En kristen kultur

Appell av Emanuel Johansson:

Lösningen för oss var och en i vilken situation vi än befinner oss, är att få möta Jesus. Att vi får en ny blick på honom.
Jag vill börja med att läsa några verser ur Uppenbarelseboken. Vi känner till att i inledningen av Uppenbarelseboken hittar vi brev till några församlingar i Mindre Asien.
Till Laodiceas församling läser vi en fruktansvärd analys av läget:
- Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. Du säger ju: ‘Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet’; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.
 Men så står det också där:
- Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron. Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna. (Upp 3:20)
Halleluja!  Tänk att det här budskapet nådde till församlingen i Laodicea. Det fanns en möjlighet, det fanns en väg till seger: Se, jag står vid dörren och klappar. Det är ett hoppets budskap, därför att det finns en som har gått före, det finns en som har vunnit seger.  Därför är det så för dig och mig, att vilken situation vi än har hamnat i så finns det möjlighet att vinna seger, därför att det finns en som har gått före, det finns en som har vunnit seger. Se, jag står vid dörren och klappar. Vi får släppa honom in, vi får bjuda in Jesus i våra liv. Ofta går vi och ser oss runt omkring och tycker allt är så eländigt. Men tänk att vi får se på Jesus!  Tänk att få släppa in honom i sitt hjärta, ha honom för sitt sinne, den som vinner seger – en har vunnit seger och genom honom kan också vi gå. Än om vi är i Laodicea finns möjligheten att släppa in Jesus i våra hjärtan. Om du har olika tankar, är låst i ditt sinne och har uppmärksamheten på det horisontella planet och bara ser vad människor representerar, är det lätt att fälla modet. Men du får se på honom. Tänk att få se på honom som har gått före och vunnit seger. I allt vi läst om, i allt detta fanns en möjlighet, en väg till seger. Det ska vi ta vara på. Vi kan söka oss fram till ett nytt möte med Jesus.
Jag är så tacksam för de bibeldagar vi haft, att vi fått lyssna till Guds Ord. Måtte det få uppmuntra oss att gå vidare tillsammans med Herren. Det är underbart att få skåda in i något av Herrens tankar och planer. Jag tänkte på ett Ord som står i Johannes första brev:
 - Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom. (1 Joh 4:9)
Jesus Kristus är densamme. Han är den han alltid har varit. Vi läser att Gud är kärlek, och så har det alltid varit. Genom sin stora kärlek och nåd uppenbarade han sin kärlek ibland oss i det att han sände sin enfödde son. Han kom, det fanns inte plats för honom. Han fick komma till det enklaste, det svåraste. Han fick böja sig ned. På detta sätt blev han synliggjord för oss här i tiden. Det blev konkret, man kunde röra vid honom. Jesus mötte människorna.
Vi kan läsa om synagogföreståndaren som lade fram sitt problem, och ville att Jesus skulle komma hem och hela hans dotter. Hela byn kom i rörelse och följde honom. Ändå tog sig Jesus tid att stanna och hjälpa kvinnan som hade blodgång. I dessa enkla händelser uppenbarades Guds kärlek. Genom detta förstår vi också något av församlingens kallelse och tjänst i den tid vi nu lever i. Gud vill ha en plats där han kan uppenbara något av sig själv.
Det finns verkligheter som är fördolda hos Gud. Men Gud vill inte att det ska förbli osynligt, han vill göra det synligt. Då behöver han ett  redskap. Han behöver ett upprest folk. Därför är det så viktigt att vi låter honom utföra sitt verk ibland oss. Vi lever i ett samhälle idag, där vi ofta går med den felaktiga uppfattningen att allt är så bra. Vi har ett modernt samhälle med socialt skydd. Vi har olika institutioner som tar hand om de olika problemen i samhället. Så påverkas vi av den omgivande kulturen som vi lever i. Vi måste befrias ifrån att vara välfärdssvenskar. Vi måste börja leva efter andra principer. Vi måste bli ett annorlunda folk. Jag ska ta ett exempel. Under året har det kommit flera larmrapporter om hur man tar hand om våra äldre i samhället, och hur riskkapitalisterna sparar in och skor sig på äldre människor. Vi tycker att det är så hemskt. Och det är klart att det är hemskt. Men jag tror att problemet ligger litet djupare. Vi är påverkade av ett samhälle där vi har ersatt normala relationer mellan människor med institutioner. Vi har vant oss vid att institutionerna tar hand om våra barn. Institutionerna formar ungdomen, och det är också institutionerna och samhället som tar hand om våra äldre. Det är institutionerna som ska ta det sociala ansvaret för människor som lider nöd.
Så har vi kommit till den situationen att vi inte kan känna vårt eget ansvar för varandra. Vi har kommit till den situationen att det är främmande för oss att sträcka ut en hjälpande hand. Det är högst ovanligt att vi tar oss tid att besöka någon bara för att den personen är ensam i sitt hem, eller kanske behöver hjälp att göra matinköp och sådant som vi tycker att ”det ska samhället sköta genom min skattesedel”. Jag tror att vi är alldeles för påverkade av den kultur vi lever i.
Man märker vilken skillnad det blir när man kommer till ett annat land som inte har något socialt skyddsnät som här. Jag märkte det när jag kom till Dominikanska republiken, till exempel. Det fanns en helt annan relation mellan människor, grannar och andra. Det var helt naturligt att prata med varandra, fråga hur det är, osv. Vi märker också här i Sverige, när det kommer människor från andra kulturer, hur man är mån om att ta hand om sin släkt, osv.
Det finns stora skillnader. Nu tror jag inte vi ska ha modell vare sig från dominikaner, araber eller svenskar. Men det finns en annan kultur. Det är genom evangelium. Det finns en kristen standard, en kristen kultur som borde vara en verklighet bland Guds folk. En kultur som handlar om att uppenbara något av Gud här i tiden, som ett vittnesbörd om honom. Det är församlingens uppgift. Det är därför vi är här. Då är det så viktigt att vi får vara med om att församlingen upprättas på område efter område. För att Jesus ska bli uppenbarad, för att de verkligheter som är i honom ska bli synliggjorda här i tiden.
Må den här visionen få vara levande i våra hjärtan, må vi söka honom. För vi vet att snart är striden avblåst, snart ska vi flytta hem. Snart är evakueringen ett faktum. Men tänk om vi den korta tid vi har kvar kunde uppenbara någonting av Gud, av evangelium, i den omgivning och tid vi lever i. Det handlar ofta om mycket enklare saker, konkreta, som när Jesus gick här på jorden. Det var enkla möten med människor, men det uppenbarades någonting som var av himlen, som var av Gud själv. Hans kärlek blev uppenbarad i de steg han tog, i de möten han hade med människorna. Därför är det en underbar nåd och möjlighet att få vara med och komma in i tjänsten för Jesus, den kallelse han har för oss var och en. Han har en underbar kallelse till dig.
Nästa gång du möter en människa kanske Gud kan uppenbara sin kärlek genom dig. Det kan vara en kärleksfull blick, kanske en hälsning, kanske en fråga: Hur mår du? Det här är självklart ingenting som kan komma genom ansträngning, utan det handlar om att ge det gudomliga livet utrymme, så det kan yttra sig igenom oss. Låt oss be att Gud får ta hand om oss, att vi får tjäna honom. Amen.
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar