Ormen ömsar skinn... - ekumeniken tar klivet in i världsreligionen

Text: Lars Bygdås

Förförelsen i kristenheten har pågått under lång tid, främst genom katolska, antikristliga krafter. Ekumeniken mellan kyrkor och samfund har trappats upp till sökandet av gemenskap över religionsgränserna. Den interreligiösa rörelsen ”den heliga alliansen” är på frammarsch över hela vårt land. Ja, det har blivit något av en kristen dygd att också visa världsreligionerna förståelse och respekt. En sann kristen skall alltså också vara sant interreligiös.

Historiskt sett finns det ingen institution på jorden som visat större intolerans emot oliktänkande än katolska kyrkan!
Genom seklerna skallar: ”Utanför kyrkan ingen frälsning!”

Nyligen uppvaktade representanter för åtta religioner kultur- och samfundsministern Alice Bah Kuhnke med budkavlen Vägra hata och bad om pengar till Sveriges interreligiösa råds arbete (SIR). Hela processen får också en politisk dimension genom att framställa EU som det stora fredsprojektet. Den stora politiskt religiösa världskyrkan växer fram. Uppenbarelsebokens vilddjur – den gamle Ormen har ömsat skinn.

Väckelserörelserna i vårt land kämpade i sin tid mot kyrkan och statens rättstjänare för rätten att hålla fria gudstjänster i stugor och kapell. Bröder och systrar greps och straffades. Tusentals andra, som Kristina från Duvemåla, gick i landsflykt. Men väckelsen överlevde och vann seger i Kristi efterföljd.
Idag har väckelsefolkets arvtagare åter lämnat initiativet till kyrkan. Och frikyrkan har blivit en del av operationsbasen för den katolska interreligiösa rörelsen.
För ett år sedan publicerades i Midnattsropet nr 2, artikeln ”Den politiserade ekumeniken” (Bygdås 2014).
En representant från Sveriges kristna råd önskade att kyrkorna borde ge sitt bidrag till ett enat Europa, och om detta skulle låta sig göras måste de själva vara enade. Den som stod för detta utspel var Katrin Åmell, dominikanernunna och känd förespråkare för Zen-meditation.

För att ge en bakgrund till utvecklingen de senaste åren kan vi här lyfta ett exempel på hur man arbetat för att utbreda ekumenik och interreligion:
”I augusti 2007 inbjöd ”Arbetsgemenskapen kyrklig förnyelse” (aKF) till kyrkodagar om ekumenik under mottot ‘För att världen skall tro’. Syftet var att belysa likheter, lyfta fram syskonskapet och ge vägledning i hur man ska gå vidare mot enhet, oberoende av lärofrågor. Bland talarna fanns bl a Ulf Ekman från Livets Ord, Fredrik Emanuelsson - romersk-katolsk präst, Katrin Åmell - dominikanernunna och ansvarig för ekumenisk teologi inom Sveriges kristna råd. Dessutom medverkade Bertil Gärtner.
Över söndagens program finns ett citat av den kända new age-företrädaren Marianne Williamsson: - Vi är födda att visa Guds härlighet som finns inom oss. Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla.”
(http://bibelfokus.se).
(aKF), presenterar sig själv som varande ”en idérörelse inom Svenska kyrkan som verkar för en förnyelse av kyrkans liv i en allmänkyrklig och katolsk anda” (http://www.kyrkligfornyelse.org).
Ormen har ömsat skinn! Tidigare gällde det ekumenik mellan kyrkorna och samfunden i Sverige. Idag gäller det ett närmande mellan religionerna. För både ekumeniken och den stora interreligiösa rörelsen är ledordet fredsprocess. En term som man lånat från den internationella politiska arenan. Bibeln lär att det är under ordet ”fred” som antikrist kommer att framträda, och just för denna fredsprocess skall Antikrist tillbedjas.
Erik Sauer skriver i Den korsfästes triumf :
”Genom allt detta blir emellertid det antikristliga systemet en politisk trosgemenskap,där stat och religion sammansmältas, en världskyrka som avgudar sig själv men som icke tål några andra motsatta åskådningar” (1945).
Ställ detta uttalande mot dagens allmänna kärleksförklaringar i ekumeniska kretsar som verkar uttalas i ett tillstånd av direkt berusning – och det är just vad det handlar om, att läppja på skökobägaren.

Påven i Rom, ledande aktör.
Nu i år 2015 inledde påven Franciskus ”Böneveckan” för kristen enhet med orden:
”Det finns inget annat ord för det: splittringen mellan kristna är en skandal!” Franciskus är ju känd för sina skarpa uttalanden och menade också att det är oacceptabelt att använda Jesu namn för att underblåsa splittring: ”Kristi namn skapar gemenskap och enhet, inte splittring.”
Påven i Rom är alltså ledande aktör här. Frikyrkopredikanter och representanter för världens religioner har de senaste åren gästat Rom och talat om religionens roll för världsfreden. Före detta politiker som Tony Blair och Gorbatjov är även de aktiva i det interreligiösa arbetet.
Ja, Israels politiske nestor, Shimon Peres, uppmanade påven att etablera ett ”förenta religionernas forum”, med FN som förebild.
Här måste vi hålla i minnet att Israel kommer att slå in på antikrists linje i ändens tid!
I realiteten har Sverige stått under katolsk propaganda under många år. Framför allt katolske biskopen Anders Arborelius har varit flitig gäst på konferenser och i samtal i olika kyrkor. Och det råder ingen tvekan om vad som är målet för biskopen - Rom.
På en fråga tidningen Dagen ställde 2007, om alla kyrkor skulle gå in under Vatikanen, svarar Arborelius:
”Inte just Vatikanen. Det är ett historisk begrepp. Men under Petrusämbetet. När Jesus säger att det är ‘på den här klippan jag ska bygga min församling’ så är det ju det vi menar.
- Med biskopen i Rom som högste ledaren?
- Ja, just det. Och i den här tiden är det väl mer nödvändigt än någonsin att det finns ett tydligt överhuvud. Inte minst i dialogen med övriga religioner” (Dagen 27 juli 2007 ).
Pingstpasorn Peter Halldorf och Ulf Ekman under sin tid i Livets Ord är andra som har förmedlat det katolska tänkandet till en ny generation i svensk kristenhet.


Europas andliga fundament
Den interreligiösa processen har en given plats i den Europeiska gemenskapen. EU som ju bildades av kristdemokrater och varma katoliker efter andra världskriget (se Midnattsropet 2 2014).
En av dem som varit mest aktiva i det vi nu ser ta form är före detta påven Benedictus XVI, Joseph Ratzinger. Som kardinal höll han ett föredrag i den italienska senaten under ämnet ”Europas andliga fundament” den 13 maj 2004, publicerat i den svenska katolska tidskriften Signum samma år. Det kan vara intressant att tränga in i detta tänkande som leder mänskligheten in i världskyrkans interreligiösa värld:
- Men det mångkulturella kan inte bestå utan gemensamma riktpunkter. Förvisso kan det inte bestå utan vördnad för det heliga. Det bör med respekt bemöta det som är heligt för den andre, men det kan vi bara om det som är det heliga för oss - Gud - inte är främmande för oss själva. Visst kan vi och skall lära av det som är heligt för de andra, men det är vår plikt att inför oss själva odla vördnaden för det heliga och visa Guds ansikte som uppenbarats för oss - den Gud som tar sig an de arma och de svaga, änkorna och de faderlösa: den Gud som är så mänsklig att Han själv ville bli människa, en lidande människa […] Om vi inte gör detta, förnekar vi inte bara Europas identitet, utan vi försummar också att göra de andra en tjänst som de kan göra anspråk på.
För världens kulturer är den absoluta profanering som har utvecklats i västerlandet djupt främmande. De är övertygade om att en värld utan Gud inte har någon framtid. I så motto leder just det mångkulturella oss tillbaka till oss själva. Hur det skall gå för Europa i fortsättningen vet ingen. EU:s stadga över de grundläggande mänskliga rättigheterna kan bli ett första steg mot att Europa på ett medvetet sätt börjar söka sin själ” (Signum nr 9 2004).

Så talade en av kyrkans absolut mest framträdande teologer sedan 50-talet och som kanske mest av alla påverkat kyrkans lära och inriktning.
Det finns inte ett bibelord som uppmanar församlingen att delta i Europas sökande efter sin andliga eller politiska själ!
År 1948 skrev europamissionären Tage Ståhlberg i pingsrörelsens tidning Den kristne med tanke på Europa:
-Vem skall hinna först? Reformationens eller motreformationens arvtagare? Bibeln eller påven? Guds församling eller Katolska kyrkan?
- Tänk vilket oerhört böneämne!

Nio religioner...
Tidningen Dagen hade på senvintern en rad artiklar om det interreligiösa Sverige.
Vi citerar från Dagen den 27 februari 2015 under rubriken ”Heliga allianser växer fram i Sverige”:
”Vägra hata. Med det budskapet gick nio religioner samman och spred budskapet i sina egna heliga lokaler. Ett trettiotal utvalda personer sammanstrålade sedan på Utbildningsdepartementet för att lämna över budkavlen med detta kärleksbudskap till Alice Bah Kuhnke (mp), minister med ansvar för samfundsfrågor.”
Inför denna uppvaktning rördes samfundsministern till tårar, rapporteras det vidare.
Karin Wiborn, Sveriges kristna råd, som deltog i mötet var fräck nog att be ministern om pengar till en skräddarsydd tjänst i arbetet med att bygga upp interreligiösa nätverk nationellt berättar Dagen. ”Men runt om i landet är det på sina håll redan på plats. I ett antal kommuner har interreligiösa råd bildats.”
Dagen rapporterar om det nya religiösa Sverige som växer fram men inte ett ord, inte en fråga om vad Guds Ord säger om allvaret av religiös beblandelse.

Rena landet!
Israel skulle inta Kanaans land. Löfteslandet.
Oscar Haglund skriver i sin bok Kristi tillkommelse och Världsfulländningen (1929), om hur Israel uttaget från den stora folkvärldens massa inträder i ett särskilt förbundsförhållande till Herren, med den höga uppgiften att bli ett ljus för hela jorden - att mottaga och förmedla den gudomliga uppenbarelsen; och Bibeln, Guds eget ord.
Josua ledde intåget över Jordan. Det blev strid från första stund. Mellan ökenfolket som bara kände en Gud och detta myller av kulter, tempel och demoner. Ja det sägs av äldre historiker att Kanaan var själva källan till den hedendom som utvecklades i den grekiska och romerska världen.
Där stod kampen! Och vi kan följa denna kamp genom Gamla testamentets profeter. Mellan kultens demoner och den rena tron på Herren Sebaot, Hans ord och frälsning.
Religionsblandning eller ”dialog” var fullständigt uteslutet.
Intag landet! Rena landet! var ordern och gång på gång ser vi himmelens härskara gripa in i striden.

Där står kampen även idag 2015 för att bevara församlingen som en ren och obesmittad brud!
Det är ju uppenbart hur exceptionellt religiöst Antikrist och hans system kommer att vara. Han kommer att förvåna och förföra hela mänskligheten inklusive Israel och namnkristenheten. Han kommer att göra under och tecken och alla former av häxeri och trolldom. Framför allt kommer han att förmå mänskligheten att tillbedja det första vilddjuret. En gudstjänst ingen mäktar ingripa mot.
Det kommer att ske under ytterst kultiverade och allmängiltiga former. Givetvis under massiv mediabevakning.
Det låter osannolikt och häpnadsväckande. Därför att vi så sällan läser det eller hör det förkunnas. I ekumeniska sammanhang ses det förmodligen som utopier.
Men det är Gudsordets mäktiga slutackord om tidsålderns avslutning, innan Messias kommer i sin härlighet.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar