Förvaltarskap

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris.
I Petrus' första brev ger aposteln oss en uppmaning att helga Kristus som Herre i våra hjärtan. Att helga är att avskilja för en bestämd uppgift. Petrus manar oss att avskilja våra hjärtan åt Kristus, och låta honom vara Herre över våra liv. Problemet är ofta att vi låter så många andra herrar få styra och leda oss. Jesus blir en bland många andra som vi ägnar vår tid och våra krafter åt. Sök Guds rike först, har kanske inte alltid blivit vårt motto i tiden, snarare tvärt om, vi sköter vårt eget liv först, och om det blir lite tid kvar, så låter vi Jesus få den. Jesus vill vara enväldig härskare i sitt rike.
Jesus säger själv om Guds rike i Lukas 17 att det inte är ett rike som man kan se med sina ögon. Inte ett synligt rike av denna världen, men Guds rike är invärtes i er. Vi är en del av Gudsrikets territorium om vi låter Kristus vara kung över våra liv, och låter honom sitta på vårt hjärtas tron. Kristus delar inte plats med någon annan. Ingen kan tjäna två herrar, säger Jesus. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller också hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Vi äger ingenting i denna världen. Vi är endast förvaltare av det Gud har givit. Nakna kom vi in i världen och lika nakna kommer vi att lämna den. Under tiden vi lever här på jorden har vi fått något att förvalta. Några har fått mycket och andra mindre, men frågan är hur vi sköter vårt förvaltarskap. I Jesu liknelse i Matteus 25 läser vi om en man som skall resa utomlands. Han kallar sina tjänare till sig och lämnar sin egendom åt dem. Den ene tjänaren får fem talenter, den andre två och den tredje får en talent. Var och en efter sin förmåga. Gud förväntar sig ingenting utöver det vi klarar av. Men han förväntar sig trohet i det vi har fått att förvalta.
Tjänaren som får de fem talenterna går genast och förvaltar dem och tjänar fem talenter till, så gör också han som får två. Han som får en talent gräver ner den i marken och gömmer sin herres pengar därför att han är rädd för honom. Efter en lång tid kommer dessa tjänares herre tillbaka och kräver redovisning. Det är räkenskapsdag; hur har man förvaltat sin herres egendom? Herre, fem talenter överlämnade du åt mig, säger den förste tjänaren, nu har jag tjänat fem till. Bra, du gode och trogne tjänare – gå in i din herres glädje! Vad har vi gjort med de möjligheter Gud har givit oss?
Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris. Har vi hela livet vistats i första klass på välfärdens kryssningsfartyg, kommer så småningom uppgörelsens timme då kalaset skall betalas. Den resan blir inte gratis. Jesus går ännu längre och säger att varje onyttigt ord som en människa talar skall hon stå till svars för på domens dag. Men är vi inte frälsta av nåd? Har inte Kristus tagit all vår synd på sig, och är inte ingången till himmelen öppnad av Guds kärlek mot oss genom Jesu försoningsverk? Är vi inte fria från gärningarnas väg? Allt detta är sanning. Guds barn är vi av bara nåd, men vi talar inte här om vad vi är, utan vad Gud vill göra oss till - kärl användbara i hans tjänst. Antingen förhärligar vi Gud genom våra liv, eller också vanärar vi honom. Korset och uppståndelsen med honom är början till ett nytt liv, där Kristus lever i mig (Gal 2:20). Hans liv - inte mitt.
-Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande? Ni tillhör inte er själva. (1 Kor. 6:19)
Jesus förklarar för oss lärjungaskapets pris då han säger att den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.
-Den som finner sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det. (Matt 10:38)
Att följa Jesus har också sitt pris, men det är för denna tiden, och inte för evigheten. Ty
-vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. (1 Kor 4:17)
Ty
-all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. (1 Pet 5:10)
Vi är inte här för att leva ut våra egna tankar, eller andra människors för den sakens skull. Vi skall förverkliga Kristi hemlighet i tiden, vilken är församlingen. Att få lida med Kristus är vårt glädjeämne, ty då skall vi också få jubla av glädje när han kommer i härlighet. Saliga är vi om vi hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över oss. (1 Petr 4:13)

Till korinterförsamlingen skriver Paulus om vårt byggnadsverk som kommer att prövas. Den dagen kommer då livsverket skall revideras. Vilket material har man använt? Har vi byggt med trä, hö och halm; sådant vi kan åstadkomma i egen kraft, det som förhärligar oss själva? Ett bygge av trä kan nog bli stort och väldigt, men frågan är om det består eldsprovet. Att söka guld och ädla stenar kostar. Ett andligt verk kräver överlåtelse. Guldet måste luttras, ädla stenar finns inte överallt.
I sändebrevet till Sardes läser vi om dem som skall få vandra med Kristus i vita kläder, de som är värdiga. De är endast några få. Över kung Belsassar på profeten Daniels tid skrevs orden: mene, mene tekel u-farsin. Rättegången var över, domen var fastställd; Du är vägd, men funnen för lätt. Riket blev taget ifrån honom. Gå in i din herres glädje, var budskapet till den trogna tjänaren, men tjänaren som grävde ner sitt pund fick ett förskräckande budskap: "Du onde och late tjänare". Kasta honom utanför. Där skall vara gråt och tandagnisslan. Han skall gå miste om lönen, är Paulus vittnesbörd över den, vars livsverk brinner upp.
Det finns så många som vill lägga beslag på vår tid, våra möjligheter och på våra resurser. Vem skall vi tjäna, Gud eller Mammon? Vad skall vi bygga, tidens byggverk eller en boning åt Gud? Vem skall få vår tid? Vi kan ägna den åt oss själva, i ett egocentriskt självförverkligande, eller vi kan brinna ned för Herren. Helga Kristus som Herre i edra hjärtan, är Petrus’ inträngande förmaning. Samla inte skatter på jorden, där mott och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Vi kan ha alla våra ursäkter, goda eller mindre goda, för att handla som vi gör. Människor kan vi nog rättfärdiggöra oss inför, men hur svarar vi vår uppdragsgivare? Han som förnedrade sig, gick ända in i döden för att frälsa din själ. Skall vi stå med skam inför vår Mästare? Vi hade inte tid att gå ut med evangelium, det var så mycket annat som fick prioritet.

Gud talar till sitt folk genom profeten Joel om en tid som har gått. Det som gräshopporna lämnade kvar, åt gräsgnagarna upp, vad gräsgnagarna lämnade kvar, åt gräsbitarna upp, vad gräsbitarna lämnade kvar, åt gräsätarna upp. Alla dessa andra intressenter som har fått all vår uppmärksamhet. Fältet är ödelagt, marken sörjer, ty säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort, och oljan har sinat. Stå med skam, ni jordbrukare, jämra er, ni vinodlare, över vetet och över kornet, ty skörden på fälten är förstörd. Det blev inget kvar av allt arbete som lagts ner. Säden blev sådd, men bara gräshopporna blev mättade. Man strödde ut sin säd, men bara gräsbitarna blev nöjda. Det blev inget bestående resultat.
Det kan finnas en tid som har gått, och val man har gjort, som kanske inte alltid var för Guds rikes framgång. Den förlorade tiden får vi inte tillbaka. De valen kan vi inte ändra på, men Gud talar åter genom profeten om en tid som skall komma, då han skall gottgöra de årsgrödor som gått förlorade. Då han skall utgjuta av sin Ande och ta sin boning i människors hjärtan. Vi kan välja att kröna Kristus till Herre i våra liv, låta hans Ande få bo i oss, ge våra liv i hans tjänst.
-Ni som är rika, gråten och jämren eder; ni har samlat eder skatter i de sista dagarna, levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött eder av hjärtans lust på slaktedagen, är Jakobs allvarliga ord till församlingen. Men med en herdes kärleksfulla röst talar han om en framkomlig väg, ett hopp för pilgrimen; Var tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn.
Det finns människor som har gått före oss, som i stort tålamod har uthärdat lidandet, de har utkämpat sin kamp, stafettpinnen är överlämnad åt oss.
-När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. (Heb 12:1)
Striden är inte avslutad än. Natten har inte kommit, det finnes fortfarande tid att verka, tid att bygga Herrens hus.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar