Jag mötte Jesu ofattbara kärlek

Vittnesbörd av Vusal

Jag är väldigt glad för gemenskapen. Det är en underbar värme med att få vara tillsammans. Den största lyckan för människan är när hon vet vem som ger denna lycka. Det är vår Herre Jesus Kristus.
Jag vill gärna berätta om hur jag kom till tro. Jag föddes i en familj där man inte alls trodde på Gud. Det var i Sovjetunionen, och under sovjettiden skulle man inte tro på Gud. Den som trodde, kunde hamna i fängelse. Det fanns både kyrkor och moskéer naturligtvis, både präster och mullor, men praktiskt taget alla var de KGB-agenter. Av den anledningen fanns ingen naturlig möjlighet till gudsfruktan. Men en vacker dag hände mig ett under. Det var vid påsktiden. Jag satt och tittade på en film som handlade om Jesus. Den handlade om hur han blev torterad. Det slog mig en tanke: hur är det möjligt att vara så stark, att ha en sådan makt och trots allt fortsätta att älska människorna? Jesus Kristus led ju för det godas skull. Hans vilja är att människorna ska älska varandra. Han blev behandlad som en brottsling, fastän han inte gjort något ont. Trots det, så ringade människorna in honom för att straffa honom. Här ser vi något av människans väsen. Människor strider mot varandra för att överleva. Det här har pågått i århundraden. Också innan Jesus kom, var det så. Men Jesus kom och sa: Ni behöver inte kriga. Det som är nödvändigt, är att älska varandra. Att älska sin nästa, att kunna ge det sista man har. För att han sa så, dödades Jesus. Jag kunde inte riktigt fatta det här. När de korsfäste Jesus, så var han kränkt, men ändå fanns kärleken hos honom. Han förstod människorna, men människorna förstod inte honom.

Innan jag såg den där filmen hade jag stora problem. Jag hade gått och grubblat och upplevde mina problem mycket påtagligt. Jag grät när jag såg den där filmen. Vad jag i själva verket gjorde, fastän jag inte förstod det direkt, jag omvände mig faktiskt. Vad jag upplevde, förblev i min själ. Det tillstånd jag kom in i, har förblivit i mitt inre. Efter den tiden, blev det allt mera påtagligt, lovad vare Herren.
Det är så förunderligt att jag kunde komma med min hustru hit. Vi fick problem så fort vi kom till Sverige. Men att vi kom till Maranataförsamlingen är ett under. Vi upplevde att Gud ledde oss. Vi kunde genom att vi kom i kontakt med de sociala myndigheterna ha blivit placerade på vilket hotell som helst. Men vi kom hit, till Pilgrimshem! Det var Guds verk. Sedan detta hände, har jag blivit allt mer övertygad om att Gud leder oss. Det här är mitt vittnesbörd, och jag vill nu tacka Gud.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar