- Budskapet måste få ben och fötter!

Tage Johansson intervjuas för Midnattsropet
Av Stina Fridolfsson

Tage Johansson har många år tjänat Gud som evangelist och lärare. Han var också en ivrig kolportör på de olika orter där han tjänade, först som pingstevangelist och sedan i Maranataväckelsen. I en intervju med Midnattsropet berättar han lite från sina erfarenheter på fältet och förmedlar uppfordrande maningar.

Tage Johansson, du har länge varit med i väckelsen. Kommer du ihåg första gången du fick tidningen MR i din hand?
-Inte exakt, men jag blev väldigt intresserad och kom att beställa tidningen. Jag fick troligen tidningen av någon som varit med på något av de första mötena som hölls här i Stockholm. Men direkt blev jag väldigt gripen av att tidningen var så uppfordrande och inspirerande. Det var reportage om dopförrättningar, möteskampanjer och tältmöten från olika delar av landet. Det var inspirerande artiklar om ett nytt Guds verk som begynt i vårt land.

När var det här?
-Det måste ha varit under senare delen av 1961. Jag upplevde med detsamma att det var något nytt på gång och blev så inspirerad, så jag beställde tidningen för att sprida den.

Men du var väl pingstevangelist då? Det fanns inget partisinne hos dig?
-Nej, det här var något som berörde hjärtat, och det ledde fram till andlig förnyelse. Det räckte faktiskt med ett rykte om det första mötet i Stockholm. Jag var själv inte med, men några av mina vänner i pingstförsamlingen i Uppsala hade åkt och var med på mötet, och berättade också vad som hände. Det var mycket nyfikenhet på dessa möten som inte var så traditionella. Det var något nytt och fräscht och levande. Något som man egentligen hade längtat efter skulle ske. Och nu hade det börjat.
-Jag kommer ihåg en som då var predikant i pingstväckelsen. Han berättade att den dag tidningen första gången damp ner i hans brevlåda – någon bekant hade sänt den till honom – då upplevde han en röst som sade till honom: ”nu är väckelsen här!” Han var sedan i många år maranata-predikant, till sin död.

Det fick väl konsekvenser för dig att du började sprida den här tidningen?
-Ja, det blev naturligtvis en brytning. Jag gick och begärde samtal med min föreståndare och berättade vad jag upplevt. Jag var helt klar över att det här var ett nytt Guds verk som begynt i vårt land. Sedan var vägen given, jag kom att träffa en annan broder som var ungefär i min ålder, och vi började omedelbart åka ut i Sveriges bygder och ordna möten. Första mötesserien vi hade, var i Falköping. Sen bar det iväg till Norrbotten, Älvsbyn. Där var vi i tre år. Först var vi två stycken, men det kom att bli en rörelse däruppe och mycket folk kom på mötena. Då var vi tre evangelister som hade möten nästan varje kväll.

Jag förstår att hela tiden beställde du och spred tidningen Midnattsropet?
-Ja, och det var ju naturligt, eftersom då jag var ute på fältet som evangelist hade jag alltid litteratur. Först var det Evangelii Härold som man ju spred i pingströrelsen. Det var ju en väldig tillgång då man besökte bygderna i Härjedalen där det var mycket skogsbruk. Det var en upplevelse att komma ut i de isolerade stugorna där. Det var en överraskning för dem som bodde i glesbygden att någon kom och erbjöd en tidning. Den togs ofta tacksamt emot av dessa människor. Det var många som köpte den.

Du har alltid haft en känsla för just att sprida litteratur?
-Ja. Det skulle behövas ett uppvaknande inför detta att när vi har en tidning med ett så bra budskap, är det inte alls tänkt att den ska ligga och samlas på hög. Många fler borde förstå vilken tillgång det är att få sprida tidningen Midnattsropet med det väckande budskap den har. Den är en väldig hjälp i evangelisationen för att inspirera människor. Både för dem som behöver vägledning till frälsning och andra som behöver få en klar signal. Det är viktigt att tidningen ger en klar signal. För om inte signalen är klar, vem gör sig då redo till strid, som Guds ord säger.

Sedermera utvecklades ju också tekniken att spela in möten, och man började med kassettmission...
-Jo, det är också en tillgång. Men ingenting går upp emot tidningen, för när den finns där ligger den till hands att läsa när som helst och var som helst. Man har den med sig. Under 60-talet väcktes en väldig nyfikenhet att läsa den nya tidningen Midnattsropet. Det fanns predikanter som satt på toaletten och läste tidningen, för man ville inte att någon skulle se det. Man vågade inte erkänna att man var intresserad av att läsa Midnattsropet!

Men nu finns ju kassetter, cd, möjlighet att lyssna via internet. Och så finns ju kanal 10, med kristna TV-program. Den nya tekniken med alla sina utbud – tror du inte att detta skadar intresset för det skrivna ordet?
-Nej, det tror jag absolut inte. Tidningen har ett sådant levande budskap med bilder från olika aktiviteter vi har bland annat från tältmötena i Stockholm och missionsarbetet på de yttre fälten. Vi får nya kontakter i olika länder, till exempel i det sargade Haiti. Missionsarbetet utvidgas ständigt.
Det som var väldigt starkt i början var väckelsetonen. Det är något som ingen människa kan skapa, utan Guds Ande gav Sverige en besökelsetid under 60-talet. Speciellt i samband med TV-mötet som spelades in på Viktoriasalen och sändes i TV 1963 fick väckelsetonen komma fram till svenska folket. Många upplevde både förnyelse och helbrägdagörelse. Det ledde för en del till uppbrott från det sammanhang de levde i. Det hände stora ting. Många åkte långa vägar för att få vara med på maranatamöten.

Tror du att det är möjligt i vår tid, då det finns så mycket utbud av allt annat, att det skulle kunna ske igen?
-Väckelsen beror alltid på att det finns människor med längtan att gå Gud till mötes. Så länge inte denna längtan finns, så går det liksom på tomgång, eller man lever i alla fall inte i den förnyelse som väckelsens ande kan skapa. Den helige Ande måste få lägga ner en längtan i människor att möta Gud igen. Guds folk har fått uppleva att när väckelsen avtar förändras väldigt mycket. Det går inte att kopiera uttryck för Andens liv.
Först måste det gå dithän att Guds folk verkligen inser behovet av andlig väckelse och är redo att betala priset. För det betingar verkligen ett pris. Det betingar ett offer som måste läggas på altaret för att elden skall falla. Det är en enkel lag som gällde redan i Gamla förbundets tid.

Du var ju verkligen en kommissionär. Du knackade dörr med olika skrifter och tidningen Midnattsropet.
-Periodvis har det varit så.

Hur upplever du situationen nu?
-Det är nog ganska svårt att gå ut och erbjuda tidningen på det sättet. Folk är upptagna med så väldigt mycket. All denna teknik med så mycket information bombarderar människors sinnen idag. Man har inte tid att slå sig ned i lugn och ro och läsa. Människor är stressade och jäktade. Det är en tidsanda som trycker på. Det måste till något extra. Jag tror att, som det också tidigare har uttryckts i denna församling, vi kanske behöver bedja nationen in i nöd om det ska kunna bli en väckelse. Det måste till en förändring. Vi är för mätta; har det för bra. Det finns inte plats för Guds Ande. Den får inget utrymme.
Problemet är att vi är så drabbade och influerade av den västerländska kulturen. Det går ju väldiga väckelser fram i andra delar av världen – i Kina, vissa platser i Indien och för övrigt i Asien.

Men det är förföljda, nödställda människor, som lever i underjordiska församlingar...
-Ja, idag är det många som får ge sina liv. Speciellt i de muslimska länderna. Men ändå har det aldrig blivit så många frälsta som nu. Det beror ju på att det bor så mycket folk på vårt jordklot idag. Tänk att det pågår en väckelse i det stora folkhavet Kina. Men det är svår förföljelse. Man får räkna med fängelse och tortyr.

Vi har ju nu femtioårsjubileum av tidningen MR. I november 1960 gavs första numret ut. Det hade åtta sidor, och trycktes i mindre än tusen ex. Vi trycker nu tidningen i 4000 ex och sänder ut mer än 2000 ex till prenumeranter och kommissionärer.
-Vi har fått många rapporter om att tidningen är till stor uppmuntran. Speciellt i denna tid då det inte ges ut just några skrifter med ett sådant budskap. Man känner att det är detta vi behöver. Ett budskap som är sant och väckande, och stämmer överens med den tid vi lever i. Ett budskap om Jesu snara tillkommelse. Och församlingen som ska stå fri, utanför lägret. Utan statssubventioner och andra hjälpkryckor. Att få leva ett sant kristusliv i denna världen. Det kommer många uppmuntrande rapporter från människor som hör av sig och berättar hur stor uppmuntran det är att få tidningen.
Jag hörde nyss rapport om en som blivit frälst just genom att någon stoppat in denna tidning i hans brevlåda. Han visste inte vem, men det ledde till hans frälsning att någon okänd stoppade Midnattsropet i hans brevlåda!
Vi har stått utanför riksdagshuset med tidningen, vi har spridit den på bokmässan i Göteborg över tio år, och varje år får vi nya kontakter och prenumeranter. Människor vi aldrig skulle nå annars.

Det är alltså viktigt att fortsätta ge ut MR?
-Det kan komma tider då vårt budskap blir ett lagbrott. Det kan bli så att vi till slut inte får ge ut tidningen mer. Skriften säger ju, att natten kommer då ingen kan verka. Därför är det så viktigt att vi tar vara på tiden nu och sprider budskapet. Där vill jag särskilt understryka, med tanke på tidningen, att det räcker inte med att vi trycker den i vårt eget tryckeri. Den färdigställs, men den måste också få ben och fötter... Det står ju i Skriften: "Huru ljuvliga äro icke fotstegen av de män som frambära gott budskap!"
Så det här är en mycket större uppgift än många förstår. Ta ett antal tidningar av varje nummer och sprid! För det är väldigt betydelsefullt med det budskap tidningen står för att missionera med den. Det kan bli till väckelse och räddning.
Det skulle betyda väldigt mycket om man fick upp ögonen för hur viktigt det är att gå ut med tidningen. Ett sådant budskap!
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar