Den objektiva sanningen

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

För en tid sedan var det en barnsång som grep tag i mig. Den handlar om Jesus som står upp ifrån de döda och Tomas, som inte var där när Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar. Händelsen beskrivs i Johannes evangelium, kapitel 20:24-25. Lärjungarna kommer och berättar för Tomas: ”Vi har sett Herren, han är uppstånden!” Då säger Tomas: ”Jag vill inte tro om jag inte får se honom; känna spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i hans sida.” Han hade klart för sig vad som skulle till för att han skulle tro. Han skulle se Herren, se spikhålen i hans händer och röra vid hans sida. Då skulle han tro.
Vi brukar tala om Tomas tvivlaren, men egentligen är det väl inte hans tvivel det handlar om. Det verkar som om Tomas hade bestämt sig för något, och hans beslut var: ”Det här vill jag inte tro!” Om man läser de få texterna i bibeln som nämner Tomas, verkar det som om Tomas är något av en pessimist. När Jesus säger: ”Vi ska gå till Lasarus grav”, så säger Tomas: ”Låt oss gå med och dö med honom.” Det verkar som att han tänker det värsta om varje situation.
Tomas var alltså inte där när Jesus uppenbarade sig första gången för sina lärjungar. Kanske hade han trott att Jesus var den verklige Messias, men när inte saker skedde på det sätt som han tyckte att de skulle hända, går han undan och tänker igenom alltsammans på egen hand. Han är kanske pessimisten som går i sina egna tankar och har en uppgörelse med det han menat var sant. Jesus var inte den han trott han var. Jesus var nu död och borta. När han får höra lärjungarna säga att de har sett Herren och att han är uppstånden, så blir den sanningen inte Tomas sanning. Hans uppfattning var att han inte skulle tro om han inte fick se Jesus - oavsett vad andra sa.
Så är det med många människor i vår tid. Man har beslutat sig: ”Jag vill inte tro.” Det gäller oavsett vilka vittnesbörd vi ger om att det finns en uppstånden frälsare. Det har blivit ett beslut, och man silar bort den information som skulle göra någon skillnad. ”Det är inte min sanning.” Så är det med människor i vår tid, och så har det nog alltid varit.

Informationssamhället
Vi lever i ett informationssamhälle. Det har sagts och skrivits mycket om detta den senaste tiden. Var vi än är, så har vi allt tillgängligt på mobilen. Om någon frågar något, så kan vi snabbt få fram svaret där. Vi googlar en fråga, och får svaret med detsamma. Det är väl inget fel med det, men det är stor skillnad på information och kunskap. Kunskap är information som är bearbetad och testad, undersökt och förstådd. Vi kan tro oss ha all kunskap i världen, men det är bara information som någon annan har gett oss.
Det sägs att människor är mindre kritiska mot information idag. Man tar det man får så att säga. Vi tror att det som serveras är sant, utan att använda mera tid att undersöka om det verkligen är fakta. Det sägs att det är större problem idag, eftersom den information vi får tag i på ett sätt är personlig och anpassad till oss. Om vi till exempel söker på Google, så vet Google allt om oss. Den ger oss den informationen som vi vill ha. Skulle t ex en ateist söka: ”Finns det någon Gud?” Ja, då kommer alla argument upp som talar för att det inte finns någon Gud. Informationen passar direkt in i ateistens tankevärld. ”Det här är rätt! Det här är fakta jag söker!” Men om en religiös människa skriver in samma fråga: ”Finns det någon Gud?” Då kommer ett helt annat svar. Frågan är om vi har några kritiska frågor om det som serveras oss, eller om det bara blir en information som vi får och tar emot som sanning.
Långt färre läser också  tidningar nu för tiden, blad för blad. Förr hade tidningarna ansvaret att presentera nyheter från olika håll i världen. Det gav faktabaserad information från säkra källor. Men idag har de sociala medierna tagit över den nyhetskanalen för många människor, och det nyhetsflöde vi ser i sociala medier eller på Google eller någon annanstans på internet, är anpassat efter vad vi tycker. Allt vi läser bekräftar bara vår egen världsbild och gör vår sanning större. Ingen annan kommer in med något kritiskt i det informationsflöde vi får. Många har sett problemet, och undrar hur man ska tackla att informationen är så polariserad och anpassad till varje människa. Det vi läser i våra största tidningar kommer genom länkade artiklar i våra sociala medier, som filtreras efter våra preferenser. De sociala medierna är alltså startpunkten för den information man får sig serverad.

Fake news
Under presidentvalet som ägde rum i USA blev det en väldigt stor sak av det som kallades ”fake news”; falska nyheter. Det som väcker oron är att så väldigt många läser dessa falska nyheter. De kommer in i deras nyhetsflöden. Man läser, och tar det till sig som sanning.
Falska nyheter är absolut inte något nytt i tiden. Det har funnits genom hela världshistorien. Det har serverat propaganda av olika orsaker. Det finns falska nyheter för att göra en satir över något, eller så har falska nyheter skapats för att man vill driva med de verkliga nyheterna, för att göra humor. Dessutom har man falska nyheter för att missleda, och falska nyheter för att skada.
Redan under antiken var detta utbrett. För att styra den politiska bilden gav man ut falsk propaganda. Det var propaganda som skadade. En romersk politiker och general, Markus Antonius, begick självmord för att han fått den falska nyheten att Kleopatra skulle ha begått självmord.

Vi läser även i Bibeln om falska nyheter. Vi vet vad som hände med soldaterna som blev satta att vakta Jesu grav. De berättade: ”Någon kom och rullade bort stenen, det var ett stort ljus och vi föll till marken.” Men de blev instruerade att säga att lärjungarna kom och tog bort kroppen, för att de skulle kunna säga att han var uppstånden. Det blev sanningen. Hade människorna som hörde det varit kritiska borde de ha undersökt om informationen som spreds verkligen var faktabaserad, men den var så anpassad. Allt hade ju sin enkla förklaring.
Det påstås att under presidentvalet i USA fanns det människor som var hyrda för att sprida falska nyheter om de andra presidentkandidaterna. Man serverade dessa nyheter som sanningar, något som skadade de andra presidentkandidaterna. Det sägs också att när man var ute för att värva väljare, anpassade man sin valpropaganda till åhörarna. Exempelvis var det frågan om man skulle förbjuda vapen eller fortsatt ha dem fritt tillgängliga. Då hade den fruktansvärda skolmassakern skett, och den ena sidan i presidentvalet vann väljare genom att lova att förbjuda vapen: ”Med så mycket vapen tillgängliga är det så enkelt att någon kan begå sådana handlingar.” Men när den andra sidan kom till stater där man älskar att gå ut i naturen och jaga, så sa man: ”Ja, röstar ni på denne kandidat, så kommer det att vara omöjligt att få ha vapen. Ni får då inte fortsätta med jakt.” Det var friluftsmänniskor som hade sin tanke om vad som var bra, och man gav dessa människor ett budskap som var anpassat till deras preferenser. Till människor som levde nära gränsen och måste bevaka sin familj och allt sitt, sa man: ”Om den här blir president får ni inte ha vapen att skydda ert hem. Människor bryter sig in, och ni har inget att försvara er med.” Man var väldigt skicklig att tolka människorna och vad de önskade höra. Vilken information är det jag borde ge för att få anhängare från den här skaran människor?

Vad är sanning
Vad ska vi göra för att nå fram till människor med det vi tror på, när människan är så styrd av sin egen sanning? Frågan är om det finns en sanning som inte är min sanning – den sanning jag har skapat och som har blivit det jag tror på. Det har funnits en föreställning genom århundraden att det är människan som är upphovet till sanningen. Det finns ingen sanning utanför människan, för människan är den tänkande individen, och all sanning är skapad av människan. Det är vi som har uttalat vad som är sanning.
Vi vet ju att det inte fungerar så i praktiken. Det finns en massa saker som vi tillsammans vet är sanning. Vi kan säga att en kula kan döda en människa. Det är en sanning som alla känner till och ingen kan förneka. Det finns väldigt mycket som är sanning, oberoende av vad du och jag tycker är sanning. Det finns alltså en verklig sanning, som är oberoende av min världsbild och min sanning.
Men det har blivit ”inne” igen i tiden att mena att människan är upphovet till sanningen. Det är ju väldigt lämpligt att vi kan skapa vår egen sanning. Vi kan bestämma för oss själva: ”Vad är min sanning? Vad ska jag tro på?” Vi får grupper av människor som lever i sina bubblor och där all information de får in silas genom deras uppfattningsfilter. Bara den sanning som för fram deras världsbild är sanning. Bubblan växer, och blir till den faktiska, verkliga sanningen. Allt utanför är falskt; ickesanning.
Vi som tror oss ha sanningen, vi kan fråga: ”Hur ska människor kunna tro, när de utsätts för denna massiva informationsström?” Det finns ingenting som kan få denna bubbla att spricka. Ingen ofiltrerad information kommer till. Inga kritiska röster kan bryta in och säga: ”Kanske det finns en annan sanning som är förmer än vad ni tror, tänker och menar?” Vi vet hur svårt det är i dagens samhälle att vittna för människor och att tala om att det finns en Gud som är uppstånden. Människor har redan bestämt sin sanning, beslutat sig för vad man ska tro.

Men så är det frågan om dig och mig: Hur är det med oss? Lever vi också i en sådan bubbla att vi kan säga att ingenting kommer in i vår värld. Vi har vår sanning som vi har bestämt oss för. Vi går på möten, vi läser bibeln och talar om bibeln. Allt vad vi hör och talar om är ensidigt. Det bygger upp den sanning vi föresatt oss. Finns det några kritiska röster som kan komma in i vår värld? Hur kan jag säga om andra människor att de inte har sanningen, om jag är så tvärsäker på vad som är min sanning? Jag lever i samma tid, och all den information som kommer till mig är väl inte annorlunda än den som kommer till andra människor? Är jag öppen för ifrågasättande av min sanning som den verkliga sanningen?
Vi har Guds Ord som vi tror är en objektiv sanning. Vi som lever i denna tid med allt som händer; vi får, även om vi kanske inte borde ha det, en överväldigande stor information av världens åsikter in i vårt informationsflöde. Det är inte bara våra tankar som kommer in i vårt nyhetsflöde, det är också denna tidens tankar som attackerar och bombarderar oss hela tiden; varje dag, ja varje timme, med sina åsikter. Det är klart att vi blir påverkade av det samhälle vi lever i.

Anpassad sanning
Vi har alltså en verkligt sann informationskanal; Guds Ord. Men vi vet att också Bibelns ord kan anpassas då vi söker stöd för vår egen vilja i Guds Ord, istället för att Ordet får ge oss det som är verklig sanning. Då ger vi inte Guds ord den rätt som det måste få ha. Vi behöver ett öppet hjärta och vi behöver Guds Ande. Allt det vi tänker formar vår världsbild och blir grund för det vi tror och uppfattar som sanning, men Guds Ande kan ge oss det som är rätt. När vi möts av ett ord som skär in i vårt hjärta som ett svärd, så får vi pröva våra liv mot Ordet, vara ödmjuka, och böja oss för det som är sanning.
I Kolosserbrevet talar Paulus om människor som dyrkade Gud efter sitt eget tycke. Efter en självvald fromhet. Då hade man anpassat Guds vilja efter sin egen vilja. Man gjorde som man själv tyckte, och levde till sitt eget behag. Man dyrkade Gud på sitt sätt istället för att vara ödmjuk inför det Gud ville.
Frågan är vad vi bygger vår tro på. Vad är grunden? Är det en objektiv sanning, eller en sanning som är anpassad till oss och vår världsbild? Paulus säger: ”Om Kristus inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Om vi trodde att Jesus var uppstånden, då han inte är uppstånden, då är vi de mest dåraktiga människor.”, men han fortsätter: ”Men nu är Kristus uppstånden!” Vad får dig att säga det, Paulus? Vad är ditt kriterium för att tro? Vad har du och jag att komma med? Vad kan vi presentera som den sanning vi grundar vår tro på, som vi går ut och vittnar om? Hur kan vi säga: ”Du ska tro det som jag tror på, för det är sanning.” Vad är det vi grundar vår tro på? Hur kan vi vara så säkra? Alla människor har ju sin egen sanningsuppfattning i sin egen bubbla.

Sanningens sannolikhet
Paulus säger: ”Vi kom inte med övertygande visdomsord.” Det var ingen information som behövde komma in i människor för att de skulle bli övertalade att ta emot den sanning som presenterades. Men han sa: ”Vi kom med överbevisning i Ande och kraft!” Jesus säger om Anden som skulle komma, att han skall överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom. En Ande, som överbevisar! Det handlar inte om bevis på så sätt att vi kan bevisa att det finns en Gud. Vi kan inte bevisa att Jesus är uppstånden. Tomas sa: ”Om jag inte får se Jesus. Om jag inte får känna hålen efter spikarna i hans händer. Om jag inte får känna på hans sida, så kommer jag inte att tro.” Det var hans kriterium för om han skulle tro eller inte. Hur ska vi möta sådana människor?
Människor har bestämt sig för vad de ska tro, och allt annat blir oväsentligt. Om jag ska tro på något så är sannolikheten för att det är sant det som bestämmer om jag ska tro det eller inte. Vad ska till för att människor ska tro? Det är nästan ingenting, egentligen. Man tror på falska nyheter, bara för att de presenteras så att det stämmer med ens egen världsbild. Kommer det något annat som inte passar in, så blir det främmande, och man tror det inte. Då stöter man det ifrån sig som något osannolikt.

Ett möte med den uppståndne
Vi har inget sådant bevis att komma med, så att vi kan säga att ”om du tror så får du se Jesus uppstånden, och du får se hålen i hans händer”. Men i sången jag nämnde om och som grep mig, står det så här: ”Men plötsligt så stod han där, och han sa: Tomas, det är ju jag!”
Det var den sanning Tomas mötte då han åtta dagar senare var där tillsammans med de andra. Så kom Jesus: ”Men Tomas, det är ju jag! Kom känn på mina sår, om det kan hjälpa dig.” Men när Jesus presenterar sig för Tomas, så behöver inte Tomas känna på hans sår. Han säger: ”Min Herre och min Gud!” Det är ett möte med Jesus Kristus. Och då försvinner all otro, alla de kriterier Tomas hade satt upp för att han skulle tro. Då finns ingenting längre som kan ändra den sanning han får uppleva i sitt hjärta. Jag tror att det är det enda du och jag kan göra. Vi kan peka på Jesus. Vi har inget annat. Vi får säga: ”Om du öppnar ditt hjärta så ska du få se att Jesus kommer till dig.” Det finns ingen otro i världen som kan stå emot ett möte med den levande Kristus.
Det fanns olika människor som Jesus mötte efter sin uppståndelse. Han mötte var och en på sitt särskilda sätt. Han mötte Maria, hon som älskade Herren. Han möter henne vid graven. Hon ser att stenen är borta, och hon vet inte vad hon ska tro. Då kommer det en och frågar vem hon söker. Hon tror det är örtagårdsmästaren. Hon säger: ”min Mästare är borttagen, och jag vet inte vart de har lagt honom.” Då säger Jesus: ”Maria!” Och jag tror detta enda ord rymde allt det Maria behövde höra just vid det tillfället. Och hon förstår: ”Det är ju Jesus!” Jesus mötte Maria som hon behövde det.
Han mötte lärjungarna. De som trodde att kvinnorna, som talade om att de hört från änglarna att Jesus är uppstånden, kom med tomt prat. Men de sprang ändå dit. Det står om Johannes att han gick in och såg den hopvikta huvudduken. Då trodde han. Det var vad som behövdes för att Johannes skulle tro.

Vi har olika förutsättningar. Vad ska till för att jag ska tro? Han möter oss precis som vi behöver. Han är den som kommer till oss, därför att han vill dra oss till sig. I Jeremia står det: ”Jag låter mig finnas av den som söker mig av hela sitt hjärta.” Hur ska människor komma till tro? Vi måste föra människor till ett möte med Jesus.

En säker grund
I Petrus’ första brevs första kapitel står det: ”Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje” (v 8).
Detta kan du och jag få uppleva. Kanske behöver vi uppleva Jesus ännu en gång. Lärjungarna kom till Tomas och sa: ”Vi har sett Jesus! Han är uppstånden”, men Tomas sa: ”Jag kommer inte att tro.” Men nästa gång Jesus uppenbarar sig är Tomas där ibland dem. Jag tror att det var just på grund av lärjungarnas vittnesbörd som Tomas nu är ibland dem. Kanske det finns en misstanke hos människor: ”Det måste finnas något mer än det vi har.” Människor är inte nöjda med den sanning som presenteras. Det finns frågor hos alla människor. ”Vad lever vi för?” Den tanken gör alla lite osäkra. Tänk om vi kan få möta Jesus på ett överväldigande sätt, och få ett levande vittnesbörd som får människor att komma in i den skara där Jesus är!
Vi kan läsa om Paulus, när han fick möta Jesus på Damaskusvägen. Han trodde att han tjänade Gud när han förföljde lärjungarna. Så fick han möta Jesus. Om han fick möta honom fysiskt vet jag inte, men Paulus säger: ”Gud uppenbarade sin Son i mig.” Det var något hos Paulus som blev en säker grund för allt han sedan gjorde. Det ledde honom ända in i döden, men den säkra grunden Paulus stod på, var mötet med Jesus. ”Jag blev inte ohörsam  mot den himmelska synen.” Vi behöver det mötet med Jesus Kristus som får allt tvivel att försvinna. Som för Tomas: ”Min Herre och min Gud!” Vår tro är inte baserad på någon doktrin eller mänskliga bevis. Det är Kristus som är objektet för vår tro. Det är en person, Jesus Kristus, som har flyttat in i våra liv. Och nu finns det en Ande som talar i oss, som vittnar i vårt inre att vi är Guds barn. Det är en säker grund att stå på.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar