Tre sidor av Jesu död

Undervisning av Tage Johansson

Man kan se, och som någon har sagt, att det Nya Testamentet är gömt i det Gamla Testamentet och det Gamla är uppenbarat i det Nya.
Vi kan tydligt se Guds frälsningsmetod i gamla förbundets förebilder, som han sedan verkställde i Jesus Kristus.
Guds handlande i Egypten i öknen och i det förlovade landet, beskriver in i minsta detalj vad som sker med människans frälsning i nya förbundets tid.
Människan blir kallad där hon befinner sig på syndens och träldomens territorium. Hon är i samma belägenhet som den förlorade sonen som befann sig i ett främmande land. Folket i Egypten befann sig i ett träldomsland där Faraos maktspira rådde.
Han är en bild på denna världens furste, som är Satan.
När tiden är mogen förkunnas ett maktord från Gud: ”Släpp mitt folk!” För att ett utvalt folk skulle frälsas från Egypten, började Gud med en domsförkunnelse.
I Apg. 7:7 står det att det folk som hebréerna var trälar under skulle Gud döma, och sedan skulle de draga ut och hålla gudstjänst åt honom. Guds frälsningsagerande börjar alltså med en dom. Domen kom genom en som syndade och ledde till en fördömelsedom. (Rom 5:11) Gud förkunnar redan före fallets dag för Adam, att en dom verkställts: ”Du skall döden dö om du äter av det förbjudna trädet.” Domens konsekvens var oundviklig i Egypten. Döden gick fram över allt förstfött, både bland människor och djur. Ett stort klagorop uppsteg i landet, som aldrig tidigare hade hörts och som aldrig mer på ett liknande sätt skulle höras.
I Egypten fanns dock ett folk som inte drabbades av domen. Deras dom var redan verkställd över ett lamm. ”Se Guds lamm som borttager världens synd.” (Joh 1:29) Det slaktade lammets blod skilde mordängeln från folket som skulle tåga ut. Nya Testamentet lär att Jesus inte enbart led ett dödsstraff i vårt ställe, utan att det finns flera andra frälsningsdimensioner som vi kan tillägna oss genom tron. Hans död innefattar också att vi har dött med honom. Adams historia är ett avslutat kapitel. Vi är med andra ord frikopplade från detta släkte och den gamla människan är död med Kristus. En död människa skall begravas, hur nära och kär den än har varit. Paulus måste påminna romarna om detta.
-Vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus, har blivit döpta till hans död? (Rom 6:3)

Jesu död i det här avseendet innebär att inte bara Adams släkt har gått under och är död. Redan den gamla skapelsen och allt vad därtill hör har gått under. Vi är en ny skapelse i Jesus Kristus, det gamla är förgånget, se, något nytt har kommit, utropar bibeltexten i 2 Kor 5:17.

Världen
I dopet kan vi tillägna oss en gudomlig sanning som gör det möjligt för oss att leva ett segerrikt Kristusliv. Det är genom tron vi övervinner världen. (1 Joh 5:4) Det sker något konkret i dopet då fiendens hela här där finner sin grav.
Det finns även en underbar förebild på dopet, som Petrus hänvisar till. Medan domen gick över hela skapelsen, blev Noa och de övriga i hans sällskap frälsta genom vatten (1 Petr 3:21). Jesus sa: ”Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst”. (Mark 16:16)
Efter Röda Havets upplevelse, började folket sin ökenvandring. Då gjordes den förfärliga upptäckten att det räckte inte med att bara bli frälst från Egypten i yttre mening. Man hade tågat ut, man hade gjort som Levi, mannen som satt vid tullhuset och lämnade allt och följde Jesus. Petrus utbrister: ”Se vi har övergivit allt och följt dig”. (Matt 19:27) Vistelsen i Egypten hade också satt sin prägel i deras inre värld, i deras tankar, känslor. Genom lukten från köttgrytorna och purjolöken, gjorde sig Egypten påmint i deras sinnen, men Gud hade också här en lösning för folket. Öknen var en avgiftningsplats och mannat de åt var inte tänkt att ge en fullödig mättnad. Den skulle uppegga en hunger efter löfteslandets rika kost.
Det blev en svår belägenhet för de flesta. Man förmådde inte låta sig frälsas från Egypten i sina hjärtan. Psalmisten beder med vilja och längtan: ”Skapa i mig ett rent hjärta”. Jesus säger att från hjärtat kommer onda tankar. Herren prövade folket i öknen för att se vad som bodde i deras hjärtan. Det står i 5 Mos att Herren lät dem vandra omkring i öknen för att tukta dem och pröva dem för att han skulle kunna förnimma vad som var i deras hjärtan, om de ville hålla hans bud eller icke. (5 Mos 8:2).

Synden
Men även här kan den troende människan tillägna sig en erfarenhet genom ännu en sida av Jesu död. Ingen rår på syndens makt i sitt väsen, och lärjungarna utropar förvånade till Jesus: ”Vem kan då bli frälst?” Men Jesus svarar: ”För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt”. Det som folket bar i sina hjärtan flöt upp till ytan i öknen.
Ökenvandringen innebar ett ställningstagande. Antingen att genom tron bli övervinnare eller att låta sig övervinnas. Var och en hade kunnat bli övervinnare, om trons ord som förkunnades för dem hade blivit sammansmält eller upptaget i dem, som det står i Hebr 4:2, 1917 års översättning. Den rike mannen gick bedrövad bort från Jesus, för de ord han fick höra fick ingen ingång i hans hjärta. Ordet hade kunnat få makt över hans kärlek till sina många ägodelar.
Den enda vägen till seger för folket i öknen och att nå landet, var att likt Kaleb uppfyllas av trons ande. Därför kom han in i landet.
Gud har inte kallat oss att vara ökenkristna, men att vara överflödskristna och leva i ett land som flyter av mjölk och honung. Åter igen, det är vårt ställningstagande, vad vi väljer, vad som ska ha inflytande över våra liv som kommer att avgöra vår fortsatta vandring.
På grund av otron måste Gud ta ut ett nytt släkte i öknen. Judas beskriver det så här:
-...att Herren sedan han hade frälst sitt folk ur Egyptens land, efteråt förgjorde dem som icke trodde. (Jud v 5)
Om inte Amalek blir utrotad, så går det som det gick för konung Saul, som fick befallning att göra det, men inte hörsammade ordet. Seger över den inneboende synden måste bli en troserfarenhet, på samma sätt som när Mose lyfte upp sina händer och då hade man övertag över Amalek.
Genom Jesu död är syndens makt besegrad. Vi kan tillägna oss Jesu död som vår, och därför står det i Rom 6:11: ”Så mån ock ni hålla före att ni är döda från synden” (dvs att hålla före betyder att hålla det för sant) Och i nästa vers står det ”Låt därför inte synden hava väldet i edra kroppar, så att ni lyder dess begärelser”. På samma sätt som det fanns en grav för Egypten i Röda havet, så finns det en grav för självlivet i Jordans vatten. I båda fallen drog Gud upp gränser. Skilsmässa från världen, men också skilsmässa från självlivet.
Ökenvandringen innebar en avgiftningsprocess. Egypten skulle också ut ur deras hjärtan och sinnen. Medan folket var i öknen sa Mose till dem:
-När ni kommer till landet skall ni inte göra såsom vi nu gör här, vad var och en gör vad den tycker vara rättast. (5 Mos 12:8)
Landet som är en bild på livet i Andens fullhet, blev för dem ett nytt sätt att leva. Paulus skriver till Galaterna: ”Vandra i ande, så skall ni förvisso inte göra vad köttet har begärelse till”.

Lagen
Till sist den tredje sidan av Jesu död för oss, och det är den som Romarbrevets sjunde kapitel talar om, nämligen att vi som var bundna till lagen, har genom hans död blivit dödade från lagen. Lagen kan inte åstadkomma någon förändring hos oss. Lagen slår, men nåden erbjuder. Mose, som var lagens man, slog på klippan fastän den redan var slagen på Guds befallning. Detta är verkligen en talande bild. Vår lagiskhet stänger oss ute från överflödslivet. Därför fick Mose aldrig komma in i landet. Det här var de problem som hade uppstått hos galaterna, och därför hörde man dem inte längre prisa sig saliga. Det räckte med att tala till klippan, så skulle vattnet flöda fram, och Paulus säger i Gal 5:18: ”Men om ni drives av ande, så står ni inte under lagen”.
Sammanfattningsvis har detta bibelstudium handlat om tre stora sanningar om vad Jesu död innebär för den troende människan. När de tillägnas i tron och blir en erfarenhet, är det inte bara en död kunskap.
Alltså genom Jesu död är vi befriade från:
1. Världen Rom 5:8.
2. Synden. Rom 6:11.
3. Lagen Rom 7:4.
Genom dessa sanningar vi finner i Romarbrevets 5, 6 och 7 kapitel, ligger vägen öppen för oss in i Romarbrevets åttonde kapitel, där vi får leva i Andens lag och inte efter syndens och dödens lag.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar