Nu lever jag i hoppet!

Vittnesbörd av Asta Olausson


Kan du berätta om när du blev frälst?
-Jag gick i söndagsskola. Det är naturligt för barn att ha en tro på Gud. Jag bad för mig själv, fastän det inte fanns någon bön hemma. Jag förstår att barn känner väldig tomhet när man inte får höra om Gud. Det finns ett sådant behov att få vända sig till Gud med sina problem. Jag hade alltid tron på Gud, trots svåra problem jag sedan kom in i. Bestämde mig ändå för att sluta tro på Gud och bedja. Det blev djupa svårigheter, socialt och personligt. Allt gick sönder. Tvivlade på allt och alla. Men jag klamrade mig fast vid minnet av en trovärdig kristen och det han stod för. Och när jag verkligen låg i rännstenen, så tog jag mig samman och sökte upp honom. Inte för att bli frälst egentligen, men för jag hade ingen annan att gå till. När jag så mötte gemenskapen i storfamiljen hos Maranataförsamlingen på Johannelund, fann jag något som knöt an till min barnatro. Momentant upplevde jag en början till något nytt. Ljus gick upp i det totala mörker jag levt i. Då fanns ingen väg tillbaka. Det kändes som om det var enda vägen till himlen. Ett steg tillbaka, hade betytt helvete för mig. Så fick jag uppleva en ny början med Jesus. Jag blev född på nytt, som ett hjälplöst barn. Och det livet håller än i dag. Nu lever jag i hoppet, i tron på Jesus.
Vad skulle du vilja säga till någon som du vill leda till Jesus?
-Jesus är den ende som kan förvandla mörker till ljus och ge oss människovärde. Han ger ett liv med evighetsperspektiv. Var och en som tar emot honom ska bli frälst. Han ställer inga krav, vi får bli räddade från evigt fördärv till evigt liv i gemenskap med Jesus.
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar