I hans fotspår

Bibelstudium av Tage Johansson

När Jesus vandrade här på jorden var det ofta stora skaror av människor som lyssnade fascinerat och djupt gripet till hans förkunnelse. Man häpnade över hans kraftgärningar, hur döda uppväcktes och besatta blev befriade. Hela städer och byar kom i rörelse. Där emellan kom han också till den enskilde personen som till exempel mannen som var besatt av en legion onda andar. En legion i den romerska armen kunde uppgå till sextusen man. Där fanns kvinnan som hade haft fem män, en annan kvinna som skulle stenas och en tredje som burit på en obotlig sjukdom i tolv år, och som blev botad av att röra vid hörntofsen på hans mantel.
Det står skrivet att Jesus vid ett tillfälle vänder sig om till människoskaran som följde honom, och så låter han dem plötsligt konfronteras med ett väldigt obekvämt budskap. I Lukas 14:25 läser vi om hur ”stora skaror följde honom och han vände sig om och sade till dem: Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge”. I vers 33 i samma bibelsammanhang står det dessutom att ingen kan vara hans lärjunge om han inte avstår från allt han äger.
Alla dessa bibelord handlar om försakelse, efterföljelse och att förneka sig själv, att hata sitt liv i denna världen. Johannes 12:25 talar om vetekornet som skall dö. Jesu undervisning handlar sammanfattningsvis om det som måste röjas ur vägen för att vi ska kunna vara lärjungar och göra erfarenheter av vad det innebär att vara korsbärare i Jesu efterföljd.
När vi anammat Jesu budskap om att följa honom öppnas fantastiska möjligheter för oss. Den helige Ande kommer att kunna göra med oss som det står om Jesus, att han blev förd av Anden in i en livsgärning för Gud. Om Anden ska få suveränt inflytande över oss kan vi inte låta oss ledas av våra egna tankar och ideer, ta hänsyn till släkt och familjeförhållanden. Antingen vandrar vi som fiender till, eller berömmer oss av korset. Det är känsligt med korset, för det måste vara rest i våra egna liv i familjen och i relation till människorna. När Paulus skriver till Filipperna så konstaterar han under tårar att många vandrar som fiender till Kristi kors.
 Då vi nu uppmanas att gå i Jesu spår, förneka oss själva, ta korset på och följa honom, får vi fråga oss vad det innebär. Det finns två sidor att beakta i Jesu uppmaning. Den ena är att följa hans exempel då han vandrade här på jorden. Det andra hör nuet till, att genom den helige Ande, som blev sänd till vår hjälp, låta Jesus som person leva och utföra sina gärningar i och igenom oss. Jesus vandrade i Faderns vilja och stod alltid utanför människors tankar och vilja. Han gick aldrig in på deras villkor och låga begär. Han blev den hörnsten som blev förkastad av denna världen. Men inför Gud var han utvald och dyrbar. Då Jesus umgicks med människorna var det på grund av uppdraget han fått av Fadern, att frälsa och rädda de som var förlorade. Om vi ska stå helt för Jesus kommer vi inte att passa in någonstans, och vi kommer att uppleva det Jesus fick uppleva. Det finns ingen plats där vi kan vila vårt huvud.
Det gäller att inte bli så upptagen med det vi måste lämna i efterföljelsen, utan få erfara en underbar skörd, som kommer av vetekornets död. Dessutom står det att om grenen bär frukt så rensar vingårdsmannen för att den ska bära mer frukt (Joh 15:2).
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar