Församlingen – Guds angelägenhet

Text: Tage Johansson

Församlingens ursprung, mönsterbild, upprättelse och historiska skeende.

Varje andlig väckelse genom tiderna har mer eller mindre aktualiserat den ursprungliga mönsterbilden för församlingen, som de första apostlarna förverkligade. I Efesierbrevet, som har blivit kallat ”församlingsbrevet”, skriver Paulus att församlingen uppbyggs på apostlarnas och profeternas grundval där hörnstenen är Kristus Jesus själv, och bliver sammanslutet för att växa upp till ett heligt tempel i Herren. Apostlarna kallade sig själva för erfarna byggmästare och församlingen för ett Guds åkerfält, en Guds byggnad. En byggmästares uppgift är att fullfölja ritningsplanen så att allt blir uppbyggt enligt vad som är bestämt av arkitekten som i det här fallet är Gud själv. Till Mose sa Gud: ”Se till att du gör i allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.” När detta sades gällde det tabernaklet som Mose skulle iordningställa. Tabernaklet i Gamla testamentet är en förebild på församlingen som ska vara ett tempel, en uppenbarelseplats där Gud får bo, en ”Guds boning i Anden” (Ef 2:20).
Orsaken till den första tidens glansperiod för församlingen var apostlarnas nit att se till att församlingen blev befäst i Ordet. Tänker man på det är det lätt att förstå profetian om Jesus i Psaltaren 69:10: ”Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.” Utifrån detta har församlingen från efterapostolisk tid haft tider av ständig kamp där det handlat om uppgång eller nedgång, ett närmande eller ett bortglidande från ursprungsbilden. Som exempel kan nämnas Guds folks kamp för att i flera avseenden följa vad bibeln lär om församlingen, när man år 1734 i Sverige bildade den första friförsamlingen genom Carl Michael von Strokirchs initiativ.
Myndigheter har alltid velat stävja andligt uppvaknande. I det här fallet var det den andliga väckelsevåg som kallades Pietismen under första delen av sjuttonhundratalet. Konventikelplakatet är ett tydligt exempel på detta. Det har alltid varit en kamp för ett väckelsefolk att stå fritt och oberoende av de politiska, ekonomiska, kulturella och inte minst de religiösa etablissemangen. Jesus själv stod utanför allt detta och vi uppmanas i Hebreerbrevet 13:13 att gå ut till honom som befinner sig utanför lägret, och bära hans smälek.

Församlingen uppstod genom ett Gudomligt initiativ. På samma sätt som sonens kommande till jorden var planerad före den synliga skapelsen, så fanns också i Guds hjärta tanken om församlingen. Guds ord talar om hur en brud blir uttagen för en brudgum.
Den urkristna församlingen och hur den uppstod var alltigenom den Helige Andes verk. På samma sätt som Elieser blev sänd av Abraham för att uttaga en brud åt sin son, så är Anden sänd för samma uppdrag. Två upplevelser ligger till grund för att en församling uppstår. Först en begynnelse genom den nya födelsen; ett nytt liv begynner. Rebecka bryter upp från sitt gamla liv, står upp och uppger allt för kallelsen som har nått henne. Anden föder inte bara på nytt, den insätter också in i den levande Gudens församling. Därför liknas församlingen vid en kropp där var och en som vill, låter sig inlemmas i Kristi kropp.
Det var Gud som genom apostlarna byggde församlingen. Det var Han som kallade och församlade sin här. Frågan är idag: Är du villig att låta dig församlas i denna tid, då församlingsbegreppet är så diffust? ”Villigt kommer ditt folk när du samlar din här” heter det i sången. Församlingsgemenskapen är för många idag bara en del av vårt liv, någonting vid sidan om, som om det vore frågan om en hobbyverksamhet. Nej, vårt liv som liknas vid en levande sten, måste bli förenat med hörnstenen. Gud bygger bara med stenar som är Hans hela tillhörighet. Kampen står alltid mellan individualism och helöverlåtelse. De flesta som tågade ut ur Egypten nådde aldrig fram till Jordan, som är självuppgivelsens gräns och till Gilgal som är avvältringens plats. Där upplevde man den sanna friheten, frihet från alla hinder som stod mellan dem och löfteslandet. Vår frälsning handlar inte bara om ett uttåg, utan också om ett intåg.
När Petrus skriver sitt första brev där det handlar om att låta sig uppbyggas till ett andligt hus, så börjar han med en uppmaning att göra sig av med allt som kan vara ett hinder.

Den första församlingen uppstod genom att man lät sig införlivas i en gudomlig gemenskap. Det var en frukt utav apostlarnas undervisning. Jesus själv sa att han skulle bygga sin församling på Ordets klippa. En församling måste ha ett gudomligt ursprung, en historisk upprinnelse om den ska kunna kallas Guds församling. Församlingen kan aldrig skapas på mänsklig väg eller människors initiativ när man t.ex. ivrar för ekumenik och allians. Under pingstväckelsens början, bland annat här i Sverige, var riktlinjerna klara och tydliga i tal och skrift. Den 23 augusti 1925 höll Lewi Petrus en predikan som handlade om ”Ekumeniska mötet i bibelns ljus”. År 1932 höll Johannes Hydéhn ett föredrag i Filadelfia i Uppsala som handlade om ”Varför vi icke deltaga i alliansmöten”. Båda talen gavs ut i skrift som trycktes upp i flera upplagor. ”Åter till Ordet som av Gud vi fått! Åter till stigen våra fäder gått.”

Den Helige Ande och den urkristna församlingen.
Så länge man i den första tiden levde i ett beroendeförhållande till Anden, så länge kunde man bevaras i den ursprungliga uppenbarelsen om församlingen. Genom Anden kunde man bevaras i ett jungfruligt tillstånd. Genom en sann förkunnelse var församlingen trolovad med Kristus. Paulus skriver till Korintierförsamlingen att han hade trolovat dem med Kristus och ingen annan för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. Anden hade ett stort utrymme och var en oumbärlig hjälp hos de första apostlarna. Anden är den som leder fram till hela och fulla sanningen. Det är den som hjälper oss att ta de rätta besluten och ge vägledning. I Apostlagärningarna 15:28 heter det: ”Den helige Ande och vi har nämligen beslutat...”, och när man fastade och bad i Antiokia sade den helige Ande ”Avskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jag har kallat dem till...” Vidare står det ”dessa som så hade blivit utsända av den helige Ande”.

När Jesus lämnade lärjungarna gav han dem ett fantastiskt löfte. Jag ska sända Hjälparen. Anden blev sänd för att ta Jesu plats på jorden. Jesus sa ”jag ska inte lämna eder faderlösa”. Den helige Ande verkställer allt Jesus vill ska ske genom sin församling. Anden är beroende av och behöver ett synligt redskap för att utföra sina gärningar. Han behöver vår kropp som ska vara avskild för Hans räkning. Paulus påminner i 1 Korintierbrevet 6:19-20 att vår kropp är ett tempel åt Anden och att vi inte är våra egna. Den skall bäras fram till Gud som ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer för att användas för vår andliga tempeltjänst (Rom 12:1). n
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar