Babylon

”Dragen ut i från henne, i mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.”

Predikan av Arne Imsen ur boken Vedergäll Babylon
Hur många skulle ha varit kristna i vårt land om inte kyrkoorganisationerna funnits? Skaror! Vad är det som hindrar medborgarna att höra evangelium och bli kristna? Kyrkorna som presenterar sina program, samfund, traditioner och bekämpar varandra under sken av att vara ekumeniskt sinnade. Därmed bedrar de människorna också med avseende på enheten.
Uppenbarelsebokens 18:e kapitel börjar så här: ”Fallet, fallet är det stora Babylon.” Nästa kapitel börjar: ”Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade Halleluja!  Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.”
Upptakten till kapitel 18 är förfärlig och svår att tillgodogöra sig eftersom språket är så annorlunda än det vi är vana vid. Vi läser om en ängel som kom ner från himmelen. Han hade stor makt och jorden upplystes av hans härlighet. Då ängeln utfört sin mission talas i nästa kapitel om starka röster av en stor skara i himmelen som sade: ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.”
Det är alltså ett himmelskt ingripande vi blir informerade om, för att vi inte ska överrumplas, utan vara väl förberedda. Då är det viktigt att vi lär oss vad dessa förberedelser handlar om och inkluderar.
Detta att man i himmelen utbrister ”halleluja” när uppdraget utförts ger klart besked, dels om resultatet – det var segerrikt – men dessutom om att detta är ett positivt budskap, fastän det verkar så skräckinjagande och förfärligt. Det är mycket betydelsefullt när vi nalkas en text av denna karaktär att vi förstår vem som har inspirerat den och varför. I vad mån angår detta oss nu och framdeles? Har det något med vår situation att göra under den tid vi lever?
Vi har en känsla av att mörkret tilltar för varje dag som går, men här läser vi att jorden blev upplyst av en ängel med enorm makt. Det vi kan registrera med våra fem sinnen stämmer sällan med den sanna verkligheten. Det är sant att det finns en jordisk, tidlig verklighet, men det finns också en himmelsk, som ser helt annorlunda ut. Därför är det nödvändigt att vi som kristna blir orienterade så att vi vet vad himlen har att meddela. Vad säger Anden idag till Guds församling? Har vi öppna öron till att höra – och sedan också lyda och förverkliga vad Anden manar?
När människor talar om vad som är positivt och negativt bedömer de oftast fruktansvärt ytligt, med vanliga, vetenskapliga, mänskliga instrument. Man saknar förmåga att bedöma tingen sant och i överensstämmelse med vad ordet säger.
Det är oerhört avslöjande att Uppenbarelsebokens 18:e kapitel inleds med Babylons fall. Babylon är ett resultat av mänsklighetens mångtusenåriga strävanden att höja sig över syndens konsekvenser utan personlig omvändelse och gudomlig frälsning.
Alla definitioner och kategorier i den här texten är otäcka. Ingen önskar kontakt eller närmande till dessa företeelser. Man upplever skräck och fasa inför denna typ av osynliga krafter. Det handlar inte om spöken, tomtar och vidskepelser, utan om en osynlig värld som är verklig och definieras punkt för punkt. När Bibeln talar om demoner så är det demoner. Det är inget lånat uttryck för någonting annat än vad Bibeln säger det vara. Det är kroppslösa andar som är ute och söker efter bostad. Demoner har bott i människan som gått hädan. De uppenbarar sig ständigt alldeles speciellt i religiösa sammanhang.
Bibeln säger att Babylon blivit en boning för demoner. Det är inte fråga om influenser, tillfälliga angrepp eller attacker; tillfälliga kaotiska förhållanden eller oro och plågor, utan något konstant: Besättelse och ockupation. Det beror på att människan upplåtit bostad åt dessa makter.
När Bibeln talar om demoner så är det i allra högsta grad fråga om religiös påverkan. Människan är egentligen oerhört religiös. Hon vill gärna sjunga psalmer och tillbedja skapelsen, uttrycka sina religiösa känslor i poesi, toner, ord och annan konst. Hela världen är fylld med människor som uttrycker sina religiösa känslor i sägner, visor, kyrkobesök, riter, ceremonier, pilgrimsfärder, tillbedjan av reliker, helgon o.s.v.
Den religiösa känslan är oerhört dominerande. Den hittar ständigt nya uttrycksmedel. Babel var inte endast full av demoner, men också onda andar, orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar. De symboliserar idéerna, lärorna som sprider sig över jorden: socialism, kapitalism, liberalism – politiska idéer, filosofier – alltsammans är inspirerat just av denna makt. Det är svårt för oss att fatta, men så är det.
Det vackraste som har uttalats här på jorden, har vanligtvis uttalats av människor som varit bundna av dessa andemakter. Bildning, naturlig utrustning och kultur är influerade. Konserter, nöjespalats, kyrkor och tempel har blivit tillhåll för onda andar

”Fallet, fallet är det stora Babylon” är slutscenerna, 
sista fasen i en mångtusenårig utveckling eller urartning."
Det stora problemet är att just detta faktum lyckas andevärlden dölja och hemlighålla, så att människan menar sig vara fri och självständig, då hon egentligen är träl, och vanligtvis förslavad och behärskad för att tjäna den makt som bor i henne. Ibland finner vi detta i civiliserade former, och ibland i primitiva. Människan är förblindad och ser inte, hon är förmörkad till sitt förstånd och förstår inte, och hon är förhärdad i sitt hjärta och kan inte ta emot hjälp.. Det är bibliska uttryck om människans tillstånd, och därför hjälper inga åtgärder att försöka reformera individen. Man lyckas möjligen göra ondskan litet mer raffinerad, mindre förarglig och kanske mera njutbar, och på det sättet mindre störande för sig själv och omgivningen.
Det fasansfulla i dessa operationer som pågår med accelererande fart och ökad intensitet är att dess mål inte är att göra individen demonisk eller satanisk i första hand, utan att för evigt skilja människan  ifrån Gud. Detta kallar vi förtappelse. Förtappelse är i sig ett otäckt uttryck, men det täcker på intet sätt verkligheten. Det säger inte vad jag förlorar. Jesus använder uttryck som kan ge oss en liten inblick i detta förfärliga tillstånd av evig olycka. Han säger ”Den som tror och blir döpt, han skall bli frälst.” Det är ju välsignat och underbart. Men så fortsätter han: ”men den som inte tror skall bli fördömd.”
När Bibeln talar om dömd så är det ett tidligt tillstånd, men när den talar om fördömd, så är det förevigat. Då är det helt omöjligt att förändra djävulens plan att för evigt skilja människan från Gud. Hur ska detta gå till? Självklart måste det gå till så att satan genom sina budbärare vinner, erövrar och ockuperar mänskligheten för sina syften. För detta har han enorma resurser. En av dessa kolossala makter är religiös till sin karaktär, och influerar hela mänskligheten.
Allt vi företar oss är till sin karaktär babyloniskt. Det var inte så från början, men har blivit så, därför att det blivit förorenat och besmittat av den andevärld som vi släppt in över oss, bejakat och anammat. Om detta är sanning får den här texten andra konsekvenser än om det babyloniska herraväldet är något som ligger bortom och utanför oss, något som vi inte på minsta vis frestas och påverkas av.
Med hjälp av traditionen, våra egna uppfinningar, vår frireligiositet, våra rytmer och sånger, har vi skapat ett babyloniskt församlingsliv som är lite mindre demoniskt, men i alla fall ett tillfälle för demonvärlden att leka med Guds folk. Vad kommer framtiden att bära i sitt sköte för människor som hört så mycket, men dock är så desorienterade?
Texten börjar: Fallet, fallet...” Man inleder med slutscenerna. Då vi läser igenom det här sammanhanget måste vi nämligen ha slutscenerna klara för oss, annars kommer vi inte att förstå vad texten har att säga: ”Fallet, fallet.” Om det har fallit, är det väl ingen mening med att komma med appellen ”Gå ut ifrån henne”. Man kan inte gå ut ifrån något som inte längre existerar. Men vi ska ha bilden klar för oss. Det vi lämnar, är på väg mot sin slutliga upplösning. Det är därför vi lämnar det. Det finns ingen annan väg. Så länge vi har alternativ kommer vi att gå fram på den väg som kostar minst och verkar enklast och lättast. Men ”fallet, fallet är det stora Babylon” är slutscenerna, sista fasen i en mångtusenårig utveckling eller urartning.
Nu är sista generationen framme vid slutmålet och frågan är om denna sista generation ska ta sig ut ur katastrofen eller störta samman med denna oerhörda babyloniska uppgörelse.
Budskapet behöver få den rätta dimensionen så att vi inte försöker göra kristendomen till ett fredsprogram eller ett tänkbart alternativ. Så länge vi har ceremonierna, högtiderna, alltsammans detta som vi på ett eller annat sätt slår vakt om, kommer det inte att bli något allvar i budskapet.
Budskapet kan inte forma oss så länge vi har en möjlighet att komma undan på ett smidigare, behagligare och bekvämare sätt. Det vi gör är inte motiverat utifrån det vi ser idag, men utifrån det faktum att alltsammans ska störta samman inom kort.
Det babyloniska världsväsendet gör oss väl förberedda att ta emot antikrist. Just genom sin undervisning och livsstil; sitt sätt att tillbedja och sitt mönster av tolerans, ekumenik, kultur, diplomati och makt – alltsammans detta, med dess religiösa kvaliteter och karismatiska fenomen, bereder det oss att ta emot och tillbedja antikrist.
Boxningsmatch i London 2012
Jag är rädd för stora kampanjer och möten. De har något gemensamt med den suggestiva stämning som finns exempelvis vid internationella boxningsmatcher då människorna samlas i skaror för att kora en mästare. Vi vet att en av två vinner. Den som slår ner den andre blir bejublad och ärad. Där går man efter principen: den starkaste får människornas tillbedjan. Det är antikristligt. Vår uppgift är inte att bejubla det starka hos människor, utan att hjälpa det som är svagt och eländigt. Det tänker vi inte på i ett sånt här fall, utan ser det ur helt andra utgångspunkter med helt annan bedömning.
På en idrottsarena jagar man en läderkula med luft i. Den som lyckas få in den här läderkulan i mål flest antal gånger är hjälte. Det är så människor skaffar sina hjältar, sina idoler som de beundrar och premierar så att de blir mångmiljonärer.
Om man går in i ett idrottssammanhang och lyssnar på tonen i själva spelet, så hör man tillbedjan – extatisk tillbedjan. Sedan kan man få tillstånd ett kampanjmöte, där trettio, fyrtio tusen människor samlas. Där har predikanterna exakt samma strävan som i en boxningsring. De som säger de finaste och bästa sakerna får de starkaste applåderna. De har riktiga fighter då de slår ner satan. Då det applåderas och man tillbeder kvantitativt är det samma fenomen. Då säger vi: Det är väl skillnad om man på det sättet förhärligar Jesus! Det är just där fräckheten ligger. Vi påstår att vi förhärligar Jesus, men det gör vi inte. Vi skapar förutsättningar för idoldyrkan och människoförgudning. På det sättet får vi stjärnor som tar över hela världen.
Illustration av ett bibelstudium i hemmet
Det är gradskillnader mellan det som sker i en boxningsring och en väckelsekampanj men knappast någon väsensskillnad. Därför måste Gud återföra sin församling till den ursprungliga husförsamlingsgemenskapen där de kristna fick sitta ner tillsammans och studera Bibeln för att bedöma dagssituationen och sitt eget andliga liv. Förenas i tillbedjan och andlig tjänst, utan att överlämna ansvaret på ett fåtal entreprenörer, specialister eller stjärnor.
Om vi inte återgår till detta kommer vi allt mer att bli beroende av de mönster man har ute i världen. Och så är vi med och bygger upp människorna mentalt för att ta emot antikrist. Man byter bara ut orden och namnen. Sätter bara något annat i centrum än Herren Jesus Kristus. Och där har vi det antikristliga, babyloniska väldet.
Den här texten är fruktansvärt allvarlig. Förstår vi verkligen innebörden i ”Fallet, fallet är det stora Babylon” när vi träder fram? Är det denna verklighet som dominerar framtoningen av vårt budskap så att det vi gör, säger och engagerar oss i, är präglat av denna kunskap som icke är ett program och en idé, men en livsstil?
Enda sättet detta kan ske på är att vi får uppleva den helige Ande. Men den helige Ande kommer vi inte att uppleva så länge vi har något av detta babyloniska väsende. Följaktligen måste vi ledas in i den situationen där det tas ifrån oss. Hur kan detta ske? Naturligtvis måste intresset för dessa ting först och främst dö.
Det heter så här: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.”  Vi måste naturligtvis veta vad vi ska dra ut ifrån. Vem är hon? ”Dragen ut” betecknar ett uppbrott, en aktiv handling. Inte ett passivt konstaterande eller försanthållande, utan en demonstration; en proteströrelse, ett uttåg.
Det är inte frågan om att distansera och sedan slå sig till ro, för sedan kommer nästa direktiv: ”Vedergäll henne”. I nästa moment är det fråga om att bekämpa. Det är inte Gud som ska vedergälla Babylon. Gud ska slutligen störta henne samman. Men det är vi som ska vedergälla. Vedergäll henne vad hon har gjort. Vad är det hon har gjort som mer än något annat kan läggas henne till last? Jo, genom hennes trolldom blev alla folk förvillade. Miljoner människor går evigt förlorade genom hennes förföriska konster.
Hennes förfärliga gärning, säger Skriften, är att hon genom sina förföriska konster är den direkta orsaken till att alla folk på jorden är förvillade. Förvillade betyder bedragna. De har blivit bedragna med avseende på Gud, Kristus, kristendomen, livet, himlen och helvetet. Detta har alltså hon åstadkommit genom att hon immuniserat mänskligheten med religiositet och gjort den oemottaglig för korsets evangelium. Nu kräver himlen att Guds vittnen avslöjar henne och uppenbarar vilken fruktansvärd förförisk konst och falskhet hon representerar.
Problemet ligger i att vi inför hennes attacker, surdegsprinciper och förfärliga makt är så tysta. Vi har fått veta att det är kärleksfullt att tiga. Vi skyddar detta system så att det kan leva ostört och utbreda sitt världsherravälde med resultatet att mänskligheten blir förtrollad och skaror går förlorade. Hur många skulle ha varit kristna i det här landet om inte svenska statskyrkan funnits? Skaror! Vilka är det som hindrar medborgarna att bli kristna och höra evangelium? Svenska kyrkan och frikyrkorna! Kyrkorna presenterar sina program, samfund, traditioner o.s.v. och bekämpar varandra under sken av att vara ekumeniskt sinnade. Därmed bedrar de människorna också med avseende på enheten.
Hur länge kan en väckelsekristen vara tyst inför detta, vara solidarisk mot kyrkan och svika människorna? ”Vedergäll henne” står det i Skriften. Det innebär att hämnas henne. Hon ska avslöjas. Det tål hon inte. Börja med att försöka slita sönder henne i olika beståndsdelar, tala om vem hon är! Då kommer förföljelsen men då finns det också hopp. För då är hon avslöjad.
Tänk på alla dessa människor som med sakramentens hjälp går rakt in i helvetet. Bibeln talar om en evig fördömelse. Människorna vill möta Gud och får istället möta prästernas sakrament, barndop och konfirmation för att sedan konstatera att kyrkan, prästerna, bedrog dem.
Vi är så babyloniserade att vi tänker mera på vår egen materiella välfärd och framtid än vi tänker på det faktum att Jesus kommer när som helst, och skaror ska vakna en gång över det faktum att deras själar är evigt förlorade genom vår tystnad.
Vedergäll henne vad hon har gjort; ja, given henne dubbelt igen för hennes gärningar; skänken dubbelt åt henne i den kalk vari hon har iskänkt. Så mycken ära och vällust som hon har berett sig, så mycken pina och sorg mån I bereda henne (Upp 18:6-7).
Vi har i uppgift att bereda henne pina. Hur ska man pina henne? Hur ska man bereda henne sorg?
Det absolut värsta som kan drabba denna världsmakt är det genomträngande och avslöjande himmelska ljuset. Det himmelska ljusets sändebud är outhärdliga och förödande för allt det Babylon representerar. Hon säger: ”Jag är drottning”. Hon är högmodig och inbilsk. Vi ska förklara för henne och andra: Du är ingenting annat än en kvalificerad ärkehora! Du lever i ett fruktansvärt otuktstillstånd och bärs upp av vilddjuret som du har försökt dölja. Alla de hemlighetsfulla, hädiska namnen du bär säger sanningen om dig. Det vet inte människorna i världen om, men vi vet vem du är. Hennes gudstjänstliv är öppet och relativt känt, men det hon sysslar med som människor inte känner till måste vi avslöja – hennes handel med människosjälar.
”Fallet, fallet” – det är slutscenen. Vi måste ha den klar för oss. Men innan slutscenen ska vi ha lämnat detta system, detta skökovälde. Men vi ska inte bara lämna det utan också med vårt eget liv som insats protestera emot det, och hämnas för alla dess fruktansvärda gärningar.
Vi måste tala profetiskt och frimodigt avslöja. Inte i traditionellt ordnade möten i kyrkor i första hand, utan på nya platser, i nya samlingar på det sätt situationen kräver. ”Vedergäll henne”. Hämnas henne, avslöja henne! Så säger Skriftens ord.
Det räcker inte med att vi passivt registrerar och förklarar. Vi måste aktivt angripa och bekämpa. Då frälsar vi våra själar och blir bevarade ifrån den babyloniska förbannelsen. Amen.
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar