Det annorlunda riket

Bibelstudium av Jan Egil Hafsahl

Under sommarkonferensen hade Jan Egil Hafsahl, föreståndare för Pilgrimsfolket i Norge, några bibelstudier som han introducerade med en kort historik över den motkultur och proteströrelse som gick fram över västvärlden under sextio- och  sjuttiotalet. Han presenterade hur det också inom kristenheten växte fram en proteströrelse mot etablerad, materialistisk livsstil, och även hur maranataväckelsen växte fram med storfamiljer och kampen för att stå utanför.

Vi ska läsa ett av de äldsta vittnesbörden som ges om Guds folk. Vi går till Apostlagärningarna kapitel 17, och läser från vers 6, den sista delen: ”Dessa män, som hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit, och Jason har tagit emot dem i sitt hus.” Och så kommer definitionen på dessa trons uppviglare: ”De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung.”
Kan du säga amen till detta? De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung.
I Svenska Folkbibeln står det: ”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, (...) De handlar alla mot kejsarens påbud.”
Jag skulle vilja säga något om ”Tvärt-emot-riket”. Dessa som handlar tvärt emot.
När Johannes Döparen introducerar Jesus och hans rike, så gör han det med dessa ord, om vi läser ur Lukas 3, där vi möter Johannes Döparens vittnesbörd, och han introducerar här Tvärt-emot-riket:
-Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar (Luk 3:5).
Jag har satt som rubrik över detta: Det som är tvärt emot. Det annorlunda riket. När Maria sjunger sin lovsång, säger hon i Lukasevangeliets första kapitel:
-Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt; hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer (Luk 1:52-53).
Det är Tvärt-emot-riket.

Inledningsvis ska jag göra en parentes, ett litet språng i historien. Vi ska sedan göra en liten analys av vår samtid.
1969 kom ett alldeles nytt ord in i den svenska ordvokabulären. Det introducerades av en amerikans socialkritiker vid namn Theodore Roszak. Han gjorde en analys över de proteströrelser som svept över hans hemland under 60-talets gång. När han gör sin analys, kallar han den för ”a counter culture”, eller som  vi säger, ”en motkultur”; en kultur som vänder sig emot. Den här motkulturen som Roszak beskriver, var resultatet av de proteströrelser som man mötte i Amerika som ett resultat av Vietnamkriget. Kriget hade pågått i 15 år, och skulle pågå i ytterligare sex år utöver historien. Men över hela Amerika, speciellt hos den yngre generationen, möter du en proteströrelse mot det Vietnamkriget representerade. Som en protest mot soldaternas kortsnaggade frisyr började ungdomarna låta håret växa långt. Denna proteströrelse som egentligen började som en antimilitaristisk proteströrelse, grep alltmer omkring sig och blev en proteströrelse mot allt som smakade etablerat samhällsliv. Vi kallar  denna motkultur för ”hippierörelsen”. En subkultur som visade sig i litteraturen, i bildkonsten och framför allt i musiken. En proteströrelse med Jimi Hendrix, Bob Dylan, Janis Joplin, Jennifer Eblein, Beatles  - det långa håret, protesten mot det som sker.
Man gick barfota med blommor i håret, använde sig av psykedeliska preparat. Man tror sig ha en kosmisk insikt när man går på pilgrimsfärder österut – till Tibet, eller var man nu hamnar. Det är en proteströrelse, en motkultur.
Mera intressant är förstås det som sker i den kristna ungdomsrörelsen. Det börjar med en prästman, som heter Artur Blessit. Han går runt i hela USA med ett gigantiskt kors på hjul. Det blir början till något alldeles nytt. Man kallar det gärna Jesusfolket eller Jesusrörelsen. När man på Sunset Street öppnar ett bokkafé, eller en kristen nattklubb, som man själv sa och som hette His Place, blev det startpunkten, etableringen av Jesusrörelsen. Därifrån gick man ut. 1965 öppnade Chuck Smith sitt Calvary Chapel i Kalifornien. Det resulterade i att tusentals ungdomar sedan lät döpa sig i Stilla Havet. Det var början till Jesusrörelsen. 1967 kom The Living Room till. Det var det första kristna kollektivet i Kalifornien, som ett resultat av Jesusrörelsen. Går vi fram till 1970, räknar man med att det fanns mer än 3000 kristna kollektiv; bara i USA. Det är ungdom som vill ett annorlunda liv, det är en motståndsrörelse, en motkultur. När Jesusrörelsen kom till Hollywood, började den lilla grupp som var där växa sig stor, och gav ut en gatutidning; Hollywood Free Paper. Man tryckte den där gatutidningen i en halv miljon exemplar – bara i Hollywood! Hela den här ”subkulturen” var ute på gator och gränder dygnet runt för att vinna människor för Kristus.
När sedan Liza Mayster kom, 1971, och man bildade Jesus people Army, och började ge ut tidningen County Stone paper, så trycktes den i mer än två miljoner exemplar, för man var så angelägen om att nå människor med evangelium. Det hade sin rot i dessa centrerade kollektiv runt omkring i USA.
MaryMc Cuier,  John Fischer, Keith Green, Andrew Crouch. Children of the Day. Ats Tune, osv. Det var motkulturen i USA. Sedan också i Europa.
I början av 1970-talet började också vi. Maranatafolket. Pilgrimsfolket. Vi var inte en frukt av Jesusväckelsen – inte på det sättet. Men resultatet var detsamma. Vi önskade vara en motkultur i tiden. Vi önskade vara ett annorlunda folk. Och vi önskade synliggöra denna gemenskap genom att vi bildade kommuniteter och flyttade samman. Det var det annorlunda folket; Tvärt-emot-folket. Vi önskade vara en motkultur. Man kan fråga sig: Vad hände med Jesusrörelsen? Så småningom blev också Jesusrörelsen etablerad. Det här gatufolket som varit ute, flyttade in i teologiska föreläsningssalar och blev pastorer. Deras T-shirts med ”Jesus lever” byttes ut mot kavaj och slips.
Kollektivet förändrades till enskilda bostäder. Protesterna upphörde så småningom, och församlingen blev världs-lik.
Jag vet inte om du håller med om mina reflexioner, men jag upplever så oerhört att här ligger vår kallelse. Man måste också vara så sann att vi ställer frågor om vår egen utveckling. Om vi har bevarat den här proteströrelsen. Motkulturen. Om vi önskar vara det här annorlunda folket. Eller om även vi har blivit mer eller mindre etablerade och världslika?
Om begreppet motkultur handlar om 1960-talet, så är principen mer än 3500 år äldre. Om ”motkultur” var ett populärt uttryck i vår ungdom, så är principen långt äldre.
Vi går till 3 Moseboken 18. Här möter vi bibelns Tvärt-emot-folk:
- Och HERREN talade till Mose och sade: 
Tala till Israels barn och säg till dem: Jag är HERREN, eder Gud. I skolen icke göra såsom man gör i Egyptens land, där I haven bott. Ej heller skolen I göra såsom man gör i Kanaans land, dit jag vill föra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar. Efter mina rätter skolen I göra och mina stadgar skolen I hålla, och skolen vandra efter dem. Jag är HERREN, eder Gud.
Det som är typiskt för den här texten, är: ”I skolen icke göra...” Man skulle vara annorlunda än Egyptens folk, som man kom ifrån. Vi förstår att Egypten representerar världen. Man förväntar ett annorlunda folk än det man ser i världen. Och så förväntar man ett annorlunda folk än det man möter i Kanaan, som står för religionen, med alla dess avgudar. Man förväntar ett folk som är annorlunda än världen, annorlunda än religionen. Ett folk som säger: ”Det är Gud som är vår Herre!” Alla dessa som gör tvärt emot vad kejsaren säger, i det att man hävdar att det finns en annan som är Herre, nämligen Kristus! Det är Tvärt-emot-folket. I skolen icke göra – icke göra som dem, och icke göra som dem. Man förväntar något annorlunda.
Vi tycker ibland att detta är Israels historia. Det är gammalt, vi skakar på huvudet och ser på hur de handlade. Ibland gjorde de Guds vilja, och var uppe på höjderna. Ibland handlade de tvärt emot och kom ned i dalen. Vi tycker det var gräsligt. Tänk att det där folket var på detta vis! Ibland var de på Herrens sida, ett annorlunda folk, ibland dök de ned. Och så tycker vi att det är historia. Och så förstår vi inte att även historien handlar om dig och mig. Ett annorlunda Tvärt-emot-folk. 

I fjärde Mosebok, kapitel 23 möter vi ett folk som är på höjderna. De är annorlunda. Bileam har blivit hämtad av kung Barak, och han gör en analys av detta folk. Han säger:
-Från klippornas topp ser jag ju honom, och från höjderna skådar jag honom: se, det är ett folk som bor för sig självt och icke anser sig likt andra folkslag (4 Mos 23:9).
Smaka på det. Ett folk som icke anser sig vara likt andra folk – det är annorlunda. De bor för sig själv och anser sig inte likt andra. Det är Tvärt-emot-folket.

Så möter vi under historiens lopp resultatet:
-De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning, utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar (Ps 106:34-35).

Det är katastrof. Istället för att vara ett Tvärt-emot-folk, blev man ett Likadan-folk. De beblandade sig med hedningarna, och började göra och handla precis som de gjorde. Från att vara ett enskilt Annorlunda- eller Tvärt-emot-folk, så blev man ett Likadan-folk som blandade sig med den övriga hopen. Det blev ingen skillnad.
Om vi går till slutet av Samuels-tiden, så är det kanske symptomatiskt det som händer när man kommer fram till den åldrige Samuel:
-Och de sade till honom: ”Du är ju nu gammal, och dina söner vandra icke på dina vägar. Så sätt nu en konung över oss till att döma oss, såsom alla andra folk hava.” (...)
-Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: ”Nej, en konung måste vi hava över oss.
Vi vilja bliva lika alla andra folk... ” (1 Sam 8:5 och 19-20).
Det är någonting av det mörkaste i Israels historia. Från att ha haft Gud som sin konung, säger man: Vi vill bli lika de andra nu. Vi vill bli lika alla andra folk. Man är inte längre tvärt emot, utan likbildad med.

När Jesus kommer och presenterar sitt rike, drar han upp riktlinjer för sina lärjungar i det vi kallar begspredikan. I Matteus 6, läser vi om hur Jesus summerar riktlinjerna för det nya folket. Han säger: gör inte som de gör. Var inte som de är. Var annorlunda. Ett annorlunda folk, som handlar annorlunda, tänker annorlunda, lever annorlunda, tror annorlunda, är annorlunda än alla andra folk. Gör inte som de! Bli inte som de! Tänk inte som de tänker, handla inte som de gör, utan var ett annorlunda folk. Ett Tvärt-emot-folk. Dessa som alla göra emot kejsarens stadgar, i det de säger att det finns en annan som är konung. En som heter Jesus. Hans makt i deras liv var så stor att man vägrade likbildas med det övriga folket. De var annorlunda.
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar