Satsa allt på Jesus

Appell av Roger Lindroos

Jag vill dela ett sammanhang med er som grep tag i mig. Det handlar om Jesus och en kvinna som kom fram till honom:
- Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords. Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: ”Varför skulle detta förspillas? Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.” När Jesus märkte detta, sade han till dem:
”Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning. Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse (Matt 26:6­-13).”

Det är något speciellt i det här. Vad är du och jag beredda att offra? Och hur räknar vi? Räknar vi på människosätt eller på det sätt som Jesus räknar? Det står så intressant i parallellstället i Markus:
- Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra:
 Varför skulle denna smörjelse förspillas? Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.” Och de talade hårda ord till henne (Mark 14:4-­5).
Lärjungarnas vrede upptändes. De blev upprörda. Men nu var det ju så att den här oljan tillhörde kvinnan. Det var hon som hade alabasterflaskan med sig. Hon fick väl göra precis vad hon ville med den. Tänk att det var så svårt för lärjungarna att se den här oljan förspillas. Men det var inte för vilket syfte som helst, utan det var till Jesus. Hon hade en kärlek till Jesus som hon ville ge uttryck för. Kanske hon hade förstått något som inte de andra hade förstått. Jesus hade gång på gång talat till dem om att han skulle vara tvungen att gå i döden. Men lärjungarna hade det här sättet att tänka. Köttets tankar, kan man säga. De hade ännu inte förstått.

Det högg tag i mig att efter det här sammanhanget står det också:
-Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna och sade: ”Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?” Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar (Matt 26:14­-15).
Judas springer iväg. För honom var det här droppen. Ska vi inte ta hand om våra resurser på ett bättre sätt? Har inte Jesus förstått? För den här kvinnan var Jesus värd allt men för Judas blev Jesus plötsligt bara värd trettio silverpenningar. Förut talade man om trehundra. Men att överlämna Jesus; överge honom – det blev trettio.
Det är något med det här som handlar om att inte tänka som världen tänker, eller tänka som människor brukar tänka. Människor i vår tid, även många kristna, är så oroliga för att det som sker i politiken ska bli fel. Man är beredd att kompromissa och börjar att förhandla. Det är kanske litet magstarkt att börja jämföra våra politiska förhandlingar med hur Judas gjorde. Men politiken handlar ju om att ge någonting och få någonting. Men kan vi börja förhandla om vad Jesus är värd för oss? Vi kan ställa oss utanför människors sätt att tänka i världen. Vi kan faktiskt stå utanför detta. Vi kan predika Ordet, vi kan predika evangelium.

Många kristna har satt sitt hopp till en mänsklig lösning. Man har säkert många bra sätt att räkna och tänka. Så och så kan vi göra för att lösa problemen. Så här kan vi göra för att ta hand om våra fattiga. Om alla troende hade gått Ordets väg, ställt sig upp och bett för situationen i Sverige, så tror jag att man kunnat åstadkomma så mycket mer. Tänk om evangelium hade fått ta tag i de kristna! Det kanske låter konstigt, men jag tror att det är så. Om evangelium får ta tag i dig och mig – tänk vad vi kan uträtta! Om kärleken till Jesus får ta sig uttryck i våra liv på rätt sätt. Tänk om vi kan börja räkna så som Jesus räknar! Då handlar det om att ge allt. Då handlar det om att satsa allt på Jesus.
Jesus vet, och vi vet, att det handlar om Guds sätt att tänka. Guds sätt att räkna. Det handlar om sådd, det handlar om skörd. Vi måste be till Jesus att vi i denna tid får vara som kvinnan med den dyrbara smörjelsen. Att vi får vara ett vittnesbörd för människor och på det sättet åstadkomma något för människor, både här i tiden och i evigheten. En gång ska vi få inbringa vår skörd. Måtte vi ta vara på kallelsen. Måtte det få bli allvarligt för oss. Låt oss inte springa iväg och börja förhandla bort Jesus. Jag vet inte vad Judas hade tänkt göra med pengarna. Men han ångrade sig bittert.
Låt oss be till Jesus att vi får det hjärtelag som den här kvinnan hade; att vi tar det dyrbaraste vi har och ger till Jesus. Smörjer över Jesus. Jesus säger: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå fördenskull ut...” Måtte vi gå ut med rätt sinnelag. Måtte vi gå ut och så med våra tårar, så med vårt armod. Då kommer Jesus också att välsigna. Jag tror att vi då får vinna människor för Jesus som vi kommer att få möta en dag i evigheten. Amen.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar