Det fungerar!

Vittnesbörd av Lill Hafsahl

Jag blir så gripen när jag hör Emanuel, en ung människa som har gjort sitt val. Han har inte valt det stora i världen. Det som ser flott ut. Han har säkert goda förutsättningar till att gå långt. Men han har gjort sitt val.
Jag har valt att göra sällskap med Guds enkla vandringsmän.
Det må kosta vad det vill, men jag vill hem till himmelen.
Det är längtan hem som driver mig, jag vill ej stanna här,
ty en främling här på jorden jag ju är.
Och det här främlingsskapet är för mig väldigt fascinerande. Jag känner hela tiden att jag är en främling här i världen. Jag har inte mitt hem här, och därför har jag valt som jag gjorde. Jag har varit med väldigt länge. Jag kanske är den enda här som har mött och hört Aage Samuelsen. I och för sig är inte just det en så stor upplevelse, för jag kom egentligen med litet för sent för den stora väckelsen. När jag kom med, var Aage Samuelsens verksamhet väldigt tynande. Däremot var det en väninna till mig som sa att vi måste åka till Mjöndalen utanför Oslo och höra en predikant från Sverige. Det var 6 februari 1967, jag fyllde 18 år den dagen. Den dagen blev mitt liv förändrat. Jag var med i Maranataförsamlingen i Oslo. På den tiden var det väldigt mycket bråk och oro där, men väldigt litet liv. Och jag kände mig mera tom när jag åkte ifrån mötena där än när jag kom dit. Och så kom jag då till den här lilla församlingen utanför Oslo och hörde den här predikanten, som hette Arne Imsen. Det var ju så länge sedan, 1967, men jag kommer än idag ihåg bibelstudiet han hade utifrån Korintierbrevet om en annorlunda församling. Han talade om att församlingen är som en kropp. Om en lem lider, så lider hela församlingen. Om en lem är glad, så är alla glada. Han talade på ett sådant sätt att jag genast såg Guds församling på ett sätt som jag aldrig sett förut. Och från den dagen blev mitt liv mycket annorlunda. Och jag kände att jag måste åka till Sverige och höra mer om det här. Och min kusin och jag åkte till bibelskolan i Stockholm 1969. Men då sa Arne något som jag tänkte: det här är i alla fall utopi. Han sa: Det kommer en tid då församlingen inte bara ska samlas på söndagar, men samlas dagligen, hela veckan. Den ska vara som en familj. Det kommer en sådan tid, sa han. Jag tänkte för mig själv att det där kommer aldrig att hända. Att en församling ska vara som en familj, ständigt tillsammans, som ska dela varandras vardag. Men ni vet ju hur det gick.
Vi har ju fått så väldigt mycket från denna församling. Vi bodde här ett tag under Johannelunds- och Gamla Bro-tiden. För mig och Jan-Egil var det väldigt grundläggande. Vi fick med oss grunden om allting gemensamt och hur det går att fungera i en tid som denna. Det går att fungera.
När vi återvände till Norge hade vi med oss denna vision. Vi hade fått en vision som är så dyrbar. Vi hade denna vision med oss. Vi kom hem med denna vision till en församling, och trodde att det här skulle gå förverkliga, för det var ju så fantastiskt. Men vi blev ganska snart utslängda från den församlingen. Då ringde Arne Imsen till JanEgil och sa: -Du får väl komma hem! Men JanEgil sa: -Jag kan inte. Jag känner att det finns vänner här som har sett och upplevt något. Jag kan inte komma tillbaka. Det var en grupp vänner som följde med oss in i denna gemenskap som för oss har varit något så enormt. Så dyrbart. Vi hade många barn. Vi och ytterligare en familj hade många barn. Så kom skolproblematiken. Och vi undrade vad vi skulle göra med våra barn. Världen vill ju gärna ha tag i dem. Här i Sverige hade syskonen redan börjat med hemundervisning, och av nåd så fick också vi börja med det.
För mig är det så stort att se dessa ungdomar som blivit bevarade. Det är väldigt stort att se människor som kommer från synden och världen, och man ser att de som varit djupast fallna får uppleva att Jesus lyfter dem upp. Det är enormt! Men för mig är det så stort att se hur Gud har bevarat genom alla dessa år. Det har varit mycket kamp, många problem. Men idag får jag vara med och undervisa mina barnbarn i hemundervisningen. Och det är för mig väldigt stort. Jag ser också ungdomarna både i Norge och Sverige, som fått välja, som Emanuel vittnade om. Det är Guds nåd. Det går inte automatiskt. Man får inte automatiskt mammas och pappas frälsning. Man måste välja. I denna tid då det finns så mycket utbud. Alla går på dig om att du måste utbilda dig och bli något. Men jag väljer Guds rike, jag väljer församlingen. Jag väljer missionen. Jag väljer människor som är djupt sjunkna, jag har sett nöden och väljer detta. Det är för mig väldigt dyrbart. Allt som ligger bakom, alla nederlag – för det har det varit - många gånger, många nederlag, men också många segrar. Det vittnar om Guds trofasthet. Gud är trofast. Han ser efter din trohet. Han lönar efter din trohet. Se inte på att det du är insatt i är så litet i världens ögon, för det finns en Gud som ser efter din trohet. Efter den trohet du visar mot den vision du fått, kommer han att löna dig. Jesus kommer snart. Håll ut till dess att han kommer! Amen.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar