en religiös övertygelse äger inte lagstiftningens, politikens eller den allmänna opinionens anpasslighet. Utvecklingen kommer i icke ringa grad påverkas av om samhället väljer generösa eller rigorösa metoder i sitt umgänge med väckelsekristna föräldrar.
Må detta mana oss till skärpt uppmärksamhet och intensiva förberedelser för att rustade och väl preparerade möta den situation samhällets många små och stora utspel i frågor som tangerar religionsfrihetens, yttrandefrihetens och föräldrarättens gränser, varslar.
Var inte för säker, också Sverige kan få en underjordisk kyrka inom överskådlig tid! En servil och synkretistisk kristenhet på reträtt är en vältäckande garant för sådana frontförändringar hos och framryckningar för statsmakterna.
Hemundervisning
Text: Karin Vidén
Hemundervisning aktualiseras alltmer i media då skolorna börjat nytt läsår. Motivet därtill är dock inte främst att informera om en alternativ skolform som passar väldigt bra för en än så länge väldigt liten del av Sveriges skolelever, utan orsaken är istället den utsatthet inför myndigheter som nu enskilda familjer erfar. I hemundervisares brevlådor på skilda platser i vårt land seglar kuvert in med hot om vitesförelägganden, och familjerna blir ställda inför avgöranden som konkret kan komma att i slutändan handla om civil olydnad. Några kanske av trötthet eller skrämsel böjer sig inför övermakten och rättar in sig lydigt i ledet, medan andra finner vägar att kämpa vidare. En familj har redan valt att gå i politisk exil och flyttat utomlands, medan andra befinner sig i planeringsskedet därför. Ännu andra familjer väljer civil olydnad trots att de vet att det leder fram till vitesförelägganden och kan komma att innebära en svår ekonomisk situation för familjen, men värderar hemundervisningen högre och mer angelägen.
Utbildningsnämnder förelägger vårdnadshavarna att vid vite iaktta sin skyldighet att se till att barnen fullgör sin skolplikt i en godkänd grundskola vid höstterminens början. Då föräldrarna fortsätter hemundervisa tolkas detta som att skolplikten inte uppfylls och skollagens 3 kap 16 § åberopas:
-Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte gjort på vad dem ankommer för att så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter.Att eleverna visst fullgör sin skolgång och uppfyller skolplikten genom hemundervisning tas ingen hänsyn till, trots att det inför läsåret 2010/2011 fortfarande är 10 kap 4 § i skollagen som gäller; samma paragraf som hemundervisare använt sig av under nu flera år tillbaka, och som ger föräldrar möjlighet att an-svara för sina egna barns undervisning under insyn och prövning av det allmänna skolväsendet.
Den nya skollagen däremot, som tillämpas från den 1 juli 2011 går stick i stäv med internationella överenskommelser och konventioner som ger föräldrar rätt att välja. Den av riksdagen genomröstade nya skollagen är för många hemundervisare ett praktexempel på hur uppenbarhetsrekvisitet underminerar medborgares rättigheter, och överträder av Sverige ratificerad internationell konvention. Svenska domstolar ifrågasätter så gott som aldrig om politikernas beslut stämmer överens med grundlagen då det gäller tex religionsfrihet, föreningsfrihet, demonstrationsfrihet, mötesfrihet och yttrandefrihet, utan istället hänvisas privatpersoner till Europadomstolen i Strasbourg.
Europakonventionen säger:
-Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Nya skollagen överträder Europakonventionen och menar att det inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning på grund av religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen, eftersom skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös eller filosofisk uppfattning som eleven och vårdnadshavare har. Med en till synes smart ordförvanskning vill man tillintetgöra det fria val föräldrar har rätt till.Sverige använder konkret normkontroll för normprövning, det vill säga kontroll av att författningar inte strider mot bestämmelser av högre rang. En så kallad normkonflikt uppkommer dock då motsättningar mellan normer uppstår, och då skall den högre normen få företräde, och den lägre betraktas som ogiltig och inte tillämpas. I regeringsformen finns detta förfarande grundlagsskyddat i 11 kap 14 §:
-Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.Felet kan inte bli mer uppenbart än då riksdagen röstar igenom en ny skollag som tillintetgör en av de mänskliga rättigheterna, den som ger föräldrar frihet att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse.
Detta är nästa moment i kampen, väl värt att uppmärksammas.
Förkunnaren Arne Imsen gick i bräschen för hemundervisningen redan på 70-talet. 1985 yttrade han följande angående då ny skollagstiftning:
-Med statsmaktens återkommande generalangrepp lagstiftningsvägen på internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter som Sverige uppenbarligen helt opportunistiskt ratificerat, minimeras successivt och metodiskt föräldrarnas konstitutionella rättssäkerhet, som inkluderar de friheter staten åtagit sig att garantera sina enskilda medborgare. Detta skyddsnät mot maktmissbruk och godtycke i rättskipningen får icke perforeras till meningslösa fraser. Dock är det helt uppenbart att makten sällan retirerar för rätten.Hemundervisningen har kommit att bli en politisk fråga, och det finns ett och annat anmärkningsvärt i senaste tidens skolpolitiska uttalanden som bör uppmärksammas. Från alliansens håll påstår man att elevers och föräldrars rätt att välja skola är en av de mest fundamentala delarna i en liberal skolpolitik. Vidare påstår man att mångfalden ökar möjligheten för varje elev att hitta en skola som passar just honom eller henne. Hemundervisare utesluts dock utan skrupler ur den mångfald som har satt sin egen gräns mitt i svenska skollagens texter, där föräldrar ges möjlighet att hemundervisa. När hemundervisade barn har ”hittat en skola som passar just honom eller henne” ska de förbjudas, baktalas, sektförklaras, hängas ut i media och som pricken över i kommer så vitesförelägganden inseglande genom brevinkastet. Detta är inget annat än en mångfaldens paradox som överlever genom att utesluta icke önskvärda!
Tyvärr vet svenska folket väldigt lite om hemundervisning som undervisningsform. Man tror allmänt att det handlar om isolering och indoktrinering, medan den istället skulle kunna vara många till hjälp och stöd om den blev mer allmänt accepterad. Man förfasar sig och talar sig varm om den sociala träning som bara och endast skolinstitutionen kan ge eleverna, och detta genom att i flera timmar varje dag under flera års tid umgås och arbeta tillsammans i en och samma åldersgrupp. Var finns den sociala träningen i denna jämnårigorienterade grupp?
Det är valtider, och val har gjorts ute i bygderna. Föräldrar har tagit barnen ur skolan för att undervisa dem hemma av skilda orsaker. Dessa hemundervisande föräldrar gör i regel ett fantastiskt bra jobb, men dock i stark motvind. Med fördomar och fantasispöken förfasar sig politiker, sakkunnnige och makthavare, och har åsikter om föräldrarnas agerande och engagemang, och allt som ofta hör man röster om hur vanliga föräldrar inte vet vad man ska lära sig. - De kan inte tolka styrdokumenten och bedöma kunskapsutvecklingen. - De kan inte ge sina barn pedagogiskt innehåll. Man sätter sig på mycket höga hästar och diskvalificerar hemundervisare som obildade och mindre vetande. Detta är en skrämmande och nedvärderande syn på medborgare; på föräldrar som i dessa dagar genom ekonomiska repressalier ska tvingas finna sig i att all kunskapsförmedling lagts ut på entrepenad.
Pedagogerna får en gedigen utbildning, o ja! Det börjar på dagis, vidare grundskola, gymnasium och högskola, och så med ett kliv är man sedan tillbaka rakt in i klassrummen igen, och framlever på så sätt sitt liv inom skolinstitutionen! Jag förringar absolut inte lärarnas kompetens, de har en mycket god utbildning och lägger ner mycken kraft och ambition i sitt arbete....MEN, jag förringar inte heller föräldrars kompetens att undervisa sina egna barn. Även om de inte alltid har den pedagogiska utbildningen så har de en livserfarenhet som väger tyngre; ett föräldraskap som väcker till liv kreativitet, idérikedom, kunskapsinhämtning, ja helt enkelt en obeskrivlig förmåga och en stark drivkraft att ge sina barn den bästa av undervisning i hemmet.
På 70-talet uttalade Arne Imsen följande:
-Hemundervisningen är nödvändig för att skapa ett större socialt medvetande, väcka till större solidaritet och fostra för en enklare livsstil. Anonymiteten och bristen på fast ledning i den allmänna skolan uppmuntrar till slöseri, vandaliseringar, disciplinlöshet och mobbing. Lärarens auktoritet har ofta ersatts med gruppmentalitet och kamratförtryck.
Hemundervisningen, där föräldrar och barn själva tvingas ta itu med praktiska arrangemang och skaffa undervisningsmaterial, lär barnen sparsamhet och omtanke. Hemundervisningen motverkar slit-och-slängmentaliteten, fostrar barnen för en enklare livsstil och förbereder barnen för ett framtida samhälle.Att skolan ska fostra för framtiden är vi nog alla överens om, och i den globala värld vi lever i är hemundervisning en ypperlig form och metod för att ge barnen en verklighetsnära syn på samhället och medmänniskorna, och därigenom en realistisk kunskap om framtiden!
Nya skollagen går i DDR's spår
Text: Berno Vidén
Riksdagen röstade nyligen igenom regeringens förslag till ny skollag, vilket innebär att den valfrihet som tidigare fanns för alternativ undervisning nu är borta. Lagen för därmed Sverige ett steg närmare till att vara ett totalitärt samhälle - åtminstone inom skolväsendet. I EU finns det bara ett annat land som har en så pass restriktiv skollag som den nya svenska, där hemundervisning är förbjudet. 1938 antog den tyska nationalförsamlingen under inflytande av tredje rikets diktaturvälde en skollag som alltjämt är gällande. Som resultat av den lagen har tyska familjer i våra dagar tvingats lämna sitt hemland. De har ansökt och beviljats asyl i USA på grund av att de förföljts i sitt hemland då de nekats rätten att hemundervisa sina barn. En liknande lag är nu framröstad i svenska riksdagen under den falskflaggande vinjetten 'för kunskap, valfrihet och trygghet'.
Enligt nya lagen tillåts ingen förälder bedriva hemundervisning av religiösa eller filosofiska skäl. Enda sättet att få en ansökan beviljad är om det finns 'synnerliga skäl' som motiverar hemundervisningen, dock godkänns inte religiösa eller filosofiska skäl. Lagen står i strid med mänskliga rättigheter, vilka exempelvis kommer till uttryck i Europeiska konventionen och gäller som svensk lag:
-Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.Att Sverige idag har en näst intill totalitär skollag utan valfrihet, är inget som arbetats fram enbart under nuvarande regerings mandatperiod. Anpassningen har ägt rum ända sedan 60-talet, då Sverige mer eller mindre öppet utövade flitigt utbyte med det socialistiska DDR (Östtyskland), ett utbyte som pågick ända fram till Berlinmurens fall 1989, och även därefter. Idealet var att skapa en skola för alla, en så kallad enhetsskola. Ett slagord som användes var att bygga en "gemensam front mot den borgerliga skolpolitiken". Något överraskande är att det nu blev den borgerliga alliansen som drev igenom nya lagen.
Enligt boken 'Inte bara Stasi' av Birgitta Almgren, var samarbetet mellan länderna långt gånget och statistiskt sett fanns det under flera år en lärare på varje svensk skola som fortbildats i DDR. En fråga som under åren diskuterades mellan Sverige och DDR var om begreppet objektiv kunde betraktas som neutral, opolitisk, varvid man kom fram till att det inte kunde finnas någon skola som inte var ideologisk. Dock är det objektiviteten regeringen stöder sig på när man säger att ingen längre får bedriva alternativ undervisning av religiösa eller filosofiska skäl.
Föräldrarnas roll i sin fostrargärning blev alltmer marginaliserad allteftersom åren gick och nya främst socialistiska tankar slog rot. 60-talets frigörelseprocesser, där alla barn från tidig ålder skulle in i samhällets förskolor och mödrarna ut i förvärvslivet, bidrog starkt till att många familjer splittrades. Staten krävde alltmer makt och inflytande över den enskildes valfrihet.
Nya skollagen ska enligt riksdagsbeslut tillämpas på undervisning från och med juli månad 2011. Men redan idag vet vi att flera kommuner hanterar frågan om hemundervisning med stor misstänksamhet och mycket okunskap. Familjer som tidigare beviljats hemundervisning har senaste året fått avslag på sina ansökningar gällande det nu avslutade läsåret. Därutöver har en del också under hot om vite mer eller mindre beordrats att sända sina barn till den allmänna skolan kommande augusti. Lagen står dock fortfarande på föräldrarnas sida, fram till 2011. Kampen går vidare.
Hemundervisning - en mänsklig rättighet
Text: Karin Vidén
En amerikansk domstol har helt nyligen beviljat en tysk hemundervisande familj politisk asyl då de i sitt hemland är förbjudna att hemundervisa. Adolf Hitler skapade 1938 den förbudslag mot hemundervisning som fortfarande gäller i Tyskland, och den amerikanske domaren kritiserade kraftigt hur hemundervisande familjer förföljs och bestraffas.
I Sverige förbereds nu den skollag som i princip kommer att helt förbjuda hemundervisning och även radera den grundläggande motiveringen om ”religiös och filosofisk övertygelse”.
Alla samhällen är byggda på någon form av ideologi, som i sin tur är byggd på en vision om något man ser som en möjlighet, en framkomlig väg, ja, ett engagemang mot ett mål, politiskt, filosofiskt eller religiöst. Varje ideologi ser också som ett av sina främsta mål att nå fram med sitt budskap till den unga generationen för att redan där forma tankar och synsätt, grundlägga avgörande normer och övertygelser. Alla de vindar som svept och fortfarande sveper över västvärlden har på olika sätt påtvingat den unga generationen sina värderingar och satt sina varnande markörer. Den mest fruktade anses väl vara Hitlerjugends mer eller mindre obligatoriska träningsskolor för alla tyska barn mellan tio och arton års ålder, som metod att fostra fram en generation följsamma och indoktrinerade unga män och kvinnor för rashygienens framgång, och som i samband med krigsutbrottet blev en plikt där föräldrarätten upphävdes. Men inte bara Nazityskland står fram som ett varnande exempel idag 65 år efter krigsslutet.
Kommunism, kapitalism, socialism, fascism, alla är de ismer födda ur både framgångsrika och diktatoriska mäns idéer om det perfekta samhället för den perfekta människan. Med genomarbetad propaganda, där åsiktsfrihet och andra friheter noga övervakades och lagstiftades om, och med slagord som bröt igenom både ekonomisk depression och människors tunga bördor, banade de sig retorisk och militär väg fram till folkets hopplöshet, vann gehör och personkulten var ett faktum. Politik blev avguderi och personkult med resultatet diktaturer som forcerade lagar och överenskommelser i sitt förtryck och sin förföljelse av oliktänkande och fiender.
Ideologier i vårt eget land, som i det politiska rummet och i debattsofforna idag är varandra djupt åtskilda, visar sig i för människosynen avgörande frågor ändock befinna sig sida vid sida på samma front. Barnen och den uppväxande generationens fostran, studier och skolgång är ett brännande och aktuellt ämne, och om vi så vänder oss mot höger eller vänster spelar ingen roll. Samhällsekonomin, välfärden, samlevnadssynen och människosynen driver fram en barnens, genom ideologisk läroplan styrd kollektiv fostran från tidiga år, som är helt förödande för framtiden. Som pedagog talar man sig hes om klimatfrågor, och man lär barnen slänga bananskalet i rätt tunna, och det kan ju vara både bra och angeläget, men att en hel generation av samma pedagoger fostras till ateistisk gudlöshet och förakt för bibliska sanningar tar man ingen notis om. DET är dock den stora frågan som borde skaka om landets invånare. Varför vet inte barnen vem Gud är? Varför vet inte barnen att Gud skapade jorden, djuren och människan? De vet så mycket om så mycket, men inget om sin Skapare.
Föräldrar som månar om sina barns kunskap och utveckling, och som vill ge dem en kristen fostran utifrån den mångtusenåriga tradition som den kristna tron vilar på; ja, på den tron att ”Gud före världens grund var lagd utvalde människan till att vara helig och ostrafflig inför sig”, blir utsatta för direkta trakasserier från myndigheter. Hitlerjugend indoktrinerade på sin tid ungdomarna att välja det "nya" framför föräldrarnas som man menade gamla och förlegade åsikter och värderingar, vilket ledde till allvarliga konsekvenser för de föräldrar som försökte opponera sig. Det kristna föräldraansvaret innebär i våra dagar konsekvenser av religionsförföljande karaktär då en mamma eller en pappa opponerar sig mot den enkelspåriga kunskap som skolan förmedlar om människans ursprung, det mest grundläggande en människa har rätt att få allsidig information och undervisning om av den institution som i samhället är satt att förmedla kunskap.
Svensk skolpolitik agerar diktatoriskt, ja rent av fascistiskt i sin målmedvetna indoktrinering som egentligen är en sträng kränkande fostran och manipulativ inlärning, långväga från den objektiva undervisning man talar om.
Evolutionsteorin är exempel på ett tvingande måste för alla som rör sig inom svenska skolans ramar redan från tidiga förskoleår. En teori som är uppblåst till vetenskap och som under inga omständigheter får motarbetas i skolans värld; en skrivbordsprodukt från 1800-talet upphöjd till fakta och vetenskap, och som fullständigt förkastar den kristna tron på en Gud som Skapare.
Kristen inlärning och fostran förfasar man sig över, och det bibliska sanningsbegreppet är satt ur funktion som sagor och legender. Den kristna tron med sin mångtusenåriga tradition, historia och övertygelse sätter man sig över med sitt översitteri som ideologi, och svensk skolmyndighet passerar frimodigt och ogenerat gränsen för vad en av staten tillsatt myndighet har rätt till. Man kränker svenska medborgares fri- och rättigheter i valet av undervisning och inlärning, och man lagstiftar tvärs emot Europakonventionen som ger föräldrar rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Då minoriteter och deras behov att bevara sin särart behandlas av politiker och beslutsfattare, framkommer viktiga livsuttryck individen ska ha rätt att behålla och leva ut. Europarådets ramkonvention innehåller förpliktelser för stater att ge minoriteter en möjlighet att bibehålla och utveckla sin kultur och bevara viktiga delar av sin identitet, såsom religion, språk, traditioner och kulturarv.
Även den kristne har sin kultur, sitt levnadsmönster och sin tradition, ja även sitt språkbruk som han ser av högt värde att värna om, få uttrycka och förmedla till kommande generation. Då det gäller den kristna identiteten hånas och förlöjligas den dock utan att samma beslutsfattare lyfter på ögonbrynen, och diskrimineringen av kristna och skilda religioners anhängare sker för öppen ridå genom nöjesindustrin och media. Där finns inga lagar som reglerar det tillåtna och det otillåtna, där släpps hetsen lös och raljerandet med kristen tro och övertygelse genom ett föraktfullt hån.
Guds ord ger hjälp att få perspektiv på skapelsen och evolutionen och andra stora och historiska livsfrågor och framtidsfrågor som är nödvändiga att ha kunskap om. I ett sunt hem och genom god hemundervisning tar barnet sina första prövande stapplande steg i sökandet efter att stärka sin identitet, och det på den bästa platsen och i den bästa miljön för grundtrygghetens danande, den trygghet som är så avgörande för en människas utveckling. Under tiden uttalar sig politiker och andra myndighetspersoner både förvirrande, fördömande och saklöst med ofta stor brist på kunskap och insikt om hemundervisningen som undervisningsform.
Omvärlden rynkar förbryllat på pannan och undrar vad svenska skolmyndigheter har för sig och vilket syfte man har för att lyfta bort ”pga av religiös och filosofisk övertygelse” ut lagtexten. Religionen som av i stort sett hela den övriga världen anses som helig, en av grundpelarna i samhället, och som i varje demokrati är var mans rättighet, raderar man i lagstiftningen ut med skolmyndighetens allsmäktiga kautschuk. Samhälls-ideologin tar klart och tydligt genom sitt skolpolitiska agerande avstånd från en hel generations andliga behov och bortser från det som icke-existerande, och utlämnar det uppväxande släktet till sökande efter sin egen historia och härkomst i en snårig oframkomlig djungel av nyreligiösa strömningar och teorier om kvastfeningar, amöbor och ludna apor.
Det handlar om ett stort bedrägeri med en hel generation som offer och det som sker inne i varje skolsal, i varje skolbyggnad och i varje svenskt samhälle är ingenting annat än det Guds ord benämner som förförelse av dessa Guds minsta, med den påföljande varningen om "kvarnstenen om hans hals". Gudsförnekelse och anti-kristlig ideologi leder landet in under en ofrånkomlig dom. Nationen har som kristendomsfientlig forcerat spärrarna men ännu finns en nådatid för individen att vända om, att vända om till de beprövade bibliska sanningarna och utifrån dem vänja den unge vid den väg han bör vandra!
Föräldrars hemundervisning pga religiös övertygelse är mer aktuell än någonsin i ett samhälle som manar fram ateistisk humanism och otro som varande Sanning. Man tar sig diktatorisk ton och agerar utan respekt för medborgares rättigheter inför lagen. Svenska skolmyndigheter får betyg IG och bör stå i den skamvrå dit man förpassar föräldrar som med utomordentliga kvalitéer och hög ambition ger sina barn en bra undervisning och en god social fostran. Elever som under ett flertal år med skollagen som grund har hemundervisats rycks av anonyma beslutsfattare upp med rötterna och förpassas in i den skolvärld som skolborgarråd och andra anser vara den enda plats där unga människor kan få just den sociala träning som krävs för att forma de önskvärda, medgörliga och följsamma medborgare samhällsideologin kräver.
Genom att under ett antal år uppmärksamma och på felaktiga grunder anklaga ett fåtal föräldrars hemundervisning som något högst olagligt och rent av sekteristiskt söker man flytta fokus från de egentliga problem man borde ta itu med, men som ingen skolmyndighet i världen klarar av som tar ifrån de unga det mest avgörande för en ung människa - tron på livet. Hur ska en ungdom som inte får sann kunskap om sitt ursprung kunna finna en sann kunskap om sin framtid? Det vill kristna föräldrar ge sina barn och några gör det genom hemundervisning pga religiös övertygelse. Då rättigheten stryps är det inte de hemundervisande föräldrarna som är lagbrytare, utan de är då offer för en orättfärdig och internationellt uppmärksammad mycket odemokratisk frihetsinskränkande lagstiftning, liknande den diktatoriska Hitlerlagen i Tyskland.
Låt föräldrarna fostra sina barn!
För en tid sedan gjorde sig Dagens Nyheter till språkrör för Stockholms kommuns allt hårdare motstånd mot hemundervisning.
Att kommunalpolitikerna går emot både internationell rätt och svensk lagstiftning i sin avvisande hållning mot hemundervisning är tydligen inte intressant att ta upp till behandling. Tidningen bidrog istället till att kränka de föräldrar som vill ta ansvar för sina barn genom hemundervisning.
Dagens Nyheter har tydligen policyn att attackera allt som kan kopplas till Maranataförsamlingen.
Den här gången reagerade några av hemundervisningens försvarare med att skicka ett öppet brev till DN och berörda myndigheter. Midnattsropet publicerar brevet.
Öppet brev till:
Dagens Nyheter,
Utbildningsnämnden,
Skolinspektionen,
Skolborgarrådet Lotta Edholm
Angående artikel i DN 8:e november "Brommabarn undervisas hemma"
I artikeln kritiseras den kristna friskolan Stefanskolan för att ha låtit fyra elever få undervisning i hemmet. Man påpekar att barnens familjer tillhör Maranata. Vi vill här ge en klarare bild av vad detta handlar om. Enligt sin tro och övertygelse bedriver föräldrarna hemundervisning. Inom Maranatarörelsen har detta skett med framgång i 32 år. Det är också en vanlig företeelse i många länder och visar sig vara en mycket bra undervisningsform. I Sverige ges möjlighet till detta i skollagens kap 10 § 4. Insyn ska medges och prövningar utföras för att kolla barnens kunskapsutveckling. Ansökan kan enligt samma lag göras för ett år i taget. I artikel i DN nämns att föräldrarna fått nej i länsrätt och kammarrätt. Ja, men det gällde läsåret 2008-2009. Innevarande läsår sökte sig föräldrarna till dessa fyra barn till Stefansskolan, som enligt skollagens kap 10 § 5 ansåg att de genom sin egen styrelse kunde besluta om barnens skolgång och därför har ingen rättslig prövning gjorts för läsåret 2009-2010.
Barnen uppvisar mycket goda resultat. Vi menar att Skolinspektionen har fel i sitt beslut eftersom barnen får sin rätt till utbildning tillgodosedd. Insyn ges och tester utförs fortlöpande, vilket kommunens skolor tidigare inte varit särskilt angelägna om.
Men, Lotta Edholm anser att barn som undervisas hemma är ett problem.
Vad och vems är problemet?
Är det barnens? Nej, i det här fallet är barnen trygga, öppna, glada, harmoniska och frimodiga. De får sin undervisning av ambitiösa och engagerade föräldrar.
Utbildningsnämnden har enligt Lotta Edholm sagt nej till samtliga ansökningar, Varför? Lagtexten säger ju "skall medges". Problemet verkar vara utbildningsnämndens. Att lagen inte passar den politiska agenda som Lotta Edholm med utbildningsnämnden står för innebär väl inte att den inte ska följas? Att hemundervisningen framstår som ett fullgott alternativ menar vi att prövningar och erfarenhet visar.
Har verkligen utbildningsnämnden rätt att neka i samtliga fall utan lagliga skäl? Man pekar enbart på att skolan är en utmärkt plats för social gemenskap. Är det sant? Har inte många av dagens skolelever en annan uppfattning? Och är skolan den enda tänkbara platsen för social gemenskap? Står det någonstans i lagen att utbildningsnämnden kan besluta om var barnens sociala gemenskap ska tillgodoses?
Frågan om hemundervisning har urartat till att bli enbart en politisk fråga och inte en juridisk.
Engagerade goda föräldrar kommer här i kläm och kränks i sin fostrargärning och sitt fostraransvar. Man vill pressa dem till att rätta sig in i ledet.
Lissabonfördraget är underskrivet och ska snart börja gälla. Hur är det med föräldrarätten inom EU? Kan myndigheter utan orsak köra över enskildas rätt när man enligt sin tro och övertygelse väljer utbildningsform för sina barn? Vi vill och kan inte tro att Sverige är en totalitär stat som sätter sig över egna och internationella lagar för att kväva religionsfrihet och mänskliga rättigheter.
Hemundervisning hör definitivt till dessa rättigheter.
För hemundervisningens sak:
Robin & Lena Widén , Tage & Gertrud Johansson, Emanuel & Gabriella Johansson
Staten vill hindra rätten till hemundervisning!
Saxat om hemundervisning i Sverige:
Den 16 juni presenterades av Utbildningsdepartementet ett förslag till ny skollag.
Jonas Himmelstrand, som är ordförande för Rohus (Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige) varnar för konsekvenser av förbud mot hemundervisning:
-Hur motiveras då förbudet mot hemundervisning i förslaget till ny skollag? På sidan 584 i det nya lagförslaget skriver man att lagstöd för hemundervisning inte längre behövs därför att den svenska skolan ska vara ”allsidig och objektiv” och därmed passa alla barn. Men där har skollagsberedningen helt missat utvecklingen på hemundervisningsområdet. Hemundervisare klagar sällan på bristande allsidighet eller objektivitet i skolan. De vill ha andra pedagogiska former än skola. De vill ha något annat än 30 barn i en skolklass med undervisningen uppstyckad i 45-minuters lektioner. Därmed bryter den nya skollagen mot Europakonventionen och FN:s människorättskonvention, trots att man påstår sig inte göra det. (Saxat ur Rohus.nu)
I Norran (090826) skrev Bo C Pettersson en debattartikel, rubricerad "Regeringen vill klämma åt Sveriges föräldrar":
-Det i förslaget uppgivna skälet till inskränkningen är att den anbefallda grundskolan ska vara så allsidig och saklig att alla barn ska kunna delta i den. Skälet är alltså inte att hittills vunna erfarenheter av hemundervisning varit nedslående.
Han kallar förslaget "frihetskränkande" och uttalar undran hur det rimmar med Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som även är svensk grundlag, och det ansvar för barnens vård och fostran som åläggs föräldrarna i Föräldrabalken.
Det finns ett hundratal föräldrar i Sverige, som har valt att undervisa sina barn i hemmet. De väljer att sätta sina barns bästa framför karriär och ekonomiska fördelar. Och om nu den svenska lagstiftande församlingen väljer att förbjuda hemundervisning, så kommer det i alla fall att finnas föräldrar som själva undervisar sina barn i hemmet. De kan ha olika motivering, men alla gör det av omsorg och kärlek till sina barn.
I Maranataförsamlingen har många föräldrar valt hemundervisning för sina barn sedan 1977. Tidningen Midnattsropet har följt deras kamp i alla år. Och när kristna familjer vill ta hand om sina barns fostran, så har de ett mycket starkt skäl att inte kompromissa med sin tro. Det är en övertygelse som är förankrad i något som har större värde än allt vad pedagogiska modeflugor och nya lagar vill främja. Det gäller att förmedla till sina barn den kunskap som har evighetsvärde:
-Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal. (Ordspr 22:6)
/SF
Ny skollag kriminaliserar svenska föräldrar
Text: Karin Vidén
Utbildningsminister Jan Björklund presenterade den 15 juni Utbildningsdepartementets skollagsberednings förslag till ny skollag, Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet. Förslaget är sänt på remiss till ca 140 instanser vars svar ska inkomma senast den 1 oktober 2009. Regeringsproposition om ny skollag planeras läggas våren 2010 och lagen kan börja gälla den 1 juli 2011. Den nya skollagens 28 kapitel omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning.
Hemundervisande föräldrar över hela landet väntade med spänning och stort intresse på att lagförslaget skulle släppas till offentligheten för att få del av eventuella nya formuleringar och ändringar i den lagparagraf i skollagen man idag anger som stöd för sin hemundervisning, nämligen 10 kap 4 §:
Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.
I det nya förslaget är det 22 kap 18-19 §§ som är aktuellt för hemundervisningen och lagtexten lyder enligt följande:
18 § Ett skolpliktigt barn får medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag. Medgivande ska lämnas om
1. verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt föreskrifter i denna lag,
2. behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och
3. det föreligger synnerliga skäl
Den tredje punkten är ny och innebär en skärpning. För ett medgivande måste synnerliga skäl föreligga vilket innebär att bestämmelsen ska tillämpas med stor restriktivitet.
19 § Medgivande enligt 18 § får lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighetstid ska det prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet ska återkallas, om det kan antas att förut- sättningarna enligt 18 § inte längre föreligger.
Dessutom framgår att frågor enligt 18 och 19 §§ prövas av barnets hemkommun och att tidigare möjlighet att vända sig till styrelsen för utbildningen har utmönstrats ur lagen.
Av förslagets motivtext framgår att
-undervisningen i skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös eller filosofisk uppfattning som eleven och hennes eller hans vårdnadshavare har. Mot denna bakgrund är det skollagsberedningens uppfattning att det i dag inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning pga religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen. Sammantaget innebär detta att den nu föreslagna ändringen inte kan anses stå i strid med Sveriges internationella förpliktelser.
Att skolan skall uppfylla allsidighet och saklighet är utopiskt och faller på sina egna direktiv i de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning i det offentliga skolväsendet där också fristående skolor ingår, och där det bl a klart framgår att grunden för skolans undervisning om livets uppkomst och utveckling skall vara den vetenskapliga teorin om evolutionen, och att denna vetenskapliga grund inte skall ifrågasättas av trosföreställningar.
Finansieringen och fortsatt tillstånd sätts upp som diktatoriskt varnande pekfinger mot allt eventuellt lärostoff som anses gå utanför av Skolverket bestämd vetenskaplig grund. Denna styrning av kunskapsförmedling kan inte tolkas som annat än översitteri, kränkning och lagbrott på hög nivå.
Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.
(FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna)
Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. (Europakonventionen)
Av skollagen framgår att skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Det är denna rätt som också är
-föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse,
en rätt som Sverige 1952 reserverade sig mot, men som regeringen 1995 med följande motivering ändå antog:
-Under hänvisning till att dagens skolundervisning skall vara objektiv och eleverna således inte tvingas bevista en undervisning som strider mot föräldrarnas övertygelse samt till att gällande skollag ger möjlighet att fullgöra skolplikten genom fristående skolor eller genom hemundervisning, föreslår kommittén att den svenska reservationen återkallas.
Sverige har alltså undertecknat den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll från 1952, vilket i förlängningen betyder att hemundervisningen är i lag skyddad. Ändå envisas skolmyndigheter, kommuner och länsrätter med att motarbeta och förbjuda enskilda föräldrars initiativ att nyttja den lagliga rätt som finns att hemundervisa, och har istället fullständigt missat sitt uppdrag att genom medgivanden och engagemang uppfylla lagen i överensstämmelse med Europakonventionen. Lagförslaget anger att
-bedömningen om synnerliga skäl föreligger, ska utgå från elevens intressen.
FN:s konvention om barnens rättigheter (Barnkonventionen) innehåller dock inget i sina 54 artiklar som på något sätt strider mot den rättighet föräldrar har att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Snarare tvärt om. Artikel 14 i Barnkonventionen säger:
1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.
3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.
I Midnattsropet nr 2-2008 under rubriken På grund av tro och övertygelse nämndes något av lagförslagets innehåll, bl a hur elever ska tvingas delta i lektioner som kan strida mot religiös övertygelse. Trots att deltagandet kan innebära en djup kränkning inte bara för eleven utan också för föräldrarna ska ingen hänsyn visas. Rätten till befrielse från olika lektioner av religiösa och kulturella skäl eller på grund av elevens inställning eller hemmiljö ska helt avskaffas. Man menar i lagförslaget att alla elever har rätt till den undervisning som föreskrivs i läroplanen och att om föräldrarna inte delar uppfattningen om vad eleverna ska lära sig innebär inte det att de ska kunna förvägra eleverna denna undervisning. Det är därför, menar man, som skolplikten är lagreglerad. Utvecklingen visar tydligt att skolplikten är en förlegad företeelse i ett demokratiskt samhälle, en skolplikt som kuvar barn och föräldrars rättigheter och möjligheter till fria val.
Undervisningsplikt däremot, som fungerar bra i andra länder, är den plikt som mer stämmer överens med internationella lagar och bestämmelser, en plikt där olika undervisningsformer är av samma värde. Hemundervisning är inget föräldrarna ska behöva kämpa sig till för att få beviljad i ett rättssamhälle, den är en fullgod undervisningsform bland andra.
Orsakerna till att välja hemundervisning för sina barn kan vara många och skiftande. Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet, visar sig dock vara ett hårt slag emot just individens kunskapsval, valfrihet och trygghet. Utvecklingen i vårt land är alarmerande med en skolpolitik som genom lagstiftning i demokratins namn avväpnar enskilda medborgare deras fri och rättigheter. Artilleriet man använder är enkla små ord och formuleringar som i sin användning mot den enskilde slår hårt och obarmhärtigt. De vackra orden däremot, de där fina duperande orden som allsidighet, objektivitet, mångfald, dialog m fl, som i offentligheten lyfts fram för att presentera en framgångsrik svensk skolpolitik, ”en skola i världsklass”, visar sig i verkligheten vara innehållslösa då en mamma och en pappa ställs inför ”skranket”, inför myndigheter på olika nivåer för att försvara sin rätt att tillförsäkra sina barn utbildning och undervisning.
Citerar Midnattsropet nr 5- 2008 under rubriken Hemundervisning- en nagel i ögat på det totalitära utbildningssytemet:
-Då en grupp föräldrar tillhörande Maranata på 70-talet började hemundervisa sina barn och verkligen gick i bräschen för denna kamp för föräldrars rättigheter i vårt land, stod kommunfolk och skolfolk helt frågande och visste inte hur de skulle hantera situationen. Detta var något helt nytt!
Tidningarna skrev, ministrar hade åsikter och det var periodvis ett väldigt liv ute i bygderna, men dessa föräldrar höll fast vid sin övertygelse att hemundervisningen var viktig.
Hemundervisning är så mycket....och måhända är det just detta ”mycket” som kontrollapparaten inte klarar av, en undervisningsform vid sidan om institutionen, en undervisning där familjer gör något bra tillsammans.
Att som skolmyndighetspersoner på olika nivåer möta föräldrars goda initiativ med misstro, ovilja och förbud är ingen bra förutsättning för ett gott samarbete mellan hem och skola, men det är tyvärr vad många hemundevisande föräldrar får utstå; en skolpolitik som driver dem in i civil olydnad pga religiös eller filosofisk övertygelse, i Sverige anno 2009.
Reaktioner
MR presenterar här några reaktioner på regeringens förslag till ny skollag
Det är besynnerligt med den enorma tilltron till skolinstitutionens positiva betydelse i en människas liv, och tilltron till skolpolitikernas förmåga att göra riktiga bedömningar om vad som är väsentlig kunskap och nödvändiga obligatorier. Det är ju lätt konstaterat att skolan i flera avseenden befinner sig flera decennier tillbaka i tiden. Vi har genomgått en globalisering och en IT-revolution som medger en enorm flexibilitet och fantastiska möjligheter till vidgade vyer och mångfald. Men skolan tragglar på med obligatorisk närvaro för närvarons skull, och i skolbarnens ryggsäckar ligger fortfarande skrynkliga stenciler med RFSU:s världsbild, som ska prackas på alla...
/Barometerns Kolumnist den 24 juni, Karin Yngman
Trots att vi i Sverige ligger i topp beträffande utbildningspengar per elev så mår många skolbarn dåligt och skolresultaten försämras. En del föräldrar, ur den alltmer välutbildade föräldrageneration med tillgång till mer kunskap än någonsin tidigare, kommer att vilja söka nya lösningar för sina barn. Då måste Sverige ge dessa föräldrar samma frihet som i andra västländer.
/Maria Kornevik Jakobsson, riksdagsledamot centerpartiet
Idag tvingar Sverige många ambitiösa svenska hemundervisare till alldeles onödiga, och för samhället kostsamma rättsprocesser. I de flesta andra västländer hade dessa föräldrar haft samhällets stöd och kunnat helt fokusera sig på sina barn. Vad säger vi i Sverige när amerikanska familjer med spetskompetens söker sig till Sverige och vill hemundervisa sina barn som man är van vid hemifrån? Sverige måste hänga med i den demokratiska utvecklingen. Det var vår förhoppning att Sverige skulle få en modern liberal tolkning på paragrafen om hemundervisning enligt modell från många andra västländer.
/MKJ
Antar vi den lagen hamnar vi i samma fålla som Tyskland som i sin nazityska skollag från 1938 förbjuder hemundervisning, med följd att fyra tyska hemundervisande familjer har politisk asyl i USA, och landet har fått kritik från FN för att man inte tillåter hemundervisning. /M K J
Hemundervisning av filosofiska och religiösa skäl förbjuds enligt nya skollagen. Det är ett synnerligen märkligt beslut. Europakonventionen och utvecklingen i hela den demokratiska världen åsidosätts.
/Jonas Himmelstrand, pedagogisk konsult
Civil olydnad kommer att bli svenska hemundervisares motdrag om skollagsförslaget vinner laga kraft. Lagen riskerar bli verkningslös. Skulle regeringen möta denna civila olydnad med rättsliga ingripanden kommer svenskar för första gången i modern tid att söka politisk asyl utomlands. Sverige hamnar i den demokratiska världens skamvrå. Fyra tyska familjer har redan beviljats politisk asyl i USA av just hemundervisningsskäl.
/JH
Hemundervisning i USA
Antalet hemundervisade barn fortsätter att öka i USA och alla tecken tyder på fortsatt uppgång.
Den officiella statistiken från det amerikanska utbildningsdepartementet säger att 1,5 miljoner barn hemundervisades 2007, en ökning med 74 procent mellan 1999-2007.
Hemundervisning expanderar nu även utanför de kristna grupperna. Alltfler hemundervisar för att kunna låta sina barn lära i egen takt och för att få mer familjetid.
/Nyhetsbyrån UPI (United Press International)
Hemundervisning - en nagel i ögat på det totalitära utbildningssystemet
Text: Karin Vidén
Skolinstitutionen har stirrat sig blind på den heliga objektiviteten och ser inte vilket bedrägeri det handlar om...
Det är en småkall oktobermorgon och färggranna löv faller oavbrutet från vackra ekar och lönnar, och stiliga popplar låter sig ses på långt håll för den som färdas fram på Bällstavägen i Bromma. Inne hos ”storfamiljen på Bällsta”, ett boende- och arbetskollektiv på Maranataförsamlingens missionscenter, sjuder det av liv och aktivitet. I den gamla byggnaden från 1912 där under många bakomliggande år så många folkskoleelever nött den gamla Bällstalundsskolans stentrappor, springer fortfarande idag barn och ungdomar på väg till sina lektioner och arbetsuppgifter. Men nu handlar det om barn som hemundervisas av sina föräldrar, och även om ungdomar som efter avslutad skolgång valt att arbeta på Pilgrimshem Hotell för att därigenom betjäna de gäster som bl a Stockholms stad och andra kommuner bokar in. Det är en stor förmån att få leva och arbeta mitt i en kristen daglig gemenskap med människor av alla generationer. Varje morgon innan den direkta hemundervisningen börjar, samlas vi en grupp föräldrar och barn och har gemensam morgonbön. En väldigt fin start på dagen som varmt kan rekommenderas. Vi läser några versar var ur bibeln och lägger fram böneämnen och tacksägelseämnen och ber till Gud tillsammans. Det är verkligen en fröjd att se och höra hur några småttingar som just lärt sig läsa, i denna trygga miljö med stolthet och iver stavar sig fram en bibelvers var, och hur de nämner sina böneämnen och bekymmer för att vi tillsammans ska be till Gud. -”Min mormor är sjuk”, ”de haitiska skolbarnen i Palavé”, ”missionsarbetet bland de fattiga i Rumänien” osv.
Tänk att få inleda dagen med att få påminnas om dem som behöver omtanke och hjälp, och själv få forma böneord till Gud! Det danar människor för framtiden.
Då en grupp föräldrar tillhörande Maranata på 70-talet började hemundervisa sina barn och verkligen gick i bräschen för denna kamp för föräldrars rättigheter i vårt land, stod kommunfolk och skolfolk helt frågande och visste inte hur de skulle hantera situationen. Detta var något helt nytt!
Tidningarna skrev, ministrar hade åsikter och det var periodvis ett väldigt liv ute i bygderna, men dessa föräldrar höll fast vid sin övertygelse att hemundervisningen var viktig. Denna 70- och delvis 80- talets kamp i motvind för rätten att hemundervisa i vårt land har betytt mycket för föräldrar som fortsätter idag. Denna föräldrars osjälviska kamp har lett fram till flera bakomliggande år då vi haft möjlighet att utan större friktioner undervisa våra barn hemma i samarbete med kommuner, stadsdelsnämnder och skolfolk.
Idag ser vi dock en tydlig samhällsinriktning med dels avkristning som mål, och dels en mycket förringande syn på föräldrars roll och ansvar. En inriktning som regeringens utredare Margó Ingvardsson så frimodigt offentliggjort och uttalat: Föräldrarna disponerar barnen på fritiden! Ett avskyvärt maktspråk varje svensk förälder borde resa sig upp i protest emot.
Statens skola menar sig uppenbarligen ha tagit patent på att sitta inne med den människo- och gudssyn, objektivitet och moral som är den enda accepterade att förmedla till landets barn och ungdomar.
En gemensam obestridbar människo- och gudssyn är dock typiska ingredienser i ett totalitärt samhälle, inte i en demokrati. I ett värdepluralistiskt och så internationellt berikat land som Sverige, med olika religionsuppfattningar och kulturer, hävdar ändå svensk skola sin absoluta dominans med den enda tänkbara och accepterade läroplanen, och det man anser vara den korrekta objektiviteten.
Skolan har tagit på sig uppgiften att forma unga människors tankar, livssyn och gudssyn helt utifrån rådande och aktuell samhällsideologi. I en demokrati finns förtroende för att även oliktänkande kan äga uppfattningar som kan berika människors gemenskap, och vad är förresten “oliktänkande”? Handlar det om en minoritet som sticker ut med egna åsikter, eller kan det kanske vara så att ett helt samhälle är oliktänkande utifrån individens tro och övertygelse?
Skolan förmedlar en enda uppfattning om jordens och människans uppkomst genom evolutionsteorins totalitära anspråk på att vara det enda tänkbara och oemotsägliga undervisningsstoff som får presenteras i landets lärosalar, och som även genomsyrar en stor del av de kunskaper eleven har att inhämta under sin både förskole-, grundskole- och gymnasietid. Är detta en saklig och opartisk undervisning? Objektiviteten lyser verkligen med sin frånvaro! Skolinstitutionen har stirrat sig blind på den heliga objektiviteten och ser inte vilket bedrägeri det handlar om, om den nu överhuvudtaget existerar i skolans värld.
Den homosexuella livsstilen och andra stilar förordas i klassrummen som något normalt och naturligt, ibland kanske något krampaktigt men ändå tvingande, av pedagoger som annars sitter osäkert i sin lärartjänst, eftersom “så säger läroplanen”, och den väntande skolinspektionen kan ju annars ge skolan en anmärkning för brister i genuspedagogiken eller likabehandlingsplanen. Kontrollen av den enskilda skolan, pedagogen, klassen och eleven ökar och det nya Skolverket tillsammans med nybildade Statens Skolinspektion tar nu nya tag för en skola i världsklass, och som man säger, en starkare svensk skola i framtiden.
Hur ser valfriheten ut för den förälder som vill ge sitt barn något annat, något bättre?
Valfriheten gäller så långt Skolverk och Utbildningsnämnd tillåter, och den når inte utanför det avskilda skolsystemets gränser... där tar det förbjudna över. Där utanför vill överheten genom lagstiftning kriminalisera enskilda föräldrars goda initiativ att med omsorg och framåtanda engagera sig i sina barn och ge dem en bra start i livet genom hemundervisning. Hemmet hamnar ofta i fokus då smutskastningen söker sina mål, som vore det en isolerad tillvaro av ondo, och familjen som en samhällets stöttepelare hånas och förlöjligas av den kulturelit som på lerfötter glider runt i media och skanderar sina åsikter och tyckanden i det oändliga, dock utan gripbart mål. Tyckandet verkar vara ett mål i sig, och åsikter verkar mest vara till för att skapa sig en egen nisch för uppmärksamhet.
De spillror av skolans uppdrag gentemot individen som hittills överlevt är även de på väg att skyfflas bort. Misstro, lagar och förbud mot föräldrars fulla kapacitet att välja studiemiljö och studieform för sina barn, är det språk som gäller idag, år 2008 i Sverige. Friskolornas frihet ser idag mer ut som en chimär, och hemundervisning som alternativ menar Utbildningsnämnden utan varken insyn eller prövning “ej framstår som något fullgott alternativ till den ordinarie undervisningen i grundskolan”.
Hemundervisande föräldrar går in i en ny tid där övertygelse och tro på att det vi gör är angeläget och rätt, kommer att vara viktiga komponenter som drivkraft för att klara av att fortsätta.
En och annan kritisk röst har höjts om att Maranatas medverkan i det så uppmärksammade Existens-programmet i TV tidigare i år har försvårat situationen för flertalet av landets hemundervisande familjer. Det är naivt att tro att ett halvtimmesprogram med inslag av en upprörd och i frågan okunnig och dåligt insatt utbildningsminister skulle leda fram till lagändringar. Detta har sedan länge dryftats i de politiska slutna rummen och nu passade det ypperligt bra med en orsak som svenska folket så innerligt väl skulle förstå. -Vi måste stoppa Maranatas hemliga skola! De slår barnen! Sekterister! Hemundervisningen ska stoppas!
Existensredaktionens syfte med programmet visade sig vara att lojalt och samhällsanpassat räta in sig i ledet bland alla övriga förfasande röster som yvigt förfärar sig över de enskilda föräldrar som agerar emot opinionstrycket.
Hur ser då den konkreta situationen ut idag? För artikelförfattarens del så har Utbildningsnämnden sagt sitt nej som svar på den ansökan som redan i våras skickades in gällande läsåret 2008/09, och ärendet med överklagan ligger nu hos Länsrätten i Stockholm i väntan på beslut. Under tiden arbetar vi vidare eftersom vi, som alla föräldrar, vet att det som är bra för barnen även är bra för familjen, och det som är bra för familjen är bra för samhället; m a o, hemundervisning är bra för Sverige.
Om du någon förmiddag passerar den fd Bällstalundsskolan på Bällstavägen i Bromma, och ser en skara glada barn i olika åldrar leka “bluffkull”, “apelsin”, “äpple” eller andra lekar ute på gården, då ska du veta att det är rast just då, och skulle du höra en gammaldags skolklocka klinga från ett av de stora fönstren, så är det inget eko eller hörselvilla från gångna tiders folkskola... nej, då är det bara dags för lektioner för de hemundervisade barnen i storfamiljen på Bällsta.
Skollagen 10 kapitlet, 4 §:
Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.
Behov av insyn i verksamheten skall kunna tillgodoses.
Medgivande kan lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighetstid skall prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet skall återkallas med omedelbar verkan, om nödvändig insyn i verksamheten inte ges eller om det av annat skäl inte kan antas att förutsättningar för godkännande fortfarande föreligger.
Europakonventionen
Första tilläggsprotokollet – artikel 2:
Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna,
Artikel 26.3:
Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.
Hemundervisning bra - men helst inte för kristna!
Analys av Berno Vidén
Efter att mediastormen i våras (MR 2- 08) mot hemundervisande föräldrar tillhörande Maranataförsamlingen lagt sig, har två av landets största dagstidningar nyligen publicerat några förvånansvärt positiva artiklar om hemundervisningen. I reportage från olika familjer beskrivs hur man på ett väldigt fint sätt tagit sig an uppgiften att själva undervisa i hemmet. I en av artiklarna lyfter tidningen fram hur ”hemskolning snarare bibehåller barnens sociala förmåga än förstör den”, ”åtminstone om man är en normalt fungerande familj”.
Så helt plötsligt flyttas fokus med ett journalistiskt skamgrepp. ”Visst kan det finnas risker med rörelser som Maranata och andra sekter, men där måste ju kommunen gå in och sätta stopp om det finns problem.” Tidningens konklussion kan inte misstolkas; i Maranatarörelsen finns inga normalt fungerande familjer vars hemundervisning bibehåller barnens sociala förmåga.
Då mediastormen pågick som värst och politikerna oförberedda ställdes mot väggen av medias frågor uttalade både utbildningsminister Jan Björklund och Stockholms skolborgaråd Lotta Edholm, båda folkpartister, ett direkt hot riktat mot hemundervisningen. Den ska förbjudas! I varje fall försvåras så pass att det blir näst intill omöjligt för föräldrarna att lyckas. Ideologi, barnaga och religion användes som mediala slagträn mot dessa hemundervisande föräldrar som under många år haft gott samarbete med myndigheterna, med uppvisat gott resultat, allt för att stadfästa den massmedialt uppblåsta teorin att Maranata är en sekt som med gott samvete måste och bör motarbetas.
I en artikel publicerad den 16 juni uppmärksammar DN hur hemundervisande familjer runt om i landet helt plötsligt fått avslag på sina ansökningar gällande kommande läsår. En niobarnsfamilj från Tranås som drabbats av kommunens nya linje säger att det under tidigare år aldrig varit några problem och att de tidigare haft ett gott samarbete, till dess Skolverket kom och gav nya direktiv. Alla fyra familjer inom kommunen som ansökt om hemundervisning till hösten har nu fått nej.
Samhället blir mer och mer toppstyrt. Enskilda föräldrars initiativ att själva ansvara för sina barns fostran och bildning kriminaliseras. En skrämmande parallell utveckling, som också ges stor medial uppmärksamhet, är hur grupper av medborgare som bekänner sig tro på och tjänar Herren Jesus Kristus, ständigt utsätts för hatkampanjer. Häromsistens riktade Aftonbladet in sig på ett kristet arbete i den danska staden Frederica. Med storsläggan slår man till och förfasar sig över hur denna kristna grupp, som i tidningen kallas sekt, håvar in miljoner från staten. Den kristna rörelsen som driver ett kafé med syfte att integrera unga invandrare ges inte ens tillfälle att gå i svaromål.
Varför reagerar inte media lika kraftfullt när andra organisationer kvitterar ut miljonbelopp efter miljonbelopp för att informera om exempelvis sexuell samlevnad? Som går att läsa på den här tidningens ledarsida betalas stora summor ut till organisationer som metodiskt och med samhällets stöd och uppbackning bearbetar landets skolelever med information och uppmuntran till en gränslös och lekfull sexualitet utan könsspärrar. Media rosar en sådan utveckling.
Ett färskt exempel på hur media väljer ut sina guldgossar är Aftonbladets publicering av en person föreställande en naken Jesus. Hela artikeln är positiv propaganda för en kommande Ecce Homo-utställning i Örnsköldsvik. Skattebetalarna bekostar hela arrangemanget som presenteras i ett för kristna människor mycket kränkande och avskyvärt informationsblad, tryckt och distribuerat av Örnsköldsviks kommun.
Den kristna tron och övertygelsen utsätts av media och politiker för kränkningar, förlöjliganden, förbud och förföljelse. Den kristna församlingens grundfundament, som är Guds eget från begynnelsen talade ord, inte bara ignoreras utan bekämpas aktivt av den samhällsstyrande konstellationen av politiker och media som gjort sig disponibel för de antikristliga krafter som i allt ser som sitt uppdrag att förgöra den Smorde, Jesus Kristus.
