”Om någon hör min röst”

Appell av Märta Berg Strömmare Sommarkonferensen 2014

- Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig (Upp 3:20).

Det handlar egentligen om detta. Att möta Jesus. Han som betalade priset och inte aktade jämlikheten med Gud som ett byte. Jämlikhet. Det politiska slagordet. Man slåss i denna värld för att komma högre och högre och längre. Vem satsar mest på jämlikheten? Vad är jämlikheten värd? Jesus som hänger på korset för hela mänsklighetens synd, han räknade inte jämlikheten med Gud som någonting värt. Varför det? Därför att det handlade om Guds hemlighet; att genom Kristus försona människan med sin skapare. Men nu står det här: ”Om någon hör hans röst...” Och då är frågan: Vad är det för röster vi hör? Pådyvlas i det dagliga livet måhända, men också lånar våra öron till av fri vilja. Vad är det vi hör?

Jag har läst ett väldigt intressant bibelsammanhang.
I första Konungaboken kapitel 22 sitter två kungar vid en tröskplats. En tröskplats är ju en plats där man ska skilja vetet från agnarna, där det ska ske en utrensning mellan det som är äkta och det som bara ska kastas på skräphögen. Det är tröskplatsen. Där vid tröskplatsen sitter kungarna Ahab och Josafat, vid Samarias stadsport. Jag föreställer mig att de är skrudade i sina konungsliga skrudar, att de har hela den uppsättning hovfolk omkring sig som krävs av en sådan situation. Man har nämligen krigsråd. Det handlar om att dra ut i krig och erövra något. När jag läser om hur dessa beter sig och hur deras resonemang går, så förstår jag att det är signifikativt för hur en människa tänker och resonerar. Ska det lyckas?  Ska våra planer gå i lås, eller är det fara å färde? Hur ska vi veta vad som är rätt? Hur ska vi veta vad som är Guds vilja? Till och med.
Det finns expertis att rådfråga. Varje samhälle har expertis i det ena och andra avseendet; tillhandahåller människor som kan, människor som vet, som har kvalifikationer och legitimationer. Expertis. Här var det profeter som var expertisen. Israels kung samlar sina profeter, och det var en ansenlig skara.
Kom ihåg vad jag läste: ”Om någon hör min röst...” Ha det kvar i åtanke medan jag berättar för dig hur det gick till där vid tröskplatsen. Kungen samlar fyrahundra profeter som han gillar väldigt skarpt.  Han tycker om sin expertis, för att de underblåser hans egna önskningar, hans egen sanning, och gör livet lätt och behagligt i vissa avseenden. Är du med? Kan du lägga detta som ett raster över det samhälle du lever i? Expertisen som säger det du vill höra. Samhällets förståsigpåare, som säger det du vill höra. De religiösa förkunnarna, som säger det folket – kanske du också – vill höra. Fyra hundra profeter som Ahab tryggt och i största förtroende kunde luta sig mot.  Vad lutar du dig mot, i den här tiden, i det här samhället? Den politiska korrektheten? Det gjorde Ahab. Dessa fyra hundra profeterna sa: Det här går som smort. Du behöver inte vara orolig en enda sekund. Ni ska krossa fienden, ni kommer att inta nya områden. Ni ska dra upp nya riktlinjer, nya råmärken. Det här går fint! Men då säger Josafat, den andre kungen: Finns det någon annan profet här?

Någonstans måste det ha funnits en liten skorrande biton i budskapet, eftersom han ville höra litet mer. För säkerhets skull. Finns det någon annan aspekt? Ja, säger Ahab. Det finns en. Men jag hatar honom! Det står så. Jag hatar honom. Varför det? Ja, han säger inte riktigt det jag vill höra, har inget positivt att komma med. Han har inte gått igenom de här kurserna med positivt tänkande och sådana saker. Han är en gammal stöt. En sån där mörkerman, som bara profeterar olycka. Honom vill jag inte lyssna på.
Hur det än är, så får Mika chansen. Han får komma till tals. Han har redan fått höra vad de andra säger och försöker sig på samma linje. Men så får han en samvetsfråga, och då är troheten mot Herren där. Tänk om också vi kunde få de där samvetsfrågorna som får oss att ta bladet från munnen och säga sanningen.  Nej, säger han. Det kommer inte att gå vägen. Gud är inte med på det här!
I vår tid är Gud med på allt. Precis allting är Gud med och välsignar, och om han inte har gjort det, så kan ju vi ta över välsignelsen och dela ut den till höger och vänster åt kreti och pleti och precis vart vi vill. För i den här tiden gäller det som gällde på domarnas tid i Israel: Var och en gjorde vad honom behagade, det som var rätt i hans egna ögon. Detta för att det inte fanns någon kung. Vi har ingen kung vi heller. Det finns ingen statskung som har med Gud att göra, ingen regering från himmelen på den här jorden. Det finns ingenting som är klartext från Guds profeter, när det gäller hur det här landet eller andra länder ska skötas och styras. Men det finns lyckoprofeter! Lögnprofeter som säger att allt står väl till – bara vi älskar varandra. Kärleken …

Det ska nog gå bra det här, sa Ahab., för han visste att han kunde förklä sig. Och det gjorde han.. han klädde ut sig. Det är många som går omkring i sina maskeraddräkter i vår tid. Utklädda till präster, biskopar, läkare, psykologer, lärare och – precis vad som helst är de utklädda till. För att de tror, liksom Ahab trodde, att Gud inte ser mig, och så klär man sig i sin egen hemvävda folkdräkt. Så tror man att Gud inte känner igen mig; och fienden känner verkligen inte igen mig. Men det står att när han, Israels kung, förklädd hade dragit ut i striden och räknade med att fienderna inte skulle kunna identifiera honom. Då hände detta:
- Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå....
Han siktade ingenstans.  Han bara spände bågen och lät pilen fara iväg. Utan tanke, utan mening, ser det ut som. Den pilen träffade Israels kung i en fog på rustningen. Ingen lurar Gud. Det står i Psalmen: ”Då skjuter Gud dem. Plötsligt drabbar dem hans pil.”  Det är vad jag önskar ska hända. Min Herre och Mästare, han som hängde på korset för min skull, han säger så här:
- Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.
Om någon. Det var inte kollektivanslutning.  Det var ett personligt erbjudande. Om någon vill.

Det är du som är någon. Om du hör hans röst, igenom bruset av all galenskap som är lössläppt den här tiden och som du har tagit in i dina olika medvetandenivåer, så säger jag dig i Jesu namn: Lyssna idag till Jesus Kristus och hans profeter, lyssna till den helige Andes maning, öppna dörren för honom och låt ärans konung få träda in i ditt hjärta. Det är hans erbjudande. Tag emot det!
Tack Jesus Kristus att det fortfarande finns frälsning att få. Tack att det finns upprättelse, tack för att människor får möjlighet att krypa fram ur sina gömslen. Att lägga av sig sin maskering, att ställa sig inför dig och till ditt förfogande i denna tid. I Jesu namn. Amen!
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar