Äkta, sann och Kristuslik

Av Arne Imsen


Den sista bibelskola Arne Imsen medverkade, valde han att undervisa om vad bibeln lär om familjeliv, människovärde och kampen för att gestalta sant församlingsliv. Dessa bibelstudier blev något av ett testamente till församlingen och blir aktuellare för varje år. Här publiceras ett av dem.

Människor saknar oftast kunskap så att de kan orientera sig. Det är sällsynt att möta människor som vet att skilja mellan höger och vänster. Man ser också på mångas beteende att de, utan att själva veta det, gestaltar en idé. De vet inte att kläder och frisyr avslöjar en ideologi. Man kan avläsa det på olika sätt. Det finns någonting som markerar vilken tidsperiod detta mode hör till, men det räcker inte med det. Det avslöjar inte bara tiden, utan också kulturmiljön.
Det är skrämmande att se hur feminismen uttrycker en protest: Kvinnan blir man och mannen blir kvinna. Alltså är det ett förakt för könet. Därigenom markerar man, kanske utan att tänka på det, en klar och tydlig protest emot skapelsens egen ordning.
Mer än uppbyggelse behöver vi höra sanningens ord, och så måste vi lära oss att smälta det. Det är ett hälsotecken, om vi förmår ta emot det.
Feminismen har fört fram märkliga ting som inte bara är människo­fientliga men direkt livshotande för arten. Vi måste tänka om på väldigt många punkter och komma dithän att det står klart för oss att inte bejaka ting och trender av den ena eller andra karaktären, som vi vet har kommit till av någon alldeles speciell orsak.
När vi talar om homosexualiteten tänker vi på den erotiska lusten, men den talar om något långt allvarligare än sexuell utlevelse. Det är en livsstil som handlar om en religion.
För att komma till insikt om vad det verkligen gäller, måste vi ta till oss bibeltexterna och studera personerna. Vi får begrunda deras historia, hur de har utvecklats, vad de står för, vad de säger och hur de gestaltar sin bekännelse.
Tera stod som representant för Haran och det kaldeiska Ur. Vi läser om Lot och hans mycket märkliga agerande. Hur kunde resultatet bli som det blev med Lot och hans hustru, då de trots allt, under långa tider hade varit i sällskap med Abraham? Lot hade vandrat tillsammans med Abraham. Så kom skilsmässan, uppbrottet. Det fanns en hel del materiella, sociala och ekonomiska frågor med i beslutet.
-Det har blivit för trångt; det finns ingen plats för både din och min boskap, vi får skilja på oss...
Det där var bara svepskäl. Det hade funnits gott om utrymme, men någonting gjorde att det inte längre fanns någon möjlighet till förtroendefull gemenskap mellan Abraham och Lot. Det var ett svalg befäst mellan dem, och det fanns inga möjligheter att överbrygga det.
Det finns samarbetsingengörer som tycker att det är utomordentligt viktigt att vara kärleksfull. De försöker sträcka ut handen åt alla håll. Men här möter vi något helt annat. Abraham, som uppenbarligen stod för något helt annat än Lot, sa: ”Gå du åt höger, så går jag åt väns­ter.”
Så inträffade det som är så oerhört förödande: verkligheten och sanningen flöt sist och slutligen upp till ytan, och avslöjade något helt annat än vad Lot försökte ge sken av. Lot blev självbedragen och bedrog även andra.
Hans hustru var en mycket märklig gestalt. Hon borde ju, när hon fick besked om vad som låg strax framför, ha gråtit blod. Hennes moderskänslor borde ha överväldigat henne så att hon börjat ropa för sina barn om räddning, men hon var helt avtrubbad, befriad ifrån alla normala känslor, än om hon var väldigt engagerad. Därför står hon som feminismens moder.
När vi kommer fram till slutet av den heliga historien, då upptäcker vi med förvåning att den stora, härliga staden, när den presenteras visar sig att den andligen talat är som Sodom och Egypten. Sodom försvann fysiskt, men expanderade som en andlig maktfaktor. Det som i initialskedet var en lokal företeelse, blev globalt. Slutligen finns en hel mänsklighet som gestaltar det Sodom egentligen är upprinnelsen till genom Lot och hans hustru.

Feminismens avsikter
Feminismen är upprinnelsen till agalagen och antidiskrimineringslagen. Feminismen har skapat förutsättningar för fria aborter. Den har skilt makar från varandra, eftersom det är outhärdligt att leva tillsammans på grund av de rent individuella krav som feminismens egoism och materialism ställer. Feminismen är orsaken till homosexualiteten. Feminismen är orsaken till att människor inrättar dagis. Föräldrar skickar barnen ifrån sig, skiljer modern ifrån sina barn, skiljer makar åt och reducerar mor till en produktionsfaktor. Detta är förfärligt. Vad det lider kommer det att visa sig att inte bara de människoliv som fråntagits rätten till existens redan i moderlivet har blivit likviderade. Tänk på de hundratusentals barn som gått under på dagis – gått under som mänskliga varelser.
Jämlikhetskraven är ett resultat av femi­nismen, därför att feminismens avsikter är att till varje pris slå sönder hela den gudomliga skapelseordningen och göra oss till individualister med krav, som gör det omöjligt att existera i bibliska samlevnadsformer.
Skriften säger: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” ”Till man och kvinna skapade han dem.” Det är helt uteslutet att två män kan bilda familj och vara föräldrar. Lika uteslutet är det att två kvinnor kan bilda familj och vara föräldrar. Det strider helt och hållet mot skapelsens ordning. Om nu människan väljer att lansera homosexuellt samliv som acceptabelt och normalt i samhället, så kan det aldrig appliceras på den kristna församlingen. Guds folk måste hävda helt andra principer.
Det jag sagt här betraktas som omänskligt och kulturfientligt. Ändå är detta det mest bibliska. Guds regler är inte givna för att vi ska få det besvärligt, men som normala och viktiga regler för att vi inte ska forcera de gränser som Gud har satt, och därigenom komma in på områden som vi inte behärskar.

Fostran till Gudsmänniskor
Predikar man detta, så får man inga applåder, ens av sina egna. Men det är möjligt att denna förkunnelse kan rädda oss. Men det är också möjligt att det är för sent. Tiden har gått. Förmodligen är det så sent att det enda som återstår av åtgärder är att fly för sitt livs skull. Se dig inte tillbaka! Fly!
Det är helt uppenbart att vårt kulturliv är helt sjukt och att man inte upptäcker problemets verkliga karaktär. I stället för att söka sig fram till själva sjukdomsbilden, håller man på att debattera symptom. Aborter, homosexualitet, den feminine mannen, långhårig och vek. Och den maskuliniserade kvinnan, snaggad och i manskläder.
Det finns människor som säger: Det spelar väl ingen roll hur jag klär mig, bara det är praktiskt. Bibeln har en helt annan syn. Kom ihåg att du avlägger ett personligt vittnesbörd med ditt sätt att klä dig, med din frisyr, med dina ord, ditt tal. Du visar vem som är herre i ditt liv – vem som är huvud.
Är Kristus ditt huvud? Hans uppgift är att upprätta människan och göra henne sann, mänsklig, med aktning för sitt eget kön och med insikt om att skapelsens ordning har ingenting med demokrati eller jämlikhet att göra. Självklart inte! För upprättelsen är det nödvändigt att kvinna blir kvinna och man blir man och att de tillsammans förhärligar Skaparen. En kvinna som av upproriskhet eller av slapphet klär sig i manskläder och snaggar sitt huvud uppträder inte till Skaparens förhärligande, lika litet som en man som låter håret växa och feminiseras.
Detta kan vi naturligtvis inte applicera på människor i allmänhet. Det vore ren sadism att gå ut och kräva att människor som inte mött korset och frälsningen i Jesus Kristus skall uppträda som kristna. Men det är ytterst viktigt att alla som har mött Herren Jesus Kristus markerar klar och tydlig distans, uppifrån och ner, rakt igenom, på alla nivåer och i alla dimensioner! Markerar distans till världen och den ande som härskar där.
Frälsningen skapar sin egen logik, den är konsekvent och leder till de ideal som inte du och jag har satt, men som Gud har givit. När vi mött Jesus, kommer vår strävan att bli i överensstämmelse med vad Gud säger i sitt eget Ord. Upprättelsen innebär att vi blir helade, och denna upplevelse leder till enhet, harmoni, ändamålsenlighet och konsekvens. Då kan vi bli en församling som har profil, som är ett ljus i världen och ett salt på jorden.
Utvecklingen har gått långt och femi­nismen har skapat en ny människotyp som är synnerligen aggressiv i sina krav. Bibeln beskriver denna människa med  kvinnohår och lejontänder.  Kvinnohår – behagligt, skönt och njutbart. Lejontänder – våld, rovdjursmentalitet. Vilken kombination! Denna människotyp är ett hot. Hon hotar sig själv, hotar sin omgivning, hotar samhället. I allt hon företar sig, kommer hon att uttrycka något av väsensfrämmande sentimentalitet, mjukhet och lust, eller också, i nästa moment men i samma gestalt – rov, våld, hot, aggressivitet, sadism.
De som i första hand drabbas av denna perversa människotyp är barnen och kvinnorna. De är de mest utsatta grupperna. Vi kommer ganska snart att upptäcka de ohyggliga följderna. Men Herren vet hur mycket vi tål. Och han har själv beslutat sig för att sätta en gräns. Han avblåser striden för de utvaldas skull. Om han inte gjorde detta, skulle intet kött bli frälst.
Vi behöver fostras till kristna vars främsta kännetecken inte är modernism, liberalism och humanism, utan korsbärare i Jesu Kristi efterföljd. Lärjungar, som inte bara talar om försakelse, men upplever försakelsen som en livsstil, en personlig kallelse.

Ropet ifrån Sodom
I vårt land är vi i trängande behov av olika kategorier av människor. Vi behöver forskare, vetenskapsmän, specialister och yrkesmän. Samtidigt som vi ser dessa behov, tillåter vi oss att expediera tiotusentals embryon, människor som vi förvägrar rätten till existens. Varför fick de inte leva? Vilka var det som så bestialiskt mördade dem? En sofistikerad medicinsk vetenskap på sjukhuset.
Ett foster opereras bort och kastas i soporna eller går till experiment eller till kosmetikaindustrin för att vi ska få krämer till vår hudvård. Jag talar nu inte om Hitler eller koncentrationslägren, utan moderna svenska sjukhus! Utbildade män och kvinnor som har till uppgift att å ena sidan beröva människoliv rätten till existens, för att i nästa moment satsa hela sin kapacitet för att rädda andra. Exempelvis de som fötts för tidigt ska räddas med allt man har av tekniska resurser.
Så här kan vi mäta det ena mot det andra. Det är en fruktansvärd hedendom i detta barbariska beteende. Det är så avskyvärt att det går inte hitta formuleringar som räcker!
Denna utveckling kommer av en makt som inte varit politisk opinion, men en andemakt som skapat en fullständigt ny människotyp – avgrundslik. Vi har en värld full av helveteskandidater.
Det står i Bibeln: ”Ropet från Sodom har nått upp till Herren.” Jag undrar om inte ropet ifrån skarorna av dödade människor har nått ganska högt i höjden. Det måste komma tillbaka över oss.
Vi vill utveckla vår välfärd och höja vår levnadsstandard. Denna kultur har fostrat oss till passivitet och solidaritet. Vi ställer oss lojala genom att i alla avseenden vara så lika denna kultur som möjligt. Kläder, musik, underhållning...
Allt det jag nu har talat om kan vi se i Abrahams relation till Tera. Han måste frigöra sig, och det skedde genom döden. Han bröt upp från det kaldeiska Ur och sedan också från Haran. Han konverterade från det kaldeiska Ur till Haran. Det fanns gradskillnader, men ingen väsensskillnad mellan dessa platser.
Hur skulle Abraham komma därifrån? Det var ju ömma band som förenade honom med hemmet och släkten. Tera var en klok karl, som hade gjort allt för att hålla ihop hela familjen. Han hade också fått sin son Nahor och sonsonen Lot med till Haran som låg däruppe i norr, där handelsvägarna mellan Orienten och Occidenten förenades. Där dyrkade man samma gudar som i det kaldeiska Ur – månguden. Men man hade litet större frihet för handel och kunde expandera.
Så kom uppbrottets dag. Visserligen femton år försenad, uppbromsad genom kompromissen att vara solidarisk med sin släkt, sin far, sina närmaste. Men det står: ”Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham”. Det står alltså inte att han uppenbarade sig för Tera, Lot och Nahor.
Man kan inte gå på andras uppenbarelser. Det enda som gäller är ditt och mitt personliga förhållande till vår uppdragsgivare. Kallelsen kan vi skjuta undan eller vänta med till en tid som vi tyc­ker behagar oss, men det kommer en dag då det inte längre finns någon tid att förhala.

Närmare Gud
Abraham fick skiljas från Lot av skäl som är märkliga, men nödvändiga. Det är skakande att läsa Bibelns vittnesbörd om det Sodom som så attraherade, fascinerade och fångade Lot. Vad kan det bero på att dessa personligheter, båda intelligenta, medvetna och framgångsrika, hade så olika omdömen om samtida fenomen? Lot och hans hustru flyttade sina tält allt närmare Sodom. Patriarken trädde närmare Herren och bad allt intensivare. Hur kan det vara så olika?
Lot var informerad och välorienterad, men det var Abraham också. Den ene hade horisontalplanets alla informationer, den andre vertikalplanets. Det är inte konstigt att inriktningen, orienteringen, planeringen och målsättningen blev som den blev för Lot. Han talade visionärt och högstämt, han sjöng om Sodom och såg i Sodom Eden med all dess härlighet. Abraham fick sina informationer från en annan källa. Inte propagandakällan, men sanningskällan. Gud talade om för Abraham faktiska förhållanden som hans fem sinnen inte kunde registrera. Abraham lyssnade inte till horisontalplanets propaganda, utan hans kunskap kom uppifrån. Herren upplyste sin vän Abraham, för han kunde inte dölja något för honom.

Utanförskapet
Det verkade som om Abraham var olycklig och hade tunga bördor att bära, medan Lot var så ytterst tacksam för framgång och underbara bönesvar. Vilken erövrare, vilken begåvning! Abraham kanske borde byta umgänge, få lite andra, mer positiva informationer och själv bli lite positiv...
Vad hade Abraham fått information om? Jo, staden som helt och hållet hade uppslukat Lot, den skulle Herren förgöra. Abraham beder: Men Herre, inte skall du väl förgöra den rättfärdige med den orättfärdige. Tänk, om det bara finns femtio rättfärdiga i den stora staden med allt vad den representerar av positiva värden eller mörker, där synden är stor, varifrån vi har hört ropen från de prostituerade, de utslagna, de utfattiga, hjälplösa, bostadslösa, egendomslösa och kränkta...
Ropen hade stigit upp. Lot borde ha hört dem, och hans hustru. Den som borde ha noterat läget och informerat bedjaren Abraham om situationen i Sodom, borde ha varit Lot. Han kunde ha sagt: Nu Abraham måste vi bedja, för annars kommer det att gå galet för den här staden. Den kommer att gå under. Vi måste bedja och ropa, inte för att rädda staden, men rädda människorna.
Det som gjorde att förhållandena i Sodom avslöjades var inte Lots närvaro, utan främlingarnas. De uppfattades som säkerhetsrisker. Helt plötsligt blev de himmelska sändebuden stadens verkliga fiender. Så blir det också i vår tid. Budbärarna som Herren sänder kommer aggressivt att angripas som samtidens stora fiender. Men det kommer att visa sig att Herren tar hand om sina egna.
Känner du igen Lot? Hans känslokyla, hans oförmåga till engagemang för värden som är bestående och viktiga för människan som evighetsvarelse. Jag känner själv i mitt eget väsen denna känslokyla. Därför blir en stor del av det vi kallar för gudstjänst kvalificerat skrymteri. Vi brinner inte för andras frälsning. Vi blöder inte, vi gråter inte, vi träder inte närmare Herren.
Såsom det var i Lots dagar skall det vara vid Människosonens tillkommelse. Jag måste medge att jag ofta är mera lik Lot än Abraham, att mina strävanden har en hel del gemensamt med Lot. Mera än med Abraham, den ensamme.
Vi är rädda för ensamheten, rädda för att stå utanför. Rädda för att ta korset på och följa Herren Jesus Kristus. Fegheten i känslan är väl i och för sig inget anmärkningsvärt, men varför utmanar vi inte himmelen, så att vi får kraft att övervinna oss själva!
Vi är rädda för att vara sanna kvinnor, sanna män. Rädda för att ha sunda och rättfärdiga relationer till kommande generationer. Därför avbördar vi oss ansvaret genom att ersätta personliga relationer med yrkesmässiga relationer. Vi låter samhället genom sina institutioner och experter ta hand om kommande generationer. Ett samhälle, som har beslutat att våra barn ska få allt utom det som de behöver. Så skickas barnen ut i livet utan barlast. De borde åtminstone ha de tio Guds budorden med sig, men det får de inte. Därför kan de inte heller orientera sig i tiden. De blir snart fiendens offer, fiendens imitationer och rekonstruktioner – de blir farligare än självaste Satan.
Det är förfärligt när unga människor mördar varandra. Vad ska vi skylla på? Lot vet nog. Men vi ska fråga oss själva. Vad har vi hållit på med under tiden som dessa krafter växt fram i vårt samhälle? Gå till dagis och undersök! Gå till skolan, hemmen och församlingarna! Om du kommer till bönemötena och bibelstudierna upptäcker du att de är avfolkade. De finns kvar endast som programpunkt på veckoprogrammet, men har ingen praktisk betydelse. Vi kunde lika gärna ha en mässa. Detta är allvarligt!
Vi måste börja med de små tingen. Se efter hur vi lever, hur vi klär oss, hur vi talar, vad vi talar om. Utstrålar vi något annat än det den materialiserade och feminiserade världen gestaltar i sina relationer och i sitt sätt att vara?

En ny gemenskap
Vad bör vara typiskt för församlingen? Den är en stad på berget! Den är inte en stad på slätten som ska attrahera och förmedla normer, ideal och löften om en trygg framtid.
Församlingen är en stad på berget, vars ljus lyser vägledande, så att vi kan komma ut ur förgängelsens drägg. Konkreta exempel: En ny frisyr, nya kläder, ett nytt tal, nytt beteende, en ny livsstil, nya umgängesformer - ursprungliga, bibliska, enkla, naturliga. En helt ny målsättning: att upprätta skapelsens ordning med respekt för vårt eget kön. Låt oss studera första Korinterbrevets anvisningar och gestalta dem, så att änglarna kan trivas ibland oss! För trivs inte änglarna, då kan vi lika gärna vara ute på andra nöjen och tillställningar. Vad som gör det meningsfullt att vara tillsammans, det är att himmelen är öppen! Genom att gestalta församlingslivet som beskrivs i första Korinterbrevet, befrias vi ifrån samtidens effekter, affekter och aggressioner. Vi börjar leva det liv vi är kallade att leva. En ny gemenskap i det klasslösa samhället, fria ifrån girighet, fria ifrån elakhet, där den gamla surdegen är utrensad och vi firar högtid med sanningens osyrade bröd.
Inom kort kommer ting att hända som gör att vi troligen förlorar en stor del av vår frihet. Det innebär inte att det blir omöjligt att tjäna Herren, men en stor del av vår frihet blir beskuren. Det vi sysslar med kommer att stämplas som kulturfientligt, samhällsfientligt. Då är det väldigt viktigt att vi har kommunikationen och korrespondensen med vår hemstad klar, att vi har vertikallinjen öppen. Annars blir det med oss som med Lot, vi begår misstaget att mitt under det att vi tror oss vara välorienterade, är vi vilsegångna.
Herre, förbarma dig över oss! Ge oss Abrahams syn på tingen, och ge oss den information som är på vertikal ledd – uppifrån, hemifrån. Inte samtidens propaganda genom moderna medier. Herre Jesus Kristus, förmedla det som är nödvändigt för oss så vi kan fatta de rätta besluten. Du känner våra svårigheter, vår längtan, våra hinder. Du ser vår viljas förlamning och avtrubbningseffekterna.
Måtte vi få kraft att stoppa till munnen på allt som sprider fördärvets kräfta. Måtte det synas i vårt beteende, vårt sätt att vara, att klä oss, i valet av umgänge med sådana som strävar uppåt. Kasta inte bort tiden till att flytta närmare förgängelsens, fördömelsens, förförelsens och förljugenhetens kulturmiljöer!
Herre Jesus Kristus, om det är möjligt, ta itu med missmodet, men framför allt högmodet. Demaskera oss, hjälp oss att nå punkten då det är slut på teatern, spelet, skrymteriet. Gör oss äkta, sanna – KRISTUSLIKA.
 

Sök på midnattsropet.se

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar