Vi behöver signaler om Herrens tillkommelse!

Appell av Hans Lindelöw

När den kristna församlingen babyloniseras, förvärldsligas, förflackas och avfaller; då den processen har inletts och tagit fart söker du förgäves efter signaler om Herrens tillkommelse

Vi befinner oss i det som kallas för reformationsåret. Det var 500 år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna. Han skrev flera böcker, en av dem med rubriken Kyrkans babyloniska fångenskap. En liten skrift som är väldigt intressant och lärorik. Man kan förstå hur tidsläget var. Jag vet inte om reformatorn görs någon verklig rättvisa, men ett är säkert, det här är bara ett exempel på att protestanterna och sedermera väckelsekristna varit observanta på att den kristna församlingen kan babyloniseras. Hur går det till och hur ser det ut?
Kan det vara ett tecken att man har påbörjat en sådan process då man slutar tala om församling, och istället börjar tala om kyrkan, eller att man tillgriper rent kyrkligt språk?
När jag går till Bibeln ser jag att vad Babylon är blir avslöjat av profeterna; hur Babylon är en andlig makt. En andlig makt som det finns anledning att vara uppmärksam på både när man läser i gamla förbundet, historien om Israels barn, och när det gäller det nya förbundet, den kristna församlingen. Vi har det här språket exempelvis i Uppenbarelseboken. Babylon skildras där som en andlig makt. Och det väldigt överensstämmande språk som aposteln för, kan vi finna hos en av profeterna också. Jesaja karaktäriserar exempelvis Babylon på följande vis:
-Du tänkte: ”Jag skall evinnerligen förbliva en drottning” därför ville du ej akta på och tänkte ej på änden (Jes 47:7).
Detta är karaktäristiskt för Babel. Det är karaktäristiskt när den kristna församlingen babyloniseras, förvärldsligas, förflackas – och sorgligt nog, får man alltmera konstatera – avfaller. Du söker förgäves efter signaler om Herrens tillkommelse då den processen har inletts och tagit fart. Varför skulle det finnas någon anledning att lämna ut något så viktigt, som det vi får läsa i Nya testamentet? Vi läser om det i profeterna i Gamla förbundet och vi läser om det i Nya förbundet, i Matteus 24, Markus 13, Lukas 21 och Johannes 16. Romarbrevet ger oss också detta perspektiv i kapitel 9, 10 och 11, och även 1 Korintierbrevet 15 – jag kan fortsätta igenom hela Nya testamentet, men jag ska bara nämna några här.
När lärjungarna hade samlats omkring Jesus på berget i Galiléen som han hade sagt att de skulle gå till, så får de vara med om något underbart. Vad det hela handlar om sammanfattas i vad två män som plötsligt stod där i vita kläder sade till dem:
- I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen (Apg 1:11).
Halleluja! Och det står om bruden i Höga Visan. Hon har en enormt härlig position:
- Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig (Höga v 2:6).
Därför har han utbrett sina armar på korset, för att hans brud ska få den här positionen. Hur kan han som utbreder sina armar på korset någonsin omfamna någon? Jo, det kan han när Guds kraft kommer till. När Guds kraft kommer till, som vi läser om i Efesierbrevets första kapitel, där aposteln skriver och beder:
- Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig, och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro - allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft, varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen, över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande (Ef 1:17-21). 
Allt i enlighet med denna kraft. I enlighet med denna kraft, säger Ordet, ska han också verka med dig och mig om vi ställer oss till förfogande. Om vi accepterar Honom, och inte reducerar Honom. Om han får vara den han verkligen är - för oss, pris ske Gud.
Gång på gång måste vi väckas, så att vi inte glömmer denna väldigt viktiga dimension. Så att vi inte förfaller till att över huvud taget inte ta med det här perspektivet. Änden – änden – det perspektivet måste vara med!
Herre, vi prisar och tackar dig, du levande Gud att vi får församlas här. Herre, låt oss vara vakna och uppmärksamma, så att ingen förvränger bilden av dig, eller av något du har sagt, ty detta är för oss räddningen. Gud, vi tackar dig i Jesu namn. Amen.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar