Evangelium befriar!

Missionsreportage Zebastian Vidén:

Helt plötsligt en morgon var alla jättereligiösa. Folk på gatan talade om Gud. På Twitter och andra internetfora regnade det kommentarer om den yttersta tiden och att Jesus snart är här.
Några dagar senare verkade dock allt ha återfått sin balans. Visst, Gud finns kvar däruppe. Men vi sköter vårt härnere. Vardagen var åter ett faktum igen.
Vad som hade hänt var att Dominikanska republiken drabbades av ett jordskalv. Skalvet som mätte 5.3 på Richterskalan orsakade dock inga större skador.
Dominikanska republiken är ett religiöst land. De allra flesta tror på Gud, eller något övernaturligt väsen av något slag. Om någon skulle påstå för en dominikan att Gud inte finns så skulle det med stor sannolikhet uppfattas som ett bisarrt påstående. ”Om inte Gud finns, vem skapade då jorden?” svarade någon en gång med ett litet finurligt leende på det påståendet.
Gudstron finns alltså. Man fruktar Gud. Man är rädd för Gud. Men för alltför många människor stannar det där. Gud finns, men långt borta i himlen, och när det händer något, till exempel ett jordskalv, så vet man att Han är på väg hit - och då är det bäst att skärpa till sig och bli en god kristen. Och en god kristen vet alltförmånga hur man ska gå tillväga för att bli. Först bör man skaffa sig rätt kläder så att man får tillåtelse att gå in i kyrkan. Sedan när man lyckats ta sig över tröskeln in i kyrkan, så kommer nästa påbud. Och sen nästa. Och nästa. Om man är tillräckligt duktig så kanske man kan få bli döpt så småningom.

Religion.
All denna kunskap om Gud, all denna kunskap om bibeln, blir inget annat än klingande malm och en ljudande cymbal, för man har gått miste om grunden för evangelium; nämligen Guds kärlek som uppenbarades i Jesus.
Församlingens uppgift i Dominikanska republiken och Haiti är inte att presentera ytterligare en inriktning av religiös kristendom. Sådana finns det redan tretton på dussinet av. Evangelium däremot, är det glada budskapet om Gud som älskar människan så mycket att Han lät sin egen son dö i människans ställe. Där har vi frigörelse. Och det är först när människan är fri som hon kan börja tjäna Gud på ett rätt sätt. Tjäna av kärlek.

Under februari månad reste vi över till Haiti. Ett av resans syften var att betala för 354 barns skolgång. Barnen som bor i en liten by som heter Mont-León är väldigt fattiga och de flesta av dem skulle troligen inte kunna gå i skolan om det inte vore för hjälpen de får. Vi tog också med oss kollegieblock och pennor till samtliga elever, vilket verkligen uppskattades. Behoven är fortsatt stora, men vi får göra det lilla vi kan, så välsignar Gud.
Vi har nu även utlovat hjälp till ytterligare 210 skolbarn i Belle-Terre, en liten by som också den ligger en bit utanför Baptiste, och som om möjligt är ännu fattigare. Genom offer och gåvor kan vi nu också betala för dessa barns skolgång med början denna termin.
Vi har även kunnat förmedla mat till behövande. Flera familjer som vi kommit i kontakt med och som har olika behov har fått en liten men betydelsefull hjälp. Mediciner har överlämnats till den lokala läkarstationen.
I Santo Domingo är skolan nu i full gång och det är Nahdja och Theresia som varje morgon reser ut till samhället Palavé där ett tjugotal barn är elever i församlingens skola. Varje vecka samlas vi även till bibelstudier och andra möten både i Palavé och i Las Palmas. För en vecka sedan var det en ung mamma som lämnade sig till Gud i ett möte i ”La Cañada” i Las Palmas. Gud är fortfarande verksam, och det är vi tacksamma för.