Lever vi i de yttersta dagarna? del 3

Laglösheten och normlösheten skall förökas i ändens tid.

Av Stig Andreasson

Från Jesu s.k. eskatologiska tal citerar vi följande:
- Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta” (Matt 24:12). 
Då jag en gång skulle tala över den texten i en församling i Belgien uppstod ett problem. Jag hade inte så noga tänkt över att den franska bibeltexten egentligen inte innehåller ordet ”laglöshet”. Översättaren hade använt ett annat ord, som närmast motsvarar vårt ord ”orättfärdighet”. De två orden är väl besläktade, men de uttrycker dock inte exakt detsamma. Studiebibeln upplyste mig om att grundtextens grekiska ord var ”anomia”. För att omvandla det ordet till franska behövde jag bara byta ut ”a” mot ”e”. Ordet ”anomie” i den franska ordboken visade sig betyda ”brist på lagar, normer och regler”. Varför använde inte bibelöversättaren det ordet? Troligen därför att det är ett mycket ovanligt ord som många bibelläsare kanske inte skulle ha förstått. I min svenska ordbok upptäckte jag att ”anomi” faktiskt blivit ett låneord i vårt språk och att det är liktydigt med ”normlöshet”.
Enligt Bibeln skall vårt fysiska universum en gång gå i upplösning. Idag konstaterar vi att det är på det moraliska och etiska området som upplösningen sker. I hela västvärlden är vi långt på väg att få ett närmast normlöst samhälle. Flera kyrkosamfund har också fullt ut godtagit den sekulära statens syn på mänskligt samliv. Två personer av samma kön kan därför förenas i äktenskap. Men under en sådan vigselakt blir det omöjligt att läsa en enda bibeltext som handlar om äktenskapet. Alla bibeltexter i ämnet förutsätter nämligen att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna.

Den normkritiska skolan.
Den svenska skolan har redan infört s.k. ”normkritisk undervisning”. Även i Norge diskuteras detta. Vad gäller saken? Jo, det hela handlar om att i vår moderna tid måste gamla fastsatta normer och regler tas upp till kritisk omvärdering. Man menar nämligen att mobbing och diskriminering har med normer och makt att göra. De normer som på något sätt skapar diskriminering måste således bekämpas. Detta hörs delvis mycket bra ut. Men de flesta har knappast förstått att bakom normkritiken ligger en mängd tankegods från den s.k. ”queer-kulturen”. Det engelska ordet ”queer” betyder ursprungligen ”konstig, underlig, skev” osv. men blev med tiden en benämning på de homofila och lesbiska. ”Skev sexualitet” är samliv mellan personer av samma kön.
Enligt normkritisk tankegång bör ingen form av sexuell läggning eller livsstil betraktas som normgivande eller normal. Detta för nämligen automatiskt till att de som har en annan läggning och en annan livsstil blir diskriminerade. Målet är könsneutralitet, ja rent av könsmångfald. Ingen kan emellertid förneka att människosläktet är indelat i två kön – man och kvinna. Det hör till Guds skapelseordning. Bibeln säger också tydligt att en människas sexualliv kan vara antingen ”naturligt” eller ”onaturligt”.

Problemet med sexuella minoriteter. 
Vi lever i en värld där de vanliga och normala livslagarna ibland slår fel. Varje år föds ett litet antal barn med obestämt kön. Rent biologiskt går det inte att bestämma om den nyfödde är pojke eller flicka. Detta benämns ”intersexualism” och kallas också DSD (Disorder of Sex Development), alltså en störning eller rubbning av den normala könsutvecklingen. Detta är givetvis inte den enda biologiska störning som förekommer här i världen. Ett visst antal barn föds också med gomspalt eller harmynthet, klumpfot, hjärtfel eller med sex fingrar, för att nu inte nämna dem som kommer till världen utan syn eller hörsel, eller med Downs syndrom. Alla dessa människor bör bemötas med stor kärlek, även om vi inte förstår orsaken till deras ovanliga situation. Att födas till världen med ett lyte, en störning eller ett handikapp utplånar inte människovärdet hos någon.
I en helt annan kategori måste vi placera dem som rent biologiskt är normala män och kvinnor men som avviker från sitt eget köns vanliga känsloliv. Inom varje lands befolkning framträder ett mindre antal personer som definierar sig som ”homosexuella, bisexuella eller transsexuella”. Orsakerna till detta är många och för det mesta okända. Men problemet är helt klart av psykisk natur. Det handlar om en slags identitetskris. Av olika skäl har dessa personer inte uppnått sin fulla och normala identitet som män eller kvinnor.  Ingenting av detta kan därför bevisa att det inte kan och bör finnas någonting som är normativt på sexuallivets område.

Könsmönster och könsroller enligt normkritisk uppfattning.
De normkritiska anser det även nödvändigt att minimera de egenskaper som är speciellt manliga eller kvinnliga. I den svenska förskolans plan står det att ”förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”. I en omtalad kommunal svensk förskola undviker därför personalen att använda ord som ”han” och ”hon” då de talar om barnen. De ger dem den gemensamma beteckningen ”hen”. Barnen tilltalas också som ”kompisar” eller ”vänner” istället för ”pojkar” och ”flickor”. Tanken bakom det hela är att full jämställdhet kan uppnås bara om man utelämnar själva begreppet ”kön”. ”Vanligen leker flickor med dockor och pojkar med bilar. Hos oss blandar vi alla leksakerna, så att det skall bli lika naturligt att leka med vilka som helst av dem, antingen man är pojke eller flicka”, förklarar skolans rektor.
Här har normkritiken blivit jämställdhetshysteri. Man understryker att alla skall behandlas lika. Men det är egentligen inte fråga om att behandla alla med lika stor respekt och lika stor omsorg – men snarare att behandla alla könsneutralt eller rent av könslöst. Vi har nämnt att några barn föds med obestämt kön, vilket lyckligtvis är en ovanlig rubbning av den normala könsutvecklingen. Men därför att några få har problem med sin könsidentitet blir det orimligt att behandla alla barn i en förskola som könslösa för att inte ”diskriminera” ett försvinnande litet mindretal.
Nyligen fick jag en diger bok på 350 sidor i mina händer. Den är skriven av en fransk filosofiprofessor vid namn Charles-Eric de Saint Germain, som också bekänner sig som en bibeltroende kristen. Boken heter ”Förnuftets nederlag”, essäsamling av nutidens politiska och moraliska barbari. Det som denne lärde man skriver är verkligen ord och inga visor. Ordet ”barbari” betecknar allt som strider mot grundläggande regler för mänsklig samlevnad. Professorn menar på fullt allvar att samhället i västvärlden blivit ”barbariskt” genom att man övergivit dessa grundläggande regler. Normlösheten är ett spöke som hotar att förvandla allt till kaos.

De enda förnuftiga könsmönstren och könsrollerna.
En pastor från en friförsamling besökte vid ett tillfälle en skola. Eleverna fick då ställa frågor till honom och den första löd: ”Hur ser ni på könsmönstren och könsrollerna i er församling”? Pastorn svarade: ”Jo, i vår församling har vi det på det viset att det är kvinnorna som ammar de små nyfödda barnen”. Det blev visst inga fler frågor i ämnet. Då lagen om könsneutralt äktenskap, kallad ”äktenskap för alla”, fick majoritet i det franska parlamentet, protesterade hundratusentals människor på gatorna i många franska städer. Överallt bar man stora plakat med en text, som faktiskt rimmade på franska: ”Pappa och mamma – ingenting är bättre för ett barn!” Alla normala människor är väl överens om det. Men eftersom allt går mot sin upplösning i ändens tid hotas de gudomliga grundvalarna för könsroller och familjeliv idag. Men vi tror att Gud också i denna tid ger sitt folk kraft att behålla kärleken till sanningen och även hjälpa dem som på grund av normlösheten är villrådiga och nödställda. Detta för oss till en sista fråga.

Finns det hopp för dem som gett efter för normlösheten men önskar en förändring? 
Inom sexuella minoriteter har vi huvudsakligen två slags människor. Den ena gruppen kämpar med all energi för att få sin egen s.k. ”läggning” och livsstil godkänd av alla. Det kan givetvis inte ske någon förändring med dem som inte önskar någon förändring. Men det finns en andra grupp som lider under sina onaturliga böjelser. För dem finns det absolut hopp! I ett av sina brev nämner Paulus om olika slags synder som de kristna i Korint tidigare varit bundna av. Han nämner då både äktenskapsbrott, girighet och avgudadyrkan, men också homosexualitet. Han säger inte att de homosexuella synderna är värre än andra synder. All synd är överträdelse av Guds lag. Men till slut säger han:
- Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade och förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande (1 Kor 6:9 -11).
Sådana var en del av er! Men sådana är ni inte längre! Det hade skett en förändring och en befrielse! Kunde detta ske i osedlighetens Korint, då kan det också ske här och nu, mitt i queer-kulturens förpestade atmosfär i vår egen tid. Jesus Kristus ger än idag nytt liv till alla som kommer till honom. Detta nya liv gör emellertid inte definitivt slut på kampen mot vår besmittade natur. Här är både heterofila och homofila egentligen i samma situation. Frestelser och orena böjelser appellerar på olika sätt till den mänskliga naturen hos oss alla. Men Kristi Ande kan ge segerkraft. Därför säger Guds Ord:
-De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden (Gal 5:24 - 25).

 En full överlåtelse till Jesus Kristus och ett liv fyllt av hans Ande leder till frihet från allt slaveri under synden, även om striden mellan kött och ande aldrig blir helt avblåst här i tiden. Det sker först vid vår ingång i Guds eviga rike.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar