Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning

Bibelstudium: Gertrud Johansson

Jag utgår från Johannes, kapitel 17, där Jesus beder.
-Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (v. 17)
Jag tror att den versen är en nyckel för oss om vi vill veta vad helgelse handlar om. Tidigare ber han:
- Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. (v. 8)
Jesus hade gett dem sitt ord och de hade tagit emot det. De hade blivit födda på nytt genom sanningens ord och nu hade de börjat ett nytt liv, och Jesus ber: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.”
Det är väldigt viktigt att frälsningen i våra liv får en fortsättning. I första Petrus brevs första kapitel läser vi om lärjungarna att de är:
- utvalda enligt Guds, Faderns, försyn, i helgelse i Anden, till lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. (1 Petr 1:2)
De var födda på nytt genom Guds Ord. Det ser vi där aposteln skriver:
- Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som förbliver. (1 Petr 1:23)
De var utvalda i helgelse i Anden till lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. De här elementen måste finnas med. Helgelse i Anden, för Guds Ord kan vi bara ta emot och förstå genom den helige Ande. Och så handlar det om lydnad för Guds Ord. Idag är det svårt att tala om lydnad, för människan vill inte lyda någon. Man vill vara fri och självständig. Men lyda Guds ord kan vi göra när vi kommit till honom för att vi älskar honom. Vi förstår att hans ord är gott, och då vill vi lyda hans ord.
- Då ni nu har kommit till lydnad, så följ inte de begärelser som ni förut, under er okunnighets tid, levde i, utan bliv heliga i all er vandel, såsom han som har kallat er är helig. (1 Petr 1:14-15)
och vidare säger Petrus:
- Rena era själar, i lydnad för sanningen (v. 22)
 Men handlar inte reningen om Jesu blod? Jo, det gör det. Jesu blod renar oss från all synd. Vi kan vandra i ljuset och ständigt ha denna rening från synden i hans blod. Men här handlar det om en annan slags rening. Vi ska rena våra tankar, vårt sinne ifrån världens tänkesätt som vi alla har påverkats av Men om vi mättar oss med Guds Ord , då renas vårt tänkesätt i enlighet med Guds Ord. Det är ett reningsbad för oss som det står i Efesierbrevet:
-..såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. (Ef 5:25-27
 Paulus och Petrus och de övriga som har skrivit i Guds Ord har gett många förmaningar. Må vi ta till oss dem. Paulus säger i första brevet till Timoteus:
- Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro. (1 Tim 1:5)
Det handlar om att vi ska helgas och att vi verkligen tror på Guds Ord. Allt vad Gud ger är gott. Det är till vårt bästa, till vår fostran. I andra brevet till Timoteus läser vi:
- Du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus. All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk. (2 Tim 3:15-17)
Det är vad Gud vill med oss. Han har gett oss skriften för att vi genom den ska kunna växa upp till frälsning, till honom som är huvudet, Kristus.
 Vi behöver inte tro att inte alla kommer dit fram. Det gör vi när vi mättar oss med hans Ord varje dag.
Det är meningen att Guds vilja genom oss ska ske, att människorna alltmer ska kunna se Jesus synliggjord i oss. Vi renas genom Ordet. Vi kan likna Guds Ord vid det manna Guds folk fick för att avgiftas från det de åt i Egypten. Egypten är en bild på världen. Världen har sitt tänkesätt och utvecklas alltmer till att bli gudsfientlig på alla områden. Idag, mer än någonsin, är det väldigt viktigt att vi isolerar oss ifrån alla strömningar i världen och i tiden, och håller oss till det levande gudsordet, så att vi alltmer likbildas med Jesus och inte liknar världen.
I Guds ord står om svåra tider som ska komma. I första Timoteusbrevet står om människor som vänder sig ifrån sanningen. Det är fruktansvärda bilder som ställs fram för oss i dessa brev:
-...människorna ska då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de ska älska vällust mer än Gud, de ska ha ett sken av gudsfruktan, men ska icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana. (2 Tim 3:2-5)
Vad är det som är dess kraft? Det är korsets kraft man inte vill veta av, den kraft som betyder död för den gamla människan. Också bland många kristna har man ett sken av gudsfruktan, men vill inte veta av dess kraft. Det finns många som är motspänstiga, som avfaller ifrån tron. Världens rike är ett rike som vill inta alla; särskilt de kristna. Det vill förmå dem att förneka Guds Ord när det är skarpt och säger ifrån. Guds ord är för oss ljuvlighet, näring och styrka. Men Guds Ord är också skarpt så att det åtskiljer det mänskliga från det som inte är från Gud. Men världen vill hela tiden sammanblanda. Man vill helst få de kristna på sin sida, så att man slipper känna sig avslöjad och dömd. Det handlar om tankebyggnader som uppreser sig mot Guds Ord.
- Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet. Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad. (2 Kor 10:3-6)
Här kommer åter detta med lydnad in. Vi ska vandra i lydnad för sanningen så att vi kan bryta ned dessa tankebyggnader. Den församling och den människa som Guds Ord får forma är en mäktig motströmning mot allt det som finns i världen.
Alla som är i Guds rike representerar en helt annan sorts makt än den världen har. En tjänande makt där man går ner i ödmjukhet, inunder, som Jesus gjorde:
- Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn ... (Fil 2:5-11)
Tänk att han gick ner så djupt! Och genom detta vann han en sådan seger och blev så upphöjd av Gud. Det är den principen som finns i Guds rike.
Och i nästa vers läser vi:
- Därför, mina älskade, såsom ni alltid förut har varit lydiga, så må ni också nu med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, och det icke allenast såsom ni gjorde, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. (v. 12)
Men vad är det här? Ska vi arbeta på vår frälsning? Det är väl inte fråga om laggärningar att bli frälst? Nej, det är det inte. Men Guds Ord är så viktigt så att vi vill inte komma utanför det. Vi vill vara där, i Guds Ord, och i den principen som gäller i Guds rike. Därför handlar det om fruktan och bävan för att komma fel, inte för att vi tror att vi genom gärningar kan förbättra vår frälsning. Det handlar om att helga sig i sanningen. Sedan läser vi:
- Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gör allt utan att knorra och tveka, så att ni blir otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ”ett vrångt och avogt släkte”, inom vilket ni lyser såsom himlaljus i världen, i det att ni håller fast vid livets ord. (v. 13-15)

Tänk att vi kan göra detta! Längtar inte också du efter det? Jag längtar så efter att det får ske, att vi kan lysa som himlaljus i världen, att vi kan vara en annan slags människor. Så människorna förnimmer något himmelskt; någonting rent, något som inte är från oss, men ifrån Honom som har gett oss sitt ord. Det står ju så här:
- Såsom ni nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandra i honom och var rotade i honom och låt eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning ni har fått, och överflöda i tacksägelse. (Kol 2:6-7)
Hur gick det till när vi tog emot Honom? Jo, vi hörde hans ord, och så fick det sjunka in i vårt hjärta och vi gjorde som han sa. Vi bad honom komma in, och så bekände vi med vår mun att nu har jag tagit emot Jesus, och han är min Herre. Så gick det till när vi tog emot honom. Hur ska vi då fortsätta?
”Vandra i honom”. Vi ska fortsätta göra på samma sätt. När vi hör hans ord, hans röst och förstår genom den helige Ande vad Gud vill att vi ska göra, då ska vi göra det. Och då händer något i oss. Precis som det gjorde när vi tog emot hans frälsning första gången. En guds människa växer till när vi fortsätter att ta emot Ordet såsom han ger det till oss genom den helige Ande. Människorna i vår omgivning upplever det. De känner att här är något himmelskt. Något rent, något annorlunda växer fram, en människa som inte är som de andra.

Jag ser en princip i Guds Ord. Det handlar om underordnandets princip i Guds församling. Det här är något som världens människor tycker är väldigt gammaldags och omodernt. Man ska aldrig underordna sig; man ska vara självständig och hävda sig själv i världen. Inte bry sig om andra, utan gå sin egen väg. Det växer fram en väldigt hård människotyp i världen. Vi ser kärlekslöshet, själviskhet och allt detta vi nyss läste i andra Timotierbrevet. Men i Efesierbrevet läser vi nu:
- Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. (Ef 5:21)
Det handlar inte bara om några – det handlar om alla. I Guds församling är de andra så viktiga för mig, och har alla något att ge. Ingen ska vara högre än de andra, vi tjänar alla varandra. När det handlar om underordnandets princip, så handlar det aldrig om motsatsen – härskandets princip över de andra. Nej, vi lyfter och hjälper varandra i vår gemenskap, så att ingen blir förtryckt, nedtryckt och bortglömd. Detta sker genom att vi underordnar oss varandra i Kristi fruktan. Vi är varandras lemmar, varandra till tjänst, och allas uppgifter och gåvor, även om de är olika, behöver komma till sin rätt. Vi läser fortsättningen:
- Ni hustrur, underordna er edra män, såsom ni underordnar er Herren. (Ef 5:22)
Det här ordet står inte bara i Efesierbrevet, utan också i Kolosserbrevet, i Titus brev och i första Petrus brev. Så det måste ju vara något väldigt viktigt som kommer fram här. Men att komma år 2013 och prata om att hustrun ska underordna sig sin man! Är jag inte nu fruktansvärt omodern! Det där var väl skrivet för den tiden? Nej, jag tror att här finns en stor hemlighet. Det står ju så här längre fram i kapitlet:
- Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. (v. 32)
Att underordna sig sin man handlar inte om att mannen ska härska. Vi tänker lätt så. I världens sätt att tänka, så innebär en sådan maning att då ska mannen härska. Men det står inte så någonstans. Han ska råda, och det är något helt annat. Och hustrun bör välja att underordna sig sin man som ska råda. Såsom Kristus utgav sig för sin församling till att rena henne och helga henne, som vi läste, så ska mannen utge sig för och älska sin hustru, för att detta ska bli en illustration och en bild för Kristus och församlingen. Tänk vad Jesus har gjort för församlingen! Vi underordnar oss Kristus. Han tar det yttersta ansvaret med sin tjänande makt. Men han tvingar inte någon till något. Det står också att barnen ska underordna sig sina föräldrar. De är de små och värnlösa och behöver de andras skydd. Hustrun ska underordna sig sin man och allesammans ska underordna sig Kristus. Det är en fantastisk bild, om man ser det som en cirkel. Barnen är längst in, sedan hustrun, mannen och Kristus. Ibland står man ovanför och tar ansvar, ibland befinner man sig under för att lyfta upp, ibland sida vid sida för att hjälpas åt. Mannen och hustrun är en enhet som tillsammans ska tjäna Gud. Mannen hjälper sin hustru att komma i tjänst, han behöver hennes hjälp, men så tar han sitt ansvar och råder, och möter kanske de stötar som kommer i striden. Kvinnan har en större känslighet och behöver detta beskydd. Det är en förmån. Det handlar inte om att kvinnan inte får lov att fungera i sin tjänst eller ta beslut. Inte könshierarki, som vi så gärna tänker det. Med ett rätt, harmoniskt förhållande, illustrerar mannen och kvinnan Kristus och församlingen. Det är en stor hemlighet i detta. Vi kan visa på något annat än världen gör. Det här med genus är ju så aktuellt. Man tror att man ska utplåna skillnaderna mellan könen och på något sätt bortsopa den ordning som Gud har satt i sitt ord och sin skapelse. Vi vill istället visa på att det är riktigt, sant och rätt vad Gud har gjort. Till man och kvinna skapade han dem för att de två tillsammans skulle kunna tjäna honom. De kvinnor som inte har någon man är också i Guds församling beskyddade och får hjälp av församlingens bröder. Det står att Gud är de faderlösas fader och änkors beskyddare. För alla finns vad vi behöver i Guds rike. Detta med att underordna sig är ett skydd för oss. Vi behöver varandra.
Det finns en underordnandets princip på många plan. Även gentemot överheten ska man underordna sig. När man läser i Guds Ord framstår en människa som är foglig, mild, kärleksfull; en underbar kristusgestalt framstår när vi gör enligt hans Ord. Vi ska underordna oss all mänsklig ordning för Herrens skull. Han har insatt överheten och vi har ingen rätt att vara olydiga mot den. Men det finns dock tillfällen då vi är tvungna att gå emot överheten. När överheten kräver något som går emot Guds Ord, då måste vi lyda Gud mer än människor.
Vi läste i Timotierbreven de förmaningar som fördes fram, och att aposteln ville förmana för att:
- du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste. (1 Tim 3:15)
Han säger att han vill att vi bör veta hur man bör förhålla sig till allt möjligt, till varandra, mellan man och kvinna, till överheten och till världen. I Johannes första brev står att vi ska inte älska världen.
- Älska inte världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. (1 Joh 2:15-17)
 Det handlar inte om att Jesus vill ta bort ifrån oss något, utan han vill att vi inte ska ägna vår kärlek åt det som ska förgås utan till det bestående, till det eviga riket. Vi kan inte ha både – och. Vi tillhör Guds rike, och då kan vi inte älska världen. Vi kan inte älska världen på grund av antikrists ande som opererar ibland människorna och som är mot Gud och mot all Guds ordning. Den är inte vän till Gud.
Vi ska titta i Jakobs brev. Han skriver till sådana som inte hade varit vakna över detta.
- I trolösa avfällingar, vet ni då inte att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han blir alltså Guds ovän. 
- Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: ”Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss”? Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.” (Jak.4: 4-6)

Tänk att han ger nåd till den som i ödmjukhet kommer till honom. Hans ande är svartsjuk. Den vill inte dela rum med något annat. Det går inte. Det är som eld och vatten. Här handlar det om antingen – eller.
 Jesus är en hörnsten, och stenens egenskaper är ju att inte ändra sig av yttre påverkan. Han är omutlig och fast. Guds Ord är skarpare än något tveeggat svärd och det åtskiljer ande och själ, märg och ben. Jag är tacksam för att Guds ord är sådant, och att Jesus är sådan. Han är densamme i går, idag så ock till evig tid. Det finns ingenting som är anpassningsbart här. I Romarbrevet står det ”anpassa er inte efter denna tidsålders väsende”. Vad är det som är efter den här tidsålderns väsende? Tänk efter, hur uppträder och framstår världens människa? Se till att du inte anpassar dig. Våga bli annorlunda. Ta inte emot allt vad världen erbjuder dig! Låt Guds ord forma dig, även om du blir annorlunda mot alla andra. Det är ju något annat som ska framträda i oss, och då ska vi väl inte bli lik alla andra? Vi ska fortfara att rena oss, som det står i Uppenbarelsebokens sista kapitel:
- Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig. (Upp 22:11)
Här handlar det om en skillnad som blir större och större. Det är väl underbart att det blir en stor skillnad. Det handlar om hela vår varelse, till och med vår klädedräkt. I första Timotierbrevet och i första Petri brev står om hur männen och kvinnorna ska uppträda.
- Sammalunda, ni hustrur, underordna eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord, när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan. Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt. Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud. (1 Petr 3:1-4)
Det är den inre människan det handlar om! Vi ska vara angelägna om att den blir vårt smycke. Det handlar inte om något förbud mot att försöka klä sig fint, men det handlar om hur vi framstrålar, hur vi framträder. Vad är det viktiga för oss, vad är det som framstrålar? Det är det inre som är dyrbart för Gud. Tänk om vi kunde förstå det här. Liksom vi läste i första Timotierbrevet, att aposteln ville att kvinnorna skulle klä sig tuktigt. Det är inte utan orsak det står där.
- Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder, utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga. (1 Tim 2:9-10)
Är inte det orättvist, varför står det ingenting om männens dräkt? Jo, därför att det är olika med män och kvinnor. Kvinnan blir så utnyttjad av modeskaparna, och så utsatt i modevärlden, där man överträder gränser i fräckhet mot den naturliga blygseln som blir avtrubbad och förstörs. Detta blir en sådan påfrestning för männen som är känsligare för synintryck. De blir så upptagna och distraherade av kvinnornas klädsel så att de hindras att tjäna Gud som de borde göra. Modeskaparna är styrda av en fruktansvärd ande som vet att kvinnornas behag inte bör framträda på det sättet. Men Guds ord har kommit med anvisningar för att skydda och hjälpa både mannen och kvinnan att bevaras rena och inte vara med i det här otuktiga som finns i världen.
I Guds hus ska det finnas en annan standard. En renhet. Jag vill inte döma någon, för jag förstår att det är inte lätt. Men det finns en möjlighet att pröva allt inför Guds Ord och Guds Ande. Det finns ett sätt att uppträda som är välbehagligt för Gud. Må vi göra det. Och må vi vara mera angelägna om vårt inre än att jaga efter det yttre som också handlar om kroppens utseende. Man blir lurad att ägna tid åt att tänka på kroppen och dess utseende istället för att vårda sig om den inre människan vilket är mycket viktigare. Det står i bibeln att lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt. ALLT! Vill du vara med där? Vi behöver söka oss närmare Guds Ord och in i det som är Hans vilja. Och så får vi framträda som människor som framstrålar Guds härlighet, och som visar på något rent och heligt, något sant och rätt. Tänk – detta kan vi få om vi låter Guds Ord forma oss i alla stycken. Det finns en ande som försöker inta varje område i vårt liv, och exploatera och utnyttja de svaga. Men i församlingen får de svaga skydd, och så får vi tillsammans med Jesus och varandra möta denna onda värld. Vi får tjäna Herren i Guds helighet och rättfärdighet.
Jag vill avsluta med ett ord ur Kolosserbrevet:
- Ni har ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne. (Kol 3:9-10)
Så blir vi en avbild av honom som har skapat den nya människan! Amen
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar