Vad kan vi vänta nu i arabvärlden?

Av B V Henry

Broder Henry besökte Maranataförsamlingen nyligen, just då demonstrationer och uppror pågick i flera arabländer i norra Afrika och inbördeskrig utbröt i Libyen. Han har verkat som missionär i flera av dessa länder. För många år sedan satt han under nio månader fängslad i Libyen för att han spridit evangelium. Vi hade ett extra insatt möte där han talade om vad som sker och hur vi som kristna måste förstå vårt uppdrag att nå ut med evangelium.

Sedan jag var här förra gången har många omskakande ting hänt och händer fortfarande. Efter årsskiftet har vi fått uppleva att hela arabvärlden skakar. Vi kan undra vad som blir nästa kapitel i skeendet. Jag har bott i flera av dessa länder, inklusive Libyen, och har lagt märke till olika ting under årens lopp. Jag är inte särskilt förvånad över vad vi ser idag. Ur politisk synpunkt har man kunnat vänta sig detta. Förr eller senare skulle människor resa sig upp i revolt emot dessa många gånger laglösa regimer, som är mer eller mindre diktatoriska. I de flesta av dessa länder har det aldrig varit pluralistiska val. Ofta har det varit nepotistiska regimer, dvs regeringsmakten går från den ene släktingen till den andre. Ständigt korrumperad regim, full av orättfärdighet. Även fastän man i konstitutionen i de flesta av dessa länder har inskrivet religionsfrihet, så existerar den inte i praktiken. Det har varit ständiga missbruk från makthavarnas sida och en nomenklatur. Det är bara en liten klick människor som regerar, och idag ser vi att de som förtryckts under dessa regenter rest sig emot dem. År efter år har jag ständigt bett till Herren att han skulle få sista ordet i dessa länder. Att dörrarna i länder som Libyen, Bahrain och Jemen skulle öppnas för evangelium. Och Gud hör fortfarande bön. Vi vet inte hur Gud kommer att  handla, eller hur han kommer att tillåta andra att agera i sin suveräna makt. Men vi vet att allas ögon ska se honom. Detta bör vara vår önskan att människor i hela arabvärlden; muslimer, druser, kristna och alla andra verkligen ska få se Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte. Jag hoppas att detta är vår bön och önskan.
Vi ska nu läsa i Kolosserbrevet. Här uttrycker sig Paulus:
-Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet - det är för den jag är fånge - och att jag talar som jag bör, när jag avslöjar den. (Kol 4:2-4)
Det är väldigt viktigt att vara uthållig i bönen. Men också alert och vakande över vad som sker omkring oss. Vi vet att i en del av dessa länder finns några vederkvickelsens oaser. Där finns levande, vitala församlingen. De finns i Syrien, Egypten, Irak och en del andra arabländer. Där finns större eller mindre församlingar. Men ofta får dessa bröder och systrar i Herren möta svårigheter och förföljelse. Och  många av dessa är fängslade. Och liksom Paulus kan dessa säga: Bed för oss att Herren må öppna en dörr för ordet, med all dess kraft och vederkvickelse. Och vad som sker idag kanske är ett sätt Gud använder för att öppna nya dörrar. Efter revolutionen i Iran använde Gud turbulensen där för att dra tusenden och åter tusenden iranier till sig. Gud har alltså använt människans grymhet på ett sådant sätt att det lett till hans ära. Som vi kan läsa i Ps 76:11:
-Människors vrede skall då bli dig till pris, vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
Detta bevittnar vi rakt igenom hela muslimvärlden idag. Vem skulle kunna gissa att en isolerad, händelse – en ung tunisier som i desperation brände sig själv och offrade sitt liv som en protestaktion mot regeringens orättfärdighet – skulle få sådan återverkan. Denna händelse blev en avgörande katalysator och utlösande faktor för det som nu sprider sig över hela arabvärlden. Det har under de senaste dagarna påverkat  Syrien. Vilket land ska komma härnäst? Nu ser vi att västvärlden befinner sig i krig med Libyen. Och det utvecklas i en spiral som inte påverkar bara arabvärlden utan också västvärlden. Människors vrede som Gud kan styra för sina egna syften. Jag vet inte vad vi kan vänta oss härnäst i arabvärlden. Kommer det att bli bättre, blir det sämre? Kommer det att bli ett demokratiskt styre eller inte? Och är människor i arabvärlden redo att ta konsekvenserna av detta? Och om de i Egypten genomför flerpartisystem – vilket kommer att vinna? Ett scenario som många människor fruktar, och de lokala kristna mer än andra, är att de radikala muslimerna kommer i majoritet. Och skulle minoriteten finna sig i detta, om deras rättigheter inte blir respekterade? Det kan naturligtvis bli många andra scenarier.

Men vi har inte vår tro förankrad i politiken, för vi vet att inte något politiskt system kan erbjuda ett svar till arabvärlden. De olika religionerna utgör inte heller något svar. Naturligtvis har människor legitim rätt till frihet och fundamental rättighet till rättvisa och en lika fördelning av de enorma resurser som finns i dessa länder. Den som styrde Egypten är en av de tio rikaste i världen, medan majoriteten av människorna där levt i misär och lidande. Det är inte förvånande att människor slutligen reser sig mot dessa regimer som missbrukat sin makt. De begär rättvisa och en lika fördelning av landets tillgångar. Medan en liten klick av deras regenter och ledare levde i sina palats, kunde människor svälta ihjäl i ett underutvecklat land. Under en hel generation hade 25% och ibland upp till 40% av befolkningen inga framtidsutsikter i det politiska sammanhang de levde i. De unga har förenat sig med de äldre i dessa dagar.
Vi ser att politiken alltid är ett spel. Från början till slut är det egenintresse. Det är alltid politiska och finansiella intressen som styr. Man bryr sig inte så mycket om mänskligt lidande. När det blir revolter och oro, verkar de alltid börja med att man gör en självkritisk analys och ställer frågor vad som har gått snett. Hur kunde det komma sig att dessa diktatorer fått sådan makt under så lång tid? Det beror på att de fått stöd från västvärlden. Vi borde skämmas. Både diplomatiskt och militärt stöd har de fått. Jag kan förstå att gräsrötterna i arabvärlden är äcklade över västvärlden, fastän  de fortfarande söker hjälp för att bli beskyddade från den ondskefulle regenten.

Vilken inkonsekvens när man betraktar hela situationen i arabvärlden. Vi hör på nyheterna att nu har väst gått emot Libyen, medan man samtidigt stöder regimen i Jemen. Det här är rent schitzofrent tänkande – dubbelmoral där olika intressen spelar mot varandra. Kära syskon, låt oss inte kalla ont för gott och gott för ont. Jag tror vi kan visa vår solidaritet mot dessa arma människor i arabvärlden, som så lång tid har lidit under orättfärdiga regeringar, där tortyr hört till ordningen, människor har försvunnit, man vet inte var. Men genom människors vrede ska Gud uppenbara sig. Inte så att Gud uppenbarar sig i vreden, men han uppenbarar sig i barmhärtighet. Gud går fortfarande till väga på detta sätt. Vi har också anledning fråga oss: Om nu demokratiska val kommer till stånd i några av de arabiska länderna – vilken position kommer Israel att få? Vi vet redan att det genomgående finns en slags fientlighet emot det lilla landet. Hela världen skakar. Vart ska vi vända oss, vad ska vi göra? Låt oss överlämna allt i Guds hand, för det är bara i hans hand vi kan vara trygga. Vi vet att bara där finns det fred och framgång.
I en del av dessa länder; Libyen, Mauritanien och även Saudiarabien vill människor få tillgång till Guds ord, men enda sättet att få in det tryckta gudsordet till dessa länder är att smuggla in det. Paulus vädjan till Kolosserna är: Bed för oss att Guds ord får framgång att fritt komma in till dessa länder så att de som vill höra kan få veta vem Jesus är.

Vad händer härnäst i Libyen? Kommer landet att splittras i bitar? De som koloniserade områdena skapade articifiella gränser. Är det så också med Libyen? Libyen bestod innan det koloniserades av Italien av tre olika regioner. Flera av dessa länder består fortfarande av olika folkstammar, och lojaliteten är knuten till den egna, lokale ledaren. Det här ser vi i Libyen. Folk är allierade med sina stammar. De är knutna till den stamgruppering man tillhör, och man bekämpar varandra. Tre grupper som nu utgör ett land, kanske åter blir tre riken. Det är sant att många av dessa arabiska länder är artificiella, precis som Libyen. Och det finns många problem mellan de olika politiska och religiösa samhällena. Olika inflytelserika familjer har inflytande på politiken. De olika regionerna är så explosiva i sig själva, flyktiga, och det är över huvud taget oförutsägbart vad som kommer att ske härefter. Men Gud är ännu på tronen. Riken uppstår och riken faller. Men käre broder och syster, än om allt annat skakar, så tillhör vi ett rike som inte kan vackla, och vårt budskap är evigt. Vi kan gå till de namnkristna liksom också till muslimerna.
Paulus ville att Kolosserna skulle bedja: Bed att Gud öppnar en dörr – men för vad? Jo, för Guds Ord, det är vad människor behöver höra! Vi måste visa på vad Guds Ord säger. Tro kommer av hörande, och hörandet av Kristi Ord. Det är bara genom Guds Ord och Ande det kan bli ordning i detta politiska kaos. Så viktigt det är för oss i förhållande till de muslimska folken, att möta dem där de är. Ofta är deras religion ett arv. De är födda med den, liksom också många kristna är födda som kristna är muslimer födda in i sin religon. Vi ska naturligtvis inte komma till dem med kritik och fördömelse, men med ljuset som kommer från Guds nåd.  Det är uppenbart att en många muslimer försöker finna en bättre väg. De vill lära känna den Gud de känner utan att de egentligen känner honom. Här kan vi spela en vital roll och visa dem den verkliga, sanna vägen till frid. Den är inte politisk, men andlig. Fången måste bli fri. Det är så viktigt att vi använder Guds Ord. Det är det enda medel vi har. Vi får veta något av vad människor redan tror. Istället för att förbanna mörkret, bringa dem ljus. Det är bara Guds ljus som kan skingra mörkret. Muslimerna har sin bok som vi inte tillskriver någon trovärdighet. Men de har blivit undervisade från den, och det kan de inte hjälpa. Ibland går det ta fasta på vad de redan tror och vet. Det är något som är intressant i Koranen. Fastän Jesus som Guds son förnekas, så kallas han i Koranen om och om igen för Messias. Vi ser hur detta upprepas många gånger i Koranen. Att vara Messias, det är att vara den Smorde. Man kan ju ställa frågan till en muslimsk sökare. Varför kallas Jesus den Smorde? Då får vi gå till Guds Ord. Låt oss läsa i Lukasevangeliet:
-Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:  Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.
(Luk 4:16-19)
Det är detta vi måste betona för muslimerna. De tror att Jesus var en profet, en helbrägdagörare, och den ende profeten som kallas Messias. Alla profeter hade ett budskap, men här har vi en profet med en smörjelse från Gud. Av vilken orsak? Det står att Jesus växte upp i Nasaret, och han gick till synagogan. Han läste där helt enkelt ur profeten Jesajas bok. Käre broder och syster, det är inte nödvändigt att vara en teolog, inte ens en bibelutläggare. Låt bara Ordet tala som det står skrivet. Och Gud kommer att levandegöra Ordet med sanningens kraft. Jesus lade aldrig ut texten. Han sade bara att Herrens Ande är över mig, för han har smort mig att predika evan-gelium för de fattiga och behövande. Han har sänt mig att läka dem som har ett förkrossat hjärta.

Tänk hur många människor som upplever hjärtats förkrosselse idag. Man är inkastad i en akut situation i Japan idag, dessutom i hela arabvärlden och även i Sverige. Han har sänt mig att läka dem som har ett förkrossat hjärta, att förkunna frihet för de fångna och ge de blinda sin syn. Så många människor det finns som är religiöst blinda. Bara Herren kan öppna deras ögon så att de kan se vad han vill de ska se.  Han vill sätta de förtryckta i frihet. Det finns så många av dessa älskade araber som vet vad det innebär att vara förtryckt och fattig. Vad det innebär att möta politiska ledare som är blinda för de grundläggande behoven.
Han har sänt mig för att ge de fångna frihet och proklamera ett nådens år från Herren. Det här var citat ur Jesaja bok. Herren stannade upp där, han läste inte hela profetian. Han förklarade att nu hade nådens år brutit in. Och det är där vi fortfarande är. Om du fortsätter läsa detta citat från Jesaja, står det om en dom, men den kommer senare. Herren kommer en andra gång med dom. Men nu lever vi i nådens år. Nåd, nåd, nåd och frälsning! Så ser vi att Herren stängde boken, och allas ögon i synagogan var riktade mot honom. Sedan sade Jesus till dem: - Idag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron. Det är enkel undervisning i all sin klarhet. Idag är detta skriftens ord, denna profetia fullbordad inför era öron. Ni behöver inte vänta. Nådens år är här. Måtte Herren öppna dörrar i hela arabvärlden; från Jemen till Marocko och från Mauritanien till Bahrain. Omkring ett tjugotal arabländer är hermetiskt tillslutna för evangelium. Kära systrar och bröder, informera er om vad som sker, och låt oss bedja ihärdigt och med förstånd: Herre, öppna dörrar! Dessa dörrar var en gång stängda. Herre, du har nycklarna. Öppna dessa dörrar, öppna fler dörrar så att evangelium finner en fri väg dit in!

Det är bara evangelium som kan göra dessa människor fria. Jag vet inte vilket slags politiskt system som ska komma härnäst. Det kan bli bättre, det kan också bli värre. Gud tillåter ting gå så långt det behövs för att tjäna hans syfte. Men alltjämt, bliver människans vrede Honom till pris. Han kommer att se till att hans löften går i uppfyllelse. Onda människor ser ut att gå sin egen väg, men det är alltid en fråga om tid. Därför att Gud är rättfärdig, och kommer inte att tillåta ondskan gå längre än det han har bestämt. Låt oss bedja att oskyldiga människor i Libyen och andra länder blir skonade i denna kaotiska situation som råder. Herren kan fortfarande ta bort ogudaktiga människor från deras regeringspositioner och även hjälpa araber överallt att se högre än till politikerna. Det är bara Herren som aldrig någonsin gör någon besviken. Politiker och diplomater är ofta kluvna människor med egen-intresse. Men Gud är intresserad av oss till både kropp och själ. Ära vare hans namn.
Det finns bara ett svar för världen idag. Det är Jesus, den Smorde Messias, den levande Gudens son,  Guds Lamm, korsfäst, uppstånden, uppfaren till himmelen. Vi väntar att han ska komma på skyar och hämta oss alla. Maranata! Amen. n

 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar