- Jag vet att Gud berett mig en boning

Vittnesbörd från Sommarkonferensen 2013 av Asta Olausson

Jag är så tacksam för de bibelstudier vi har i församlingen för att få orientering och hjälp att förstå vad församlingen är. De ideologier som råder i samhället som vi kan se upp till eller fördöma, dem har vi inte något att göra med. Vår ideologi och våra idéer hämtar vi från den här gamla boken, bibeln, och det är den som talar om hur vi skall bära oss åt för att komma till himlen.
Jag har varit ganska sjuk och legat på sjukhus. Men så kände jag att jag blev frisk och ville bli utskriven. Men det ville inte sjukhuspersonalen, utan man ville skicka mig till ett sjukhem. Personalen litade inte på att jag var frisk. Jag invände och sa: Jag är inte ensam, jag bor inte ensam i en lägenhet. Jag bor i storfamilj. Det där med storfamilj trodde de var lite flum. Men så fick jag berätta att jag hade bott i storfamilj i trettio år och att jag hade sett barn växa upp i storfamiljen som nu är vuxna och har egna barn. Då blev den jag talade med lite betänksam och talade med församlingen om någon kunde ta hand om mig om jag kom hem. Men det behövdes egentligen inte, i en familj tar man hand om varandra utan att behöva peka ut någon speciell. Så blev jag i alla fall utskriven och fick med mig ett brev som jag skulle lämna till vårdcentralen där det stod att jag tackat nej till alla vårdalternativ de erbjudit. Jag skulle också gå på sjukbesök där de sysslar med stämband, sväljmuskler och sjukgymnastik. Efter första besöket fick jag gå hem med möjlighet att höra av mig om jag skulle behöva mer hjälp. Jag hade inte min normala röst efter sjukdomsperioden, men det kan man inte klaga på nu. Jag har inte varit sjuk en enda dag sedan jag kom hem från sjukhuset. Storfamiljen är hälsa för mig!
Någonting som var så förunderligt, det är verkligen ett vittnesbörd. Jag låg på sjukhuset i tre månader och upplevde en sådan frid, en sådan glädje. Jag kunde inte själv förstå varför jag kände mig så glad. Alla sa att jag skulle dö. Men då tänkte jag så här: Varför är det något farligt att dö, jag vet ju att Gud har berett mig en boning hemma hos sig. En boning som är mycket bättre än den jag har här, så varför skulle jag sörja över ifall jag skulle behöva dö. Om du som lyssnar inte är frälst så ska du veta att du kan få uppleva samma sak. Du behöver inte gå och vara rädd för att dö. Ta emot Jesus i ditt hjärta och du har en boning i himmelen!
Jag skulle också vilja berätta en sak som hände för något år sen. Jag satt på terrassen utanför hotellreceptionen här på Bällsta och läste tidningen. Rätt vad det var så står det en ung man och tittar på mig. Jag tittar upp och han frågar: Känner du inte igen mig? Nej, sa jag. Då berättar han att han för sexton år sedan hade kommit hit till Bällsta som flykting. Han hade nu flyttat upp till Östersund och det första han gjorde när han kom ner hit till Stockholm igen var att besöka oss. Så säger han att tiden han var här, var den bästa tiden i hans liv. Han frågar om vi har kvar kyrkan här. Ja, församlingen sa jag, det är ju vi det! Det som gjorde intryck på honom var att vi var så nära varandra, att vi var som en familj. Det hade gjort starka intryck på honom. Då tänkte jag på det här bibleordet:
- Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen. Matt 5:14-16
Storfamiljen är inte tänkt för vår skull bara, utan den är ett ljus för människor som vi har runt omkring oss. Vi ska lysa för människor i vår omgivning. Vi har till exempel ett hotell med gäster, och vi har fått se frukt därifrån.
Jag har också tänkt på att kunna bli bevarad i det som var från begynnelsen. Att vi inte utvecklas såsom samhället runt oss utvecklas utan att vi står fast på den grund vi en gång har fått. Jag bodde i ett kollektiv en gång i slutet på 60- talet och i början på 70- talet. Där bodde det socialistiska akademiker. En av dem som bodde där var en ganska känd svensk författare, Göran Palm, som har skrivit en del sociologiska böcker. Honom träffade jag på stan en gång. Det där kollektivet sprack ju ganska snart, och han frågade hur det kan komma sig att vi fungerar när inte de hade lyckats. De som hade sådana förutsättningar, ekonomiska resurser, de köpte till och med en ö, ute i skärgården. Då blev det klart för mig: Vi är ett folk, ett folk som är födda ovanifrån. Vi är födda av fadern i himlen och vi är av himmelen där vi har vårt medborgarskap. Här i tiden är vi bara gäster och främlingar. Vi kommer aldrig bli något annat än gäster och främlingar. Och vi väntar på att få flytta hem till vårt rätta hem i himlen. Därför vill vi inte bli rotade här i tiden utan ha vårt hjärta vänt till himlen. Detta kan du också få uppleva om du tar emot Jesus i ditt hjärta. Om du känner tomhet, meningslöshet, så åkalla namnet Jesus och du ska få uppleva något alldeles nytt i ditt liv. Det kommer in en mening som är utomvärldslig men sann.

Tack käre Jesus, tack för ditt ord, tack för församlingen, tack för storfamiljen!
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar