Vårt församlande

Bibelstudium av Tage Johansson

Att vara samlad i Jesu namn, och att stå i ett rätt förhållande till Jesus, är att vara delaktig i det som hans namn representerar. Då finns det en levande förbindelse mellan huvudet och lemmarna i hans kropp som är församlingen.

Adam och Eva var församlade med Gud i den skapelseordning som kommit till av Gud i Edens lustgård. Men de fick lämna detta församlande när man måste lämna lustgården, och gemenskapen med Gud upphörde. Lustgården var just en plats ämnad att vårda och odla gemenskapen i ett församlande där Gud är centrum.
Guds plan att församla har inte upphört i och med syndafallet. Tvärtom är Guds nitälskan stor i denna sak. Hela bibelns historia vittnar om detta. Om Jesus heter det: ”nitälskan för ditt hus skall förtära mig”. (Joh 2:17) Det är endast Guds folks otro och olydnad som har varit hindret. Profeten Hoseas budskap visar oss hur illa ställt det kan vara hos det folk som Gud själv har utvalt. Det illustreras genom att profeten fick i uppdrag av Gud att ta en otrogen kvinna till hustru. Men Gud ger inte upp så lätt. Efter en rad av åtgärder vill han locka ut henne, som är en bild på Guds folk, ut i öknen för att tala ljuvligt till henne. Därefter vill han ge henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Hon skall åter sjunga som i sin ungdoms dagar.
I detta som har att göra med ett församlande kan vi beakta fyra ord som hjälper oss att förstå vikten av vårt församlande. I Hebr 10:25 förmanas vi att inte överge vårt församlande till Kristus, som det står i en annan översättning. De fyra orden är Varför, Var, När och Hur.
För det första VARFÖR. Svaret på ordet varför är den enkla anledningen att allt i denna ”världen”, som står i ett motsatsförhållande till Guds rike, (Joh18:36), är en splittrande kraft, som ständigt arbetar på att ställa människan i centrum och inte Gud. Alltid där denna kraft opererar skapar den oordning och kaos. Denna oordning kallar Bibeln för ”den nuvarande världsordningen” som går mot en total upplösning.
 Att församlas innebär att de som kommer tillsammans i Jesu namn upprätthåller en livsfunktion som lemmar i Kristi kropp, ett levande instrument för den Helige Ande. Det var nödvändigt med ett församlande som en förberedelse till pingstupplevelsen. Jesus själv hade tagit initiativet till detta församlande. Därför var de alla församlade med varandra, och sedan står det : ”då kom...” ”och de blevo alla uppfyllda med den Helige Ande...” . (Apg 2:1,4)

Det andra ordet är VAR. Detta ord har inte med geografiska platser att göra. Jesus behövde undervisa kvinnan vid Sykars brunn att det inte behövde vara på någon speciell plats man skulle tillbedja Gud. Svaret på frågan ”var”, har i stället med det profetiska skeendet att göra. Om ljusstaken blir flyttad från sin plats är det inte likgiltigt var man församlas. Gud frågade Elia när han var i grottan: ”vad vill du HÄR?” (1 Kon 19:9) Gud hjälpte Elia så att han kom ut ur grottan för att vara på rätt plats. Man var på rätt plats när man var i övre salen och förberedde sig på att mottaga Andens uppfyllelse. För Paulus var det rätt plats att komma till bönestället i Filippi. (Apg.16:13) Att vara på rätt plats kan också ha att göra med längre tidsepoker. T.ex. har Maranataförsamlingen i Stockholm, genom Guds ledning och hjälp fått vara i ett hus på Bällstavägen i Bromma de senaste tjugosex åren, för att där samlas till bön och tillbedjan, så länge Gud vill..
Det tredje ordet är NÄR. När Jesus bärs fram i templet kom Simon och Hanna på Andens befallning. (Luk 2:27,38) Ordet ”när”, blev uppfyllt för deras del vid denna tidpunkt. Petrus blev sänd av Gud till Kornelius hus, och när man var församlade var det från himmelens synpunkt detta ”när”. Alla blev vid detta tillfälle uppfyllda av den helige Ande. Psalmisten bekräftar också betydelsen av detta ordet ”när” i Ps 110 ”villigt kommer ditt folk NÄR du samlar din här”. Detta ord handlar heller inte bara om speciella, viktiga och avgörande tillfällen som uppstod bland män och kvinnor som var ledda av Anden. Den första församlingen ägde kontinuitet och uthållighet när det gällde att komma tillsammans. Det heter i Apg 2:46 ”och ständigt var dag var de endräktigt tillsammans...”

Till sist är det ordet HUR. Hur vårt församlande sker har att göra med vårt förhållande till Jesus. Vad innebär det uttrycket att ”samlas i Jesu namn”? Om vi inte lever ett överlåtet liv, och inte lever i hans vilja, blir vårt församlande endast ett religiöst beteendemönster. Det blir träldom i stället för ett drickande ur en flödande livskälla. Att vara samlad i Jesu namn, och att stå i ett rätt förhållande till Jesus, är att vara delaktig i det som hans namn representerar. Då finns det en levande förbindelse mellan huvudet och lemmarna i hans kropp som är församlingen. Församlingen är ett församlande utanför de religiösa lägren. Församlingen är Guds ekklesia, de utvalda, och de är församlade av honom själv. Ett sant församlande kan endast ske när efterföljelsens villkor är uppfyllt. Man har lämnat allt bakom sig som tillhör det gamla livet. En som Jesus mötte, och som sa sig vilja följa honom, förstod inte vad det innebar, för Jesus sa till honom att människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud. Vad Jesus menar är att man måste skilja på ursprunget, eftersom det finns inget utrymme för Guds rike i den här världen. Det heter så talande i Luk 2:7 ”Det fanns inget rum för dem i härbärget”.
 Det finns ingen neutral plats på denna jorden. Antingen är man för eller emot. Antingen vill man mista eller bevara sitt liv i denna världen. Antingen är man en församlande eller en förskingrande kraft. Ingen kan tjäna två Herrar. Antingen älskar man eller hatar det ena eller det andra, beroende på vilken Herre man väljer.
 Att vi samlas i Jesu namn innebär att vi blivit förenade med allt vad det namnet representerar.
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar