Kampen om troendedopet

När  två av Sveriges största pingstförsamlingar ändrar doppraxis måste vi se det som ett tidstecken. Det är avfallstider!
Dopdebatten är också en spegelbild av hela samhällsdebatten  som idag präglas  av en stor besvikelse över sveket mot de idéer som skapade vårt  trygga folkhem.
Folkrörelserna och väckelserörelserna töms på sitt innehåll. Vad kommer sedan...? En ny frikyrka? Ett nytt Sverige?
Detta är ett axplock ur höstens dopdebatt.
Som synes utlovas en het debatt 2014. 
Text och sammandrag: Lars Bygdås

Niklas Piensoho i Filadelfia-församlingen i Stockholm och Urban Ringbäck i Smyrna Göteborg är alltså beredda att öppna för spädbarnsdop som medlemsgrundande.
I en artikel i Dagen 131031 deklarerade de klart och tydligt att de välkomnade barndöpta i församlingen. Sök och läs den!
Och nu i november skickade ledaren för Pingst, Pelle Hörnmark, ut ett brev till pastorer och predikanter och föreslog ett möte februari och mars 2014 där frågan om dop och medlemskap står högst på agendan.

Dagen intervjuar Pelle Hörnmark:
Varför har frågan blivit så infekterad. Kunde ni inte gjort något för att undvika det?
– Vi kunde säkert ha gjort något annorlunda. Men vi hade en process för tre - fyra år sedan där vi snackade oss samman om teologin kring dopet och fick i uppdrag att skriva samman slutsatserna. Det ledde till att vi var överens om vad som var grundläggande för att vara med i Pingst FFS. Men vad vi inte var överens om var gränserna för medlemsskapet. Sedan när de stora församlingarna går vidare i den frågan, skapar det frågetecken för många.
Vad beror det på att församlingarna kommer till olika slutsatser i medlemsfrågan?
- Det kan handla om ideologi, men det kan också handla om geografi. I de delar av Sverige som är tydliga EFS-fästen är det vanligt att den ena i äktenskapet tillhör Pingst, och den andre är barndöpt i EFS, vilket så klart skapar problem för församlingarna.
Vad är din personliga uppfattning i frågan om medlemskap?
- Det tänker jag inte svara på ännu, även om jag höll på att göra det nu (skratt). Det finns de som tycker att jag borde tala ut och det kommer jag att göra.
(Dagen 22 november)

Pingstteologen och sydamerikamissionären Nils-Olov Nilsson: 
– När Pelle Hörnmark återupptar idén om att alla församlingar får tolka medlemskapet som de vill undrar man vad han menar. Under de första 75 åren, efter mycken bön, fasta och ingående studium, antog pingströrelsen en serie trossanningar som man solidariskt delade med varandra. Så var det också på biblisk tid. Man vakade över den lära som överlämnats till församlingarna. Någon självständighet för eget experimenterande fanns inte. Kampropen har alltså tystnat.
 Teologin har spätts ut med människotankar och medlemmarna lever i en sorts läromässig likgiltighet som är skrämmande. Och de pastorer och ledare som nu ägnar sig åt att smula sönder den klassiska pingstteologin, kommer i framtiden att få bära ansvaret för den kommande utvecklingen.
(Dagen 5 november)

Dan Salomonsson, Pingst Uppsala:
– Grundfrågan i all teologi bör vara: ”Vad säger Bibeln?”.
Texternas församlingar består av människor som medvetet låtit döpa sig. Med urkristendomen som ideal blir frågan teologiskt okomplicerad. Församling består av människor som kommit till tro på Jesus och i lydnad för Ordet medvetet låtit döpa sig. Gemenskapen däremot,  är självklart till för alla döpta eller odöpta oavsett åsikter, social position eller ålder... Om inte dopet är porten in i församlingen, vem skall då bedöma om någon är aktivt troende eller levande i sitt dop? Det enda objektiva är att fastställa dopsynen och låta den avgöra vem som tillhör församlingen. Alla andra kriterier blir farligt påverkbara och flytande. Det har etablerats en märklig praxis att rösta demokratiskt i teologiska frågor. Den politikstyrda kyrkan bestämmer sig att i strid med bibeltexten viga samkönade par. Och nu verkar frikyrkorna beredda att rösta om församlingen skall bestå av döpta eller inte. Är nästa fråga på den demokratiska dagordningen att rösta om Jesus får komma tillbaka?
Lära kan aldrig handla om majoritetsbeslut i ett församlingsmöte. Praktiserad lära handlar om övertygelse utifrån skriften...
(Världen idag 6 november)

Jack-Tommy Ardenfors uttrycker också sin oro i intervju i Dagen:
 – Det är ett oerhört allvarligt läge. Många som jag har pratat med frågar sig vart pingströrelsen är på väg. För en del är det så allvarligt att de frågar sig om de fortfarande kan vara pastor i en pingstförsamling om det här blir den nya officiella linjen.
(Dagen 22 november)

Så talade fäderna

”Döparerörelsen är icke en sekteristisk särform av kristendomen, den är tvärtom kristendomens huvudform.”
 ”Var spårade kyrkan ur? Då den upphörde att vara en döparerörelse. Dopet var stötestenen, det närgångna kravet på personlig avgörelse. Dopet blev barnadop och församlingen en stats-och folkkyrka, som började förfölja döparna lika  grymt som  den hedniska  makten  förut förföljt martyrerna.”

Ur boken  ”Döparerörelsens väg genom tiderna”  av C G Hjelm 1946 Förlaget Filadelfia

Åter till Ordet! Åter till våra rötter!

Var hittar vi då våra rötter? I Kornelius hus och det första hedningadopet.
Det inleddes med att en Guds ängel talade med Kornelius i Apostlagärningarna 10:3-6. Himlen var med när urkristendomen började sitt segertåg över världen.
Och liksom när Jesus döptes i Jordan föll Guds ande där i Kornelius hus över dopkandidaterna  innan dopet.
Det är dessa himmelska, profetiska och frälsningshistoriska  dimensioner som så lätt faller bort i dessa dopdebatter.
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar