En pionjär i Göteborg

Barbro Schröder intervjuar Solveig Norrman

I Göteborg finns några maranatapionjärer som troget håller ställningarna för evangelium. Det märker man bland annat av att Radio Maranata varje vecka sänder över närradion. Den som i många år vakat över detta och svarat för kostnaderna, är Solveig Norrman, som även är en ivrig kommissionär för Midnattsropet. Hon börjar närma sig nittio år, men fortsätter att dela ut tidningen varje nummer. Barbro Schröder, som många år varit ute på fältet som maranataevangelist, bor också i Göteborg. Hon har i ett samtal med Solveig skrivit ner några glimtar från hennes livshistoria. Så här skriver Barbro:


Redan när vi blev bekanta i mitten av 1960-talet förvånades jag över alla bokhyllor i hennes lägenhet, fyllda med underbar kristen litteratur.
Solveig Norrman växte upp i Helsingborg. Hon fick bo hos sin farmor, eftersom det redan fanns så många barn i den fattiga familjen. Det resulterade i att Solveig kände sig ensam och utan syskon. Solveig skämdes över att vara stämplad som fattighjon, och var väldigt blyg och osäker. Hon fick gå i en söndagsskola, fastän familjen ej var kristen. Där i söndagsskolan fanns en snäll lärarinna, som såg henne och gav henne ett par kängor.
Åren gick, och när hon vid sjutton års ålder var ute och gick ensam som hon vanligen gjorde, då såg hon ett hus på andra sidan gatan där människor gick ut och in. Hon tänkte: vad är detta, och gick nyfiken dit. Det var Frälsningsarmén som hade möte. De talade gripande om att få kunskap om Jesus. Det tog tag i Solveig. De sjöng så underbart, och hon fortsatte gå på möten där.
Solveig visste ju att andra ungdomar i hennes ålder gick till Folkets Park, men efter ett besök där, visste hon att det var ingenting för henne. Hennes längtan var att få mera kunskap om Jesus, och det vittnar bokhyllorna i hemmet tydligt om.
Solveig flyttade så småningom till Göteborg och gick på möten hos Frälsningsarmén på Hönö. Där kände hon sig inte så ensam. Det var spännande att vara i en ny stad, hon ville vara fri och arbetade en period på Englandsbåtarna. Där fick hon se mycket nytt. En tid arbetade hon också på hälsokostaffär. Men så fick hon ett erbjudande från spårvägen om utbildning med lön under tiden. Solveig förundrade sig över ett sådant förtroende. ”Att dom vågade...” Hon arbetade på spårvägen ett tag och tjänade bra.
Så här berättade Solveig:
”Jag tänkte vila mig från de kristna. Då fick jag höra att i Folkets Hus var det väckelsemöten, och gick dit. Jag blev så gripen av frimodigheten hos dessa människor och bönemötena som man hade innan mötena. De brydde sig om mig, och alla talade om andedopet. De bad för mig, och jag fick fina vänner som bjöd mig hem till sina familjer.
Under den här tiden kom Arne Imsen och predikade. Det var en upplevelse att få höra Guds Ord som han lade fram det.”

Enoch Karlsson, en av de ledande vittnena i Göteborg, predikade om troendedopet, och Solveig förstod att det var viktigt att lyda Guds Ord. Hon ville inte vara motsträvig och hon ville bli fri ifrån sin barndoms komplex. Hon sa helhjärtat ja till att följa Jesus i dopets grav. Dop blev det i Valhallabadet i Göteborg. Många människor kom dit. (Maranatavännerna fick inte hyra Smyrna för att döpa!)
Solveig ville vara med på alla möten, så hon sade upp sig från arbetet på spårvägen för att få ha helgerna fria. Hon passade på att ta körkort och skaffa bil. Det har hon verkligen haft bruk för. Hon har genom åren skjutsat många till och från möten. Hon tog anställning på posten som brevbärare, och så kunde hon satsa mycket mera tid i församlingen.
I Folkets Hus var det stor tillströmning av folk till dessa möten, som snart kom att benämnas Maranatamöten. Det var en underbar, spännande och härlig tid.
Solveig åkte till konferenser och bibelskolor, hon fyllde sin bil med folk och åkte dit. I Stockholm fick de bo hos syskon i maranataförsamlingen, och mötena hölls i Viktoriasalen. Allt var så spännande i början, men när det sedan blev motgång, försvann många.
I Göteborg var det svårt att hyra lokal. Många lokaler kostade en förmögenhet, och vissa skolor ville inte hyra ut sina aulor på grund av Maranatas budskap.
Ett tag hyrde Solveig en affärslokal på Såggatan där syskonen samlades till bönemöten och bibelstudier. Det kom syskon från Maranata i Stockholm och undervisade. Solveig är musikalisk och med sitt mandolinspel och sin sång har hon har ofta berikat mötena.
Solveig kommer ihåg ett speciellt tillfälle då de fick uppleva Guds stora omsorg. På måndagen visade det sig att det varit inbrott i lokalen. Ett fönster var trasigt, men det enda som stulits var en telefon. På bokbordet stod kollektbössan, som blivit kvarglömd full med pengar. Gud vakar över sitt missionsarbete!
Nog är det bra att Solveig kan köra bil. Hon har kört och hämtat folk till möten, hon har besökt många gamla och sjuka, som nu är hemma hos Herren.
Solveig besöker varje år bokmässan där BMC-förlag presenterar Maranatas skrifter, och erbjuder hjälp med husrum och mat.
Denna trotjänarinna i Göteborg, vill som hälsning till Midnattsropets läsare sända med några bibelord:
-Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. (Ef 2:8)
 -Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. (Upp 2:10)
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar