Församlingsgemenskap 24/7

Flera av vännerna i Maranataförsamlingen i Stockholm lever i en storfamiljsgemenskap. Det började år 1971 då en kärntrupp i församlingen tog steget och flyttade tillsammans i församlingens dåvarande missionscenter Johannelund. Sedan 1987 fungerar Bällstalundsskolan i Bromma som bas för församlingen och storfamiljens företag.
Förebilden till denna vardagliga församlingsgemenskap är hämtad ur Nya testamentet:
”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.” (Apg 2:44-46).
Gemensam ekonomi - gemensamma måltider - gemensamt arbete - urkristet församlingsliv.


Anne-Lie Vidén, 18 år:
- Jag valde att leva i storfamilj dels för att jag blev så inspirerad av det som står i Apostlagärningarna 2, om att de hade allt gemensamt, gav allt de hade till församlingen och verkligen valde att ge allt till Jesus. Och för att allt man gör ska gynna församlingen och Guds rike, vilket är så mycket lättare när man väljer att leva tillsammans och delar på det man har. Verkligen ge allt, 100 procent!
Jag har inga planer alls för framtiden, vilket nog ses som väldigt korkat i dagens samhälle (skrattar). Men ändå så är jag inte rädd, för jag har min församling och jag har Gud. Jag får lägga allt i hans händer och lita på att han kommer att leda mig dit han vill att jag ska gå. Då tar han hand om mig. 
Jag studerar inte nu, utan det jag gör istället är att arbeta i församlingen. Jag fokuserar mer på vad jag vill ge min tid åt, och vad jag vill satsa mitt liv på egentligen. Jag vill inte ha det korta jordelivsperspektivet, utan ett evighetsperspektiv om varför jag är här på jorden. Inte för att studera, bygga en karriär, bli någonting och leva bekvämt när jag blir äldre, utan för att jag vill leva för Jesus här och nu i den här tiden.

Elaine Vidén, 24 år.
- Jag är uppvuxen i storfamilj och jag kan inte tänka mig att leva på ett annat sätt. När jag var yngre funderade jag på hur det hade varit att bo och leva på ett annat sätt, men ju längre jag har bott i storfamilj ju mer har jag känt att jag inte vill härifrån.  Jag har inga speciella planer inför framtiden. Just nu så vill jag arbeta i församlingen. Jag tycker om att hjälpa människor och man kommer varandra väldigt nära här. Vi driver ju också ett hotell och får ständigt kontakt med nya människor. Det får vi även på missionsfältet i Dominikanska republiken där jag får vara med och arbeta ibland och det tycker jag är väldigt kul. När det gäller karriär och pengar så är jag inte orolig. Jag har allt jag behöver. När jag har pengar över så ger jag gärna till tiggare och de som behöver det mer än jag. 

Morgan Lindroos, 21 år.
-Eftersom min familj bodde i storfamilj när jag föddes, så har jag alltid levt på det viset. Jag har därmed inte behövt ta något aktivt val för att bo i storfamilj, men det kommer ju alltid till en punkt i livet där man måste se över vad man har och vad man vill göra i livet. Det har aldrig varit något tvivel om var jag vill vara och arbeta. Storfamiljen är helt klart den bästa praktiska tillämpningen av det Bibeln lär om församlingen. Här kan de olika lemmarna smälta samman så att vi blir en välfungerande Kristi kropp som kan vara Guds redskap här i tiden.
Att bo i storfamilj är inte lätt, inte på något vis. Det handlar om att försaka sig själv och sina egna intressen, tjäna varandra och att hela tiden bära varandras bördor. Det är inget vi människor klarar av i oss själva, men den Helige Ande måste få verka i oss. Det är genom att dela vardagen med andra syskon i Kristus som vi kan få lära oss att vi inte är någonting i oss själva, men att Jesus måste få vara allt i våra liv. Det är många gånger totalt förkrossande, men det är absolut nödvändigt för att den Helige Ande helt och fullt ska kunna verka i oss.

Magdalena Lindroos, 24 år:
- För mig som kristen är storfamiljsliv ett väldigt smart sätt att leva på. I Apostlagärningarna kan vi läsa om den första församlingen som delade allt med varandra, de kallade inget av vad de ägde för sitt utan hade allt gemensamt. Jesus har ett uppdrag för alla oss som tagit emot honom: Vi ska resa upp den svage, ta emot den utstötte, älska våra fiender, sända vårt bröd över vattnet och dela med oss till den fattige. Vi ska vara levande ljus i en mörk värld full av själviskhet och egoism; ja vara ett levande exempel på att det är möjligt att låta Guds kärlek få liv i våra handlingar. Det är inte bara fantastiska berättelser vi kan läsa om i Guds ord, utan något som kan och borde vara en verklighet för alla kristna. Att leva i storfamilj är kanske inte det mest lockande för den som vill söka lyckan i den här världen. Men den som har mött Jesus har fått blicken på ett annat mål och vill istället göra det Gud vill. Då är storfamilj ett väldigt bra alternativ.

Filipperbrevet 3:8-9: 
- Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar