Jakob, Kaleb & Elisa - Tre förebilder i Gamla testamentet

Appell av Jörgen Lindroos

Det finns tre förebilder i Gamla testamentet som betyder mycket för mig.
Dessa tre har det gemensamt att de kämpar och drar sig inte undan. Den första av dem talas om i 1 Moseboken:
-Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. Han tog dem och förde dem över bäcken tillsammans med allt annat han ägde. Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: ”Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob”. Han sade: ”Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat” (1 Mos 32:22-28).
Jag ska inte lägga ut den här texten, men det är någonting här som Jakob kräver: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.”  Det är något med den här kampen. Det gäller att tränga sig fram, som det står i den gamla psalmen.  Att ha den här framträngande personligheten som Jakob har. ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Han fick bli stamfar för Israels folk. Han som kämpade med Gud, och inte ville släppa honom.
Vi ska läsa om nästa person, i Josua bok, kapitel 14. Israels folk fördelade landet mellan sig. Och så läser vi här:
- Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: ”Du vet vad HERREN sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. Jag var fyrtio år när HERRENS tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt HERREN, min Gud.  Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt skall i sanning vara din och dina barns arvedel för evig tid, därför att du i allt har följt HERREN, min Gud. Och se, nu har HERREN, så som han lovade, låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan HERREN talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år. Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag, vare sig det gäller att strida eller vara ledare eller anförare. Ge mig nu denna bergsbygd, som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara HERREN är med mig, skall jag fördriva dem så som HERREN har lovat” (Jos 14:6-12).
Det är något av samma framträngande som besjälar den gamle kämpen. Ibland kan man tänka: Är det inte dags för dig att dra dig undan nu? Du är ju så gammal. Men han kämpar på. Och han väljer den här delen av landet där anakiterna bor i sina befästa städer. Han litar på sin herre. Han kommer att vara med mig! Och det är något av den här framträngande anden som bor i Kaleb som griper mig. 
Jag ska läsa om ytterligare en person, i andra Konungaboken. Det handlar om när Elia blir upptagen till himmelen och Elisa ska ta över hans gärning.
- Elia sade till honom: ”Stanna här, för HERREN har sänt mig till Jordan.” Men han svarade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick båda vidare. Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på något avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade detta sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. När de hade kommit över sade Elia till Elisa: ”Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisa sade: ”Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig” (2 Kon 2:6-9).
”Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig.” Jag tycker nästan det är litet oförskämt! Varför kan det inte räcka med att bara få samma del som Elia hade? Nej, jag vill ha en dubbel arvslott av din ande! Jag vill ha en dubbel arvslott av den ande du har! Han visste vad det innebar.  Elia hade många gånger blivit hotad till livet på grund av den tjänst han hade som profet i Israel. Det var inte alls ofarligt, men han ville ha det; Elisa ville ha en dubbel arvslott. Tänk om det kunde få vara vår bön; att vi kan tränga oss fram. Jag vill ha en dubbel arvslott av din ande.  Låt oss  vara som dessa kämpar. I Kalebs fall; han var gammal. Det är en uppmuntran till dig som är uppe i åren. Den som beder, han får. Det spelar ingen roll om man är ung eller gammal. Herren har en tjänst för dig. Så var framträngande! ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig!” Amen
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar