Det är skördetid i Rumänien!

Stig Andreasson rapporterar från en resa i Rumänien



En dag i början av april i år äntrade Åse och jag ett flygplan på Rygge lufthavn utanför Moss med destination till Budapest i Ungern. Som resvan guide hade vi Jan-Egil Hafsahl från Pilgrimsfolket, som generöst bjudit oss på denna resa med anledning av min 80-årsdag. Vi hade länge närt en önskan om att få se Pilgrimsfolkets missionsarbete i Rumänien. Nu skulle vi få tillbringa två veckor på deras arbetsfält. Därför var det med stor förväntan vi tog plats på flyget.


I Budapest mötte Paulus och Camilla med en rymlig bil, som skulle föra oss vidare till Arad i Rumänien. En bilfärd på mellan tre och fyra timmar på bitvis dåliga vägar låg nu framför oss. En smaklig måltid på en ungersk restaurant utgjorde ett trevligt avbrott, och en halv timme före midnatt var vi framme vid målet. Där väntade sköna sängar med helt nya madrasser på oss trötta resenärer.


Händelserika dagar 
och många möten.




Det blev två oförglömliga veckor i rumänernas land. Redan på förhand hade vi fått veta att vi skulle vara med på sex möten varje vecka på olika platser. Under den tid vi var där nere bestod arbetsteamet, förutom Paulus och Camilla, också av Hege och Marius samt deras tre barn. Eftersom Marius är infödd rumän med åtskilliga års vistelse i Norge bakom sig, var han en helt perfekt tolk. Det var alltså inte nödvändigt att använda några främmande språk i mötena. Marius tolkade lätt och ledigt från norska. Eljest var det två damer, som tjänstgjorde som tolkar, Monique i Santoma och Calina i Adea. De var båda mycket duktiga, både i engelska och franska. Monique berättade för oss att det var genom att tolka Jan-Egils predikningar som hon blev överbevisad om sanningen. ”Jag mötte Herren genom att tolka budskapet om honom”, sade hon glädjestrålande. Den andra tolken, den unga lärarinnan Calina, har ännu inte avlagt en öppen Kristusbekännelse, men vi fick intryck av att hon är mycket nära Guds rike.  


Ett förvandlat 
landsbygdsområde.




I den lilla byn Santoma kan man säga att Pilgrimsfolket har förändrat hela tillvaron för invånarna. Tidigare var alla hus i bedrövligt skick. Det regnade in genom taken och runt husen var det bara lervälling. Idag är alla hus reparerade och vitmålade samt omgivna av trottoarer i betong. Skola och möteslokal har byggts och en affär har öppnats. Där kan man köpa det mesta av dagligvaror. Förut måste byns befolkning gå långa vägar för att köpa det viktigaste till livets uppehälle. Allt detta innebär mycket arbete. Nya varor måste ständigt köpas in och fraktas ut till affären i Santoma så att folket kan köpa det de behöver.


Varje vecka hålls tre möten i Santoma, ett söndagsmöte samt bönemöte och barnmöte. En trofast liten skara samlas där omkring Guds Ord och flera har kommit till tro. Arbetet har också fått känna av motståndet från den ortodoxa kyrkan, vars präster ibland hotar med dom och helvete för dem som går på evangeliska möten. Kvinnan som står för affären tillhör alltjämt den ortodoxa kyrkan, i varje fall rent nominellt. Då prästen en dag åter varnade för de evangeliska mötena, sade hon: ”När du och din kyrka gör lika mycket för den fattiga befolkningen här som de evangeliska från Norge har gjort, då skall jag gärna höra på när du predikar.” Många människor i Santoma är utan tvivel bundna av rädsla och osäkerhet. Låt oss bedja att Herrens Ande verkligen besöker deras by så att många fler kan komma till tro på frälsningens evangelium.


Där nyinvigd
möteslokal genast blev för liten.



I Adea, omkring 4 mil norr om Arad, hålls också tre möten varje vecka. I december förra året invigdes en möteslokal där med runt 80 sittplatser. Den har för längesen blivit alldeles för liten och en ny och större lokal är nu under byggnad vid sidan av den gamla, som då blir skola. De som kommer till mötena är huvudsakligen romer, som inte är läs-  och skrivkunniga. Alfabetiseringskurser är därför ett stort behov.


Aldrig någonstans har vi sett en sådan fattigdom som i detta område. De flesta bor i eländiga små hus med jordgolv och utan någon komfort. Till en familj, som bodde i ett fallfärdigt hus och dessutom hade flera sjuka barn, har Pilgrimsfolket byggt ett bättre hus. De har också gjort en brunn och installerat en pump, så att folk i det speciellt fattiga kvarteret kan få vatten. Kläder och annan hjälp kommer oupphörligen från Norge. Därför var mötesbesökarna ganska välklädda trots sin stora fattigdom. Flera har tagit emot Jesus som Frälsare och flera dopförättningar har hållits. Sista söndagen vi var där måste många nöja sig med ståplats i lokalen och somliga kom inte ens in. Vi öppnade fönstret ut mot gården, så att de som stod utanför också skulle kunna höra sång och förkunnelse. Den andliga hungern var märkbar hos alla dessa människor.


Efter att vi kom tillbaka till Norge har tolken Calina sänt oss bilder från den senaste dopförättningen, som ägde rum vid en älv. Femton nyfrälsta döptes då till Kristus. Församlingen hade inköpt 300 papptallrikar för att servera en enkel måltid till alla mötesdeltagare. Det visade sig vara alldeles för lite. Över 500 personer kom nämligen för att se dopförättningen och lyssna till Guds Ord. De kom i skaror till fots eller med hästvagnar. Det är skördetid i Rumänien! 


Till alla läsare av Midnattsropet vill jag sända en vädjan: Kan du ge en gåva till arbetet i Rumänien, så var viss om att du då ger till något som är verkligt behjärtansvärt och meningsfullt. Gud välsigne dig!
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar